Persepolis

Förra helgen tog jag med mamma och flickvän, och såg den animerade filmen Persepolis. Filmen bygger på serieböckerna med samma titel av Marjane Satrapi, och behandlar hennes barndom i Iran under revolutionen, och om hur Iran gick från ett modernt till ett bakåtsträvande samhälle. Med enkla svartvita bilder lyckas filmen leverera en hel del humor, vid sidan av allvaret, med t.ex. Iraks anfall.

Igenkänningsfaktorn är hög för exiliranier. Även om språket är franska, tar man snabbt till sig karaktärerna och deras vardagliga oro, som genomsyrar det iranska samhället. Men även för andra människor är det en lärorik lektion i både iransk historia och samhällskunskap. Eller som min tjej konstaterade, "nu känns det som att jag förstår lite mer".

Till slut kunde inte våra tårar hållas tillbaka, det förflutna gjorde sig allt för påmind. Samtidigt infinner sig lättnaden efter filmen, över att man har klarat sig ifrån eländet så pass mycket bättre än många andra.

Marjan är numer bosatt i Frankrike där henne böcker, liksom i många andra länder, är en stor succé. Filmen rullar på ett antal biografer, men alldeles för få tyvärr. Ladda inte ner smala filmer, såvida ni inte bor i orter där de aldrig kommer att visas (då kan man ju faktiskt köpa DVD.en om man vet att man vill ha filmen), de är värda era 80 kronor.

Damon in love

Nu när ni har öppnat er så fint för mig med era presentationer, måste ju jag göra detsamma för er. Jag har haft detta inlägg halvt färdigskrivet ett tag, men inte känt för att dela med mig. Men.

Jag är kär.

Så där som det inte känts på många år. Någonsin antagligen. Vi träffades på tidningen Modettes releasefest, tack vare Hanna och Lina , och det senaste halvåret har det varit hon och jag. Jag visste det väl direkt från början. Hon var riktigt snygg, rolig och bodde på Söder. Vegetarian. Såg poppig ut och modebloggade (fast hon blir arg om jag säger modeblogg). Vi klickade direkt på första dejten på Judit och Bertil, och inom en månad hade vi åkt till Sardinien tillsammans.


Jag hade varit singel i tre år, och det senaste hade varit ett uselt förhållande med en tjej som mådde mycket dåligt, vilket hon fick även mig att göra. Hon var också den första att göra slut med mig, vilket hon valde att göra det mitt i en flytt. Alltså jag höll bokstavligen på att packa bilen. Andra gången fick jag göra slut, och trodde barnsligt nog att det skulle vara en seger, men hon hade förstört min syn på förhållanden totalt. Så jag festade i princip varje helg i tre år.

Nu har jag varit ute två gånger på de senaste tre månaderna. Jag har blivit den där sofistikerade killen som går på utställningar på helgerna och ser smala filmer på kvällarna. Och jag trivs utmärkt med det. Jag lagar mat och hon plockar undan efter mig. Vi ger varandra karriärsråd. Hon gör mig glad, lycklig och bekymmerlös. Kanske är det därför bloggen har varit så tam det senaste halvåret? Svårt att vara arg och nyanserad när man är riktigt kär.

Så nu vet ni att jag är tagen. Men det betyder inte att du och jag behöver göra slut för det.

En Norgehistoria

Jag var på hemmafest med en kompis från Norge som har pakistankt ursprung för ett tag sen. Visste ni förresten att pakistanier är den största utomnordiska invandrargruppen i Norge? Ganska oväntat!


Vi var ett par stycken som pratade lite om skillnader i språk och kultur, och han berättade om att många svenskar skojade om norskan, som att t.ex. banan heter guleböj, eller att toalett heter brusefåtölj, vilket vi skrattade åt. -Men ett riktigt norskt ord som är roligt är ju tallefjant, konstaterade jag ganska självsäkert. Folk log mot mig som man ler mot någon som försöker ta ett skämt för långt. -Ja, alltså ekorre heter ju det på norska, fick jag fram med en högst osäker ton. Snart insåg de att jag var allvarlig och det blev lite tyst i rummet. Min kompis suckade uppgivet. -Men det är ju också ett påhittat ord! Sen bytte han samtalsämne.

Chocken har inte lagt sig än.

Här har jag gått i snart 20 år och verkligen trott att ekorre heter tallefjant på norska, men ack så fel jag hade. Det är ju en sån där grej man fick höra redan i 3:an när jag knappt kunde någon svenska, och det känns som att mina norskkunskaper raserats totalt. Så smart var jag.

Snälla, säg att jag inte är den enda?!

Vilka är ni?

Jag har länge funderat på vilka som besöker min blogg regelbundet. När jag har kollat på länkar och annan info, verkar min medelbesökare vara en bi- eller homosexuell tjej runt 18 år. Vilket gör mig jätteglad, att jag når ut till en så oväntad grupp. Men alla ni andra som jag aldrig får veta något om. Ni kan väl svara på några enkla frågor (Ok med anonymt, men oseriösa svar publiceras inte):

1. Hur gammal är du?
2. Var bor du?
3. Vad har du för sysselsättning?
4. Vad gillar/ogillar du med min blogg?
5. Vad skulle du vilja att jag skrev mer/mindre om?
6. Valfritt: Någon annan information om dig själv, eller annat du vill dela med dig!

Jag vet att inte alla gillar att kommentera, men det skulle betyda mycket nu när bloggen ska få en nystart. Även kompisar och bekanta får skriva något!

Tack på förhand!

Ursäktmejl till Kal Ström

"Hej igen Kal!

Någon mejlade mig om att du tycker att jag var motsägelsefull. Jag skrev förvisso att jag skulle polisanmäla dig och din sajt, men det är ju givetvis inte du som skulle bli åtalad i så fall. Men får skilja på de två sakerna. Jag inser nu att jag var otydlig, kanske är man juridikskadad. Mitt enda syfte med en polisanmälan mot er var att få fram IP-nummer till den ansvariga personen. Vad skulle jag polisanmäla dig för? Ovilja? ;)

När jag fick en ny ursäkt, valde jag att gå vidare, jag är inte ute efter att slösa skattepengar, jag ville bara göra rätt för mig. Jag ber om ursäkt om jag skrämt upp dig, men jag trodde nog att du förstod att du inte kunde bli åtalad, med tanke på att du hänvisade till de rätta lagarna. My bad!

