Hyresvärdens svarta humor

Det har brunnit. Folk är skärrade. Hyresvärden Familjebostäder skickar nu ut information för att lugna ner folk. Kontaktperson blir Kenneth...BRANDt!

Lämpligt SMS skickat till mig idag!

Give a man a fish, he eats for a day.
Teach a man to fish, he eats for a lifetime.
Give a man a fire, he's warm for a day.
Set a man on fire, he's warm for the rest of his life.

Stormen är över!

Nu har jag tvingat SVD att ta ner artikeln om mig. Det sista jag vill framstå som är en mediahora. Vilken pärs. Som om det inte var nog med rök i lugnorna, fick jag svettas i en timme över det här skitet. Nu har vi fått återvända till våra rökfyllda lägenheter. Det går att vädra ur, hoppas jag! Vilken tur man har egentligen, detta kunde gått mycket värre, särskilt som jag nu upptäckte att gasoltuberna är kvar på innergården.

Nu ska jag lugna ner mig lite. Puh!

Artikeln handlar om mig

Alltså. HAHAHA! Jag framstår som värsta offret på SVD:s framsida just nu. SVD ringde upp mig och ställde lite frågor eftersom de läst på min blogg om olyckan. Jag känner mig som de där personerna som ringer och söker uppmärksamhet. "Buhu, jag är var med om en olycka". Jag får vara glad att det inte står "Bloggkändis skadad". Står väl på Aftonbladet snart...

Media är fantastiska på att blåsa upp sånt här. E tu, SVD? Jag kände direkt att jag inte skulle svara på några frågor, men jag var väldigt förvirrad i stunden. Jag mår bra och har inte sökt någon uppmärksamhet. Jag är bara glad att ingen blev allvarligt skadad bara.

Nu ska jag försöka kontakta SVD och få bort min bild från första sidan. Jeez!

Edit: Ringde och skällde ut SVD nu. De ska ändra artikeln snart. Nu går telefonen varm, mina nära och kära är oroade. Det här har fått galna proportioner!

Nära döden

Gymmet i mitt hus har precis exploderat och flera människor är skadade. Jag undkom med lite rökskador. Det enda jag räddade var min dator och mitt USB-modem. Det första jag gör är att blogga om det. Är det här vad som menas med bloggfreak? Hann tyvärr inte få med min telefonsladd, så att ni fick se bilder, men det lär vara på alla nyhetssajter snart.

Det var nära att ni blev av med mig, hörrni!

Edit: Nu skriver både SVD och DN om saken. Insåg också att jag skulle ha tränat där i morse, om jag inte suttit och pratat med S som befann sig i ett annat land halva natten, och därför försov mig. Ödet, mina vänner!

Edit 2: Rubriken är ju så klart överdriven, men hade gasoltuberna på min gård hunnit explodera så hade jag ju antagligen varit ganska död!

Tjuvlyssnat blir tidning

Nu kan jag äntligen avslöja en av våra två stora samarbeten i sommar. Tjuvlyssnat gör i samarbete med Egmont en tidning som är en hybrid av serietidning och vanligt texttidning och bilder. Eventuellt kommer vi slänga in ytterligare ett par komponenter för att få en unik produkt (Ok, det där lät lite tight ass). Jag har fått vara med och tyckt till om allt, och även läsare från sajten har suttit i diskussionsgrupper och lämnat omdöme. Även om slutprodukten inte är klar än, så är Egmont stora och kompetenta och de har Rocky i sitt stall, så jag litar fullt ut på att det blir ett bra komplement till sajten. Första numret kommer i mitten av juli.

Kan vara kul att köpa en tidning och läsa den på tåget, eller bara ge bort en billig present så där sporadiskt. Dagens media skriver om saken idag.

Jag återkommer med bilder när det väl är dags!

Ännu ett viktigt meddelande

Jag har nu lyckats lösa mysteriet med space-tangenten (heter det så?). Det var en pizzasmula som gömt sig under knappen och förhindrade flytet i mitt skrivande. Först fick jag inte ut den, och sen när jag till slut lyckades skaka datorn så pass mycket att smulan förflyttade sig, så gömde han sig under B-tangenten! Jag var tvungen att peta ut honom med en avlång mozzarellaskiva som jag ska upp, och till slut så hoppade den fram.

