Damons lista

Bloggen har återuppstått och flyttat!

2008-10-13T15:23:00.002+02:00

Yes baby, I'm back! Nya adressen är: damon.se

Knock knock!

2008-10-08T15:48:00.000+02:00

Mitt sista inlägg

2008-06-10T13:37:00.005+02:00

Jag skrev och skrev och raderade och lade till. Alla jag ville tacka, och alla som kunde dra åt helvete. Till slut förstod jag det inte skulle gå. En del av mig vill fortfarande skriva här. Vissa av inläggen, och era reaktioner kan göra min dag. Men det finns också annat som gör att jag måste sluta. Bloggen kväver mig, jag känner mig infångad och instängd. Två års berg-och-dalbana, och jag måste lämna nöjesparken.

Men jag säger som en snubbe jag ska träffa nästa vecka;

“When I come back like Jordan, wearin’ the four-five/It ain’t to play games with you/It’s to aim at you, prob'ly maim you.”

Till slut kommer vi knäcka homofober, sexister och rasister. Oavsett hur mycket de försöker hata oss bögjävlar, horor och pizzabagare. Samtidigt som vi måste komma ihåg att humor är det som gör att vi kan klara av vardagen.

Miljoner tack till alla som läst, kommenterat och länkat.

Major love! /Damon

Slå världsrekord i memory?

2008-06-05T11:32:00.003+02:00

Det här är en rolig grej som jag kom på som en del i marknadsföringen för en produkt. Vi hade en applikation som använde sig av rutor, och jag såg framför mig ett enormt hav av rutor, som egentligen var ett memoryspel med nervända bilder.

Därför ska företaget nu försöka att slå världsrekord i största memoryt någonsin. Guinness rekordbok är kontaktade och spelet går in i första fasen genom att folk laddar upp sina bilder.

Kolla in http://www.worldslargestmemorygame.com och ladda upp en bild, sen ser ni till att vara med i sommar när tävlingen drar igång och vinner mobiler, kameror, jorden runt-resor m.m. Men 10.000 par kommer ta en stund att lösa. Jag har tippat på tre veckor.

Ps. Jag kan vara vänlig nog att ställa upp och följa med, om ni inte har någon kompis som gillar att resa.

Mitt missbruk – a true story

2008-06-03T15:24:00.003+02:00

Uppväxt i ett höghusområde - som enligt ryktet var Sveriges HIV-tätaste p.g.a dess många missbrukare – och med många vänner som var småhustlers och tidigt lockades av drogerna, var det lite oundvikligt att jag också skulle bli beroende. Vissa höll sig tillmajan och haschish, medan andra gick så långt som till sprutor och heroin. I mitt fall blev det cola.

Mitt nyttjande var som värst när jag var runt 20 och jobbade i matbranschen. Tillgången var löjligt stor och enkel, och utan min dagliga fix klarade jag inte av alla tjatiga kunder. Min personlighet förändrades nästan ögonblickligen efter att jag fått min dos. Från irriterad och lättstött till översocial och energisk.

Men jag växte upp, började på universitetet, flyttade bort från förorten och gjorde mig slutligen fri från beroendet någon gång runt 2003.

Jag fortsatte att konsumera, men med måtta, och endast de kvällar jag gick ut och festade. Det hörde liksom till när jag drack min cuba libre. Det skedde ”under ordnade former”.

Därför blev jag förvånad häromveckan, när jag under en trevlig hemmakväll tillsammans med min flickvän och syster kände hur suget sakta men säkert stegrades upp i vad jag trodde var min numera immuna kropp.

Bara några veckor innan den här ödesdigra kvällen hade jag erkänt för min flickvän, och lovat henne att jag hade allt under kontroll. Hon blev chockad, men sa att hon litade på mig. Men nu var suget där, och ni som upplevt känslan vet att den är omöjlig att motstå. Tyvärr hade jag också en undangömd dos i ett skåp, och allt medan handlingen i filmen som rullade i periferin blev mer ologisk, kändes det allt mer som en självklarhet att jag, en vuxen människa, skulle få bestämma över min egen kropp.

Jag kunde naturligtvis inte göra det öppet, därför ursäktade jag mig med att gå på toaletten. Ett litet stopp i köket, och en lång hand in i skåpet senare, fann jag mig själv inlåst i badrummet. Jag spolade vattenkranen för att inget skulle höras, öppnade försiktigt förpackningen och drog in en rejäl mängd. Genast kände jag mungiporna vända uppåt och flinet dominera mitt ansikte.

-Vad håller du på med därinne? Hörde jag min flickvän skrika från soffan. Jag fick panik, men
fann mig snabbt: - Jag tvättar ansiktet, kommer snart. Det rinnande vattnet översköljde antagligen min röst, för snart stod hon och bankade på dörren. Min puls var nu långt över 200 slag i minuten, och när jag tittade i spegeln, såg jag ett ansikte som lika gärna kunde ha ”SKYLDIG” intatuerat på pannan.

Jag gömde grejerna snabbt i papperskorgen, och öppnade med ett stort påklistrat leende. - Har du bråttom eller? Allt jag fick tillbaka var en arg blick, och som vore hon synsk, såg jag henne böja sig ner mot papperskorgen, för att omgående hitta resterna. Jag försökte skratta bort det, men möttes av tystnad. Skammen var total.

Många ursäkter och löften senare berättade min syster att de tydligt hade hört ljudet av när jag öppnade burken. Det var utan att överdriva mitt livs mest pinsamma ögonblick. Men intet ont som inte för något gott med sig.

Jag kan nu stolt proklamera att jag har varit ren och inte druckit Coca-Cola på två veckor.

Om att bli kändis

2008-05-28T00:01:00.001+02:00

Jag ska ta upp en fråga som gnagt mig i säkert ett halvår. För ett år sen var jag het, och alla drog i mig. Jag ville synas så mycket som möjligt, och allt handlade egentligen om att få det bekräftelsebehov jag aldrig fick när jag växte upp.

Jag slutade i ett läge, där jag blev okreativ när det gällde att starta nya projekt, spottade ur mig oinspirerande krönikor - oftast skrivna kvällen innan deadline - och med höjdpunkten att jag grät ut i Svenskan om att jag kunde ha dött i en brand (SVD vinklade det jäkligt hårt förvisso, men jag borde skylla mig själv att jag jag inte lärt mig bättre).

Så jag ska säga er lite om mina 15 sekunder i strålkastarljuset. Det är inte värt det. Så tom som jag kände mig efter att telefonen slutade ringa hade jag aldrig känt mig förut. Det gick så långt att jag började tänka på självmord, något som tidigare i mitt liv varit rent absurt - jag såg t.o.m. ner på folk som "fegade" och tog sitt liv. Det här är ingen gråt ut-text, utan den nakna sanningen, så läs vidare.

Under de senaste dagarna har jag ett flertal gånger gått förbi den plats (300 meter från min bostad) där Anders Göthberg, gitarrist i Broder Daniel hoppade mot sin död, och ständigt blivit påmind om olycka. Det var inte allt för länge sen, som Heath Ledger tog sitt liv heller. Kändisskap är med andra ord ingen garant för lycka.

Att synas är att finnas. Därför är det fler nu än någonsin vars högsta dröm är att få uppmärksamhet. För många kvittar anledningen. För ett par år sen var det dokusåpor, nu är det bloggar. Som i sin tur är genvägen till "riktig" media. Tidningar, radio och TV. Dessa smäller fortfarande högre än nätet i mediepoäng. Och vem vill inte sitta i SVT:s morgonsoffa eller bli intervjuad i P3? Vi är de nya rock'n'roll-stjärnorna. Problemet är att många bara spelar Guitar Hero, istället för på en Fender.

Det är oinspirerande och utan substans. Kul i femton minuter, och så vidare till nästa. Du är ett tuggummi, som med all sannolikhet kommer att spottas ut när du tappat smaken. Och det kommer du att göra.

Såvida du inte motsätter dig hela systemet och bestämmer dig för att vara mer än ett tuggummi. Bygger en grund och håller dig till principer. Gör det du vill göra, på dina egna villkor. Visst, det låter kul att vara med i det där glasstestet i Aftonbladet. Men är det verkligen allt du vill få ut av ditt slit? Hora ut din intigritet för ett uppslag där det ändå vinklas så att du ser ut som att du utför oralsex? Eller mind you, "-Tjuvlyssnat-Damon: Det kunde ha varit jag som dött", buhu buhu!

Och även om du har lite integritet, köra medieracet som alla andra dönickar, och aldrig ifrågasätta. Ha stenkoll på allting utan att ha en egen åsikt. Fika på Vurma, handla på Whyred och hänga på Riche. Glömma bort det som spelar roll. För när allt kommer till kritan, kommer inte mediepolare, bloggläsare, nattklubbsvakter och alla andra ytliga kontakter vara de som håller dig i handen när det krisar. Då du ligger i sjukhussängen, eller råkar i ekonomisk knipa. Det är då familj och riktiga vänner kommer in. De man nedprioriterar i jakten på status.

I framtiden kommer alla att vara kända för 15 personer, läste jag en gång på mobilgurun David Cushmans blogg. Även om han hade en annan tanke bakom, har jag ofta tänkt på innebörden. Hellre känd för en bra sak för 15 personer, än känd för en meningslös sak i 15 minuter.

Jag ska inte vara en hycklare. Jag vill jobba med medier och synas. Men av de rätta anledningarna. Eller mer kunna belysa än synas. Kreativitet och kommunikation får mig att må bra. Att bara skrika drar till sig uppmärksamhet till en början, men till slut ger det folk huvudvärk.

Någon kanske tror att jag är bitter nu, men det här är en livslektion. En sån man suckade åt när farsan drog den för en så att man inte skulle göra samma misstag.

Det är därför jag börjar om på ruta ett. Hittar glöden och kommer igen. Bygger långsiktigt istället för enbart morgondagen. Nog med klyschor. Att jag ska hålla på mina principer behöver jag väl inte nämna. Det kommer jag nog påvisa kort innan jag slutar blogga också. Inte för att jag behöver, utan för att jag vill bevisa att det är det man kommer längst på i det långa loppet.

Do panjereh - Två fönster

2008-05-25T23:28:00.004+02:00

Det är mors dag, och jag tänker tillbaka på åren som varit. Jag och mamma. Besvikelse och glädje. Förtvivlan och hopp. Kommer att tänka på en av hennes favoritlåtar. Den där med Googoosh hon spelade när hon försökte lära mig att läsa då jag bara var fyra.

Jag var alltid den som skulle göra henne stolt.

Under åren har den blivit min persiska favorit också. Något att spela när allt känns så förbannat tomt. En dröm om något bättre. En annan framtid.

Jag tänkte passa på att översätta låten. Kanske förstår ni dess mening. Även om hälften går förlorat i översättningen. Lyssna och läs:

I en vägg av sten, finns två fönster i fångenskap
Två trötta, två ensamma
En av dem du, en av dem jag
Väggen av svart sten, kall och hård sten av granit
ligger som ett ljudlöst lås, på våra trötta läppar
Vi kan inte röra oss, under väggens tyngd
All min och din kärlek, är en saga, sagan om väggen

Det har alltid funnits ett avstånd, mellan mina och dina händer
Med denna bitterhet har den passerat, våra nätter och dar
Det är ingen längre väg mellan oss, men ändå är den för lång
Mitt och ditt enda band, är vindens vänliga hand
Vi måste förbli fångar, vi är levande så länge vi är fångar
För oss är frihet döden, för att bli fria dör vi

Hoppas att denna vägg faller, du och jag dör tillsamans
I en annan värld, får vi hålla varandras händer
Kanske där inuti hjärtan, finns inte avskyns smärta
Mellan deras fönster, finns inte längre någon vägg...

