Angående röda kläder-dagen

Det här sammanfattar väl det hela bäst:
http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/munkarna-ditt-stod-gjorde-verkligen-skillnad

Undrar om alla som bar rött igår, sov gott i natt och verkligen kände att de gjorde skillnad?

Att de hade varit duktiga små liv och läst på DN.se vad som hände på fredag. Jag slår vad om att inte ens 10% av alla rödingar igår, skulle ställt upp i ett demonstrationståg. Det är lite skillnad på hur man tror att man förändrar världen idag, och hur man gjorde det för 30 år sen...

Nu då?!

Ok, det var lite för buttert, men Pablostuket nedan kanske?

God damn, vad ful jag är! Vi hörs efter helgen, så får jag läsa era åsikter!

P1 kissar på Damon

Som ni kanske minns skrev jag lite kritiskt om fallet Madeleine för ett par månader sen. För ett tag sen hörde en trevlig reporter på P1 av sig och berättade att de skulle göra ett reportage om mediehanteringen kring fallet. Portugisisk press har varit mycket mer kritiska mot föräldrarna än brittisk press, och hon menade att jag var en av de första som var skeptisk till mediehanteringen och därför skulle passa bra i programmet.

Jag berättade lite kort om skillnader jag märkt i de olika rapporteringarna, och hon blev än mer imponerad tror jag, och skulle "bara dubbelkolla" innan jag fick vara med i sändning på lördagen.

Vi avslutade samtalet och jag slog trippelvolter i vardagsrummet, ringde vänner och skrek mig hes. Inga fler skräpmedier, nu skulle jag vara med i finrummet. Jag gick och köpte en tweedkostym, en passande fluga och en pipa, för att smälta in. Jag flög på små moln och kände mig viktig.

Tills det blev torsdag. Telefonen ringde, och jag höll på att svara "Damon i P1", men sansade mig och sjöng fram ett "hallåå". Det var reporten. Hon hade kollat med sin chef och han tyckte INTE att jag passade in. Han ville ha en akademiker. Så de valde hellre att inte ha någon i programmet. "Men tack ändå"!

Solen gick i moln. Känslan av regn var över mig. Jag vet än idag inte om det var mina tårar eller P1:s urin. Kostymen var på rea, så inga pengar tillbaka där. Pipan hade jag provrökt, så den kunde jag inte heller lämna tillbaka. Tvärtom är jag nu beroende av att röka skitet. Det ser jättetöntig ut, och även om det luktar gott, så lämnar det en bitter eftersmak i munnen.

Tack för det, P1!

MTV suger fitta!

Har ni sett reklamfilmerna för MTV med Johannes Brost? Han kör med sitt resonemang om att MTV "suger kuk". Metervis med kuk. Detta är MTV:s nya fräscha idé.

Ja, I'm going genus on your ass now. Men. Det är så tröttsamt med den slitna klichén att något som är dåligt suger kuk. Ännu en sån där grej man inte tänker på i vardagen. Varför är suga kuk, det dåliga verbet och fitta det negativa substantivet? Svordomar ur mansperspektiv.

För vad är fulare än att suga kuk? Jag menar det är ju sånt som tjejer och bögar gör. Usch och tvi! Att suga kuk är att förnedra sig själv.

Tydligen.

Och fitta. Det är ju den där äckliga fiskstinkande saken som kvinnor, hermafroditer och transexuella har. Passar bra att skrika när man är förbannad!

Eller kanske inte. Så vänd på det nästa gång ni ska skrika fitta. Eller säga åt polaren att suga kuk. "Aj, kuken också" eller "Slicka fitta, idiot!" är ju mycket mer oväntat!

Att försöka chocka genom att anspela på kvinnoförnedrande svordomar känns inte särskilt 2007. Is this the new shit, MTV?

Coming up!

Ska iväg på en lunchdejt nu, men sitter och filar på två inlägg. "MTV suger fitta" och "P1 kissar på Damon".

Det blir idel kvalitet här i eftermiddag.

