tisdag, september 26, 2006

Jag, en skrytmåns

Folk gillar inte när man skryter. Eller snarare så får man inte skryta i Sverige. Att byta nickname på MSN till "En av Sveriges hetaste mediestärnor", med viss distans, ses inte med blida ögon. Det är lite det som är grejen med att vara svensk. Och ändå inte. Jag är svensk, men följer inte den traditionella rollen. Jag tänker skryta, skrika, och slåss för att du ska ge fan i att placera mig i ett fack, diskriminera eller på annat sätt utesluta mig från mina rättigheter. Och jag kommer att sätta upp stora feta affischer med min bild på Universitetet, och jag kommer att döpa saker efter mitt eget namn, tills det sticker så pass mycket i dina ögon att du blir blind, och inser varför fru justitia har en bindel för ögonen. Och du kan rösta på Sverigedemokraterna eller vara blatte och skämmas för ditt ursprung, men du kommer inte undan. Jag är här, jag är precis jävla överallt,och jag har en hunger som inte kan stillas. Förutom om jag matas med dina fördomar, och äter din ovilja till förändring. Först då kan jag stega tillbaka och bli den gråsosse du vill att jag ska vara.

Bra start på morgonen

Vaknar av ett SMS om att Att:ention listar mig som en av Sveriges nya mediestjärnskott. Fast jag klarar inte Expressens topp 15-lista. Men det är bra jobbat ändå. Känns dock som att jag har ignorerat bloggvärlden på sistone. Förstår inte hur folk har tid att hänga med i alla olika diskussioner. Även om jag tycker att det är väldigt kul att läsa folks diskussioner, så är det nog alldeles för lite beefs, för att jag ska sitta fastklistrad. Jag vill ha en riktig fight, där två stora bloggprofiler börjar jiddra mot varandra, sen ställer sig ena hälften bakom den ena och andra hälften bakom den andra. Så åker vi tillbaka till mellanstadiet, och återupplever vår fuckade barndom.

tisdag, september 19, 2006

Det bristande rättssamhället

Var en sväng förbi Stockholms tingsrätt, för att kolla lite rättegångar. Hamnade på en ytterst bisarr rättegång, där en kvinna med thailändsk ursprung i 40-års åldern stod åtalad för att ha slagit till en svensk man 60+, som hon har två barn med. Under rättegången kom det fram att kvinnan hade ytterligare två döttrar från ett annat äktenskap, där den äldre av dem, som nu var 23, har och har haft sex med den målsägande mannen. Det fanns än fler obscena detaljer som gjorde att rättegången mer kändes som ett Ricki Lake-avsnitt, som inte behöver nämnas här.

Det slående var emellertid det jag uppmärksammade innan rättegången och på slutet. Då föregående mål, såsom ofta, var försenat, satt den offentlige försvararen och småpratade med sin klient inne i förrummet till sal fyra. Han såg lätt besvärad ut, och ursäktade sig för att ringa ett samtal. Han gick ut till den stora salen, med mig misstänksam i hälarna. Där började han prata med lite kollegor, började sedan leka lite med mobilen. Småpratade lite med mig angående juristutbildningen. Han hann även läsa lite tidning, innan hans klient kom ut, varpå han fick en lätt generad min, och förklarade med att han väntade ett samtal. Denna tid som han får betalt för, kunde alltså mycket väl använts till att lugna ner en orolig fyrbarnsmamma. Men skit i det. In, ut. Gör din grej, skriv på papperet. Dra in cashen.

Inne i rättssalen slutligen, struntade han i att motförhöra det enda vittnet, som kom med motstridiga uppgifter om en händelse som skett 26 månader tidigare.
Å andra sidan, så var åklagaren inte mycket bättre. Han hade inte inhämtat varken rättsintyg om skadorna, eller en videofilm där händelsen påstods ha spelats in. Sedan lyckades han få fram att han skulle kunna se det inträffade som ringa misshandel, vilket skulle innebära att händelsen var preskriberad. Detta uppmärksammade försvaret, och hade de inte gjort det, hade jag ställt mig upp och skrikit.

Kort sagt så är systemet ett lotteri. Ditt straff kan komma att bero på vilken försvarare eller åklagare du tilldelas. Och till detta tillkommer ett gäng nämndemän som ibland är så gamla att de knappast kan representera samhället i gemen, ofta saknar juridiska kunskaper och som ibland helt enkelt somnar i sin stol.

Just i fallet ovan så jämnade det väl ut sig i klantiga åklagare och ointresserade advokater. Men det mest skrämmande är väl att kvinnan, om hon blir fälld, inte kommer att veta att det främst berodde på hennes advokat och inte rättvisan i sig.