Ellen äger homofoben McCain

2008-05-23T14:33:00.002+02:00

Det är alltså stor risk att det här kan bli USA:s nya president...

http://thinkprogress.org/2008/05/22/mccain-ellen-gay-marriage/

...Och då anses han ändå inte vara konservativ nog av vissa republikaner.

Stockholm stad firar med att förstöra miljön i onödan?

2008-05-19T15:01:00.008+02:00

Läser något hårresande och alldeles idiotiskt i DN. För att fira nationaldagen, planerar man i år att slå nordiskt rekord i ballongsläpp, genom att släppa 50.000 ballonger. I dessa tider då t.o.m. de längst ut på högerskalan börjar fatta att jordklotet inte mår särskilt bra, borde väl all firande ta hänsyn till miljön, och det är väl en självklarhet att man skippar t.ex. fyrverkerier.

Men tydligen inte för Stockholm stad och Berit Svedberg, kulturchef. De ska nu flasha till det och göra oss till stolta medborgare! De blågula ballongerna ska vara ett spektakulärt inslag. Att djur kan bli förgiftade och dö av att tugga i sig ballongerna - något som även gäller fiskar - är tydligen inte av betydelse när Stockholmare ska fira. Ändå ska vi vara ledande på miljöfrågor. Tidigare har bl.a. staden Portsmouth förbjudit stora ballongsläpp av naturhänsyn.
Läs mer om farorna med ballonger här, och här. Visst det är inte världens farligaste grej för miljön, men att det ändå är ett hot borde väl vara tillräckligt att stryka från detta firande?

Ballongindustrin har ett par argument till varför det inte är farligt med ballonger, t.ex. att det är ok om man inte använder metallicballonger, och att de bryts ner lika "snabbt" som ett eklöv (det är flera månader), men inget sägs om riskerna för djur att få i sig det.

Jag tänker inte säga att vi ska sluta använda ballonger helt, men att släppa ut 50.000 på en gång är högst omoraliskt och egentligen rätt onödigt. Ballongsläpp känns väldigt 1900-tal. Vi kan väl fira och vara glada svenskar utan att skräpa ner?

Mejla Berit på http://www.kultur.stockholm.se/default.asp?id=1592 och låt henne få veta vad du tycker om dessa ballonger.

Det är lätt att tänka på det och bli upprörd. Men det är inte förrän du har klickat på hennes mejladress och skickat iväg ett mejl som du verkligen kan göra skillnad.

Edit: Jag ser nu att Stockholm stad skriver att de har tagit hänsyn till miljön, men inget om resterna som djuren får i sig. De kör också med industrins argument om att "Förmultningsprocessen går lika fort som för ett ekblad", men nämner inte att detta är hela sex månader! Det är f.ö. märkligt att Stockholms stad citerar ballongindustrins klämkäcka påstående utan att ange siffran 6 månader!

Pazza Inter! Grande Zlatan!

2008-05-19T12:38:00.003+02:00

Fotboll kan i sina bästa stunder vara med vacker och dramatisk än vilken film eller naturupplevelse som helst. Att låta ett års arbete avgöras på 90 minuter, är lika obarmhärtigt som genialt. När Inter äntrade den vattensjuka planen i skinkstaden Parma igår var det 11 gladiatorer som såg ut att gå mot sitt sista nederlag. Under månader hade laget i princip varit klara mästare, men nu stod man där, redo för att tappa allt på domedagen.

Det hade också varit symptomatiskt för det galna Inter som under åren besvarat sina supportrars längtan med mer sorg än någon annan klubb i Italien. Och när det redan efter åtta minuter gick ett sus genom publiken förstod vi vad som hade hänt nere på Scicilien. Roma hade tagit ledningen och var i detta nu Serie A-mästare.

Frustrationen ökade när Inter i slutet på första halvlek började se trötta och loja ut. Vi SKULLE tappa det, det stod på sätt och vis skrivet i stjärnorna. Tankarna gick till när Juventus för några år sedan tappade scudetton i sista omgången mot Perugia under samma piskande regn, som gjorde sitt för att stoppa bollen från att rulla i mål.

Men så fokuserade kameran in på den stora hjälten denna säsong och en stående ovation från alla oss som hade samlats på sportbaren i Vasastan, och Zlatan tackade genom att skicka in två mål och ta oss till himlen. Vi sjöng, hoppade, och så gav vi oss av till Sergels torg där vi sjöng och hoppade än mer. 25 tappra fans som trotsade regnet, och en av oss badade t.o.m.

Väl hemma kom tankarna. Vissa av oss är vinnare. De gör rätt grej vid rätt tillfälle. Zlatan är den nya generationens fotbollspelare. Inget klubbhjärta, utan han är den stora egoisten. Han gör det som är bäst för honom och ofta blir det också det som är bäst för hans nuvarande klubb. I slutändan skiter han i Inter och jag ger det max en säsong till innan han lämnar oss för Real Madrid. Det som en gång hette klubbkänsla är nu något förlegat. Gamla hjältar som Javier Zanetti, Paolo Maldini, Francesco Totti m.fl. tillhör den gamla skolan.

Nu kommer de egocentriska 80-talisterna och fotbollen blir sig aldrig lik igen. Pengar och titlar är den enda belöningen som räknas. Men vad gör det en dag som denna när mitt vackra Inter har tagit en titel och lokalkonkurrenterna Milan missar Champions league?

Tragiskt att man i glädjen stund njuter mycket av även skadeglädjen.

"Personalen firade nog med en tårta"

2008-05-16T14:29:00.006+02:00

Det känns lite fjortis att dela med av sina MSN-konversationer, men skitsamma, detta utspelade sig precis med min persiska pojkvän.

XX --> säger:
Vart utvisad i onsdags

Damon säger:
Är inte du svensk medborgare?

XX --> säger:
tjfsade med domaren.. har haft han i 4 matcher han har pippat oss! han dömer hörna jag ba hur kan det vara hörna?
han ba tyst d e hörna!
jag ba du e ju helt otrolig...Så han ger mig utvisning!

Damon säger: Haha!

XX --> säger:
nu e jag avstängd mot invandrarverket
XX --> säger:
migrationsverket förlåt

Damon säger: HAHAHAHA! Fattar du komedin i detta...
Först ger de dig uppehållstillstånd, sen blir du UTVISAD så du inte kan spela mot dem...

XX--> säger:
hahaha. tragiskt!

Vi är den missnöjda generationen

2008-05-15T20:37:00.000+02:00

Ibland tänker jag på Nobelpriset. Med ett mikroskopiskt undantag för fredspriset - säg att jag råkar lösa Palestinakonflikten av en slump - vet jag att jag inte har någon som helst chans till någon av de andra priserna. Mina funderingar uppkommer i stunder då jag tänker på vad som måste vara den yttersta prestationen här i livet.

Prestationsångensten kommer i cykler, lite som min egen speciella lilla mens, och en dag eller två är allting allmänt piss. Missnöjd med att inte ha åstadkommit allt det där som jag hade kunnat få till om jag gjort ditten och datten, och till slut känner jag hur syretillförseln till hjärnan minskar och jag måste ut på gatan för att inte kvävas, trots att jag befinner mig i mitt vardagsrum som är stort nog att kunna gömma ett par flyktingar i.

Ser på min omgivning och det finns grovt generaliserat två grupper. De som är glada med sitt, och har ett jobb där de tjänar en normal lön och livet knallar på, och så den andra gruppen som har siktet inställt på satelliter och gärna stupar under uppskjutet. Jag ser ibland ner på den andra gruppen i smyg, inte för att jag anser mig bättre, utan för att jag saknar empati, har svårt att fatta hur man kan nöja sig med lagom.

Samtidigt inser jag ju att deras lagom tillhör de ungefär 8% som har det bäst i världen, och då förefaller min oro som ytterst fjantig, men jag kommer från en uppväxt där jag har haft pressen på mig att bli Sveriges första blatte-statsminister och då är t.o.m. enbart en ministerpost ett misslyckande.

Nu har jag förvisso insett att politik inte är min grej, men ni förstår var målet är satt någonstans.
Och det är ändå inte allt.

Du måste hitta den perfekta partnern, snygg nog att visa upp, smart nog att få intellektuell stimulans av. Bra med hög lön också, ifall allt skulle skita sig. Att barnen måste vara perfekt söta med smilgropar har ni själva räknat ihop vid det här laget.

Jag längtar istället till att frigöra höger halvhjärna, och låsa in logiken inom mig. Släpp mig lös på ett mixerbord, en videokamera, hell, inte ens en teaterscen är omöjlig.

Men jag vet också vad som väntar i så fall. Ett ständigt begär om att få konstnärligt erkännande eller skyhöga tittarsiffror.

Jag förstår att man till slut blir tvungen att tugga Zoloft, jag blir deppig bara av att skriva den här texten. Ju mer vi utvecklas desto högre krav ställer vi på oss själva. Vi vandrar omkring med en enorm uppbyggd press och det räcker inte längre med bra, det är bäst som gäller nu.

Det finns nog cirka sex miljarder människor som har det värre än jag just nu. Antagligen är dock fem miljarder av dessa gladare. Lyckligare. Jag ser bara fram emot nästa mål som måste uppfyllas, trots att jag vet att jag kommer känna mig lika tom efteråt.

I'm going home

2008-05-14T13:50:00.002+02:00

Allt gott måste komma till ett slut.

Jag känner mig trött. Trött på att göra dåliga val. Fokusera på fel saker. Vill inte skrika efter uppmärksamhet. Vill inte längre synas.

Drömmer om att klä ut mig i natten och rensa staden från patrasket. Rasister, kvinnnoförtryckare och homofober. Folk som prioriterar 15 min i ljuset framför 15 min av upplysning.

Den här bloggen tillhör mitt förflutna. Men är ändå en del av min identitet. Ett ansikte utåt som gett mig massor med jobb och möjligheter de senaste två åren. Men även tvingat mig att skriva i många stunder, då jag inte har velat själv. Enbart varit ute efter att behaga läsaren. Och ett sånt förhållande får mig att må dålig.

Nu ska jag inte vara dramaqueen, utan jag har några viktiga saker att säga först, och för att vi ska hinna säga hej då, slutar jag blogga 6:e juni. Då kan vi fira bloggens död istället för nationaldagen.

Så det här är början på slutet. Men inte för mig. Och inte för er. Vi möts igen. Nån gång. Hojta med tankar och frågor. Så det blir några spontana inlägg innan vi släcker det som är Damons lista!

Jao!

2008-05-12T13:36:00.005+02:00

Visst, jag har flera gånger joinat gnällkören som sjunger om DN:s bakåtsträvande. Men sån här rubriker är för mycket t.o.m. för mig:

Nu är det ju någon på TT som knåpat ihop detta, men publiceraren på DN borde väl granska det innan hen publicerar? Jag anar en 30-årskris nånstans!

Edit: En läsare uppmärksammar att DN nu har ändrat rubriken.

I'm going to La Bodeguita Del Medio

2008-05-09T11:07:00.004+02:00

I flera år har jag stört mig på en ny trend. Nämligen den om vilka drinkar som är inne. Ja, du läste rätt, DRINKAR! Inte nog med att vi är osäkra nog att vara tvungna att läsa på vad vi ska ha på oss - baserat på vad ett analytikföretag tog fram för två år sen - vilka tapeter vi ska ha, ja t.o.m. hur vi ska knulla, nu måste jag också tänka mig för vilken drink jag beställer alternativt blandar ihop.

Det nådde sin kulmen förra veckan när jag skulle beställa in en drink på min favoritbar här på Söder. En tjej tillhörande mitt sällskap, hånade min vackra Mojito när den ställdes fram med repliken: -Visste du inte att det är ute med Mojito?