Peace /D"

Jag skickade detta till Kal Ström imorse. Ingen människa ska behöva känna sig hotad av mig. Jag märker att flera tycker att jag har använt ett dåligt språk i mina mejl, och jag får skärpa mig helt enkelt. Ilskan får aldrig ta överhanden som det gjorde denna gång. Men jag är inte mer än människa.

Vad som dock oroar mig, är att så många fortfarande inte tycker att det är big deal att bli kallad kvotblatte och att jag borde jobba på pizzeria. Tycker ni också att det är okej att skriva till en tjej att hon är "en hora som borde laga mat i köke"? Fast främlingsfientlighet och kvinnoförakt går ofta hand i hand.

Men det är sånt som vi får kämpa hårdare för att markera. Kul att nästan all stöd kommer från kvinnor, som förstår situationen ur ett annat perspektiv. Men jag får t.o.m. stödmejl från "vita män" som vill träffas och diskutera hur jag ser på samhället. Rapport från såna möten kommer så småningom. Man kan döma mig efter att ha läst några arga mejl. Eller så lär man känna mig genom att prata med mig och föra en dialog. Jag tänker förändra samhället, oavsett man gillar det eller ej.

Bloggen kändes nästan helt död, och jag var nära att lägga av för en vecka sen. Nu brinner jag mer än någonsin, för att visa att jag inte är bara talk utan även action.

"Nej, jag sov inte"

Läser i DN att en studie visar att människor som har mobilen på när de sover, riskerar sämre sömn, p.g.a. radiofrekventa fält. Inget oväntat med det. Det jag mest fascineras över är att så många sover med mobilen PÅ.

Strålning eller inte, varför vill man riskera att bli väckt mitt i den sköna sömnen? En del kan av vissa skäl inte stänga av telefonen. Men resten som väljer att ha den på, vill alltså på något sätt vara nåbara dygnet runt? Jag märker att bland tonåringar är det snarare regel än undantag att ha mobilen på under natten. De skickar även svar på SMS, och svarar i telefonen, mest för att säga att de sover.

Här är mitt tips, så länge du inte är läkare etc, eller inte väntar ett viktigt samtal, kan du nog ha mobilen avstängd. Vad är viktigare än god sömn? Jag drömmer om att ha mobilen avstängd i en vecka och även vara Internetfri. Då

Eller säg inte att ni också har mobilerna på när ni sover?

Intervju med Computer Sweden

Jag blev tillfrågad av Computer Sweden, vilka jag anser borde få IT-priset guldmusen i år. Jag hittar inte artikeln på nätet, så här är mina svar:

Årets person: Pseudonymet Johan Larsson på Knuff.se
En person som på egen hand, och utan större vinstintresse, förenklat och förbättrat kollen på bloggar för oss alla. Skulle haft priset redan förra året.

Årets företag: The Pirate bay.
Dömda på förhand, trots suddig lagstiftning. Får mycket skit, trots att de är hjältar hos hundratusentals människor.

Årets produkt. Joost. Det är många som slutat titta på TV-program i TV:n. Joost kommer bli tillräckligt innehållsrikt för att locka över ännu fler. Inte helsvenskt förvisso.

Jag valde även att svara på en kategori som jag inte blivit tillfrågad om:

Årets IT-främjare: Andreas Viklund. Från en stuga i Jokmokk, sitter Andreas och designar gratismallar till bloggar som väldigt många människor får nytta av. Har listats som den bloggare med mest inlänkar i världen, av Technorati.

Nu är Andreas förvisso en vän, men jag vill alltid uppmärksamma hans fina gratistjänster!

Vem tycker ni borde få ett IT-pris i år?

Pojke pojke, hämta lite ghahva...

Goda nyheter! Kanal 5 har köpt in en serie med Big Fred och Fille. Den kommer att basera sig på det klipp som jag postade tidigare i år, från humorlabbet, där de ger sig ut i förorten för att leta efter lilla Al Fadjis pappa. Big Fred har tidigare visat att han gör grymma invandrarimitationer, och det är ren skam för SVT:s del att man inte knöt till sig grabbarnas program tidigare.

Jag har ryktesvägen hört att killarna har haft svårt att sälja in serien, vilket är en riktig miss från TV-bolagen, då de klipp som redan finns ute är oerhört populära bland kidsen. 2008 får vi alltså vår första ghettoserie, och jag tror att det kommer att bli tyngaaaste serien.

Respekt till Kanal 5 för att de "vågar".

Inte-okej-sex.nu

Förra måndagen när jag skulle prata på P3, träffade jag på två av kvinnorna bakom kampanjen okejsex.nu som skulle in i studion innan mig. Det första jag sa till dem var "Jag har tänkt att dissa er i min blogg". De såg aningen paffa ut. Jag frågade varför de på sina affischer i tunnelbanan, får det att framstå som att tjejer inte vill ha sex, och att det är bara killar som tjatar. De försvarade sig med att det finns fanns bilder på tjejer som ville ha sex, och hänvisade till Martin Kellermans Rocky-stripp, där Rocky frågar "Betyder 'en promenad ner till Hornstull' att man ska ha sex?" varpå tjejen svarar ja.

Det tycker jag är lite mjäkigt i jämförelse med alla bilder på killar som försöker utnyttja tjejer.
Sen såg att jag att DN på Stan tog upp det i torsdags, och flera har bloggat om detta, men jag ville ändå uppmärksamma problematiken här. När får vi se bilden av kåta tjejer, som inte kommer från en killtidning?

Dock erbjöd jag tjejerna gratis reklamplats på Tjuvlyssnat, så att de skulle få sprida sitt budskap till 200.000 människor (jag resonerade att även om jag hade synpunkter på utförandet, så bara det hjälper en tjej att inte bli utnyttjad har kampanjen ändå gett resultat), och de blev jätteglada, men jag har ännu inte fått något mejl från dem.

Avslutning på rasistbråket, början på förändring

Många engageras nu i fallet nedan. Det som är gemensamt för de flesta som tycker att jag gör fel är att de är vita män. I deras värld är jag den störste fienden. Jag tar deras jobb, deras brudar och är mer lyckad. Jag är lite snyggare och lite kaxigare än normen. Jag förstår verkligen hur det svider. Men det är bara att "ta det som en man", något jag tydligen inte gör, och är i så fall mycket stolt över. Det gäller ju inte alla vita män, men hatargruppen har den ursprungen gemensamt.