Tjuvlyssnat på Kevin Spacey och Hugo Chavez

Telefonsamtal Söndagen den 23:e september 2007

Spacey : Hola El Commandante! Det är Kevin!
Chavez: Hola Keyser Soze! Muhaha!
Spacey: Jag ska ju komma förbi dig imorgon..
Chavez: Si..?
Spacey: Jo, jag tänkte vilken tid ska vi träffas?
Chavez: Klockan tolv a mi casa!
Spacey: Klockan tolv...Hmm, enligt din eller min klocka?
Chavez: MIN! Jag går inte efter imperialistisk tid!
Spacey: Ok, men din tolv, vad blir det på min klocka!
Chavez: Öööh...ställ fram klockan en halvtimme.
Spacey: Ok, så halv tolv min tid?
Chavez: Si! Eller no...jag menar ställ tillbaka tiden en halvtimme.
Spacey: Så det blir klockan 12.30 för mig?
Chavez: Nja..vi har ju tidsskillanden också!
Spacey: Que?
Chavez: Är du på L.A.-tid eller N.Y.-tid?
Spacey: Jag är faktiskt i Washington nu så...
Chavez (mumlandes): Joda a su madre..
Spacey: Que?
Chavez: Vi gör så här amigo..När du vaknar på morgonen. Ring mig, så kommer du en timme efter det.
Spacey: Hmm, ok..
Chavez: Eller vänta. Det är jag som är ledaren. Jag ringer dig när JAG vaknat så kommer du en timme efter det.
Spacey: Ok, Padron! Adios!
Chavez: Adios! Död åt USA!
Spacey: Viva Venezuela!

Jag och mitt skägg

Fördelar:

* Man får ett fyrsäte helt för sig själv på tunnelbanan.

* Ingen jiddrar med en. Om något.

* Man sparar 10 minuter varannan dag på att slippa raka sig.

Nackdelar:

* Färre tjejer som spanar.

* Folk misstar mig för Daniel Boyacioglou.

* Man får stå ut med OMG-han-är-terrorist-blickar.

Vad säger ni? Behålla eller raka?

I love Yelle!

La mig ner i sängen härom veckan för att se sista avsnittet av Entourage. Plötsligt hör jag "Cuizinier avec ton petit sexe entoure de poils roux" och slänger mig febrilt ur sängen för att hämta min mobil, då jag inser att det är introt till Entourage-avsnittet. Det finaste franska electron har kommit långt.

Den aktuella låten spelades väl sönder på P3 i våras. Min ringsignal börjar kännas rätt out of date med andra ord. Jag är lite inne på att börja använda den äckliga låten till filmen 1408!

Ni vet väl förresten att brorsan Damon är en jävel på att poppa och breaka? Jag får slipa på mina moves så jag kan posta en video snart! Försök att sitta still till Yelle så länge!

I natt smäller det!

Heroes season 2! Är ni hypade?

Själv kommer jag nog må lite illa efter att insett att The cheerleader och Peter Petrelli nu är ihop i verkligheten. I'm like eeeewww! Totally!

Videobevis här!

Tyvärr finns det bildbevis

Re: Laroy-bild‏

Från: Pavel Maira (pavel@stureplan.se)
Till: Damon Rasti (damon@damon.se)

Hahahahah! Jag frågade ju dig då “va fan gör du på Laroy?” och du drog nåt snack om “vi ska protestera mot droger” och jag bara WTF? Men jag fixar det!

Damon skrev: Tjena Pavel! Kan du bort bilden på mig från Laroy igår kväll? Jag hade druckit lite väl mycket, och gick in på fel ställe, haha! Ha det fint! Mvh, Damon Rasti


Blev snabbt påmind om fyllan. "Vi ska protestera mot droger". Min fantasi har ingen gräns tydligen. Men nu har lite av bevisen försvunnit i alla fall. Jag vet inte varför jag skriver om det här. Ibland känns det som att bloggen gör mer skada än nytta för mig. Jag verkar ju inte haft särskilt kul heller av bilden att döma:

Foto: Mattias Nordgren, Glife

Nära skjuter ingen hare

Vilken lördagskväll. Kompisar i baren och därmed billig sprit är inte alltid av godo.