Vanligtvis brukar jag vara rätt rapp i mun, men nu stod jag bara och tittade på henne och försöker smälta denna diss. I efterhand har jag - självfallet - tänkt ut allt jag ville säga henne. Som "Muthafucker, jag har druckit den här drinken i tio år, och min förkärlek till rom baserar sig inte på vad du läste i Cosmo förra veckan". Ett annat trevligt utfall hade varit att helt enkelt spilla ut drinken över henne, och proklamera att hennes outfit därmed var "ute".

I dagens City läser jag i en lista att de är trötta på drinkar med blad i.

Jaha.

Det värsta är att det finns osäkra fan där ute, som därmed ändrar sin uppfattning om drinkar med blad i. Stockholm - likformighetens huvudstad.

Men jag skiter i. Jag vet att stil och klass slår trender varje gång. Om drinken funkade för Hemingway 60 år sen, funkar den alldeles utmärkt för mig idag.

Oavsett vad tidningarna säger.

Här kommer piraterna!

2008-05-08T14:53:00.003+02:00

Är ute på KTH idag och jobbar med promotion på bygget inför Quarnevalen, jätteparaden som hålls vart tredje år och som avgår 14.08 nu på lördag. Min favorit måste nog vara The pirate bay-båten:

Det finns en hel del märkliga "fordon" här ute på byggplatsen på Valhallavägen, det är studentikost så man mår illa, men folk är trevliga, fulla och det är god stämning!

Bloggduell

2008-05-07T16:39:00.000+02:00

Här kommer ett bloggtips. Finaste Navid skriver med sin vän Johan Miderberg i det som är en bloggduell kallad Ping vs Pong. De skriver förvisso att det är en vänskapsmatch men jag sitter med blodtörst och väntar på att det blir en gladiatormatch. En fight på liv och död om vem som är smartast, snyggast och bloggigast.

Att det hela växer till ett gigantiskt skyttegrav, och att någon efter månader till slut viftar med vit flagg. Hungrig och skakad, men vid liv.

Eller så kan det vara en kul grej bara. Ja, det kanske är lite vettigare...

Trapped in the...elevator!

2008-05-06T02:05:00.002+02:00

Denna djupgående artikel om hissar i allmänhet, och ett visst människoöde i synnerhet från The New Yorker med medföljande video, har snurrat runt i min skalle i några dar sen den dök upp på Digg. Det är inte bara ett stycke ypperlig journalistik, det är också en tankeväckare om de vägskälar som avgör våra liv.

Det som skulle bli en kort rökpaus, kom att bli nästan två helvetiska dygn - och i slutändan kanske ett halvt liv - för Nicholas White som fastnade i en hiss i New York. Bortglömd i ett ingenmansland någonstans runt 13:e våningen. Inget för er med hisskräck med andra ord.

Videon kan nog snarare ses som konst i form av en videoinstallation. Klicka, klicka!

Den nya Star wars kid!

2008-05-06T02:01:00.001+02:00

Vad är det som är så roligt med tjocka barn som försöker sig på, vad de tror är, avancerade videor? Samtidigt som det är taskigt, kan jag inte sluta skratta åt hans lilla träningsprogram och hans fantastiska musikval. Will Jones är ett unikum. En blivande klassiker!

Att videon får stor uppmärksamhet först nu trots att den las ut på Youtube redan den 18:e december 2007 visar på hur mycket Youtube har tappat det senaste året. Det är först när sajterna med selected content - alternativt traditionella medier - uppmärksammar bidraget som en video får upp riktigt höga visningssiffror. 2.0 blir i slutändan för mycket om inte det finns aktörer som hjälper mig att hitta innehåll.

Jag känner på mig att jag startar en ny sajt snart...

B Kool

2008-05-05T14:43:00.003+02:00

Slänger mig av tåget från Skåne och stressar mot kontoret. Försöker inse hur jag blev en sån som jäktade till kontoret efter att ha stigit av X2000, men tankarna skingras när jag inser att jag måste in på närmaste matställe för att inte få totalt bryt. Jag hungrig, är inte att rekommendera.
In på Burger King som jag vanligtvis endast går in på i fyllan. Beställer första bästa burgare, och sätter mig ned för att vänta på min specialbeställning. Det är tricket för att få fräsch mat på en hamburgerkedja - MAX borträknat - att addera extra sås eller ta bort picklesen så du vet att maten inte tillagades en halvtimme sen.

När jag nu sitter där och väntar på min burgare, inser jag att Burger King dagtid är ett tillhåll för diverse löst folk. Människor som ibland ser ut att höra mer hemma på Jerry Springer show.
Ensamma mamman med två ungar (med olika fäder antar jag eftersom de har olika hudfärg), tonårsparet med trashiga kläder, en gubbe som har ca 50-60 stryktipsetlappar framför sig, en tjock datanörd, 50+ affärsmannen på genomresa (med obligatorisk comb-over så klart) och så ett gäng kids och den stackars mamman vars 5-åring är helt out of control och ständigt flyttar på skylten där det står "wet floor".

Och så han som är som jag. Lite likadana kläder. Samma chock och skräck i blicken. Rädd att någon ska tro att han tillhör den här freakshowen som äntrat Odenplan. Och så börjar det som ska bli snabbast ut vinner. Vi tuggar frenetiskt på våra burgare och överdriver drickandet för att födan ska glida ner snabbare. Föda och föda, rent smakmässigt skulle det lika gärna kunna vara alpacka som serveras. Vad som helst kan smaka ätbart med två olika såser och grönsaker som antagligen plockades -06.

Till slut fegar jag ur. Skippar resten av pommesen för att få komma ut till civilisationen igen. Jag reser mig i triumf, och går glatt mot den papperskorg som är slutresan för denna skräckresa. Min antagonist ser besviken ut, fast samtidigt lättad över att kunna äta resterna av hamburgaren i normal takt.

Jag lämnar manegen och lovar mig själv att aldrig mer återvända till detta dagdrivarnas mecka.

Åtminstone inte i nyktert tillstånd.

Kokain + artist = Damon

2008-05-02T12:02:00.003+02:00

Det måste vara Internet-ironi att så många besökare just nu kommer in på min blogg efter att ha googlat kokain + artist och annat. Fenomenet med att "outa" artister - innan de har dömts i en rättegång - som jag tyckte var tragikomiskt, visar sig nu även min blogg stå för.

Jag kommer osökt att tänka på en egen kokain & artist-historia förra året. Jag kom att hamna i en taxi på väg mot White room (jag var full ok??) med min vän festfixaren, en mycket känd sångare och dennes kompis. Alla var glada och det var galet mycket folk på White. Vi stod och snackade och hade skoj (jag skrattade mest åt hur stor andel av stekarna som inte kan dansa), och då drar artistens kompis mig åt sidan och undrar om jag gillar "venezuelanskt".

Packad och dum som var jag antog att jag att han pratade om venezuelanska tjejer, och svarade -Jo, de är väl fina! Han log glatt och minuten senare bad han mig haka på till toan. Eftersom jag också behövde lätta lite på den alkoholfyllda blåsan, följde jag gärna med. Inne på toaletten blev han lite aggressiv och bad mig låsa toalettdörren "snabbt" efter mig. Jag tyckte att det var lite konstigt att vi skulle korspissa, men eftersom jag har andra kompisar - läs alfahannar - som ser detta som en sport, låste jag motvilligt dörren, och började knäppa upp byxorna.

- Vad fan håller du på med? skrattade han halvchockerat, medan han fällde ner toalocket och tog fram en påse vitt pulver ur innerfickan. Han hällde ut innehållet på toppen, ni vet där spolknappen sitter, och radade ut två snygga rader med kola. Jag stod med halvöppen mun och bara glodde. Visst har jag sett folk knarka förut, men det här var så oväntat och jag var kanske mest förvånad över min egen naivitet.

Han böjde sig ner och dammsög in den första linan, och hans ansiktsuttryck såg i princip ut som en orgasm-min. - Kör för fan, uppmuntrade han ivrigt, och med halvöppen mun fick jag fram något i stil med: -Faaan, kan inte, drogtest på jobbet på måndag! Ibland kan man hämta massor av inspiration från att läsa rättsfall. Det kändes inte heller riktigt läge att vara moraltant inlåst på toaletten med en biff.

Jag såg nu framför mig hur vakterna slog in dörren och satte handfängsel på oss, och ville ut illa kvickt. Som "tur" var drog han in den andra linan snabbare än ni hinner säga kokain, torkade sig runt näsan och öppnade toalettdörren. Jag gick ut och urinet fick lov att hålla sig på plats. Planen var att bege sig rakt ut mot garderoben, men han hann ikapp mig och skrek i mitt öra något om att det här stannade mellan oss. Han tyckte också att jag skulle bjuda på en whiskey tillbaka, och jag orkade inte riktigt argumentera för att jag inte tagit emot någonting av honom.

På väg ut stötte jag på artisten som undrade om jag skulle med på efterfesten. Jag ursäktade mig med att jag skulle iväg till min flickvän (som jag inte hade) och försvann hemåt.

Nu är jag uppäxt i ett drogtät område, och många kompisar har knarkat. Men att riskera att åka fast på en nattklubb var väl bland det dummaste jag utsatt mig själv för på senare år. Även om jag sen skulle bli frisläppt, är nog inte åka polisbil min favoritsyssla 5 på morgonen.

Vilka personerna var är inte så intressaant. Läxan här blir alltså att inte gå in med främlingar på toaletten, barn. För då kan man:

A. Bli våldtagen
B. Vara med nån som snortar
C. Om A/B hamna i sjukhussäng/fängelse.

Fria oss från FRA

2008-04-30T09:51:00.004+02:00

Har haft ett projekt för att protestera mot FRA på gång i över ett år. Intressenter har kommit och gått, och som vanligt har jag inte hunnit sjösätta det. Och snart är det för sent.

En svensk partiledare som lovat att ställa upp på det, har fördröjt det mest, samtidigt som han öppet propagerar för nackdelarna med FRA. Nu svarar han inte ens på mitt mejl. Fegt! Det är ett enkelt, men genialt sätt att belysa problematiken med FRA, och det är ett sätt att få en bredare allmänhet att sluta upp.

Jag var på gång att dra igång allt själv, när det här med Engla hände, och nu känns det som att folk är lite irrationella och vill ha ökade former av bevakning. Det man måste få folk att inse är dock att FRA inte kan likställas med kamerabevakning. Det är långt mer inträngande i din och min vardag än så.

Snart kommer det sitta personer som läser dina privata kärleksbrev, bara för att du råkade skriva att du älskar hans "talibanskägg" på skoj. Vem får tag på dina mejl utifrån. Det finns absolut inga garantier för att information inte hamnar i fel händer.

Kan min polare på FRA kanske kolla upp vad mitt ex skriver om just nu?

Det är beundransvärt med dessa blogguppror och dylikt, men dessa når inte ut till den breda massan. Mitt projekt skulle nå ca 200.000 vanliga svenssons på en månad, och skulle förhoppningsvis generera lite medial uppmärksamhet. Men jag vill inte vara i fokus. Kan för lite, både om tekniken och juridiken. Mer än en lekman förvisso, men mindre än en expert.

Jag behöver kanske kontakta ett par ungdomspartier, men det måste göras snabbt.
Snart har det röstats igenom, och vi sitter här och måste tänka oss för om vad vi skriver i mejl...

Knuff.se avslöjar artist?

2008-04-29T14:04:00.006+02:00

Jag tycker att det är lite roligt/tragiskt/konstigt att Knuff utpekar artisten som gillar kokain så här:

Nu inväntar vi med spänning på vilken tidning som går ut med namnet först, alternativt vilken tidning artisten "talar ut" hos först.