Tjuvlyssnat i dagspress

Vi har börjat samarbeta med nyhetsbyrån PM, som ska sälja våra tjuvlyssningar vidare till olika tidningar. Det är ett intressant samarbete, och förhoppningsvis så nappar tidningar, som tröttnat på uttjatade inslag som "dagens vits" etc. VD.n på byrån tror mycket på hela grejen och vi startar även en serietävling på sidan, där vi tror oss kunna finna en tecknare som ska bli vår tecknare. Dessa strippar ska sedan kunna säljas ut mot tidningar. Vi känner i varje fall tre tecknare som anmält intresse, så den produkten kommer definitivt bli att räkna med.

söndag, september 17, 2006

Rasisitisk P(r)opaganda

Har en grej som jag har varit riktigt förbannad på sen i torsdag kväll. Under styrelsemötet med kåren, var Nicklas, den ena duon av Popagandagrabbarna, inbjuden för att svara på frågor. Efter en del ganska menlösa nervösa frågor, så vred jag på värmen, för att få fram lite svar. Min kritik var frän på främst två punkter. Som jag har nämnt förut, anser jag att festivalens indiepop-inriktning, bidrar till ett uteslutande av många grupper. Kanske främst de med invandrarbakgrund, då det de facto är främst är vit svensk medelklass, kanske t.o.m. övre medelklass, som lyssnar på det som festivalen erbjuder. Dessutom är banden oftast bestående av liksinnade. Så långt höll de flesta på mötet med mig. När jag efterfrågade en bredd på utbudet fick jag följande svar. Och det finns vittnen till detta. "Vi har haft soul & hiphop under föregående år, men det har lett till skadegörelse och har varit en ekonomisk förlust. Den musikstilen drar till sig en viss sort publik, och vi har bestämt oss för att inte ha det på programmet längre".
Vid det där slutcitattecknet så började jag se rött. För det första så sitter killen och säger rakt ut att folk som gillar svart musik per automatik ställer till med problem. För det andra utgår killen att jag per automatik efterfrågar hiphop, för det är väl vad blattar gillar. Självklart avslutades utlägget med ett väl tillrättalagt "det är tråkigt att det är så här, jag gillar själv hiphop". - Men sitter du här och säger att folk som gillar svart musik brukar vara vandaler? Jag tittade runt på bordet och fick medhåll från två av vänsterns representanter. - Indirekt innebär det här att kåren står bakom ett sådant uttalande. Nu kände de flesta inne på rummet sig illa till mods. Jag ville gå ut ur rummet, för att hela skitet fick mig att må dåligt. Men skulle jag inte sagt något, skulle ingen ha nämnt det.
Ofrivilligt har jag blivit blatteombudsmannen på universitetet. Du kan kalla mig BOM. Det var jag som såg till att det blev inskrivet i åsiktsdokumentet att vi skulle verka för mångfald och att vi skulle kämpa mot etnisk diskriminering. Man hade jämlikhet, sexuell läggning och handikapp inskrivet. Men den lilla klicken ghettobarn hade glömts bort. År 2006 är det sjukt skrämmande, även om det rör sig om några, i princip verkningslösa, ord skrivna på ett papper.
Jag begär inte mycket. Släng in ett Salsaband. Lite samba. Ge oss en soul-akt. Jag gillar indiepop. Men alla gör inte det. Och kårens festival är till för alla studenter.

I alla fall i min värld.

Edit: Jag läser på popagandas forum att de skriver om mig, lika trevligt som förra gången (ja, jag har tillgång till ert forum). Jag vill bara säga att jag inte har något annat än kärlek till Popaganda som privatperson, det märker ni också från mitt tidigare inlägg. Men i min roll som kårpolitiker utgår jag bara för vad mitt parti står för. Och oavsett roll tänker jag inte hålla käften när jag hör rasistiskt bullshit. Kram.

Edit 2: Jag var lite otydlig i min förra edit. Jag har inte personligen läst på forumet, då det är ett låst forum. Men jag har en liten fågel som anonymt ringde mig och berättade vad som skrivits. Vad skulle jag ha gjort, låtit bli att svara i telefonen?
Eventuella anklagelser om att jag skulle hackat in mig i systemet är rent förtal.

fredag, september 15, 2006

Tjuvlyssnat samarbetar med Expressen

Vi har nu inlett ett samarbete med Expressen som går ut på att våra läsare kan få veckans bästa tjuvlyssningar i mobilen som MMS, och dessutom skicka specifika bidrag till sina vänner. Tanken är att 2-3 tjuvlyssningar ska gå ut till mobilerna innan de publiceras på hemsidan, och i framtiden ska det även finnas rena bonusbidrag som inte publiceras på hemsidan. Expressen har en artikel om det här. I helgen blir det förhoppningsvis en puff på första sidan, ich jag har även lagt upp en banner på startsidan hos oss. Själva utskicken beräknas komma igång i nästa vecka, men mankan redan nu börja prenumera på tjänsten, samt skicka ett fåtal bidrag till sin egen eller någon annans mobil. Priset blir fem kronor per MMS, vilket jag tycker är ok. Ska bli intressant att se hur den här tjänsten slår ut, vi kommer att känna oss för lite, och eventuellt utöka tjänsten i framtiden.