Först skulle jag på Grodan, men hamnade på Nox.

Sen skulle jag till Spy bar, men hamnade på Laroy.

Slutligen skulle jag förbi Esque, men hamnade på White room.

Fy fan!

Gränsen mellan att vara creddig och stekig är bara några fotsteg åt fel håll. Som ni kan se på min fina karta jag ritade för alla utanför Stockholm.

Döende professor ger en sista föreläsning

Medan jag tjurar för ett grått hårstrå, läser jag om detta. En professor som är döende i cancer, men likväl ger en sista upplyftande föreläsning.

Se även videon här.

Tragiskt men samtidigt livsbejakande. En läxa för dig och mig, att uppskatta livet, medan vi fortfarande har möjligheten.

AAAARRRRRGGGHHHHHH!

Ser ni?! Det går utför nu! Jag måste lägga mig och vila till måndag.

Edt: Det syns tydligen inte. Det är alltså ett grått hårstrå!

No one gives a fuck!

Socialt experiment på Facebook:

Kolla in något event som du har blivit inbjuden till, typ after work på Nox, valfri fest eller whatever. Alltid, ALLTID är det någon som ska skriva på eventets wall, att de inte kan komma eftersom de är i New york, Italien eller valfritt flashigt resemål.

Vem fan bryr sig? Klicka på "not attending" och håll käften!

Jag har många gånger skrivit in rubriken ovan, men ångrat mig i sista sekund. Man vill ju inte framstå som bitter.

Det sköter jag så bra på min blogg.

"Tjejer borde klä på sig för att inte bli våldtagna"

Uppmärksamma läsare tipsar mig om en artikel i Expressen om systrarna Karlsson som tog av sig överdelen och badade topless på Fyrishovsbadet. Då blev de utslängda av vakterna. För tjejer MÅSTE ju skyla sig.

Det var exakt det här skitet som jag försökte uppmärksamma i ett tidigare inlägg (med idiotisk rubrik, som sagt). Att tjejer SKA gömma sina bröst är ännu en könbaserad orättvisa i vårt samhälle. Kanske inte den största, men en som är ytterst lätt att glömma bort.

Chefen på badet försvarar sig med tre punkter.

1. Säkerhet: "Det finns en risk för att tjejer som badar topless kan utsättas för sexuellt ofredande". Ok, då kan krogägare sluta släppa in tjejer med för korta kjolar, eftersom de kan utsättas för ofredande. Vari ligger logiken? Släng i så fall ut de ofredande killarna, inte tjejen som vill gå med valfri klädsel. Det är typisk gammalmodig tänk á la "klä-på-dig-så-du-inte-blir-antastad". Sån som tyvärr fortfarande förekommer hos vissa domstolar.

2. Hygien. Vadå, är tjejers bröst smutsigare än killars? Hur kommer det sig då att killar kan simma barbröstade? Det fånigaste argumentet är också det som är lättast att slå hål på. En undanflykt. Och en dålig sådan.

3. Seder och bruk. Ja men då så. Något annat som har varit seder och bruk? Svarta får bada i sin egen pool? Bögar får inte basta? Seder och bruk tillhör gårdagen. Det krävs inget geni för att ifrågasätta föråldrade traditioner.

Denna Ragnhild Karlsson är min hjälte idag. Genom att bryta ett tabu, och utsätta sig själv för jobbig exponering, har hon tagit oss ett steg närmare ett jämställt samhälle.

Mot Jämo! Good on you, Ragnhid!

Edit: Ragnhild har nu hört av sig i kommentarerna och meddelar följande:

Hej Damon, tack för stödet, det är så skönt att se att det är fler som reagerar när någon försäker hävda att det skulle vara kvinnors ansvar om män begår övergrepp.

Tänkte bara säga kort att det har blivit en lite fel i media, jag och kristin är inte syskon men expressen valde att skriva det eftersom vi både har det otroligt ovanliga namnet Karlsson:) för er som blir nyfikna och vill läsa mer vill vi också tipsa om att gå in på www.callander.se/Ragnhild här kommer det ske uppdateringar så fort det sker något i frågan...
Tack en gång för stödet
MVH Ragnhild Karlsson

Om möten hade varit som kommentarforumen - Del 2

Uppföljningen till en riktigt rolig video för alla som irriterar sig på folks kommentarer på bloggar m.m. Här är video 1 om ni har missat den:



Här har ni video 2:


POON!