"Cocaine's one hell of a drug!"

Edit: Mer på Aftonbladet och Expressen

Edit 2: Man måste älska att bloggaren Deep Edition försöker idiotförklara mig i det här inlägget, och tror på fullaste allvar att jag inte vet om att Knuff.se är automatiserat. Mitt svar får bli: "Åh fan, jag som trodde att Johan Larsson satt och skrev alla taggar manuellt. Det verkar hett det här med bloggar, du kanske kan lära mig lite nån gång?"

Skämt åsido, han verkar ändå gilla mig, så det är lugnt. Jag har väl bara skrivit gott om Knuff genom åren, något som "Johan Larsson" vet om, och den som försöker få det här inlägget till en attack måste vara väldigt stridslysten. Tyckte bara att det var kul-dumt att taggarna pekade ut artisten på Knuff.s första sida, inget annat.

Vårens outfit

2008-04-28T08:06:00.000+02:00

Äntligen vår! Så här väljer jag att möta våren:

Skinnväst: Second hand-fynd i Köln (Sätt in valfritt skämt om tysk läderbög här)
Putläppar: Mina egna

Tror inte det behövs så mycket mer för att få ligga i vår. Vad säger ni, hit eller shit?

"Take five!"

2008-04-23T12:50:00.004+02:00

Edit: Jag var tvungen att ta bort senaste inlägget då jag insåg att det var osammanhängande dravel. Jag är mitt inne i att planera en releasefest och då ska jag nog inte sitta och blogga samtidigt. Eller tvinga mig själv att blogga för läsarens skulle. Då tappar det sin charm.

Åter igen nästa vecka!

Miiiimmiiiii!

2008-04-22T13:20:00.000+02:00

Med anledning av den här bilden på Tjuvtittat kom jag att tänka på min gamla kanin. Jag var typ 10 och ville inget hellre än att han en liten kanin, eftersom min kusin hade det. Alla de andra stora pojkarna hade balla djur, men jag ville bara sitta i mitt rum och leka med kaninen.

Vi hade kanin i två omgångar och båda gångerna fick den heta Mimmi - trots att vi inte visste könet - och varje gång gjorde sig mamma av med den eftersom vi glömde bort att plocka upp bajset från mattan, eller städa buren.

Men jag längtar till min lilla kanin. Eller ett litet djur överhuvudtaget, kanske en kattunge att kela med. Fast bara några timmar per vecka. Min förhållning till djur är precis som med barn.

Fanns det inget som hette Rent-a-pet?

Bloggträff

2008-04-21T09:31:00.002+02:00

Så råkade det av en slump bli så att mitt sällskap till Yelle blev sjuk, och när jag nästan hade bestämt mig för att inte gå, dök en bloggläsare upp, och vi bestämde oss för en blind date. Vi möttes upp, åt en bit mat, drack, snackade om allt möjligt och hade kopiöst kul när Yelle äntrade scenen någon gång efter tolvslaget.

Och med kul menar jag att vi dansade och hoppade konstant i dryga timmen. Eller inte de första 10 minuterna, för då var jag mest fascinerad av denna fantastisk karismatiska tjej, som med sina moves framstod som världens coolaste, där och då.

Till slut kom hennes mest kända låt och då sprack det för mig - jag hoppade upp på scen, och dansade vid hennes sida, tills jag insåg att vakten kunde komma närsomhelst och hoppade ner igen.
Sen var det blöt T-shirt och trötta ben, men ett stort leende när jag och min träff lämnade klubben för att gå bort mot tuben.

De närmaste veckorna kommer alla utekvällar att blekna i jämförelse. Told you att ni skulle komma!

Den talande geten

2008-04-18T12:04:00.001+02:00

Jag kan inte sluta kolla på den här geten. Undrar vad han försöker säga:

Viva Yelle!

2008-04-17T10:33:00.002+02:00

Nu har jag hypat sönder mig i en vecka. På lördag kommer Yelle, som jag skrivit om tidigare, till Stockholm och Debaser Medis. Det kommer bli en orgie av electrodans utan dess like (med undantag för Justice kanske).

Vi firar det med en ny video av henne gamla låt Je veux te voir:

Det är Send in the clowns som har klubb så det är inga biljetter, utan old school-köande som gäller.

Ses på dansgolvet?

Cheaters!

2008-04-15T23:35:00.003+02:00

Har ni sett det här programmet cheaters som rullar på TV400? Det är ännu ett sånt där exponerande program som den här gången hänger ut otrogna människor. Jag vet inte vad det är i dessa tragiska människors liv som lockar mig att skratta, och fascineras av uppläggen. Det känns lite som Jerry Springer, jag vet att mycket nog är fejk, men likväl fastnar jag framför skitet ändå.

Jag kollade på lite youtubeklipp och hittade detta som ett av de mest uppseendeväckande klippen. Observera att klipppet inte är jobbsäker, det innehåller lite naket/sex:

Vad säger man om man kommer hem och hittar sin partner i en polisavspärrad säng tillsammans med några vägarbetare och gammal musik i bakgrunden?

Plugghäst!

2008-04-15T14:09:00.003+02:00

Sitter och tittar på lite kurser inför höst. Det sista jag behöver egentligen är ännu en kurs - jag menar jag tar ju knappt några av mina nuförtiden - men jag lever i villfarelsen att en ny kurs vidgar mina vyer, och ger mig lite glöd tillbaka.

Det som är mest intressant just nu är:

Spanska - Alltid nyttigt att kunna kommunicera med ytterligare någon miljard människor.
Genus - har egentligen tappat mycket i dessa frågor, men det skulle kännas bra med lite mer kött på benen.
Journalistik - Även om jag aldrig kommer bli journalist, så har det alltid legat inom mig. Gräva, skriva, fixa scoopet.

Ansökningstiden till Stockholms universitet är förlängt till 18:e april. Någon annan som går i pluggtankar?

Dödsstraff är inte lösningen

2008-04-14T13:09:00.003+02:00

Jag insåg redan igår kväll att dagens mest omtalade ord skulle bli dödsstraff. Efter Engla förstås. Klumpen i halsen ville inte ge sig, och det kändes som att vårt land blev av med ytterligare en del av sin oskuldsfullhet igår. Tragiken är enorm, ord överflödiga.

Jag känner liksom er enorm vrede och min första instink var att slita huvudet av ett sånt äckel. . Go 7even on his ass och utsätta honom för veckor av toryr innan jag avslutar hans patetiska ursäkt till liv.

Men.

Och det är ett stort men. Vi är inga grottmänniskor. Den där första tanken är blott en normal reaktion och instinkt. Principen om "öga för öga, tand för tand" uppstod för tusentals år sen. Den har dock inget att göra hos oss. Samhället har ingen rätt att ta en människas liv. Och ännu ett förlorat liv återställer inte inga liv. Det ligger ingen logik i att bestraffa dödande med döden. Det sätter inte stopp för mer dödande. Det ökar bara antalet dödade.

Forskning visar överhuvudtaget att hårdare straff leder till ett hårdare klimat och grymmare brott. Man tar som brottsling större risker och det hela utmynnar i en ond spiral.

Jag vet. Det gör ont. Kan inte ens föreställa mig om hur ont det gör hos föräldrarna. Vänner och släkt. Men förståndet måste segra över hatet.

Alla genomgår den klassiska sorgprocessen:

Förnekelse: När man hörde det först, trodde man inte det var sant!
Ilska: Där de flesta är idag. Man vill att han ska dö. Försvinna och aldrig mer kunna utsätta någon för hemskheter.
Förhandling: Man köpslår med sig själv. Han kommer säkert att bli våldtagen och dödad i fängelset. Han kommer få vad han förtjänar.
Depression: Tomhet. Livet är skit och orättvist. Hur kan en 10-åring få dö så ovärdigt?
Acceptans: Man lär sig leva med sorgen och går vidare.

En väldigt enkel modell. Bondförnuft á la Dr Phil.

Även om det gör riktigt ont och man inte kan jobba, fastän man inte kände den lilla tjejen, så kommer det att gå över. Förnuft kommer att ta överhanden, och jag kommer att sluta önska livet ur 42-åringen. Vi måste fokusera på bättre rehabilitering. Inte mer eliminering.

Lucky Louie!

2008-04-11T10:50:00.004+02:00

Fuck fuck fuck!

Glömde att tipsa om att HBO.s Lucky Louie började visas på SVT igår. Det är en sitcom som du inte har sett förut. Eller vad sägs om följande klipp:

Louis C.K. har baserat denna serie på sin stand-up som är långt mer överlägsen och bland det bästa inom sin genre på 00-talet. Den ilskna humorn - oftast med grym iaktagelsförmåga - sticker ut bland ett drös tortilla-skojare. Försök att köpa eller ladda Louis C.K. - shameless, och nu har han spelat in en ny HBO-special som vi alla kan se fram emot senare i år!

Och kanske, kanske, har jag hört ryktet om att han kommer till Sverige snart. Vilket skulle vara helt fantastiskt!

Men alla kanske inte tycker att det är så kul med historien om the saddest handjob in america?

Gårdagens notiser

2008-04-10T10:39:00.003+02:00

Akuten på sjukhuset:

Magproblem!

Gravid?

Panik!

Blindtarmen, tack och lov!

"Tack och lov"?

Stötta.

Somna i soffan...

Ett nytt uppdrag!

2008-04-08T14:41:00.003+02:00

Jag blev kontaktad av en stiftelse som ska driva en tävling, tillsammans med ett par storföretag, i syfte att hjälpa kids ute i förorten som är arbetslösa att starta och driva egna företag, och tjäna cash. Fem vinnare kommer att få vara i inkubatorer i ett halvår och få hjälp med alla delar.

Edit

Jag återkommer med en rapport senare. En viktig fråga är hur man får tjejer med invandrarbakgrund att intressera sig för entreprenörskap och företagande. Det är ett riktigt intressant ämne som vi kan diskutera i timmar, men det får bli senare!

Han är gravid!

2008-04-08T11:30:00.002+02:00

Igår kväll såg jag något högst ovanligt. En gravid man framträdde på Oprah och berättade att han var i 6:e månaden. Frågorna var många, publikens hängande käkar fler.

Innan jag avslöjar mer kan ni se inslaget här på Popcrunch

Det visar sig alltså att det handlar om en kvinna som bytt kön, men ändå behållt sin livmoder. Juridiskt sett (och i mångas ögon) är det en man och det hela är inte såå otroligt om man tänker efter, men det är ändå högst ovanligt och det måste nog väcka en hel del rabalder.

Jag blir mest intresserad av hur fysiken fungerar, och hur födseln kommer att se ut. Moral och etiken finns det väl inget att fundera över. Han har tydligen fått skit för att ha visat upp sig på Oprah, även av HTB-organisationer, då många menar att "America's not ready".

Fuck America och alla intoleranta människor, ut och visa er kärlek i alla dess former, och låt inga dinosaurier stoppa er. Det där meningen borde egentligen vara lika meningslös som att jag skulle skriva att jorden inte är platt, men likväl kommer det tragiskt nog sluta med att Thomas blir misshandlad p.g.a. att han inte passar in i "normen".

Av ett red neck (oavsett hudfärg), religiös dåre eller allmänt hatfull misslyckande till människa. Såna som det finns gott om runt både dig och mig.

Sparka på dem som ligger

2008-04-07T09:18:00.002+02:00

Ni luktar.

Riktigt illa!

Ni förpestar luften med er stank, jag skulle inte röra er med mitt lillfinger.