Jag stoppade smulan i munnen och kände smaken av Capricciosa. Jag skäms egentligen för att köpa Capricciosa, det är lite som att säga att man gillar missionären, men samtidigt så var den här Capricciosan godare än andra Capricciosor, eftersom den var inköpt på Dellos på Högalisgatan (som väl numera heter Villabate), och ägaren som är sicilianare (han gör allt för att påminna dig om det) höjer autenciteten, för så fort det är äkta italienare och inte smyglibaneser så tycker alla att maten smakar bättre. Konstigt.

Eftersom smulan var ca fyra dagar gammal, så drog mögelsmaken ner betyget, men man kände fortfarande aromen av tomatsåsen och oregano, plus att den nu blivit riktigt knaprig efter att ha grillats av strålningen från min bärbara i 96 timmar. Yummy!

Ok, döm mig inte som äcklig nu. Låt han utan pizzasmulor i mungipan kasta första stenen...

Satanigatan

Typisktattspacetangetenskaslutafungeranärmanharmassormedjobbidag.
Edit:-Kom-på-att-man-kan-skriva-så-här.Det-hjälper-dock-inte-nu-när-jag-ska-skriva-ett-manus-som-har-deadline-på-söndag!

Ge mig EN sekund lugn och ro!

Checka ironin.

Samma förbannade vecka som jag skriver om blatteskap i tidningen så blir jag förödmjukad på en restaurang på just Södermalm. Jag hade en dejt på en italienska Portofino som hyllats av de flesta tidningar, förutom DN. Redan när vi kom dit så var servitören övertrevlig och skojade friskt med mig. Jag blev tilltalad "kompis" medan övriga gäster på uteserveringen tilltalades vid förnamn som han hade lärt sig. Sen undrade han om jag bara hade beställt bröd när jag satt och doppade olivolja och väntade på förrätten. Ok, kul att han känner att han kan skoja med mig, även om jag när jag går till en mellanklassrestaurang förväntar mig proper servis. Den andre servitören skötte sig utmärkt f.ö.
När min Fettucini con vitello sedan kommer in kläcker han ur sig "och det här var en kebab med vitlöksås till dig". Där och då såg jag svart, men höll mig lugn, för att inte väcka uppståndelse på uteserveringen, och kanske främst av respekt till min dejt.

Men jag kunde inte släppa det.

Jag vet att jag har svart hår och sydländskt utseende. Att få det uppkört i ansiktet vareviga jävla dag, kan vara påfrestande nog. Att få det serverat när jag dessutom betalar för det, är mer än jag kan hantera. Så jag reste mig upp efter måltidens slut, gick fram och bad att få prata med restaurangschefen. Det visade sig vara den lustiga servitören. En rad dåliga ursäkter haglade över mig, t.ex. att det var hans sätt att visa att han brydde sig om och uppskattade mig mer än andra gäster. Genom att förlöjliga mig? Dessutom var vi båda svartskallar så då var det lugnt tydligen. Ok, dåså!

Att vara kompis och skoja hör till den lokala pizzerian eller kebabhaket. Inte när jag äter på en finare restaurang, och betalar en dagslön för det. Han var ångerfull, inte för att han gjort fel, utan för att jag hade tagit illa upp, och kom ut och bjöd på champagne. Men den ljuva kittlingen av bubblorna, förvandlades till bitterhet i min gom. För samtidigt som han hällde upp undrade han vad det var vi var ute och firade. Att det är varmt svarade jag. Som att jag måste ha ett tillfälle att fira för att äta på den fina restaurangen. Maten i sig är relativt dyr med tanke på miniportionerna och inte särskilt spektakulär (expempelvis 139 kr för tre bitar mozzarella, två körsbärstomater och ett fikon, utan någon större finess), det kan min dejt intyga. Min pasta var dock bra och kan rekommenderas, även om portionen var väldigt liten och en secondo är ett måste. Fast kanske är jag kräsen, eftersom jag åker till Italien så pass ofta.

Detta är kuriosa ni inte lär få läsa om i tidningarnas artiklar. Så fr.o.m. ska jag börja göra mina egna krogrecensioner här på bloggen. Främst från Södermalm. Med en personlig touch!

Och det är bara att inse. Att t.o.m. när jag blivit accepterad av den ursvenska befolkningen, så måste jag bearbeta den invandrade. Statsminister är väl min enda chans!