Nu kanske ni tycker att jag är lite anal, men...

Satt häromdagen på café 7-knops uteservering och käkade en pastasallad (det var för övrigt ett hårstrå i den). Förbi mig och min kompis går ett par, de kan ha varit runt 20. Hon såg MYCKET bättre ut än honom. Så vi vänder oss om, sådär oförstående som man kan bli när en ful kille har en snygg tjej. Då ser vi att han inte bara handen över hennes röv. Han markerar även med långfingret mellan skinkorna, som vore han i full färd att börja pulla henne. Mitt på gatan.

Vi skakade på huvudet, och mumlade någonting om White trash.

Så åkte jag tunnelbana igår. Då får jag se det här:

Hon hinner precis börja flytta handen när jag ska ta kortet. Men samma sak där. I full färd att klämma in ett finger i hans stjärt såg det ut som hon var. Mitt i vagnen.

Har jag missat något, eller är det här den nya "hålla varandra i handen"?

Vad gjorde du när du var fem bast?

Scratchade dig i rumpan på sin höjd?

TV 3 censurerar Suzanne Reuter

"Under utdelning av TV-priset Kristallen kritiserade vinnaren Suzanne Reuter regeringen för den politik som nu lett till att klyftorna i samhället är de största sedan mätningen påbörjades 1975. Detta visades dock in i livesändningen på TV3 utan man valde helt enkelt att klippa bort henne, och filma en halvberusad Markoolio som försökte hålla balansen på sin stol."

Blir detta verklighet i Sverige inom en snar framtid? Murdoch-ägda Fox censurerade Sally Fields tacktal igår natt där hon försökte säga “If mothers ruled the world, there wouldn’t be any god-damned wars in the first place.”


Vidriga Fox News ska få sitt snart också, vänta bara!

Om att blogga

Jag kommer ihåg när bloggande var bekymmerfritt. Jag fick utlopp för mina tankar, och det var mer egenterapi än något annat. Efter ett tag började det handla mer om en vidareutveckling av andra saker, t.ex. att följa upp en krönika, eller väcka opinion. Efter snart ett och ett halvt år, märker jag nu, att det mest handlar om att tänka på vad man ska skriva.

Tänka på att familj och vänner läser, vilken tjej som läser, vilka företag som läser osv. Det är med andra ord inte den blogg jag startade. Tur är det kanske? För ofta när man tittar bakåt i livet, slutar det med att man skakar på huvudet, för man kan inte förstå hur man tänke. Då.

Vad jag vill ha sagt är att denna blogg blivit ambivalent. Ibland är den seriös. Ibland vill den bara larva sig. Ibland har den inget syfte. De innersta tankarna har dock fått gömmas undan. Förut läste ingen jag kände bloggen. Nu läser alla jag känner den. Då känns det inte längre läge att dela med sig av sina innersta tankar. Det som är lite av charmen med att blogga. Jag skriver och främlingar dömer mig.

Jag vet faktiskt inte vilken sorts blogg jag vill ha. Kanske är det något man inser först efter ytterligare ett och ett halvt år.

Spelberoende

Helgen har delvis ägnats åt ett spel som heter Family Feud 2, och går ut på att gissa vad amerikaner svarar på vissa frågor. Det är lite hjärngympa, en hel del frustration över språkbrister och mycket beroendeframkallande. Frågorna tar dock slut snabbt, men nu har jag fixat fullversionen, och jag kommer snart önska att jag hade lagt tiden på något mer vettigt.

Från Annika Marklund, via Sofia Dahlén, som båda kan dra något gammalt över sig, för att ha lurat på mig detta!

Gissa djuret!

Är det:

1. En mink?

2. En bäver?

3. En Utter?

Rätt svar i kommentarerna.