Vi försöker tvinga bort er, men ändå finns ni kvar. Hänger och klamrar er fast, med lika stark överlevnadskapacitet som kackerlackor efter en atombomb.

Ni ser sjukare och gulare ut än alla andra.

Ni vet innerst inne att ni är idioter, ändå är ni som 14-åringar och tycker att ni är lite balla. Eller så är ni bara jäkligt svaga, och vet inte bättre. Fast i något sorts 50-tal. Lite efter.

En gång varje år blir jag själv som er. Full och dum. Tar fram den stora, och mår illa dagen efter. Skäms.

Frågan är varför ni som är nyktra röker?

Helgtipset: Käka på Nhu's - Stans bästa thai

2008-04-04T15:21:00.006+02:00

Jag har velat skriva om den här restaurangen hur länge som helst, men har väntat med tanke på att DN gav dem fina recensioner på ett tidigt stadium, vilket ledde till att de blev överbokade, och folk ilsknade till på att maten tog lång tid. Nu har man ordnat detta genom att bygga om och förstärka i personalen och thaimaten är den bästa i stan.

Det är bäst, för att det smakar mest. Finns det något ynkligare än restauranger som kompromissar på styrkan och smaken på maten, för att det ska "passa svenska munnar"? Och svenska munnar -vad det nu ska vara - är nog rätt vana vid lite sting, med tanke på att Thailand är det nya Mallis. Men visst finns det "snällare" rätter också!

Förrätten papayasallad, med en rejäl uns chili är en favorit, och till huvudrätt kan - vid sidan om alla olika kycklingrätter - fisken i sötsur rekommenderas. Jag äter inte efterrätt särskilt ofta på asiatiska ställen, men kokosglassen är att föredra, om man har plats efter de stora portionerna.

Priserna är mycket bra och att ägarinnan är supergullig, ger rekommendationer, ser till att man trivs och slår sig ned vid en även en lördagkväl bidrar rejält till upplevelsen.

Du hittar Nhus vid Hornstull (vart annars?) på Hornsgatan 147. Jag måste tjata på dem att skaffa en hemsida, men om ni är sugna ring och boka bord, för det är populärt. 08-668 23 62

Blev värsta reklamen nu, men det är ägarinnan, personalen och maten värda! Och ni som läser har ett nytt ställe att prova på!

Bloggportalen manipulerat igen?

2008-04-03T09:31:00.000+02:00

Bloggportalen har på sätt och vis blivit ett officiellt mätsystem för svenska bloggar, och som jag tjatat många gånger har de valt att visa besök och inte besökare på sina topplistor. Något som lett till att en usel journalistkår gång på gång återger siffror som "250.000 läsare i veckan" för toppbloggarna.

Nog om det. Tidigare fanns ett betygsystem som Schulman d.ä. manipulerade öppet, vilket ledde till åtgärder från Bloggportalens sida, något jag skrev om då . Nu visar det sig att det antagligen går att manipulera besökssiffrorna också. På senare tid har en blogg vid namnet Ginastar smugit sig upp i topp fem på listan. Jag tycker mig ha bra koll på de stora bloggarna och blev misstänksam. När man går igenom bloggen finns det knappt några kommentarer och det är ännu en blogg i mängden. När jag googlar adressen och nicket, märker jag att ingen annan länkar till bloggen heller.

Nu säger jag inte att det är personen bakom som mixtrar, men någon har helt klart manipulerat Bloggportalens topplista. Man får inte så höga siffror hux flux, såvida man inte länkas från en stor sajt, eller från andra bloggare. Siffror på uppemot 78.000 besök har noterats för bloggen i fråga, lika stor som Stina-Lee som ändå anses vara bland de största bloggarna.

Är det inte även dags för Bloggportalen att göra rätt för sig också genom att sluta bidra till att lura det svenska folket? Visst, de anger "besök" och inte besökare men nu när i princip inga journalister (undantag för typ Martin Jönsson på SVD) verkar förstå, så är det inte svårare att ändra sina cookies så att de mäter ett besök per vecka. En läsare = En besökare. Det är så logiskt att jag skäms över att behöva skriva det.

Vad säger du Daniel Feldt, redaktör på Bloggportalen? Let's make this right!

Edit: Jag skrev den här texten i måndags och nu ser jag att det finns ett nytt inlägg om bloggaren hos bloggkommentatorerna.

"The worlds most stupid blogger"

2008-04-02T17:32:00.001+02:00

Anledningen till att jag inte bloggar är att jag håller på skapar ett event där ett världsrekord ska slås.

Det tycker jag är ett giltigt skäl till att inte blogga!

Ok?

Aprils fool!

2008-04-01T09:55:00.002+02:00

Istället för att lura er, ska jag skriva om hur jag lurat cirka 100 personer på Facebook senaste dagarna. Jag startade helt enkelt ett event där jag bjöd in till utförsäljning på sprit och vin eftersom staten ska sälja ut Vin&sprit. Platsen var lagret bakom deras huvudkontor vid liljeholmen, och det skulle vara halva butikspriset. Inbjudan finns här.

Min orginaltanke var att sedan åka ut och filma alla sprittörstiga och göra någon sorts inslag av det, men till slut hade jag inte hjärta nog utan skickade följande meddelande till alla i natt:

My main man Freddi (Fredrik Reinfeldt för er som inte känner honom personligen) ringde mig precis och bad mig att hälsa er alla en sak:

APRIL APRIL, YOU STUPID LITTLE SILL!

Det är en citering. Så dumma borde vi alla känna oss över att Absolut Vodka inte längre är svenskt, tack för det borgerliga (Nej, jag är inte vänster/såsse).

Men tack för ett gott skratt, ha en fin vår nu och glöm inte att dansa när ni super!

Ja, jag var självklart tvungen att reta upp högerfalangen lite. Det var 600 inbjudna, genom lite hjälp från kompisar, och 1 av 6 känns som rätt bra jobbat! Nu inväntar jag arga mejl och förtäckta hot...

Edit: Nu var jag tvungen att ta bort hela eventet då fler och fler anmälde sig, och inte riktigt fattade att det var ett skämt! Antagligen kommer någon stackare att åka dit ikväll, hope not...

"Tusentals bloggare i nöd"

2008-03-31T21:15:00.003+02:00

Enligt personliga rapporter har Sveriges största bloggingtjänst blogg.se inte fungerat på två dagar, eftersom de planerat att uppgradera tjänsten. Det är en mindre katastrof för folk som lever för eller tjänar sina pengar på att blogga!

Men låt det vara en läxa för alla er som bloggar på blogg.se! Det är en skittjänst med urusla funktioner, och det enda vettiga som finns att göra är att skaffa en egen domän för en hundring och betala ytterligare en hundring för ett webbhotell och använda wordpress som bloggmotor.

Wordpress används av de flesta större bloggare, och det är fyllt med extrafunktioner och hjälpsamma forum för den som är inte fullt bevandrad inom programmering!

Då kan du också passa på att byta ut din tråkiga adress mot något eget unikt. Vad sägs om bazz.se? Eller nej vänta, den har ju jag registrerat i ett annat syfte...

Damon Rasti, M.D.

2008-03-31T15:32:00.003+02:00

Fick ett samtal från en journalist förra veckan som undrade om jag var den Damon som drev Tjuvtittat. -Eeh, jaa...svarade jag med en lätt orolig stämma. -Det är nämligen så att det står att numret går till en doktor, så jag var lite tveksam, förklarade hon.

Och då kom jag på det.

I julas när jag var riktigt uttråkad, ändrade jag på hitta.se så att jag numera har titeln Doktor där. Det är ju alla iranska föräldrars dröm att deras barn ska bli läkare, och vad gör man inte för sin mamma under julen. Det är såå töntigt att man där kallar folk för fru/herr doktor, istället för namnet. All heder till folk som räddar liv, men jag kan inte låta bli att garva åt den grejen varje gång.

Alla som letar efter mitt nummer kommer nu att sträcka lite extra på ryggen och harkla sig ordentligt innan de ringer. Det är ju till en doktor. Jag är rena rama Refaat El-Sayed!

Men om någon nu har en åkomma så står jag och mitt stetoskop redo dygnet runt. Numret har ni redan.

Hummous, homos och Hamas

2008-03-28T10:30:00.003+01:00

Någon gång per månad väcker jag tydligen väldigt starka känslor. Folk blir rädda och arga, eller kåta och glada. Och den här gången handlar det inte om mina skriverier eller verbala utbrott.

Utan att vara tydligt uttalat, är ämnet idag väldigt kontroversiellt. Ja, inte bland hippa reklamare, där är det mer regel än undantag, men en kille med tydlig mellanösternbakgrund tigger om fördomar och kontroverser när han tröttnat på att skära upp huden varje dag.

Det handlar alltså om hår. Mer precist skägg. Som jag skrivit om tidigare.

För det spelar ingen roll om det är min mor, min flickvän eller främlingar på bussen. Mitt ansiktshår innebär förutfattade meningar, och oerhörd patos bland de som engagerar sig. För min mor är det en påminnelse om de islamister som tagit över hennes hemland, och hon kan knappt titta åt mitt håll, när jag kommer gående med minsta stubb.

Min flickvän å andra sidan tycker att det är snyggt, och ser det mer som att jag ser ut som alla andra sjabbchica söderbor. Jag har liksom dem ett sjyst PR-jobb, och även i den rollen ses jag som lite über med den här looken.

Folk jag inte känner kan se direkt livrädda ut. För de är jag antingen en restaurangsarbetare eller terrorist. Potentiell våldtäktsman. De ger mig sina blickar utan att veta om den sköld jag bygger upp inombords varje dag. Hur jag låter deras menande blickar stärka mig.

Mitt skägg är en liten tyst revolt mot allt vad era fördomar heter. På Berns häromkvällen var det en tjej som beklagade sig över att jag antagligen var gay, "det brukar sköna killar va". Skägget och kläderna signalerade tydligen detta. Jag kände där att jag hade nått ytterligheterna på bägge sidan skalan.

Jag ger er en livebild så får ni bedöma. Men akta er när ni går förbi nästa gång. Annars kanske jag serverar er libanesiskt mat, försöker jucka mot er män, och till slut spränger upp hela skitet.

Jag har en smartare lösning , Bodström!

2008-03-27T10:38:00.006+01:00

I takt med att vi närmar oss OS i Peking, höjs allt fler röster för att bojkotta spelen, p.g.a. avsaknaden av demkrati och mänskliga rättigheter i Kina. Idag vill Tomas Bodström att vi bojkottar delar av spektaklet, som t.ex. invigningsceremonin.

En bojkott är i mitt tycke helt fel väg att visa misstycke mot missförhållanden som råder i landet. Vem ska sakna lilla Sverige i den enorma paraden? Om vi inte är där, hur ska vi då påverka? Vi kan göra så mycket mer på plats. Jag föreslår att våra vanligtvis försiktiga idrottare tar tillfället i akt, och genom diverse aktioner visar makthavarna och det kinesiska folket, att man tar avstånd. Vad är bättre än att på pallplats eller invigning ta på sig Tibets flagga, eller visa upp en T-shirt med ett tydligt budskap?

Finns det egentligen en mer laddad sportbild än den som togs under Mexiko-OS 1968 på två svarta löpare som ville protestera mot amerikansk rasism?

Det ligger en fantastisk historia bakom bilden. Vinnaren Tommie Smith, som slagit världsrekord på 200 meter, övertygade bronstagaren, John Carlos att ta på sig en av de två handskar han hade med sig.
Aktionen blev otrolig kontroversiell, och många krävde att de skulle stängas av. Ett otursförföljt liv skulle följa dem bägge, med ironin att det mest gick åt helvete för den övertalade John Carlos. Läs mer här.

