Jag googlade på "Nerazzurri Svedesi", som är vår svenska supporterklubb till Inter, och kom till en
blogg som verkar tillhöra systern till Jennifer Wegerup på Aftonbladet, Jill.
Jag reagerade på att hon skriver uppenbara lögner om att vi i Nerazzurri Svedesi sprang in på plan och förstörde matchen mot Elfsborg sommaren 2005. Jag tänkte först skita i det, men rätt ska vara rätt, och jag skrev i en kommentar att hon hade fel, och att det var en massa snorungar som sprang in, och inte vi i Nerazzurri Svedesi, som i ärlighetens namn består av ett gäng jäkligt sjysta killar och tjejer, som älskar Inter.
Alla som var där minns ju att vi stod på norra stå, och att det var folk från långsidan och södra som sprang in. Vi på norra, eller "Curva Nord" som vi på plats skojade om, var ju mest förbannade över snorungarnas beteende. Men Jill vägrar att rätta sitt fel och förstår inte att jag skojar om "Curva Nord". Hon avslutar med att håna Inter om att vi behöver heja på plats i år när "konkurrenterna inte startar bakom". Detta när vi leder ligan.
Inte konstigt att folk tappar förtroende för tidningarna, när journalister vägrar ändra uppenbara fel. Förra veckan vägrade Lasse Anrell att ändra ett uppenbart fel om ett italienskt lag. Kan det var trotsighet, eller är det bara rent Interhat hos denna vidriga "journalist"? Och då menar jag inte Lasse.
Edit: Jag har lagt märke till ännu en lögn hon skriver. Det att PG Skoglund, hennes gudfar som anordnade turneringen fixade så att Moratti och Mancini kom på vårt årsmöte. Det var ju den varma Moratti som tackade ja, när jag plus flera frågade honom rakt ut om han ville närvara på vårt möte. Och det var Mister Moratti, denna otroligt varma människa till oljemiljardär, som erbjöd sig att fixa så att även Mancini skulle komma ner och snacka med oss. Det har jag ett flertal vittnen på.
Jag fattar inte att jag alltid drar mig i tjafs med dessa typer. Men jag vägrar att hålla käften när lögner sprid. Sättet som Jill Wegerup beter sig är inte värdig en journalists. Särskilt inte en vars syster jobbar åt Gazzettan!
Det får mig att tänka på annat. Någon kanske minns att jag delade ut en smäll mot Marcus Birro för ett tag sen. Jag må aldrig dela hans kvinnosyn, men han skriver fantastisk fotbollspoesi på
Svenska Fans, och han är självklart lika begåvad som brodern, det var ett medvetet lågt slag från min sida.
Och jag kan verkligen hålla med om hans synpunkter om svensk medias sätt att betrakta italiensk fotboll. Det är aldrig lika fint som engelsk fotboll, och man blir lite rädd för alla anglofiler till sportjournalister som sitter och spottar oss Italienälskare i ansiktet. Handlar det om italiensk fotboll så är det problemen som belyses i första hand. Sen att Aftonbladet väljer att sätta Zlatan i dålig dager så fort de får chansen får stå för dem. Nu senast efter hans målsuccé valde man att köra storyn om att engelsmännen inte känner till Zlatan. "Zlatan who"? -Zlatan, one of the worlds greatest players, motherfuckers! Jag skiter i om white trash-britter inte känner till Zlatan. Han är kung i Italien. Det räcker bra så!
Fatta att Tipslördag var hett hundra år sen, och att alla kids föredrar italiensk och spansk fotboll framför engelsk!
Edit: Jill tar nu tillbaka sitt uttalande i sin blogg, och sanningen har segrat. Däremot tänker jag fortsätta bevaka alla anglofiler i svensk media!