Ett öga rött

Såg filmen igår, och den var väl helt ok, tyvärr var det "fritt efter boken". Och det finns väl inget mer irriterande än en film som inte håller sig till den ursprungliga historien. Men det är alltid svårt med bokfilmatiseringar då man har målat upp ett visst scenario i förväg. På plussidan finns roliga Hassan Brijany som alltid är en fröjd att se, och härliga Söderkulisser i bakgrunden

DDD kan vi väl säga, om vi ska prata betyg.

Sen finns en pinsam cameo med av författaren Jonas, men den bortser vi ifrån. Varför blir det alltid töntig med cameos på svenska?

Ps. Jag skriver ju egentligen inte på helger, så åter måndag!

Jag är gravid!

Hur annars kan ni förklara varför jag precis åt en bit fetaost, två chokladbitar, en näve cashewnötter och lite hamburgerdressing i en rak följd?

Snormannen - Epilog

Tack kära läsare! Jag bad om hjälp och ni svarade. Signaturen "Khan" tipsade snabbt om att jag skulle se till att ha händerna fulla. Så när mötet var över lyfte jag direkt upp datorn och höll den under armen utan att stoppa in den i väskan. I andra handen tog jag den tomma väskan och min jacka. Ganska raskt började jag bege mig bort från bordet. Jag hade missat de flesta viktiga detaljer och jag minns knappt vad jag antagligen hade åtagit mig. Jag brydde mig inte heller om det. Jag ville bara komma ut levande. Eller åtminstone utan bakterier från hans näsa på handen. -Tack för ett intressant möte, avslutade jag artigt och tog sats för att komma ut ur räckhåll. Jag vände ryggen till, och kände att det skulle gå vägen. Jag pustade försiktigt ut.

-Damon, harklade han. Jag frös till först, men var nu tvungen att åter vrida mig tillbaka och titta honom i ögonen. -Det här kommer att bli ett intressant samarbete, log han och sakta men säkert såg jag någonstans långt bort i horisonten en högerhand närma sig luftrummet mellan oss. Det gick så klart i sån där klassisk slow-motion och hans hand skulle lika gärna kunnat vara en kniv.

Där stod vi. Jag med händerna fulla. Han med en utsträckt högerhand. Jag hade tre alternativ.
1. Ursäkta mig med att jag hade händerna fulla och gå vidare.
2. Låstas som att jag inte såg handen och säga hej då.
3. Vara professionell, ta smällen och inte kunna använda min högra hand de närmaste dagarna.

Nästa klara minne jag har är att jag sitter på bussen hem och skakar i hela kroppen.

Ps. Det tar tydligen ungefär fyra gånger så lång tid att skriva ett inlägg, om man använder enbart vänster hand.

Nödrop från Kungsholmen

Jag sitter i ett viktigt möte just nu, och låtsas leta upp en fil. Han pratar om en massa viktiga strategier och spännande idéer. Jag borde vara helt inne i diskussionen. Men det enda jag kan tänka på är att han med jämna mellanrum petar sig i näsan med olika fingrar på höger hand. Den hand som jag så småningom måste skaka när mötet är avslutat. Hans snoriga tumme tryckandes mot min högerhand. Jag är paralyserad av denna rädsla, och gör nog inget vidare intryck. Det som står på min agenda nu är inte affärer, utan att klura ut hur jag kan undkomma handskakningen.

Om någon läser det här snart, skriv ett tips. På allvar!

Vi får hoppas att han inte läser det här.

Mer facebook

Jag har nu startat gruppen "Jag hatar Idol!" Alla som är trötta på skitprogrammet är välkomna att joina! http://www.facebook.com/group.php?gid=4911619423

Jag märker också att friends-requesten minskade kraftigt efter att jag hånade add-fenomenet i ett tidigare inlägg. Det var självklart med lite ironi, som med alla mina oseriösa inlägg. Klart man kan adda en person som man känner.

Däremot tror jag att Facebook så småningom kommer att slå knut på sig själv. Det blir för stort. Alla kanske inte är så sugna att ha en massa gamla klasskompisar och jobbpolare hängandes på sin sida, med koll på ens vardag. Facebook kommer till slut att bli för svennigt, och folk kommer att tröttna. Fördelen är att snart är alla med, och det kommer att bli svårt att hitta ett lika stort alternativ.