Klimatet är annorluna nu. En dylik protest mot den kinesiska regimen skulle leda till närmast hjältestatus. Även om kinesisk TV kommer att försöka censurera det minsta kontroversiella, kommer bilder och filmer att spridas världen över, även till kineserna.

Någon som kan meddela Stefan Holm?

Källa: SVD DN

As time through the hour glass...

2008-03-26T12:58:00.003+01:00

Jag sitter och tittar på arkivet, och inser att jag har bloggat i snart två år. TVÅ fucking år!

Jag vet inte hur jag ska känna inför detta faktum. Ska jag vara glad och ha en fest, eller ska jag se det som dags att gå vidare mot nya mål?

Jag tittar igenom alla inlägg jag aldrig har publicerat. Saker som jag inte sagt. Saker som jag ångrat att jag har sagt. Ämnen jag inte hunnit behandla. Projekt som blivit uppskjutna. Bortglömda tankar.

Jag tänker på filmer.

Into the wild.

Ge upp allting och ge mig ut i vildmarken ett halvår. En själslig resa. Ingen mobiltelefon, ingen dator, inga pengar. Bli grottmänniska, men ändå inte. Ett uppror mot allt vad vårt samhälle står för. Klara mig på bara mina instinkter och fysik. En romantikens dröm.

Men jag inser att jag är för feg. Vågar inte. Orkar inte?

Kan inte. Ansvar mot flickvän, familj, företag, arbetsgivare och vänner. Jag är fast. Ett normalt tillstånd för många, och det finns ingen utväg. Sittandes i ett plan mot samma mål som alla andra, utan fallskärm. På en stillastående kryssningsartyg mitt i oceanen, men ingen livbåt.

Jag skjuter med nödpistolen, ingen som ser mig.

Så jag planerar och drömmer. Funderar och tänker. En dag.

Måste bara tjäna miljonerna först. Göra något vettigt för samhället. Ta klart min examen.

Sen sitter jag där med barn, viktigt jobb och lägenhetslån. Och inser att jag kunde ha stuckit den där gången jag skrev det där inlägget...

Easy as dell?

2008-03-25T11:26:00.001+01:00

Finns det någon som gillar mejlutskick egentligen? Jag har börjat få mejl från Dell, antagligen eftersom jag köpte en bärbar dator därifrån för två år sen. De försöker få min uppmärksamhet genom att skriva automatiserade rubriker som

"Hur driftsäker är din dato,Damon"

Det där är en exakt citering. Stavmiss och inget mellanslag. Jag irriterar mig oerhört på detta och klickar på avbryt prenumeration-länken för att kunna avsluta detta plågeri. Då får jag följande svar tillbaka:

"Vi vill att du ska veta att vi värderar dig högt som kund och vi har, på din begäran, tagit bort din e-postadress från vår lista för e-postmarknadsföring.

Denna ändring kan ta upp till 28 arbetsdagar att behandla. Under tiden kan det hända att du fortsätter få e-post med marknadsföring som du tidigare registrerat dig för."

28 DAGAR?! Förlåt, arbetsdagar. Jag som trodde att ett IT-företag skötte allt med datorer. Men tydligen måste en Delltekniker gå in i ena datorn, titta på mitt namn, anteckna det, och springa bort till en annan dator för att manuellt leta bland miljoner mejladresser och plocka bort mitt.

Vill det sig riktigt illa kan jag få stå ut med skitet till maj. Dessutom har jag aldrig registrerar mig för att få mejl. Det ingick i villkoren när jag köpte datorn.

Jag föreslår att Dell byter slogan till "Hard as hell"

Gott nytt år! Och glad påsk!

2008-03-20T08:41:00.002+01:00

Jahapp...År 1387! Det härliga medeltiden. Gott nytt! Ja, ni kommer väl ihåg att det persiska nyåret firas på vårdagsjämningen? Jag skrev mer om det förra året, läs här.

Och påsken känner ni ju kanske till lite mer. Men mycket glad påsk till alla andra. Fast varför skulle den vara glad om man ska sörja Jesus död? Nåja, ateister har väl mindre koll.

Underbart med ett par lediga dagar och god mat, jag ska försöka gå upp åtminstone tre kilo på fyra dar!

Du och jag ses på tisdag!

Kolportör, Kolportör, det är en man med glatt humör

2008-03-19T10:57:00.007+01:00

Vad är det med oss människor egentligen? Varje morgon går jag igenom ett känslomässigt inferno, och nej, jag är inte gravid. Jag är en usel morgonmänniska och hatar allt och alla första tio minuterna av dagen. Ofta går jag upp, tar en snabbdusch, slänger i mig en halv macka och är ute ur lägenheten 20 minuter efter uppvaknandet.

På vägen till tunnelbanan vet jag vad som vänta skall. Jag tar upp min DN-tidning som en sköld och håller den väl synlig, för strax utanför Hornstulls tunnelbana står han och väntar. Morgon efter morgon. Punkt-se:s sprudlande glada utdelare. Han har en härligt västindisk dialekt och ler som om han hade vunnit på Lotto. Han hälsar god morgon och önskar mig glad påsk trots att jag aldrig tar emot hans tidning.

I just den sekund som jag passerar honom, vill jag att han ska hålla käften och ignorera mig. Jag vill inte behöva förklara mig. "Det är inte du, det är din tidning". Jag vill bara slippa honom. När jag väl passerat hindret, och slinker ner i trapporna får jag ont i magen för mina tankar och skäms över att jag blir stött av att en person är übertrevlig mot mig. Är det inte precis såna personer som det finns för få av på våra kalla breddgrader?

Då vill jag vända mig om och springa tillbaka och ge honom en stor kram. Men tåget går alltid om en minut och jag tar mig aldrig tiden. Men jag vill att han ska veta hur mycket jag diggar hans stil.

Trots att jag varje morgon fantiserar om att misshandla honom, och ta straffet.

Squace - Ruta ett mot framtiden

2008-03-18T11:27:00.004+01:00

Nu har jag jobbat på mitt fantastiska nya jobb i två veckor och det här är grejen:

Jag blev kontaktad av ett nytt svenskt företag vid namn Squace, som har utvecklat en helt ny applikation för att surfa på mobilen, och jag ska hjälpa dem att kommunicera med bloggare och nätanvändare. Mobilt Internet är nästa stora grej, fastslog Niklas Zennerström i flera intervjuer igår, och det är branschen rätt överens om. Varför bara surfa på datorn, när du alltid har med dig mobilen överallt?

Det har hittills varit rätt krångligt att surfa med mobilen. Det tar även tid och kostar pengar att ladda hela första sidan.Att navigera runt tar dessutom sin lilla stund.

Hur fungerar då det här? Istället för att skriva in krångliga URL:er i telefonen och ladda ner fulla sidor, delar Squace upp varje sajt i rutnät. Varje ruta motsvarar en sida och du kan navigera väldigt snabbt med hjälp av knapparna på din mobiltelefon. Du kan skapa din egen startsida med favoriter, och allt eftersom flera sajter ansluter sig får du ett allt större utbud att välja på.

Särskilt intressant är detta för dig som bloggare, då du på väldigt kort tid kan göra din blogg mobilvänlig. Du som läsare kan även skapa din favoritbloggares sajt ganska lätt.

Andra nyttoområden är t.ex. dagis och skolor som har satt upp egna sidor och på så sätt kan du som förälder väldigt enkelt hålla koll på vad du ska tänka på inför morgondagen, eller vad lilla Annas pappa har för telefonnummer.

De som spelar fotboll kommer att kunna hålla koll på nästa match, när och var den spelas. Du kan även lämna ett litet meddelande om att du inte kan komma på träningen.

Möjligheterna är oändliga. Kliché men en absolut sanning.

Allt är så klart gratis. Hela tanken bakom Squace är att sajtägare och användare ska fylla på med eget content. Squace förmedlar tekniken. Det du betalar för är överförd data till din teleoperatör. Men operatörerna går allt mer mot fastpris och man kan t.ex. för 99 kr per månad få surfa fritt via Tele 2.

Gör så här för att få min blogg (eller någon annans) i mobilen:

Gå in på Squace här. Signa upp dig och få programmet skickat till mobilen via ett SMS. Det fungerar på telefoner som har stöd för Java, och det är ca 130 modeller i dagsläget.

Det finns en mobilsimulator i högerrutan på sajten som sedan visar dig hur du kan klicka runt. Du kan välja att dela med dig av rutor till andra, eller skicka meddelanden till dem. Kostnaden för detta är klart lägre än vad ett vanligt SMS kostar.

Vill du skapa din egen sida tar du "Create a site", och klistrar därefter in länken till ditt RSS-flöde. Om du vill kan du ladda upp en egen bakgrundsbild. Enkelt och smidigt. Prova att klicka runt.

Jag tror att det här är framtiden. Därför måste jag vara tacksam över att ha fått en sån fin chans. Att vara med och bygga något stort från scratch. Sweet!

Och namnet? Squace är ett sammanslaget ord av square och ja...face? Place? Något annat förslag? Jag måste lösa mysteriet snarast!

"Baghdad...Basra...Fallujah!"

2008-03-17T22:12:00.005+01:00

Jag har ju glömt att påminna om att Abu Hassan och Lilla Al Fadji har premiär med sitt nya program ikväll kl 22.55 på Kanal 5!

Det här kan bli hur bra som helst. Personligen gillar jag den förstnämna karaktären mest, och det är hans klipp på youtube som är mest omtalad. Big Fred som spelar karaktären gör en grym tolkning av en gammalmodig arabisk man i förorten. Samtidigt som man skrattar åt karaktären, måste man känna klumpen i halsen för man påminns om de tusentals tjejer som måste stå ut med förtrycket i vardagen (Och kom inte säg att det är stereotyper, jag känner massvis av dem personligen).

Men all form av ny TV-humor och då särskilt multikultihumor är välkommet. Så får vi så om jag måste ändra mig efter att första avsnittet har sänts!

Edit: Hmm, should've seen that one comin...Vilket uselt första avsnitt! Voiceovern och de konstiga klippen, samtidigt som de sköna sketcherna nu är borta. Jag hade hoppats så mycket på det här, förhoppningsvis tar det sig efter ett par avsnitt. Bäst var my main man Daniel Boyacioglou i sina röda speedos. Fy fäään!

"Lilla gumman, tar du och dammsuger lite här?!"

2008-03-17T13:49:00.005+01:00

Av olika anledningar har jag stött på Lilla gumman ett par gånger den senaste månaden. Först genom att Facebook-nyheterna meddelade att Hanna har joinat deras grupp, sen pratades det på jobbet om dem, och idag fick jag både mejltips och SMS-tips om deras blogg.

Vad är då detta? Det är alltså en teknikblogg för tjejer, och kunde väl inte komma mer rätt i tiden, än när bilden av teknik- och prylnörden som enbart manlig suddas ut, och tjejer som t.ex. bloggare är överlägsna i antal. På helgerna händer det att min flickvän sitter där med sin blogg, iPhone och nya flashiga mobilspel, medan jag slavar i köket och längtar efter att få gå på en promenad i solen.

Fuck könsstereotyper va?

Damons skola för bloggannonser

2008-03-17T10:39:00.004+01:00

Jag har på sistone fått flera förfrågningar om hur det fungerar med bloggannonser. Det är mycket prat med det i media och bland andra bloggare. Och varför inte? Det finns särsiklda bloggar som skriver anbart om ämnet, men det skadar inte med någon som talar av egen erfarenhet. Det finns flera bloggar som talar om hur du ska tjäna pengar, samtidigt som de själva kör enbart Google Ads, och det lovar jag att ingen blir rik på.