onsdag, september 13, 2006

Bloggens framtid

Blev intervjuad av en studenttidning tidigare idag. Det märks att unga reportrar är mer hungriga. Hon hade riktigt bra frågor kring Tjuvlyssnat och dessutom en del funderingar kring bloggfenomenet. På frågan om bloggandet har nått sin peak svarade jag att bloggens popularitet bara kommer att öka. Men jag tror tyvärr att kvaliteten med åren kommer att dala, då det inte finns tillräckligt med motivation för en duktig skribent att utan ersättning skriva för en bred publik. Bloggarna har redan börjat sugas upp efter duktiga förmågor, samtidigt som etablerade namn som t.ex. Isobel och Katrine redan gett upp. Bloggen är en grym inkörsport för att presentera sig för en bredare publik, och genomslagskraften är påfallande. För den etablerade är det också ett verktyg att ventilera åsikter som inte får plats inom ramarna för vardagsjobbet.

Men däri ligger också problematiken. Den som redan har skrivandet som yrke har inte samma behov av att uttrycka sig, och uppdateringfrekvensen tenderar till slut att svaja.Ett undantag är läsvärda Weird Science, men jag antar att när Hägglund landar ett jobb, på säg Aftonbladet, så kommer även den sidan att drabbas av bloggtorkan.

Den som däremot har skrivandet i sig tycker till en början att det är väldigt givande att driva bloggen, då den ger möjlighet till talangvässning och värdefull läsarrespons, men märker efter ett tag att det finns vettigare saker att lägga tiden på. Eller bättre uttryckt, det går att tjäna pengar på annat sätt. För det är väl där det slutligen faller. Det finns inga pengar att tjäna för tillfället. Eller det börjar röra på sig rejält, men det är några få bloggare förunnat att dra in riktiga pengar på alla trötta klickannonser. Många bloggar är högintressanta målgrupper, med tanke på att de oftast vänder sig till en nischad grupp. Det är dock först de senaste månaderna som det börjat röra sig hos mediebyråerna. Sen kan tiden man spenderar på att länka, läsa kommentarer och uppdatera sig med det senaste inom bloggvärlden läggas på bra mycket viktigare saker.

Själva tidsasepkten är det svåraste för mig personligen. En dag som denna, när jag varit på föreläsning, förberett ett rättegångsspel, haft möte med Feber, försökt få igång ett systerprojekt till Tjuvlyssnat, uppdaterat tjuvlyssnat, förberett för ett kårstyrelsemöte imorgon, ätit middag med en vän, hjälpt en vän skriva en överklagan samtidigt som jag njutit av att ser Real Merda bli utspelade av Lyon.
Då känns bloggandet inte som top priority. Men ändå hamnar man här och skriver av sig...

måndag, september 11, 2006

FI FAN!

Ser att Mats Olsson, Sveriges enda läsbara sportkrönikör, skriver här att han ska rösta på FI. Jag har den senaste tiden gått i liknande tankar. Jag tror inte att FI klarar spärren. Men en röst på FI är ändå en fet pungspark mot det patriarkala samhället och en markering mot media som i princip fryst ut hela feministvågen. Visserligen har vissa delar av FI gjort en hel del onödiga, och ibland rent skrämmande, uttalanden, och det har tyvärr tagit fokus från kärnfrågan.
Som jag ser det har FI gjort två fatala misstag. Till att börja med skedde lanseringen allt för tidigt. Man ska aldrig underskatta nyhetens behag, och ironsikt kan man anse att det hade gjort att de undsluppit den hårda granskning de genomgått. Troligen blev man för ivriga, då det självklart bubblade i alla led. Granskningen har dock lett till att en del extremister rensats ut, vilket självklart gynnar partiet på sikt.
Det andra misstaget var att man valde att lägga till en hel del onödiga frågor som egentligen inte har något med grundproblemet att göra. Detta antagligen för att framstå som ett parti med flera frågor. Jag kan inte ens andas FI utan att någon nämner hur idiotsikt det är att förnamn ska vara könsneutrala. Låt oss ordna lönefrågan, kvinnors ställning i samhället och mäns syn på kvinnor, innan vi låter Tiina få heta Tony.
Det mest skrämmande med utvecklingen är att vi har ett gäng killar som är uppväxta på internetporr, där det är helt naturligt att tjejen tar åtminstone tre killar på en gång och älskar analsex. Jag försökte påpeka detta för ungdomsministern i Frank på P3 för tre år sen, men det avfärdades så klart. Mer om detta i en annan post, det är alldeles för viktigt för att bli en fotnot.

Mikrokillen #2

Jag skrev tidigare om Mikrokillen. Jag har genom säkra källor på Dist fått reda på att Findus är uppdragsgivare. Det är väl kanske inte så svårt att lista ut om man besöker sidan numer. Det är Findus för hela slanten. Synd bara att halva bloggvärlden ser sidan som en "skön kille med ett udda intresse". Grymt smart reklam måste jag erkänna.
Bloggtoppen.se