Jag njuter ju fler hatkommentarer jag läser från denna grupp. Så många människor som är avundsjuka på allt i från min frisyr, till att jag stolt kallar mig för nätentreprenör. Och jag skrattar åt allt och växer med varje kommentar. Jag måste göra någonting när jag upprör denna begåvningsreserv.

Sen är det ju självklart inte så att det är Dagens skiva och Kal Ström som skulle bli polisanmälda i slutändan. Jag skulle i så fall lämna in en anmälan mot sajten för att polisen skulle bena ut IP-adressen till personen i fråga. Men det finns ingen anmälan. Det skulle inte leda någon vart. Det lärde vi oss under straffrätten. Det krävs grov förolämpning för att teleoperatören ska lämna ut, och jag vet inte om hans uttryck "Juridikstuderande? Som heter Damon Rasti? Kvotblatte som man mest tycker synd om. Han borde klippa sig och börja jobba på den lokala pizzerian i stället för att dra på sig studieskulder…" är mer än förolämpning. Jag är rädd för att pröva lagen, för då kan jag öppna Pandoras ask. Göra det möjligt för alla smygrasister att få kalla folk för svartskalle till höger och vänster.

Men jag har markerat genom mitt inlägg. Jag har skapat en debatt, för vad man ska och inte ska ta på nätet. Killen i fråga mår tydligen rätt dåligt, det får vara ett straff nog. Vissa ser det kanske som att jag gör en pudel, men det har aldrig funnis en polisanmälan. Det kan man nog kolla på närmaste station.

Jag är större än så. Jag är han ni kommer att läsa om i historieböckerna. Jag är mannen med hybris. Skratta hur mycket ni vill.

Jag ville ha en reaktion. Och det fick jag. Jag fick bekräftat vilket samhälle vi lever i. "Lite skit får du ta Damon, så farligt är det väl inte". Svenska sajtägare som tycker att de "gör tillräckligt"medan hatet rasar. Flera tyckte att jag var barnslig som anmälde. Ni har ingen aning om vad vi "blattar" får utså. Så håll käften bara. Rakt av. Jag använder systemet exakt hur jag vill, ingen white man ska tala om för mig vad jag får och inte får göra. Inte många blattar härute i bloggosfären som kan hålla en bakom ryggen tyvärr, jag tackar er andra. Jag har blivit utsatt för mycket värre saker och inte anmält. Det här skrattar jag åt ikväll.

Jag har i längsta mån försökt att inte särskilja på svenskar och invandrare. Men om vissa ursprungssvenskar inte kan förstå vad invandrare får genomlida är det dags för förändring. Precis som kvinnor som bör göra uppror mot män som inte fattar, och homosexuella som måste bryta hetronormen.

Därför vill jag göra er uppmärksamma på mitt antidiskrimineringsprojekt som jag skrivit om tidigare, och som drar igång i februari. Då kan vi stoppa diskriminering på riktigt. Det är det som fokus ligger på nu. Inte bara driva med alla dessa smygrasister som hatar mig ännu mer nu. Jag har f.n. tre juridikstudenter som vill hjälpa till med projektet. Men jag behöver fler jur.stud. Skicka iväg ett mejl om du är intresserad av att stoppa den strukturella rasism som genomsyrar vårt vackra land.

Sen vill jag påpeka ytterligare en sak. Det är inte särskilt synd om mig. Någonsin. Det är riktigt synd om folk som inte kommer in i arbetslivet, de som inte kommer in på krogar, de som ständigt kämpar i motvind. Jag har kommit över det där och det är de jag brinner för nu. Jag kommer fortsätta att uppmärksamma all skit jag utsätts för. Men enbart för att påvisa beteenden och strukturer.

Don't cry for me Sweden. I will never leave you.

Ps. Till alla som ger kärlek och vet (eller försöker förstå) hur det känns att vara motarbetad för att man är blatte, vill jag sända tusen kramar.

Därför polisanmäler jag (inte) Dagens skiva och Kal ström

Jag har grubblat en del de senaste dagarna. Läst igenom era kommentarer till det föregående inlägget och funderat på de 1,5 år jag har bloggat. Jag har varit utsatt för telefonhot och näthat. En Metroreporter i Göteborg har blivit mordhotad för att hon skrev om mig i tidningen. Jag har skitit i allt det och accepterat att hatet hör till. Men nu är det slut med det.

Det är dags för bloggare och nätet överlag att välja hur vi ska ha det i fortsättningen. Hur många Englas ska utså att bli kallade för fitta och hora? Hur många Esbatis ska förolämpas p.g.a. politisk åsikt och etnisk ursprung? Hur mycket hat är det accepterat att "man får leva med"?

Jag är så innerligt trött på att bli ifråntagen mina prestationer, samt få mina åsikter ifrågasatta, enbart utifrån mitt etniska ursprung. Ja, jag har iranskt urpsrung och jag är förbannat stolt över det. Jag tror inte att alla ursprungssvenskar kan förstå problematiken fullt ut, homosexuella undantaget. Och kvinnor lider en hel del också. Är man dessa saker kombinerat så är man nog där (läs kommentarer till föregående inlägg). På samma sätt som jag inte kan förstå alla problem det är att vara kvinna fullt ut. Man måste uppleva det som första person.

Därför har jag bestämt att fr.o.m. nu polisanmäla alla hot och ärekränkningar. Nätet har blivit ett hatforum, och det är enbart för att vi har tillåtit det. Det är jobbigt och omständigt att göra en polisanmälan, och det belastar skattebetalarna. Men samtidigt har vi ett rättsväsende i Sverige som vi måste tro på. Om inte det fungerar måste lagar ändras.

Jag försökte få upprättelse på Dagens skiva och mejlade ägaren Kal Ström för att be honom agera hårdare mot det rasistiska tillmätet, så att jag inte behöver genomgå en polisanmälan för att få upprättelse. Jag vill att han ska stänga av Mötör som fällde kommentaren, eller i andra hand skriva en officiell varning mot personen istället för det mjäkiga han har tillskrivit Mötörsågen (som igår fortsätter skriva skit i tråden) nu:

"Jag hatar rasistdårar ofantligt mycket mer än de bashar dagensskiva.com. Om man nu ens kan tycka att det var det han gjorde. Mötörsågen: Jag tog bort ditt inlägg."