Så sitt inte och läs Aftonbladet eller affärsmagasinen. Här kommer sanningen från en kille som senaste året levt på intäkter från olika bloggar och dess biprodukter.

Innan jag börjar kan folk få skriva ytterligare frågor i kommentarsfältet, så kanske jag ändrar på sättet jag lägger upp serien. Shoot!

Till Blondinbellornas försvar, och attack mot SVT Debatt

2008-03-14T14:34:00.008+01:00

Sitter och tittar på Debatt från igår kväll, samtidigt som ämnet diskuteras flitigt inom bloggosfären. Mest stör jag mig på sakfelen i sändningen, men innan vi kommer dit vill jag tillföra följande till diskussionen.

I Sverige lider vi av ett uselt företagsklimat och varje ny entreprenör bör välkomnas med röda mattan. Modebloggarna, eller tjejvardagsbloggarna som de kanske borde kallas, har tagit över makten på en specifik del av nätet och det är något vi borde vara stolta över. Eventuella moraliska synpunkter på innehållet ska inte belastas tjejerna, de har bara tagit över det jobb som gammalmedia har haft genom åren.

Med andra ord bör tjejbloggarna ses som en intressant väg till kvinnomakt. Jag håller antagligen inte med Blondinbella om ETT ord hon säger, och kan spy över hennes konsumtionshets, men att hon tar sig rätten att säga det högt, gör henne till beundransvärd och i den aspekten en förebild. Sen vill man även dra alla som bloggar om mode över en kam. Att som komikern Tobias Persson sitta och anspela på bimbohet, är lågt och patriarkalt. Det finns modebloggare som är långt mer intellektuella och intressanta än vad han någonsin kommer bli. Och vad är alternativen? Ska vi förbjuda modebloggare? Eller låta de genomgå ett intelligenstest?

Det kommer alltid att finnas faror här i världen. Droger, sjukdomar, shoppinghysteri, you name it! Det gäller att förebygga riskerna för ungdomarna. Fredrik Federley nämner också det i debatten: Att det väl ändå är föräldrarnas ansvar att ge sitt barn hälsosamma grundvärderingar? Skiter du i din ungar och låter enbart kompisar, datorn och Blondinbella lära dem om livet, är det klart som fan att ditt barn blir en robot. Lär ditt barn att vara en självtänkande och självständig varelse, så har vi kommit en god bit på vägen.

Att ungdomar intresserar sig för shopping och mode, är självklart inte alltid hälsosamt, men att belasta Blondinbella och Kenza för det går jag inte med på. Tjejer som har makt och drar in stålar, och inte enbart på konsumtion utan även på sin person ska uppmuntras istället för att tryckas ner. Och egentligen är ju mycket i deras bloggar inte mode, utan mer vardagsliv. Hade enbart modet varit i fokus, hade många andra bloggar varit bra mycket större.

Dessutom är det fortfarande fult att tjäna pengar i det här landet. När hon går ut och säger att hon drar in grova cash och shoppar för 10.000 månaden sticker det ordentligt i folks ögon. Jante och kvinnoförakt hand i hand kan orsaka enorm hat. Detta märktes inte minst i de inskickade sms:en!

Det jag dock störde mig mest på igår kväll, var SVT:s vinkling av bakgrunden:

1. Blondinbella har INTE 200.000 läsare per vecka. Hon har ca 70-75.000. Mediers felaktiga rapportering av bloggsiffror är en lögn som fått pågå i flera år, utan någon som helst självsanering. Att Schibstedts Bloggportalen blivit det officiella mätinstrumentet, är en skam för alla inom bloggosfären. Titta på KIA och Tailsweep för att få korrekta jämförelsesiffror!

2. Blondinbella tjänar inte miljoner på sitt bloggande. Bloggar överhuvudtaget tjänar inga miljoner. Än! Gå in på Kenza som är likvärdig i läsarantal och kolla på antalet annonser. För tillfället är det en enda, förutom några små samarbeten. Hos Blondinbella är det främst webtraffic som säljer annonser en masse till mycket låga priser. Det blir ingen miljonär på.

Någon frågade också varför killars konsumtionintressen inte ifrågasätts? Vad jag vet så är bil- och pokerbloggar bra mer farliga för samhället. För det är inte många tjejer som rånar folk på pengar för kläder (snatteri har alltid förekommit), så som sker när unga killar blir besatta av poker, och även om klädtillverkning skadar en del människor är det nog mycket värre med alla liv som bilarnas avgaser tar.

A Stockholm love story!

2008-03-14T09:46:00.003+01:00

Det här är på sätt och vis en tragisk och meningslös historia, men jag kan inte låta bli att le åt den och vilja dela med mig.

Jag var ute och käkade med en kompis (Fille) förra helgen, och eftersom jag har blivit parig och tråkig, lämnade jag honom tillsammans med en annan kompis (Mackan) när det skulle bli utgång. Fille och Mackan känner inte varandra särskilt väl, så Fille ringde en pluggkompis (Alex) som joinade dem.

Alex - som jag bara har träffat en gång - verkar vara en snäll, men väldigt inovert kille från Småland och han har tydligen knappt fått ligga under sina fyra år i Stockholm, som han upplever som kallt, och har nu sålt alla möbler och ska flytta tillbaka till sin hemstad. Detta skulle således hux flux bli en av hans sista kvällar i stan.

Han kommer till restaurangen där jag hade lämnat dem, iklädd en ytterst tacky T-shirt, och Fille inser redan här att denna kväll inte kommer att sluta särskilt väl. Utseendefixerade killar (sjääälvklart inte jag) vill gärna röra sig med andra som har stil, och de är säkra på att det kan påverka deras chanser att jaga i grupp.

Men någonting händer. Eftersom min andra kompis, Mackan, är en trendig designer och Fille vanligtvis kör hårt söderstuk, får tjejerna för sig att Alex kör denna fula T-shirt som ett skämt - att han ironiserar över dess smaklöshet när han hänger med sina sköna polare - ovetandes om att Alex på fullt allvar tycker att plagget är snyggt. Det blir mycket snack om tishan och många som öser honom med komplimanger.

De är på gott humör och går vidare till Spy bar. Många coola och creddiga brudar, nu skiter det sig ändå hinner Fille tänka när de kommer in. Fem minuter efter att de har varit inne kommer det en tjej som enligt historien - jag har även sett bilder på Facebook - ser ut som en fotomodell och frågar Fille om han kom in med designer-Mackan. Fille svarar ja och då frågar fotomodellen om var han med den sköna tishan har tagit vägen, och om Fille kan "snälla snälla" hämta honom.

Fille är chockad, men springer mot gubbrummet, rycker tag i Alex och drar med honom tillbaka till tjejen. Hon är väldigt på och osäkra Alex har svårt att hänga med. Fille försöker dra några skämt och tar med dem ut för att röka. Då börjar tjejen hångla upp Alex, och Fille känner att hans jobb är utfört.

Då händer följande. Tjejen vill veta om han är fotograf eller annat flashigt yrke, men Alex vågar inte avslöja sin fritidspedagog-examen. Hon vill åka hem till honom, och de åker svarttaxi ut till hans 20 kvadrat stora studentlägenhet i Lappis, med endast en madrass på golvet (ni kommer väl ihåg att han har sålt alla sina möbler). Där har han sitt livs sex, och när de vaknar på morgonen så har de sex igen, och hon vill duscha tillsammans och äta frukost, han är självfallet helt lyrisk.

Eftersom han endast har ett halvt paket mjölk i kylen, beger de sig in till stan och äter gott. Han känner stark connection och väljer att berätta lite om sig själv. Om sitt jobb, och framtidsplaner. Ganska snabbt börjar hon tappa intresse, och ursäktar sig strax med att hon ska träffa en kompis. Hon lämnar fiket.

Dagen därpå skriver han ett mess till henne, och får enbart ett "jaha" tillbaka. Han provar igen och inget svar. Fasaden har fallit. Hon har insett att det inte var någon cool fotograf som hon bazzade utan en "simpel" arbetare. Att T-shirten inte var ironisk har hon nog också listat ut vid det här laget. Hon är inte längre intresserad.

Kanske var hon bara ute efter en engångsgrej. Men då vill man väl inte åka till stan och käka frulle tillsammans? Man vill ju bara bort när man vaknar på morgonen, särskilt om det är på en gammal madrass på golvet!

Först tyckte jag synd om honom. Sen blev jag ändå glad över att han fick ett fint minne med sig från detta, mitt Stockholm. EN galen kväll! Men jag undrar om han ändå undrar. Andra kläder, ett annat yrkesval. Ack, det som kunnat bli!

Man is the biggest threat to mankind

2008-03-13T10:11:00.000+01:00

Förra veckan gick jag med i en Facebook-grupp som heter "400 personer hejar på ett slumpvist utvalt knattelag i en match". Konceptet var enkelt och fyndigt: Man skulle ta en slumpvis utvald knattematch i fotboll, samla ihop 400 personer och bege sig dit för att hålla på ena laget.

Det kunde bli riktigt komiskt då det vanligtvis är främst några få misslyckade föräldrar som står och gormar vid sidan av plan på dessa matcher. En märklig och mäktig syn att se en massa okända männniskor välla in och heja. Snart växte gruppen och var över 1000 personer stor.

Någon tyckte att det var taskigt mot det andra laget - det kan nog sätta rejäla spår hos ett par åttaåringar - om alla dessa människor dök upp från ingenstans och höll på det ena laget.

Så den personen skapade en motgrupp som skulle hålla på det andra laget. redan här började jag ana oråd.

Den första gruppen växte på och snart började folk prata om att de skulle ta med sig bengaler. Någon skrev om hur jävla kul det skulle vara att supa till på någon krog innan matchen. Ett fåtal blev förbannade och bad folk att skärpa sig, det handlade om små kids som skulle spela. Då började någon snacka om att slåss mot supportrarna av den nybildade gruppen och hela cirkusen var i full gång.

Det som började med en rolig och udda idé, har nu blivit en tävling i att vara tuffast på nätet. Det snackas om att det blir match i helgen, men gruppen är så stor att polisen säkerligen kommer vara på plats innan grupperna anländer och det här kommer att kosta skattebetalarna en massa jävla cash!

Ibland vill man låta trogdolyten i en ta fram AK5:an och utplåna 60% av jordens befolkning, för att få en fräsch nystart. Men så sansar man sig och inser idiotin i resonemanget.

För hur jag ska jag kunna få fram tillräckligt med kulor?

Jurister, eller historien om de IT-efterblivna

2008-03-12T11:55:00.001+01:00

Jag minns när vi hade informationsteknik på juristutbildningen. Det gick i korta drag ut på att lära sig lite om ordbehandlingsprogram och lära sig vad en cookie på nätet var för något. Mycket basic för oss som som är nätvana, och rätt enkelt för medelsurfaren, men dessa horder av gåsjackor till studenter stönade och ojade sig för nu fanns det inga lagparagrafer de kunde springa till, utan de var faktiskt tvungna att lära sig något praktiskt, ett ytterst sällsynt moment under 4,5 års studier.

Nu ser jag att en av lärarna i kursen, ger råd till professionella jurister på den juridiska portalen Dagens Juridik. Hon "tipsar dig om hur du kan utveckla dina IT-rutiner". Hennes senaste fantastiska tips är att man i Powerpoint-presentationer kan inkludera något så hett som animeringar. Den modige kan ge sig på att skapa en avancerad animering! Läs den ofrivilliga komedin här.

Där sitter de, alla dessa flashiga advokater i kostym och surfar på Netscape. De loggar in på mIRC och snackar lite med kollegorna på #Vinge. De fortsätter med att shoppa runt lite på torget.se och avslutar dagen med kolla sina aktier i Letsbuyit.com.