Vi får väl se vad My Space ska locka med nu när de kommer till Sverige och har fest ikväll. Antagligen är det för sent. De flesta verkar ha övergett deras krångliga funktionaliteter och övergått till smidiga Facebook.

5 tecken på att vissa människor som åker kommunalt i själva verket är får

1. Varför ställer de sig mitt framför dörren när de ska gå på? De vet mycket väl att jag kommer putta på dem när jag ska av!

2. Trots att de åker samma tåg vareviga eftermiddag så har de fortfarande inte lärt sig att gå mot mitten där det är lugnt och skönt. Nej, alla ska på längst fram eller längst bak och trycka!

3. Man testar ringsignaler, pratar i högtalaren eller spelar hög musik på mobilen. (Oftast bebisfår)

4. Antingen duschar de inte och skippar deo, eller så slänger de på sig åtta sprut av sin äckliga Jean Paul Gaultier/Armani Gio a.k.a. babbeparfymerna.

5. De uppmuntrar tiggarna/musikanterna med pengar. Folk tas hit och utnyttjas av ligor, och delar ut sina standardlappar och folk går på att deras barn ligger hemma sjuka i cancer. Eller så kommer den in en lirare som ser ut att vara hämtad direkt från "Svart katt/Vit katt" och spelar en outhärdlig Kalinka på sitt dragspel och ger mig tinnitus.

Vad irriterar ni er på?

Äntligen har jag lärt mig italienska

Hur många av er kan förstå en italiensk tidning? Suckers!


Bild från Catanias flygplats

Fördel med att vara Swartskalle

Jag berättar ju oftast om nackdelarna med att vara black. Men jag sitter på tunnelbanan nu och kom precis på en fördel. Ingen försöker sälja ett telefonabonnemang till dig och ingen välgörenhetsorganisation vill ha din pengar. Jag ser det ofta på långt håll när jag kommer gående mot dessa gäng. De stoppar i princip alla, men när de ser mig tänker de antagligen "Shit, de där unga blattarna skriver inte på någonting, de ringer alltid med Comviq kompis och de skiter i miljön". Så då får man gå där i fred.

Om du inte har förmånen att vara swartskalle, kan du prova med att börjar prata med sig själv, när de närmar sig. Det skrämmer bort de flesta.

I'm not fat, I'm big boned

Går in i mataffären. Det är fredag och jag måste slänga i mig någonting litet snabbt, för jag har planer. Känns alltid skönt varje gång man har en plan till helgen. Jag plockar på mig några bananera och skyndar mig. Framme i kassan uppenbarar sig en enorm kvinna, som med sin rejäla övervikt till trots, har byggt ett varuberg av chips, choklad, läsk och fet mat. Trots att jag blir äcklad av utsikten, tar jag upp telefonen och tar ett kort.


Jag vill bara skrika till henne att hon ska skärpa sig, att hon kommer bli än fetare och att hon eventuellt kommer att dö av denna livsstil. Men jag står bara där och är förbannad. Det är ju inte en tjej med sköna kurvor bara. Det är ett fetto. Det är någon som missbrukar. Nya undersökningar visar att labbråttor blir mer beroende av socker än kokain. Om det går att applicera på mäniskor är för tidigt att säga. Men det ligger någonting i det.

När jag jobbade i kassa förut, var det skrämmande ofta som folk hade med sina överviktiga ungar, och köpte en kavalkad av godis, chips och läsk. Fredagsmys enligt vissa, på gränsen till barnmisshandel enligt mig. Vecka in och vecka ut, såg jag de små gulliga barnen bli större och större.Föräldrar som inte orkar eller har tid att laga riktig mat, eller skicka barnen på diverse aktiviteter. Fetma är vår tids folksjukdom. Och det drabbar oftast folk med låg status i samhället. Hur många riktigt framgångsrika människor i vårt samhälle kan ni nämna som är feta?