Så här skriver jag ordagrannt:

"Jag föreslår att ni på er sajt bannar den person (Mötör) som skrev rasistiska tillmälen om mig här http://dagensskiva.com/forumet/topic/1437, och skriver en officiell varning angående sånt beteende. Ni tog bort det efter uppmaning från mig, men tror ni verkligen det hjälper att bara rensa på ert forum? Att tiga är att acceptera. Visa att ni inte tolererar rasism. Jag väntar med att göra en polisanmälan mot er sajt (jo, jag har sparat en screendump), för att se hur ni agerar. Jag vill bara ha upprättelse, orkar inte tjafsa för småsaker."

och i andra mejlet:

"Jag föreslår att du skriver någon sorts meddelande på forumet att denna person har fått en varning och att rasistiska inlägg leder till avstängning. Jag ska inte säga vad du ska göra på din sajt, men en kraftig markering är det minsta ansvaret som bör falla på en stor sajtägare."

Som svar får jag bl.a.:

Ärligt talat så är jag inte särskilt förtjust i hotelser. Vi har hanterat situationen enligt vår policy och jag kommer inte göra något mer.Du får anmäla och så tar vi det den vägen. Jag tycker i och för sig det här är ganska lågt av dig. Du sänker dig till en nivå där du inte hör hemma, men det är verkligen upp till dig.

Ja, men fint Kal Ström. Där satte du verkligen ner foten. "Jag tog bort ditt inlägg". Där lärde han sig en läxa va? I mina ögon har Kal Ström godkänt gärningen genom att inte agera kraftfullt. Kom ihåg bloggens motto: Att tiga är att acceptera! Säger du inte ifrån ordentligt så har du accepterat handlingen. Tursamt att det finns vanliga forumsmedlemmar på DSC som går in och markerar.

Sen är det ju självklart att jag hotar Kal Ström, svartskalle som jag är. Och ja, man kanske tycker att det är lågt att polisanmäla förolämpningar, men jag har fått nog. Kritisera mina åsikter, mina handlingar, ja t.o.m. min frisyr (även om tjejer tycker att den är sjukt het), men ett ord om min bakgrund and I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger. Det gäller alla. Och jag börjar med nicket "Mötörsågen" på Dagens skiva.

Detta är även en uppmaning till alla andra bloggare. Anmäl, anmäl, anmäl! Ingen har rätt att trycka ner dig, du har rätt till dina åsikter oavsett om du är homo, kvinna, svarting eller handikappad. Sen krävs det ju grov förolämpning för att få ut IP-numret från operatör, men det är en annan femma. En markering är en markering.

See you in court (mötör menas här så klart)!

Update: Jag nöjer mig med utgången och väljer att inte anmäla. Se nästa inlägg!

Surt 20-årsjubileum

Igår var det exakt 20 år sedan den där kalla novemberdagen när jag kom ut från Arlanda och in i det som skulle bli mitt nya hemland. Jag var rädd och nyfiken på samma gång. Från helvetet på jorden till paradiset. Från bombsirenerna till tystnaden.

Det var jobbigt i början. Ingen egen bostad för familjen. Mobbad i skolan. Föräldrar som hade svårt att anpassa sig. Men vi lärde oss att leva med det, vi kämpade och vi kände oss lyckliga ändå över att leva istället för att ligga begravda i den där källaren som vi alltid fick gömma oss i.

Åren gick, och saker förbättrades radikalt. Jag har alltid varit ett litet geni, i Iran läste jag in årskurs 2 över sommarlovet, och hade hunnit börja årskurs fyra innan jag ens fyllt åtta. Årskurs fyra i Iran motsvarar ungefär årskurs sju här, gällande matematik och språk. Därför hade jag det aldrig jobbigt i skolan. Tvärtom så latade jag mig för mycket. Ett av mina stoltaste ögonblick var när jag fick betyget 6 av 5 (!) möjliga, på ett historiearbete. Jag visste någonstans att även om jag inte var poppis bland tjejerna så skulle jag få min revanch när jag blev äldre.

Och livet blev bättre. Efter gymnasiet bestämde jag mig för att ta igen alla missade år, och slösade tyvärr bort lite av mitt liv. Men nya tag och studier gjorde att jag snabbt var på rätt väg igen. Det senaste året har varit det allra bästa, och jag kan bara vara evigt tacksam mot mina föräldrar för att de släppte sina liv, så att jag kunde ha en tryggare framtid i det där kalla landet i norr. För hur hade mitt liv sett ut annars? Gift och med barn, ett inrutat liv som läkare eller civilingenjör (de finare yrkena i Iran), och begränsade möjligheter och frihet. Det finns många skäl till att älska Sverige. Tryggheten, fromheten och friheten är kanske de största.

Därför var det smolk i bägaren igår kväll när en ynka kommentar på en sajt fick mig att vilja lämna Sverige för gott. Jag skrev lite bitskt om sajten Dagens skiva och direkt i deras forum får jag läsa något i stil med "Juridikstudenten Damon Rasti är en kvotblatte, som borde klippa sig och börja jobba på pizzerian". Inget märkvärdigt kanske ni tänker? Jag har själv fått hot och kommentarer av mycket värre slag. Men just den här 20-årsdagen, så var det ett sånt kraftfullt slag i mitt självförtroende, att jag blev liggande framför datorn, oförmögen att tänka eller reagera.

Eller först kom den instinktiva ilskan att jag ville knocka den dåre som försöker ta ifrån mig allt det jag har byggt upp under dessa 20 år. Men jag har börjat lära mig att övervinna ilskan. Och då kom sorgen. Tomheten. För det spelar nog inte vad jag åstadkommer i det här landet. Det spelar ingen roll att jag pratar bättre svenska och är mer allmänbildad än de flesta ursvenskar.

Jag kommer alltid att vara en flykting först och främst, i mångas ögon. Jag kommer aldrig vara människan Damon. Jag är blatten Damon.