Sanningen om konflikten med Schulman

Trodde att vi skulle få lite smart krigsföring mellan Tjuvlyssnat och hans blogg nu, rebellen mot Aftonbladet, men han väljer att lägga det på sandlådenivå och bara skriva att vi ljuger. Det gör mig djupt besviken då jag tyckt att hans blogg varit riktigt underhållande, och hypat den här tidigare. Men på senare tid har det mest handlat om upprepningar från gamla bloggen och diverse meningslösa inlägg. Detta verkar många inom bloggsfären vara överens om.

Anledningen till att Alex Shulman överhuvudtaget hoppade på Tjuvlyssnat från början, ska jag avslöja här på bloggen någon gång. Det har inget med Tjuvlyssnat att göra. Därför bad jag Alex att sluta blanda in Gloria i det här, som under den tiden hade det väldigt jobbigt, med en bortgången lillasyster och samtal från främmande män, och bara ge sig på mig. Jag har kvar mejlkonversationen. Detta vill Alex få till "raseriutbrott och personliga hysch-hysch-mejl från bossarna där borta till mig". Men jag får väl publicera mejlen här om det skulle behövas.

Att det senaste påhoppet består av rent jibberish, är ju för komiskt. För det första är det ingen som har hävdat att det är han det handlar om, det har han tyvärr inte fattat, eller så vill han lura sina läsare. Vi dissar honom i rubriken. För det andra så vet vi mycket väl vad Hells Kitchen är. Att någon frågar om "han som har festen", beror antingen på att han är dum/full, eller att det t.ex. kan har varit något speciellt, t.ex. Timbaland-festen. Det kan vi bara spekulera i. Han blir även bashad av de flesta av sina egna läsare. Tur att de är vakna. Jag utgår från att det är ironiskt av Alex alltihop.

Och Tjuvlyssnat är fortfarande större än Alex blogg. Trots att han ligger på en sajt som har potentiella 4 miljoner läsare per vecka. Jag utmanar Alex att be Aftonbladet lägga in hans blogg på KIA-index (det kan göras gratis) så får vi se en riktig mätning om vem som är störst, istället för den usla Bloggportalen (som räknar besök och inte besökare).

Midsommarbilder

Poolparty och nubbevisor med stekarna från Vasastan, Sofo-Calle, Maxi Priest, The Norwegian Doctor, och tjejerna från Sollentuna.

Valen Robin!

Lycklig Damon och Telenors bästa säljare i Sverige!

Sofo-Calle flexar absen!

Ett par ord innan jag försvinner

Jag har ju egentligen helg, men insåg att min krönika publicerades i Innerstadstidningarna idag, och eftersom jag anger bloggens adress och har fått ett par mejl om det, så är det lika bra att publicera den här, så kan man få tycka till.

När jag intervjuades för det här jobbet, påtalade den dåvarande chefredaktören att hon inte ville ha en ”blattekrönikör”. Där och då ville jag slänga den varma latten rakt i ansiktet på henne. Men eftersom jag inte ville bannlyst från Copacabana, och ändå var, och är, tacksam för att hon ville ha mig, så höll jag mig lugn och inväntade intervjuns slut för att kunna måtta ett par hårda slag i väggen på biografen utanför.

För försök att fatta en grej. Jag ÄR svensk. Oavsett vad ni tycker om det kolsvarta håret. Jag har mina persiska rötter, och tycker att de är fantastiska, men jag flydde ett krig och Sverige tog emot mig med öppna armar, för det är jag detta land evigt tacksam. Alla som kommer hit och lever sina liv här är svenskar. Punkt. Att ens ge oss benämningar som blatte eller svenne genom att dra en hård linje enbart baserad på födelseland/hårfärg är att tigga om problem. Vi mot dem. Vad hände med tillsammans? Och vem är vad? Jag känner blonda Björns som är blattigare än baghlava och mörka Muhammeds som är svenskare än sill.

Men felet är inte eran. Allting handlar om, en numera död tidning vid namn Gringo, som i en tid av integrationspanik spred propaganda om att invandrare skulle vara blattar, stolta såna, och där satt mediemänniskor och kulturpersonligheter, och svalde hela skitet, livrädda för att uppfattas som rasister. Denna ständiga rädsla. Ifrågasätter man märkliga korantexter är man islamofob, är man arg på Israels vidrigheter är man antisemit. Det finns inget mellanläge. Sunt förnuft är för dåren.

T.o.m. Mona Sahlin hakade glatt på. Utan att kritisera eller ifrågasätta. Jag säger det Mona. Kalla mig blatte nästa gång vi ses, så ska du få se på blatte. I’ll go jihad on your ass. Verbalt.