Jag kommer ihåg när jag var beroende av Coca Cola och gick upp tio kilo på några månader. Jag var som ett nervvrak när jag inte hade fått min fix. En burk senare, var jag sprudande glad och kunde åter fungera. En dröm är att öppna upp ett hälsohus någon dag, dit folk får komma för att lära sig att äta rätt och motionera sig sunda.

Det här går lite stick i stäv med den anorexihets som jag så gärna vill bekämpa. Men låt oss försöka hålla de två sakerna isär. Lite kurvor och dödlig fetma är två skilda världar. Även om jag vet att vissa människor, när de tittar i spegeln, ser det senare när de borde se det första.

Mejladress-dilemmat

De flesta av oss började ju använda nätet när vi är ganska unga. Barn eller tonåringar. Dumma, skulle någon säkert säga. Ovetande, kanske är ett bättre ord.

Ett av de mest grundläggande elementen är att skaffa sig en mejladress. Man använder ofta de stora jättarna, och det är svårt att få exakt det man vill ha. Nybörjare kan oftast luras i att använda hotmail, som är naturligt kopplat med MSN. Min första adress var damon4good@hotmail.com. Damn, vad jag tyckte att det var nyskapande. Jag älskade siffran fyra, och var en rolig kille. Ett lite oskyldigt och skönt avslappnat namn. "Damon..för skojs skull". Turligen bytte jag ganska snabbt då någon hackade sig in på kontot.

Tyvärr har inte alla haft den förmånen inser jag nu när jag tittar på min MSN-lista. Eftersom det är omständigt att skapa ett helt nytt konto, och överföra alla kontakter, och för att man kanske inte vill adda vissa kontakter, men ändå ha dem kvar, för att i smyg hålla koll på dem, så får man dras med sitt gamla konto. Särskilt gäller detta på MSN. Men det förekommer även i andra sammanhang.

När jag satt i kårstyrelsen och gick igenom ansökningar, var det påfallande ofta som folk hade riktigt imponerande CV:n som avlutades med "Kontakt: Spralliga_Stina_15@hotmail.com". Jag är ledsen, men jag hade personligen inte anställt Stina.

Jag ger er här, några av mejladresserna som finns på min MSN-lista. Jag hoppas att alla använder dem för MSN enbart. Men även då måste det bli lätt pinsamt, när man träffar någon och ber denne adda en på MSN. Avgör själva:

"Tea_4_ever" - Ja, hon menar alltså att hon kommer dras med mejladressen 4 ever.
"Sofi-an-propp" Antagligen för att hon heter Sofia, och det gick ett barnprogram som hette Soff-i-propp. Funkar tills man är 12 kanske.
"Svennemoses" Tillhör en svensk judisk kompis. Kanske inte allt för bra, om man ska söka juridikjobb.
"Ganghster" Är man som jag Internetnörd, kanske man ska välja något mer subtilt?
"Cola_Pelle" Gillar han Coca Cola eller att snorta Kola? Eller så vet han inte hur man stavar till coola?
"Miss_Elina_nr1" Vad är grejen med att många fjortisar vill vara number one?
"ZyberNicke" När var det inne att säga Zyber istället för Cyber? 1995?

Andra favortier är "AIK_ager" och "Bom_Bazz". Sport och slang är hett. Nu är det dags för dig att erkänna. Vilken mejladress skäms du över?

Ps. Jag har ändrat vissa bokstäver i samtliga nicks, för att ingen ska hängas ut, och jag hoppas att dessa vänner tar detta med glimten i ögat...

Prova att säg det själv då!

Familjemiddag hemma hos mamma.
Damon (till lillsyrran): Kan du säga Olivia Nalen högt tre gånger på raken! Snabbt!
Syrran (tveksamt): Njee...
Damon: Jo, kom igen nu. KÖR!
Syrran: Nej, jag vill inte!
Damon: Men va fan!
Mamma (stolt): OLIVIA NALEN, OLIVIA NALEN, OLIVIA NALEN!
Damon: Mama nooooooooooo...

Is there any one out there?