Mitt resonabla jag säger att jag ska börja polisanmäla alla såna förolämningar och låta rättsväsendet göra sitt. Mitt otåliga jag, säger att det inte kommer att ske en förändring på de närmaste 10-20 åren. Lämna landet och gå vidare. Till ett New York som antagligen vill ha mig för mina prestationer. En stad som skiter i hur jag ser ut, och dömer mig efter mina handlingar. Ett Barcelona där alla ser ut som jag.

20 år i Sverige alltså. Jag är högst tveksam till om det blir så många fler.

Internetworld kissar på Tjuvlyssnat

Från Tjuvlyssnats blogg:

Så har då Internetworld traditionsenligt listat årets 100 bästa sajter . Men listan är av usel kvalitet och frågetecknen är så många att ingen kan ta listan på allvar. Vi kanske är lite partiska i nöjeskategorin, men nog fan är Tjuvlyssnat, både större, mer populär och innovativ än de sajter som är nominerade:

Betapet = Helt ok, men inget mer!
Biotider.se = Nyttigt, men knappast något nytt.
Blip.se = Roligt med samma flashspel i fem år?
Dagensskiva.com = Var hett 1999…
Fejm TV = Stor flopp, samma koncept som många andra sajter.
Korsord.se = Helt ok!
Lovefilm.se =
Musicbrigade= Aftonbladets skittjänst!

Men ok, vi är kanske dåliga förlorare? Så vi kollar på resten av listan. Listan över communities är skrattretande med sajter som tappat hälften av sin trafik. Medialistan är så tråkig att man somnar. Överlag är det en feg lista, med bara jättar och säkra kort. De får även en hel del skäll i kommentarerna och på andra bloggar. Vi förstår att det är väldigt svårt att lista 100 sajter. Men när man har ju gjort det på ett så uselt sätt, så förtjänar man smisk. Bortsett från vår vän Fredrik Wass där borta som förhoppningsvis hade gjort listan mer nyskapande.

So Internetworld: From all of us to all of you, we wish you a fucked up christmas!

Personliga tillägg på min privata blogg:

I princip alla nätkontakter jag har diskuterat med idag skrattar åt listan. Den har fem kriterier.

1 Utnyttjar internet på ett nyskapande sätt: Tjuvlyssnat uttnytjar 2.0 och användarna bidrar med material, får rösta om olika saker, och materialet har använts till böcker och tidningar.

2 Redaktionell kvalitet: En kvalificerad redaktion om fyra personer, som sätter fina rubriker, och skapar roliga bakom-blogginlägg och filmer.

3 Struktur, navigering: Felfri kodning av Andreas Viklund, enkelt att hitta.

4 Design: Ett minus antagligen eftersom det kanske sticker lite i ögat med den röda färgen, och vi inte ändrat desig sen i februari.

5 Tydlig avsändare: Tjaa, vi lägger ut bilder på oss, har länk till våra bloggar på första sidan, och medverkar i filmer.

Men som sagt. Jag är partisk. Däremot är jag objektiv när jag skrattar åt att Lunarstorm finns med på en lista, trots att man tappat halva sin trafik. Att nästan inga bloggar, och mycket få nya sajter uppmärksammas. Det finns fler exempel på dinosaurier som gjort sitt på listan.

Man undrar om det är DN:s kulturredaktion som har gjort listan kanske?

Sugen på lite Damon Rasti?

Googlade mig själv nyss, och fann att CDON har köpt mitt namn som sökord. Det betyder att alla nu kan gå in och köpa sig en bit Damon. Does this make me a whore?





Så in och köp mig bara. Kom igen, jag vet att ni är sugna!

Ps. Lite kul att det första som dyker upp är "Damon Rasti är fotbollsgalan"!

TV6 aint got shit on this motherfucker

Jag klagade ju på översättningar i TV förut. Men det är som ni kanske vet väldigt populärt med att ladda ner svenska texter till filmer och serier också, för de som är mindre insatta i engelska, eller har problem med hörseln. Då finns det en hel del eldsjälar som lägger upp texter för nedladdning eller ibland bränner in den i filmen. Vissa gör ett helt okej jobb, men det finns en hets därute att hinna först, vilket gör att vissa texter är av väldigt usel kvalitet. Folk som direktöversätter eller inte förstår sammanhang/referenser.

Jag blev nyligen tipsade om det kanske värsta exemplet någonsin. En kompis som följer Prison break (jag orkar inte riktigt med åtta twists i en oändlig saga längre) skickade flera exempel på översättningen till åttonde avsnittet av tredje säsongen, som ska har gjorts av "ScreamingInside", en 19-årig (!) snubbe. Orginalrepliken först:

"He blackmailed me" = "Han svart messade mig"

"You can even tag along" = "Du kunde också skrivit en lapp om du vill"

"I got a stake in this to" = "Jag har en stake i det här jag med"

"Did I hire the wrong person?" = "Råkade jag höra fel person"

"Three feet of concrete" = "Tre fötter av betong"

"My life is on the line" = "Mitt liv är på den linan"

"Based on gravity and the kind of sand that Sona's built on" = "Baserad på allvar och den vänliga sand att Sona's byggt på" (Sona är ett fängelse, Red.s anmärkning)

Och slutligen min favorit:

"Hell no. My Papa is as straight as a razorblade" = "Hej, nej. min pappa använder rakkniv rakt fram".

Var det bara jag som skrattade riktigt högt åt allt det här?

Update: Några ifrågasatte detta i kommentarerna, så jag tog reda på länken till Piratebay där stackaren får försvara sig. Han skyller på allt möjligt, det är lika mycket underhållning där!

Brushan Damon med på Rond i P3 (med länk)

Idag måndag ska jag medverka som måndagsgäst i radioprogrammet Rond i P3, och prata om Tjuvtittat och integritet gällande bilder, samt det kommade lagförslaget om att inskränka rätten till smygtagna bilder. Programmet går mellan 15-16, och jag ska vara med ca 15.30!

Köp popcorn och sätt er bekvämt, så kör vi...

Ni kan lyssna på intervjun här.

Helgtipset: Käka på El Diablo och se 2 dagar i Paris

Jag kommer ihåg när vi gick på högstadiet, och vi var några grabbar som motsatte oss stereotypen och valde syslöjd istället för träslöjd. Så satt vi där varje fredag och sydde och snackade skit, och radiokanalen som var the shit, var Radio City. De körde alltid en pepp i stil med: Fredag, fredag, fredag, fredag, FRREEEDDAAAGGG! Det var jobbiga tider för mig. Mer om det en annan gång.