Det som störde mig mest var att man skulle vara stolt över förorten. Ok, att sprida lite positivism, men kom igen! Stolt över ett litet torg, en videobutik med kassa filmer och några crackheads på bänken? Sluta brorsan! Människan strävar alltid efter att ta sig upp. När jag flyttade till Söder fick jag byta syrianpizzerian mot 20 restauranger i min omedelbara närhet. Dessutom slipper jag åka svarttaxi med Hassan varje helg. Plaskdamm mot Långholmen liksom. DET är jag stolt över. Min personliga framgång.

Så lyft ditt huvud från kudden och torka tårarna. Ingen hjälper dig förutom du. Det är ett samhälle med grymma möjligheter och tillsammans ska vi knäcka vardagsrasismen, genom att vinna makt, bli statsministrar och gifta oss med kungens döttrar. Inte genom att hävda vår rätt att få hälsa Sho bre till de vita männen på jobbet. Samma män som tryckt ner alla andra i åratal. Vi förändrar genom att lära oss och slå dem i deras spel. Och då pratar jag inte om golf.

För det är alltid dessa vita heterosexuella män. Ni, era fördomar och era kukar äger världen. Men jag står redo med mina spikskor. En fet pungspark på alla som försöker sätta sig över mig. Kom och ta för dig!

Ps. Det här var min sista krönika, dags för mig att dra vidare. Kanske ses vi i en annan tidning framöver. Jag fortsätter att tycka på min privata blogg som du hittar på damon.se


Några förtydliganden: Tidningens rubrik ljuger. "Jag är ingen blatte" står det, men bland många kompisar kommer vi skoja om att vi är blattar, det jag menar är att jag är svensk, och ingen ska på eget bevåg ge mig epiteten blatte. Jag skäms inte för mitt ursprung.
Det med pungspark ska tas med en nypa salt. De som har läst mig tidigare vet att jag använder våldsmetaforer, men är väldigt fredlig av mig.
Vi som ska gifta oss med kungens döttrar, är "blattekillar" för det var alltid snack om det bland mina ghettokompisar när vi var unga, att vi skulle ha sex med dem för att visa samhället.

Hjärnsläpp!

Har det någonsin hänt er att ni har glömt att ni har en blogg? Alltså, man sitter och slösurfar, och så har man varit inne på en meningslös sajt och kollat runt lite, och så försöker man komma på något vettigt att göra, så helt plötsligt kommer man på att man har en blogg. Det hände mig precis nu!

Vilket är rätt konstigt, eftersom man anser sig vara "bloggare". Man glömmer ju inte bort att man är kille, fast det kanske var en dålig jämförelse. Men jag känner mig lite taskig mot min blogg. Dåligt samvete.Tror möjligen att luften gick ur mig efter en jobbig helg, och nu är det ju helg igen.

Så glad midsommar, så får jag gottgöra er som har mötts av en tom sida i några dagar på måndag!

Allt är frid och fröjd

Äntligen så är vi tillbaka live. Som det här har slitit på mig. Får komma med reflektioner och tankar under tisdagen. Roligt att det har varit andranyhet på Aftonbladets förstasida hela måndagskvällen också. God natt!

All världens otur

När vi nu installerar om servern så funkar inte CD-romen. Kan man ha mer otur under en helg? Jag vågar inte ens lova en ny tid. Kom åter på tisdag säger jag för säkerhets skull. Nu har jag tagit ett beslut kring Tjuvlyssnats framtid också. Får meddela detta senare. Jag gör allt jag kan vänner! Håll tummarna nu!

Snart där!

Edit: Jag ska offentligt slakta serverföretaget när det här är klart, om jag inte får en bra förklaring. Alltid dessa undanflykter, är riktigt förbannad just nu. Klart innan 13 hoppas jag!

Klockan 10 på måndagsmorgon ska Tjuvlyssnat och Fatale vara på fötterna igen. Inte en sekund för tidigt!

Sluta hacka på mig!

Ett low life till hackare har på något sätt kommit över våra lösen och tagit över vår server. Det är fullt kaos på hela serverföretaget. Nu blir det ett par jobbiga dagar med att byta ut alla möjliga lösenord. Återkommer när mer info finnes!

Driftinfo Tjuvlyssnat

Hela serverföretaget ligger nere just nu, roligare samtal kan man få mitt i natten på en fredag. Förhoppningsvis så är servern upp tills imorgon bitti!