Ok, klockan är 02.45! Jag får inte gå och lägga mig förrän jag har korrat manuset till bok två, och dessutom infogat lite nya tjuvlyssningar. Jag kanske inte skulle ha kollat på fyra avsnitt av Mad Men på raken. Handlar om ett gäng reklamare i N.Y. i slutet på 50-talet. Ständigt rökande. Minns inte när jag såg så mycket rökande på TV. För mycket realtioner och för lite reklamande för min smak. Men alla AD:s kommer väl att bli drömska och romantisera.

Jag skriver det här, som en framtida påminnelse om att jag fortfarande vid 27 bast fortfarande inte gör klart saker i tid. Forever young. Eller lat. Bestäm du.

Det viktigaste nu är att inte somna. Jag har Coca-Colan och chokladen redo! När ni vaknar och börjar läsa detta, ska jag lägga mig. Dracula at your service!

Blir en lätt match att hålla sig vakkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkekvpo gvkeatgkpew4ri+353r¤%&#¤%&

Update: Somnade visst till där, men blev klar klockan 5!

Oh, Luciano

jag har aldrig förstått mig på folk som ska R.I.P:a folk när de går bort. RIP hit och RIP dit. Som när fotbollsspelaren Puerta som spelade i Sevilla dog häromveckan. På alla fotbollsforum skulle folk skriva "RIP Puerta". Klart som fan att det är tragiskt att han dog. Men det var inte direkt många som höll på laget, eller hade ett speciellt band till spelaren. Så softa med RIPen. Det ska användas när ens favoriter eller nära går bort. Jag ger er här Pavarotti kanske mest kända framförda stycke, "Nessun dorma" i Paris 1988. Otrolig njutning.

Hej höst, hejdå depp!

Sitter här och funderar. Vadå "jag är deprimerad"? Det är så synd om mig, jag orkar inte göra något, bla bla...Jag har det antagligen bättre än 99% av jordens befolkning. Ändå låg jag där igår och tyckte att allt var skit. Depression är något subjektivt. Därför bör motmedlet vara att man upplever andras misär, för att inse sitt välmående. Jag föreslår att alla deprimerade skickas till fattiga länder i Afrika för volontärarbete. Sen kan de komma tillbaka och våga tycka synd om sig själva. På köpet har man också fått massor av ljus och en fet solbränna. Dessutom uppskattar man allt ifrån rinnande kranvatten till 7-eleven tio gånger mer. Hmm, det här blir något för mig att fundera på i vinter. Tills dess kan jag vara glad att jag har tak över huvudet.

Edit: Insåg nu att jag är glad bara för att det är soligt ute, och jag har suttit på reggaecaféet vid vattnet och latat mig i en solstol. Imorgon kvider jag nog igen ska ni se.

As sand through the hour glass..

Vad hände med sommaren? Vi gick och väntade och väntade, och så vaknar jag upp igår och mobilen visar september. Vad hände? Det är sant det där som de säger om att åren går snabbare ju äldre man blir. Tiden svischar förbi alltmer eller är det kanske hjärnan som blir mindre medveten?

Packa ihop grillen, ta fram Zoloften.

Min plan är att flytta utomlands inom något år. Leva livet ett par år, och komma tillbaka till mitt Stockholm och bilda familj. New York lockar, Barcelona lika så. Mer storstadspuls, mindre töntiga uteserveringsregler.

Hösten den allvarligaste perioden. Man bryr sig bara om att samla nötter inför vintern, och hinner inte njuta. Mörkret närmar sig, och perioden november till januari, skulle jag helst vilja gå i ide på riktigt. Bara låsa in sig i sovrummet och vakna 90 dagar senare, för att upptäcka att man har al qaida-skägg och svårt att stå på benen. Man tittar sig i spegeln och börjar le, för livet kan åter börja.

Är det bara jag som sitter och längtar till våren?

Tjuvlyssnat startat en bakom-blogg

Nu småkickar vi igång hösten, med en ny rolig kategori på Tjuvlyssnat, "Bakom rubrikerna"! En blogg i en blogg! Där kommer vi i redaktionen, att skriva om allt som inte får plats på första sidan. Läs gärna mer på Bakom Rubrikerna!