Något som inte var jobbigt, var när jag var på en födelsedasfest på Restaurang El Diablo förra helgen. När jag fick höra att stället hade Tequila som specialitet ville jag lägga benen på ryggen och fly. Senaste gången jag drack Tequila var på Aya Napa -99, och det ena minne som finns kvar av det, är ett foto som mina kompisar har tagit när jag ligger däckad utanför klubben.

Men redan välkomstdrinken visade på att det här skulle bli en annorlunda upplevelse. En god Margarita, och Tequilasmaken var inte alls farlig. Snart fick jag lära mig att det skit folk shottar oftast inte är riktig Tequila. Äkta vara är INTE gjord av kaktus och innehåller ingen mask i flaskan. Det är en myt.

Vidare till ett trevlig bröd som de bjöd på, tillsammans med någon vitlökskräm. Brödet bestod av chili, kakao, russin, aprikos bl.a. och jag skulle ha kunnat ätit mig mätt på det! Men jag gick direkt på huvudrätten "Grillad Oxfilé med muscvadosockersky, mandelpotatisterinne smaksatt med chili och persilja, serverad med jordärtskockcrème och rödkål".

Det var den godaste köttbit jag ätit sedan Sardinien, i juni månad. Olika smaker slåss om uppmärksamheten i ens mun, och slagsmål har aldrig smakat bättre. Toppbetyg.

Vidare till en felfri Creme Brulé, smaksatt med citrongräs och tonkaböna, serverad med jordgubbssorbet. Finito la musica! Jag har hittat en ny favoritkrog, som drivs av ett gäng trevliga grabbar, som var vänner till födelsedagsbarnet. SVD ger krogen 5 av 6, jag ger de detsamma.

Filmtipset är "2 dagar i paris", med franska Julie Delpy i huvudrollen som även skrivit och regisserat filmen. Henne amerikanske pojkvän spelas av Adam Goldberg, som många känner igen från Entourage och "My name is Earl". Adam är upcoming, även om han har harvat i en del småroller.

Filmen handlar om deras Europaresa och de två dagarna som ska spenderas i Paris. Ett vasst manus, med en rapp dialog får biopubliken att skratta gång på gång. Men det finns också lite allvar, om kärlek, otrohet och livsval. En perfekt dejtfilm.

Åter på måndag!

Update: Ser även att DN hypar oxfilén och restaurangen och ger den 8 av 10, ett mycket högt betyg!

Världens bästa vinterlåt

Varje är när första snön faller, har jag som tradition, sen några år tillbaka, att leta fram Joshua Radins EP och spela låten Winter. Så blir jag lite vemodig, och känner mig bra mer djup än vanligt. Haffa nu!

Vilken är er vinterlåt?

Edit: Googlade och hittade låten här, men köp hans CD om ni gillar musiken, småartister behöver allt stöd de kan få.

Tjuvtittat gör omedelbar succé

Det har väl bara gått 15 dagar, men efter en mjukstart (och jättelänken från Tjuvlyssnat) ligger vi fyra/femma på Bloggportalens topplista (privat), och har 30.000 unika besökare per vecka, enligt Google Analytics. Det är ett tapp på endast två tusen besökare jämfört med premiärveckan.

Bena note, att vi inte blir länkade från någon annan stor sajt, enbart från vänliga småbloggare (och två större i Beta Alfa och Stationsvakt). Tjuvlyssnat överhuvudtaget har helt ensam 80% av besökarna som knappar in adressen själva. 9% hittar genom Google, och övriga genom andra bloggar och blogglistor.

Vi börjar förstå att det finns många med "Tjuvlyssnathumor", en lätt ironisk samtidsskildring, där ute. Nu måste jag ragga lite sjysta priser från sponsorer så att vi får fart på de inskickade bilderna också. Sen ska vi pitcha lite TV-idéer inom närmaste tiden (pardon my cliché). Det kan bli en uthärdlig november rain!

Sen får jag ju säkerligen äta upp detta inlägg i december, men det tar vi då!

The power of the Damon blog

Något intressant hände precis. På väg till Vi-butiken såg jag en person veva med armarna inifrån en restaurang. Personen kom ut och presenterade sig som ägare till Crave, den hamburgerrestaurang jag kritiserade här i bloggen förra månaden. Han hade läst mitt inlägg och bad uppriktigt om ursäkt, och berättade att han haft ett möte med nattpersonalen. En sympatisk handling och jag kan åter gå tillbaka till deras hamburgare och chilimajo som räddat många fyllor för min del (även om jag knappt druckit senaste halvåret). Vi är åter vänner!

Några som inte är mina vänner och som fortfarande lider av sviterna efter sitt usla beteende är Furniturebox. De behandlade mig illa och efter mitt inlägg hörde de av sig och försäkrade om att jag skulle få båda lampa och pengarna tillbaka. Pengarna kom snabbt, och de mejlade om att jag skulle ta bort inlägget. Något jag självklart inte tänkte göra. Dock tänkte jag ändra inlägget när lampan kom. Någon lampa har jag ännu inte sett till. Däremot kommer mitt inlägg väldigt högt upp när man söker på deras namn, med feta rubriken "Varning för..." vilket folk ramlar in på min sida dagligen genom och antagligen skrämmer bort en hel del kunder. Särskilt med tanke på att det är fler kunder som har skrivit kommentarer till mitt inlägg.

Nu ska jag inte få hybris, men sån här makt hade jag aldrig haft utan min blogg.

Edit: Även min beef med Portofino ska nämnas, vilket har lett till att flertal googlingar har pekat folk hit. Säkerligen har någon tagit illa upp och tänkt sig för innan de besökt den restaurangen. Vitlökssås right back at ya!

Symboliskt förbud mot användade av N-ordet

Jag har inte sett något om det här i svenska medier, men det har varit lite snack på andra sidan vattnet, om det symboliska påbud som röstades igenom i Los Angeles för två dagar sen, där staden ber invånarna att inte använda ordet nigger.

Ordet, och likväl dess svenska motsvarighet neger får mig ofta att se rött. Och då är jag inte ens svart.