Edit: Klockan 10 på lördag är det fortfarande inte löst. Fatale.se är också drabbat nu. Vi har på nåt konstigt sätt försvunnit från Bloggportalen också. Nu börjar man bli paranoid här. Återkommer med mer info.

Underbara Clara

Clara är antaligen din favoritmodebloggares nya favoritmodebloggare. Förutom snygga bilder och oklanderig stil, levererar hon knock-out texter som det här inlägget som borde skrivas in i skolplanen. På en gång herr skolminister. Du är verkligen underbar Clara!

Ps. Nu är det dags att förbereda för hög matlagningskonst ikväll för att imponera på mitt sällskap, och imorgon firar jag säsongens sista kväll på Ljunggrens, och söndag går åt att skriva min midsommarkrönika. Så vi ses på måndag igen!

Fler detaljer om det fruktansvärda mordet

Läser om ännu ett gammalt rasistiskt brott i Svenskan. För drygt 40 år sedan släpade James Seale, som sedemera skulle bli vice sheriff, och ett gäng vita Klu Klux Klan-medlemmar ut två svarta 19-åriga pojkar, som de trodde var civilrättsaktivister, ut i skogen, band fast dem, misshandlade dem med påkar, under pistolhot. Sedan togs pojkarna till en närliggande gård, där munnarna tejpades fast, och deras kroppar blev inplastade. Därefter kördes de ca 150 km, till en flod, där de kedjades fast med bildelar och järnvägsspår innan de levande kastades i. Seale ska enligt vittnen ha sagt att han inte ville skjuta dem för att slippa blodstänk.

Så varför skriver jag detaljer om detta?

För att äckla er och få er att tänka på att det bara vara 40 år sedan som folk behandlade svarta som djur. Detta är inget unikt mord. Det finns ett flertal liknande historier, och de är en bråkdel av alla mord som inte blivit uppklarade. Det vita USA vägrar konstant att göra upp med sitt förflutna, och en fällande dom hit och dit, räcker knappast, för de fruktansvärda brott som den svarta befolkningen fått utså flera hundra år.

Lär er av historien. Så som vi sitter och skakar på huvudet åt dessa brott och hemskheter, kommer man om 40 år att skaka på huvudet åt vårt beteende. Få in i era tröga lilla hjärnor, att det egentligen inte finns något svart, vitt, rött, gult, eller vad fan ni nu ser med era ögon.

Det finns människor. Varken mer eller mindre. Blod, kött, och ett hjärta. Som slår likadant oavsett hudfärg.

Bilder från Sardinien

Utsikt från balkongen.

Italiensk strandraggare

Solnedgången vid vår strand

Den fantastisk La Pelosa-stranden. (De än mer fantastiska benen tillhör inte mig utan min resemodell, och det är väl allt ni får se av henne på den här sidan...)

Vad tycks? Mysigt eller?

Fatale på KIA-index!

Tjuvlyssnats systersajt Fatale ligger sedan torsdag på KIA-index, och öppnade fint med 14.000 unika besökare förrförra veckan. Tjejerna jobbar på, och de kommer att ta över världen på ett eller annat sätt, lita på mig på den punkten.

Edit: Såg nu att veckans siffror är publicerade, och de ligger på 10.500, men hela KIA-index gick ner kraftigt förra veckan p.g.a nationaldag och fantastisk väder.

La dolce vita - in color

Ni vet de där klyschiga Hollywoodfilmerna, där de åker till Italien, och äter vid det bästa bordet på den fantastiska restaurangen, åker bil längs kusten till den perfekta stranden, stannar till vid den lilla gården, provsmakar och köper fantastisk egentillverkad olivolja?

Det är det jag kom hem från precis.

Så även om verkligheten tränger sig på, så är man fortfarande förvirrad för man undrar hur allting kunde vara så rätt. Hur jobb kan kännas så lätt.

Bilder kommer så fort jag har fått dem av min fina assistent.

Innan jag drar...

Här är låten som har vibrerat mest, förutom R.Kellys "Hook it up", i mina hörlurar den senaste tiden. Common feat. Dwele - The People. Producerat av Kanye West, precis som föregående låt. Tryck på Play nedan och maxa volymen, medan jag är borta!

Arrivederla!