Yttrandefrihet i all ära och det är nog inte många som är för ord-förbud, men folk slänger ur sig begreppet utan någon som helst tanke på mörkhyade människors värdering och tolkning av det. Flertalet av dessa personer som jag känner, ogillar N-ordet skarpt, inte för den innebörd som människor sätter i det, utan för att det allt för mycket påminner om den slavhandel som drabbade (och även fortfarande drabbar) människor, och det allmänt nedlåtande attityden mot människor med mörkare hudfärg än normen.

Sen finns det också de som inte bryr sig, och många svarta kallar ju varandra neger på ett ironiskt/komiskt/nedsättande sätt. Några vill likna det vid ordet blatte, som vi nu tydligen har tagit tillbaka. Jag tycker att jämförelsen är haltande. Blatte har inte samma historiska värdering som neger och märkena efter piskrappen har fortfarande inte läkt.

Det som stör mig mest i den här diskussionen är folk som tycker att det är en rättighet att säga det för att "det alltid har hetat så", samma argument som man använder för att få säga negerboll. "Det betyder ju svart!"

Men då är det väl inte så svårt att säga svart?! Men antagligen speglar deras uttryck, även deras syn på medmänniskor. Deras rättigheter, före andras känslor.

Hyckleriet fortsätter

Det visade sig att det fanns viss nyhetsvärde. En av de påkörda personerna hade många "artistvänner" och hans bror var Mogge, känd musiker och programledare. Jag hade träffat killen någon gång, och våra mammor känner varandra. Djupt tragiskt och jag ska väl inte älta det här längre.

Men det här kommer att hända om och om igen. Och jag fortsätter att bevaka pressens bevakning. Undrar om någon kommer bry sig om jag blir knivhuggen? Det är den stora frågan vi får ställa oss dessa dagar. Ironiskt nog kommer det kanske finnas lite nyhetsvärde i mig som mediasvarting då.

Vid himlens utkant

När man inte kan släppa en film man såg för två veckor sen, är det nog ett tecken på att man måste tipsa er om den. Vid himlens utkant är en turkisk-tysk Shortcut som sammanväver olika människoöden på ett mer naturligt sätt än vad Babel klarade av.

Det börjar med Ali, en turkisk pensionär bosatt i Tyskland som träffar en turkiska som prostituerar sig. Filmen tar tvära vändningar för alla inblandande. Mer vill jag inte säga.

Förutom att det var första gången på länge som jag grät på bio. Naturliga skådisar och härliga turkiska miljöer betyder filmmagik. Slutscenen är fantastisk vacker också.

Filmen har vunnit alltifrån Guldpalmen i Cannes till Europaparlamentet nya filmpris Lux. Se den gärna på en mindre biograf, för att stödja dessa. Pengarna tillbaka till den som inte blir berörd.

Hycklar-uppdatering

Det visar sig nu enligt rykten att det ena offret hade afrikanskt ursprung, och de två förövarna var av arabisk/afrikansk härkomst. Det andra offret kan nog ses som "svensk" men har ett svenskt/spanskt klingande namn, och hade många "blattevänner" och jobbade mot våld, och hade bl.a. skrivt en tankesultan i Gringo. Mycket tragiskt!

Så jag hade nästan helt rätt i mina gissningar. Som Sofia påpekar i föregående kommentar så är det delvis också att den "svenska" inte hade någon, för media, intressant bakgrund. När det senare visade sig att han jobbade på Rädda barnen, gjordes det nya artiklar om honom.

Vi är i skitet tillsammans. Vi vanliga. Blonda som svarthåriga. I vårt samhälle har människoliv olika värde. Vilket märks långt innan döden. Jag får mycket mer respekt om jag säger att jag bor på Södermalm, än höghusen i Bagartorp, där jag växte upp. Samma sak gäller om jag säger att jobbar med media, än om jag är, säg sjuksköterska, ett långt mer betydelsefullt yrke.

Vi dömer samtidigt som vi fördömer. Hycklare är vi allihopa. Även jag.

Jag har länge funderat på att lägga ner bloggen. Jag har tröttnat, och skriver inte med samma glöd som förr. Och läsarna har väl tröttnat också. Men det här gör att jag håller ut ett tag till, för det måste finnas andra röster än traditionell media som skildrar samhället. Även om jag bara når ut till några hundra, så har jag skapat en liten förändring.

Era förbannade hycklare!

Klockan är lite efter 12 när jag börjar kolla morgontidningarnas sidor. En artikel om misstänkt dubbelmord på Stureplan, kommer inte förräns på 8:e plats på DN:s förstasida. Det här måste vara gammalt hinner jag tänka innan jag klickar in och förstår att ihjälkörningen har skett i natt. Detta borde toppa eller åtminstone komma strax efter ihjälskjutningarna på den finska skolan.

Märkligt.

Jag kollar på SVD som har det som fjärde nyhet, EFTER ett fördomstest. Nu börjar jag ana ugglor i mossen. Kan det verkligen vara som jag tror?

In på Aftonbladet som säkerligen måste snaska i detta "Stureplansdrama". Men icke. Nyheten kommer först på 10:e plats, långt efter "Gå med i PLUS, du får choklad på köpet". Nu har jag gått från konspiratorisk till självsäker.

Det är antagligen så att offren inte är stereotyp Stureplansklientel. Att det desstuom skedde utanför Fridays, gör min än mer säker.Det är blattar som blivit dödade.

Babbar, araber, turkar, iranier, eller vad fan du nu vill kalla det. De är inte intressanta nog att få topspot i tidningen i alla fall. För ni tror väl inte att det hade varit samma sak om mordet skett utanför Riche 40 meter bort, eller än värre, Sturecompagniet 200 meter bort. Och offren varit brats, credd, eller stekarsvennar?

Då hade det varit extraupplagor och massiv bevakning. Nu var det bara några turrar som "råkade" befinna sig på Stureplan. Det kunde lika gärna ha skett i Tensta va?

Jag är i skrivande stund inte säker på männens ursprung. Jag kan ha fel och då har jag gjort bort mig rejält. Men jag tar chansen. Går på magkänslan.

Ni är jävla hycklare som blåser upp och har 20 minnestjänster för 16-åringen (även om så fallet borde vara för varje mord), när mordet sker i innerstan hos välbärgade familjer, med Bonniers på ena sidan och Cattenacis på andra sidan. Då blir ni rädda och inser att våldet är nära. Men när två flyktingar has ihjäl så var det en slump och det är deras problem. Vilka av Riccardos sörjare hade begett sig till Tensta torg för en minnesstund?