Den här fantastiska värmen gör det svårt för ens hjärna att skapa intressanta ämnen att blogga kring. Dessutom är jag superstressad, eftersom jag åker till Sardinien imorgon. Jag inser att jag har varit i Italien tre gånger de senaste tre månaderna, men jag får härlig inspiration och kan kombinera jobb med nöje.

Sardinien ska vara en av Medelhavets vackraste öar, och vi har bokat ett hotell precis på stranden med havsutsikt, så det blir nog helt underbart. Det är faktiskt varmare här just nu, men tydligen ska Stockholm få mulet måndag och tisdag och då ska jag skratta gott, när jag kommer tillbaka med en fin bränna på onsdagen. Då kanske ni får se de berömda två-packen också. Yes, det blir naket här nästa vecka mina vänner.

Tell your friends, och sköt om varandra så länge!

Mot Beach -08

Här är en konversation från i helgen som har etsat sig fast i mitt minne.

Damon: Åh, jag tror äntligen att två magrutor har börjat titta fram igen.
S: Jaså? Det var ju kul.
Damon (entusiastiskt): Här, känn!
(S känner på de översta rutorna.)
S: Det där är dina revben.
Damon (lågmält): Jaha..
(Pinsam tystnad.)

Ska du ha dig en jävel?

Jag började skriva detta inlägg efter derbyt mellan DIF-AIK förra veckan. Blev bjuden av en samarbetspartner, och där på VIP-delen satt det massa kostymer och snubbar och alla hade de en sak gemensamt förutom könen. De drack alkohol. Det fick mig att börja tänka på något som har snurrat i mitt huvud, ganska frekvent på sistone. Jag är ung och festar hårt. På senare tid har jag insett att det har varit lite för hårt. Så jag har skurit ner kraftigt. Det är snudd på omöjligt. Inte för att jag har behovet. Men omgivningen vill att jag dricker.

Jag känner mig som Christopher Moltisani i Sopranos. Han har alkohol- och drogproblem och försöker sluta. Men omgivningen är inte nådig. "One drink won't hurt ya, huh" som Paulie ser det. I Sverige har vi en märklig alkoholkultur. Är det fest, så är det sprit. Åtminstone öl. Eller det räcker med att det är två eller fler människor som träffas, så är det alkohol som gäller. Dricker du inte, är du muslim, jude (eller tillhörande annan valfri religion), eller bara konstig. Hursomhelst så hamnar du utanför.

Jag såg dessa fullvuxna män dricka sig fullare ju längre matchen led. Till slut var de aspackade. Företagsledare och framtidsmän. På fotboll.

När den danske dåren sprang in på plan i helgen och väckte vrede hos en hel nation, så var förklaringen att han druckit 15-20 starköl. Vad hände med att njuta av konsten fotboll? När blev det ett svepskäl att supa skalle? Ligger det något uråldrigt i att komma bort från frugan och det verkliga livet, och då är fotbollen blott en ursäkt?

Anledningen till att jag fortsätter att skriva på den här texten är att EU-domstolen idag konstaterar att förbudet mot import av alkoholhaltiga drycker i Sverige strider mot reglerna om fri rörlighet för varor. Ett rätt vettigt beslut i sig. Det har ibland varit löjligt att man varit tvungen att vända sig till Systemet och till dyra pengar fått beställa drycker som de anser inte behöver finnas i deras sortiment. Och med smuggelspriten som väller in i Sverige, är hela syftet med monopolet snart bortblåst. Vi behöver inte förbud, vi behöver få lära oss vett.

Tyvärr kommer vi under en övergångsperiod, troligen en ganska lång sådan, se ökad våld, i hemmen och på gatorna. Visserligen måste man betala svensk skatt på alkoholen, men det är om man blir påkommen. Inte en chans att tullen sitter och öppnar alla paket som skickas. Det blir en chansning som många blir villiga att ta. Beställ hem ett paket, har du otur får du betala skatt. Då har du ändå inte förlorat något jämfört med systempriserna.

Så skål på er! Och välkommen till en kommande era av fylla och svineri!

Shoppingtips

Sofia skriver ett nyttigt inlägg på Fatale om att vara dumsmart när man ska shoppa på nätet. Jag är själv f.n. fast i en ny Ebay-förbannelse och har åkt på en del tull och märkligt höga fraktavgifter. Så tänk efter en extra gång innan ni beställer den där billiga grejen från USA.