En sak ska ni ha riktigt klart för er. Ni kommer inte undan. Våldet är blint. Nästa gång kan en von X eller er favoritmediabrud vara i vägen och bli rammad av bilen. En uppgörelse kan sluta med att du får en kula i huvudet för att du befann dig på fel plats. Trots att du hängde i Vasastan.

Klickar slutligen in på Expressen/City som åtminstone har film och flera bilder från platsen. Jag försöker titta efter blatteblod men har svårt att urskilja.

Kanske är det ingen skillnad ändå?

Edit: Tog bort "jävlar" från rubriken för att se om det var anledningen till att SVD och DN inte länkar till min blogg.

Svenska Fans bryter mot lagen?

Innan stenen kastas ska jag berätta att jag har skrivit en del för Svenska Fans (SF), och tycker att det är en riktigt bra idé i grunden. Fans som skriver för andra fans. Och eviga sportdiskussioner.

Sajten har dock gått från att vara ett soft gäng idrottgrabbar till att bli en girig sportjätte.
Inbitna fans lockas in till redaktioner och skriver gratis, år in och år ut, medan SF fortsätter att öka annonsintäkterna. Enligt de källor som jag har pratat med har skribenterna aldrig fått någonting från SF. Inte en julbonus, en biobiljett, INGENTING. Ändå producerar flera hundra personer tusentals texter per månad. Många av hög journalistisk kvalitet.

En rättvis jämförelse är t.ex. Feber som betalar alla sina skribenter. T.o.m. Tjuvlyssnat som egentligen inte kan räkna sig med etablerade sajter (gällande annonser) belönar folk som skickar in bidrag, genom att lotta ut produkter, samt att skänka en summa då och då i deras namn till välgörenhet som läsarna får bestämma.

SF:s beteende är ruttet, det är skamligt och det stinker värre än italienska fotbollsfilmningar.

Det är dock en moralisk fråga.

Något som inte är en moralisk fråga är marknadsföringslag (1995:450). Där stadgas:
13 c § Vid marknadsföring med elektronisk post skallmeddelandet alltid innehålla en giltig adress till vilkenmottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skallupphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till en juridiskperson. Lag (2004:103).

I nästan alla seriösa utskick man får finns det möjlighet att avsluta prenumerationen, och man följer denna lag. SF har dock valt att göra en egen tolkning. Om du inte vill ha utskicken så dra åt helvete, eller som de uttrycker det:
Vill du inte ta del av våra nyhetsbrev så måste du avsluta ditt medlemsskap på SvenskaFans.com. Skicka i så fall ett mejl till avsluta@svenskafans.com med ämnet "Avsluta medlemsskap".

Det är ännu ett led i deras förakt mot fansen. De är ensamma herrar på täppan, och de gör som du vill. Det är därför vi fans har tvingats utstå samma föråldrade teknik som hör till andra sidan millenieskiftet. De kan göra lite som du vill, det finns inga konkurrenter.

Men här är en varning till grabbarna som enligt egen utsago "startade sajten i en källare i Djursholm". Fixa upp sajten, belöna redaktionerna och börja visa ödmjukhet mot fansen. Ser jag inga förbättringar till nyår ska jag starta en konkurrent och ta besökarna ifrån er, en efter er. Ni skrattar antagligen åt mig från era höga stolar nu, men jag är en jobbig jävel när jag är förbannad.

Makten till fansen! /Goliat

Om bloggar var en fikarast (filmen)

Från Tjuvlyssnat:

För några lördagar sen träffades Tjuvlyssnatredaktionen och medföljande kompisar för att dricka lite (mycket) vin. Då passade vi även på att spela in en liten film om hur en fikarast skulle vara om det var som på bloggar/Tjuvlyssnat, med inspiration av det här roliga klippet. Vi hade några få timmar på oss men fick ändå ihop en liten film. Mycket nöje!




Tack till Lava på Kulturhuset för att vi fick låna deras lokaler

They're building walls around us

Läser att SL nu ska införa höga spärrar för att förhindra plankningen. Jag är väl för att göra det svårare att planka, men att bygga staket á la Paris och andra storstäder, är ett steg i helt fel riktning. Vill vi verkligen ha det som Paris? Höga staket, som skapar mer kyla och aggression än vad några förlorade SL-pengar är värda.

Det pratas om 170 cm höga, men jag gissar på att det kommer att trappas upp och til slut likna gräns-slussar som vi kommer tvingas gå igenom dagligen. Då är de väl snarare bättre att förvandla alla stationoer till vanliga automatikdörrar som finns t.ex. på T-centralen. Hur många är det som klättrar och hoppar över dessa? En promille av alla plankare kanske.

Höga spärrar är ännu en förödande penetration i den svenska oskulden.

"Vet du vem jag är?!"

Inför premiären av Bee movie, syns Jerry Seinfeld lite överallt, t.o.m. i Sverige snart. I det här klippet från förrigår, blir han lite småförbannad på CNN:s Larry King som frågar om NBC canclade hans serie. Även om Jerry överreagerar, så finns mina sympatier hos honom, då Larry Kings bäst före-datum gick ut för ett par år sen, och han är snart den ende som är tröttare än Andy Rooney...

Nackdelar med att driva ett enmansföretag

* Man pratar med sig själv i tid och otid

* Man vet aldrig när det är röda dagar och halvdagar

* Jobbar man hemifrån, spenderar man ohälsosamt mycket tid i...ja, hemmet!

* Revisorn som man träffar två gånger per år är ens närmaste kollega

* Man ser affärsmöten som fikor

* Allt som inte kan dras av på företaget, får anses som lyx. Typ livsmedel.

* Man får köpa en ny byrå för alla kvitton

* Ingen tror på en när man säger att taxiresan från Spybar 04.45 var i tjänsten

* Man kan behöva vara i tjänst mitt i natten på en annan kontinent

* Man börjar morgonen med att sitta framför datorn, och slutar kvällen med detsamma

* Moms förekommer i ens tankar mer än 10 gånger per dag

* Lunch är inte längre till för njutning, det är för att bli mätt. Snabbt!