Angående texten nedan

Kände att det behövdes en förklaring. Skrev texten för några veckor sen klockan fem en söndagsmorgon. Trots att den är privat så kändes den så ärlig att jag behöver publicera den. Det är väl mest allmäna tankar kring kärlek och förhållanden, och inget speciellt som åsyftas. Det är svårt att veta hur privat man kan skriva på en blogg som inte är särskilt privat, men jag gör ett försök så får vi se vad ni tycker. Det är lätt att tas för oseriös när man blottar sina inre tankar, och det vill jag gärna försöka undvika som ni kan förstå. Ibland önskar man att man hade en helt anonym blogg, där man kunde skriva vad som helst utan att tänka på konsekvenserna.

Mina tankar går annars idag till fina förebilden Paris Hilton som har påbörjat sitt fängelsestraff och kommer vara borta några veckor. Ibland verkar det nästan som att det kanske finns en gud ändå.

Reservtext. Om några dagar, månader, eller år. Kanske aldrig.

...Och hon som till slut fick mig, visste inte om vinsten, så hon sparkade in mitt huvud, slet ut hjärtat och det enda som var kvar var rester som ingen annan ville se åt. Och trots att jag var försiktig som få, åkte jag dit ändå, och nu ligger jag här utslagen, och funderar på det där hjärtslaget som mitt hjärta skippade, eller snarare det där hjärtslaget som hennes hjärta skippade, för nånstans där försvann jag, och jag kommer antagligen aldrig mer ta mig upp till ytan, eller åtminstone känns det så för tillfället, eller åtminstone så är det en föraning, och då spelar allt annat ingen roll, man är en pessimist slash realist slash någon annan label för en som slutade vara romantiker efter gymnasieåren när man fick läsa den där boken om killen som slogs med väderkvarnar.

Så nu vet man inte vad som är värst. Bitterheten, eller det faktum att man är skeptiskt till allt och alla, och det enda som kan lugna och trösta en, är det man inte får, för det är så man funkar, det är så alla människor funkar, och det är det som gör att vi aldrig blir lyckliga, och aldrig vågar säga det som vi vill och borde säga, så man spelar hellre svår, för det är så spelet funkar, och spelar man inte spelet, då blir man diskad eller kommer sist, och resultatet är lika förödande. Tvåan är den första förloraren, och det finns fler tvåor än ettor, eller kanske är det tvärtom, det finns fler ettor än tvåor, för ingen kommer ihåg tvåan, för de försvinner i den anonyma massan. Och trots att man känner sig som en etta, så kan man inte rå för att tänka på alla tvåor. Vad hände sen liksom?

Men fuck that.

Le och verka glad, för det är det enda som världen kommer ihåg om dig. Bilder av och på dig, för ingen orkar till slut läsa någonting om eller av dig, och om inte annat är du kvar där med en blick som vill utstråla självsäkerhet, men egentligen så mår du jävligt dåligt innerst inne, för att du inte hunnit med de där grejerna som du hade lovat dig själv att åstadkomma vid 25, för världssvälten, krigen och all annan jävla misär, visade sig vara svårare att bekämpa än vad som borde vara fallet. Äh! Höj glaset, le in i kameran och lev livet som vore det ingen morgondag, och det är så man klarar sig också, eller det är så man klara sig bäst. All logik är ologisk, och all förnuft är galenskap, i denna, bästa av alla världar.


I öster hade solen redan gått upp, tuppen gal och skulle atombomben explodera så vill jag mer än gärna åka till stjärnorna med dig. Mina känslor fast med ord skrivna av andra. Det förstod du inte då, utan du tolkade min tillgivenhet som en svaghet, och trots att vi någonstans båda visste, att det här var så rätt, så var vi rädda och osäkra, så vi lät skeptismen ta överhanden, och lät det som borde ha vuxit till kärlek, stanna vid blott en olycklig förälskelse.

Och inte ens den här texten som kom direkt från hjärtat hjälpte mig, för antingen var den för pretentiös eller så ville jag bara sända ett dolt budskap.

Nu struntar jag i det här.

Ikväll smäller det!

Nu är det äntligen dags för Festival RE:Publik. Jag besökte ledningen igår och de såg rätt slitna ut förståss, men allt flöt på bra. Nu vill vi ha lite sol också, främst på lördagen! Höjdpunktena i programmet ikväll blir bl.a. Navid Modiri & Gudarna 23.15!

Imorgon finns det en drös med bra band, bl.a. 23:00 - Sofia Talvik & Sophie Rimheden.

Kom gärna förbi och säg hej!