Jag tror jag skulle kunna tjäna grova pengar inom IT-rätt.

Lystring alla utomsocknes!

2008-03-12T10:10:00.003+01:00

Trots att mitt kära Inter åkte ut igår kväll, har jag varit i ett konstant lyckorus efter Yasmin Levys fantastiska konsert. Jag lydde era råd och missade början på matchen för att få se klart konserten. Det fanns inget annat alternativ.

För hur mycket lockade 22 män när jag blev förälskad i denna starka vackra kvinna inom en halv minut? Bara några meter från mig stod denna judiska skönhet - inte bara med yttre skönhet - utan jag föll för hennes karisma, personlighet och berörande sång.

Hennes kärlek- och fredsbudskap skulle av cyniker upplevas som cheesy, låtarna handlar nästan uteslutande om olycklig kärlek och lidande, men med fantastisk komisk tajming, och en genuin självdistans rev hon ner skratt och applåder i 90 minuter. Hon bad oss blunda och njuta av en spansk kärlekssång, och fick samtliga i lokalen att sjunga med i "Adio Kerida". Varje låt förklarades kort och trots att troligen ingen förstod ladino, blev vi alla förförda.

Hon kommer till Piteå ikväll och därefter blir det Helsingborg, Göteborg och Lund. Biljetterna är billiga i jämförelse med vad skräpartister tar för sina gigs. Öppna ögonen och upplev en konstform och ett språk som är på väg att dö ut. Boka hos vidriga Ticnet.

Yasmin, una noche mas!

"Men jag vill inte ha blattarna i min kommun!"

2008-03-11T14:20:00.005+01:00

Läser i Svenskan att Mona Sahlin nu föreslår att nyanlända flyktingar inte helt ska få bestämma vilka kommuner de ska bo i när de kommer hit under de två första åren. Eller att de snarare ska få mindre bidrag om de flyttar till en annan kommun än den som blivit utvald. Och för första gången någonsin håller jag nästan helt och hållet med Mona Sahlin i en fråga.

Vi håller på att skapa mininationer ute i förorterna, och ett Södertälje som är översvämmat med irakier eller ett Rinkeby som bara består av somalier, är inget annat än att be om problem. Alla nationaliteter måste spridas runt i landet, för har man väl flytt från krig och förföljelse så lovar jag att man bör vara tacksam över att få sitta i en sliten lägenhet i Tranås.

Högern kommer här att invända att folk ska ha frihet att få välja sin egen boplats. Och även om jag håller med teoretiskt, kommer en stor majoritet av flyktingar söka sig till platser där de känner människor eller där det redan finns många från den egna folkgruppen. På så sätt minskar man förutsättningarna för att integreras in i samhället. Vem behöver lära sig svenska och svenskar när man kan få det mesta gjort på eget språk med egna landsmän?

Självfallet finns det en minoritet som ändå utvidgar sina vyer, men dessa är för få i antal. Det blir för lätt att klara sig utan att behöva anstränga sig. Varför ska kristna irakier bosätta sig i Norrtälje när de kan få leva ett liknande liv som de hade i hemlandet, i Södertälje?

Tror att en del som är mot ett sånt förslag i smyg är rädda för att få blattar som grannar, och det vet ju ni alla att såna kan ställa till med ett jäkla liv. Hur många flyktingar tog Danderyd in förra året? 10?

Vad dessa människor inte förstår dock, och som jag har poängterat tidigare, är att dessa potentiella brottslingar inte kommer att nöja sig med att hänga i Tensta hela dagarna. Snart kommer de med kofoten till din lägenhet på Östermalm, och våldtar din hund på Djursholm.

Vänstern å sin sida ogillar förslaget för att det inte är solidariskt. Det finns inga som är så rädda för att bli kallade rasister som vänsterfolk. De tror att folk som ställer ett krav på flyktingar automatiskt vill försvåra det för dem. Flyktingar är inga barn som bara ska ha och ha hela tiden. Som alla andra människor måste de ha motkrav. Daltande hör hemma på dagis och kennlar.

Hundsnack åsido. Förslaget är inte den ultimata lösningen. Men att inte göra någonting och bygga bort problemet kommer aldrig att fungera. Vi måste agera nu! Att packa in människor i en förort är att stoppa huvudet i sanden. Och innan du hinner skrika "Rosengård" har du blivit biten i arslet!

Edit: Wille tipsar en länk om det antal flyktingar Danderyd tog in förra året och det var hela 25 stycken. Jag har även bloggat själv om ämnet för nästan exakt ett år sen här. Då gällde det också en SVD-artikel. Det har med andra ord inte skett mycket, varken i mitt tyckande eller flyktingsituationen.

Kulturkrock

2008-03-11T10:59:00.004+01:00

En fantastisk flamencosångerska är i Stockholm. Yasmin Levy sjunger passionerat på Ladino, som är det språk och den kultur som uppstod när sefardiska judar utvisades från Spanien 1492. Ett språk som är nästintill utdött. Hennes nya album "Mano suave" har fått grymma recensioner, och hon blandar friskt influenser från Medelhavsländerna och Mellanöstern.

Jag lyckades få tag i en av de sista biljetterna till kvällens konsert på Nybrokajen 11, och jag tror att det kommer bli helt magiskt.

Det enda orosmolnet är att århundradets viktigaste match, Inter-Liverpool, börjar 20.45 och det är då konserten slutar. Ska jag missa början på matchen eller slutet av konserten?

Alla dessa livsavgörande beslut.

Njut av titellåten från senaste albumet så länge:

Puberteten störtdyker!

2008-03-10T14:03:00.010+01:00

Jag sitter och lyssnar på BBC radio 2 och de diskuterar det faktum att barn idag når sin pubertet i lägre ålder än sina föräldrar. Väsentligt lägre.

En mamma berättade precis följande om sin dotter: Hon märkte att dottern vid sju månaders ålder hade fått könshår. Vid 11 månader fick bebisen sin första mens.

Det tog ca 25 sekunder för min hörsel att enbart förmedla detta vidare till hjärnan.

För man tror ju inte sina öron (ögon i ert fall), men detta börjar tydligen bli ett stort problem. Barn som drabbas av tillståndet riskerar att inte växa längre när denna pubertet tar slut vid tidig ålder och bli mycket kortväxta. Dessutom kan det så klart vara ett helvete att få mens när man går på dagis! Därför får de ta sprutor för att stoppa upp processen. När de sedan passerar åldern 10-11, slutar man med sprutorna, och naturen får ha sin gång.

Pubertet vid tioårsålder börjar bli helt normalt i Storbrittanien. För svarta tjejer är nio en vanligare siffra. Enligt experten anses inte ens åttaåringar som utvecklat bröst särskilt märkvärdiga.

Vad beror detta på då? Delvis den utbredda fetman som påskyndar utvecklingsprocessen. En rad andra teorier diskuteras, men inget som är bekräftat.

Inslaget avslutas med ännu en orolig mamma. Hennes dotter är nio bast och 168 cm. Med bröststorlek B44 och växande mustasch. Jag inser snabbt att det där helvetet som jag genomgick med pipig röst, var rena sången jämfört med vad andra får utstå!

Edit: Det går att läsa mer här http://seattletimes.nwsource.com/html/living/2004184879_earlypuberty19.html

Anledningar att inte vara Damon

2008-03-09T22:55:00.003+01:00

Nu tänkte jag prata lite om mina nackdelar. Det känns som att jag ofta försöker påtala vad som är rätt eller fel, och det vore missvisande om jag inte även gav er mina sämre sidor. Eller sämre och sämre, sånt som folk kan irritera sig på hos mig.

1. Jag tror att jag är bäst. Kanske inte på varje punkt, men som helhet tror jag mig ha grymt omdöme och vet att jag ska åstadkomma underverk. I Jante-Sverige retar det väääldigt många. Man kallar mig gärna för självgod, men jag njuter över att vara nöjd med mig själv. Tycker att fler borde vara stolta över sig själva, istället för den falska ödmjukhet som är vanligt förekommande och anses som finare.

2. Mr Know-it-all: Vissa skulle kalla mig för en besserwisser, men jag ser det mer som att jag vet mer än de flesta, och har alltid en synpunkt, oavsett ämen. Men jag försöker ändå vara öppen för diskussion och går alltid in med inställningen att jag kan ha fel.
Men det händer inte ofta.
Min gamla rektor i åttan hade en gång berättat för mina föräldrar att jag var duktig i skolan och hade potential, men att min enda nackdel var att jag trodde att jag visste bättre än alla andra.

3. Avskyr tidiga morgnar: Jag är en sån människa som är som mest produktiv på sena kvällen och under natten. Därför skyr jag tidiga morgnar, och mitt eventuella framtida kontor kommer att ha öppettiderna 10-19. Inga normala kontorstider för mig alltså. Någonsin.

4. Tidsoptimist. Det spelar ingen roll om jag har en minut eller en vecka ledigt innan nästa möte. Jag kommer komma in med andan i halsen, prick på sekunden. Oftast någon minut senare. Jag är killen som alltid springer till tåget och alltid hinner slinka igenom precis innan dörrarna stängs.

5. Kan inte hålla käften. Jag är en sån där som måste lägga sig i. Kan aldrig vara tyst, och låta saker passera. Tror för mycket på att rättvisa bör råda i varje möjlig situation, och vill gärna medla mellan människor. Oftast till resultatet att jag torskar på det själv. Jag kanske borde bli domare egentligen.

6. Kort stubin. Mitt heta temperament, ärvt från min pappa och något som jag lärt mig tygla allt mer genom åren, gör att jag kan se svart och explodera på en gång. Ofta tar det inte mer än 10 sekunder innan jag är återställd, och då behöver jag inte bära det inom mig. Tror att allt för många bär saker för länge och blir implosiva. Ut med allt på en gång och gå vidare!

7. Långsint. Hur gärna jag än vill, kan jag inte alltid glömma en orätt, oavsett om den var igår eller -95. Öga för öga, tand för tand känns ju lite 500 f.kr. annars...

8. Mañana. Jag skjuter upp för mycket grejer. Många bollar i luften, innebär att du kommer tappa en. Jag hinner inte slutföra alla grejer, och tar på mig mer än jag borde.

9. Stökig. Jag trivs i kaos. Eller jag vantrivs inte i kaos. Därför tar det en vecka att diska, en månad att städa lägenheten och jag tvättar kläder varannan månad. Tycker redan nu lite synd om min blivande sambo. Tur att jag är grym på att laga mat.

Jag har säkert missat någon grej till. Men det här borde räcka för att skrämma bort en hel del utav er. Och någonstans måste jag ju sätta stopp för vansinnet.

Vilka av era sidor är ni mindre stolta över?

Centenario!

2008-03-09T14:03:00.002+01:00

Fotbollslaget i mitt hjärta, F.C. Internazionale, fyller 100 år idag!

Jag tittar, ackompanjerad av rysningar i hela kroppen, på videon och bilder från 100-årsfirandet som har tagit plats i Milano i helgen. Det är gamla hjältar, hyllningar och oerhört mycket känslor som genomsyrar festligheterna. Jag firar själv 20 år som Interfan, eller nerazzurro som det så vackert heter, med att minnas tillbaka till minnen, glädjeskrik, en del besvikelse, men främst stolthet.

Inter grundades genom att en del intellektuella i det som var klubben AC Milan, det andra stora laget i staden, ville protestera mot att inga utlänningar tilläts spela hos de rödsvarta. Så man startade 1908 klubben med det passande namnet Internazionale, och man är idag det enda laget i Italien som aldrig har åkt ur högsta ligan, Serie A!

När klubbar som Juventus och Milan har fällts för mygel och annat, har Inter klarat sig nästan smärtfritt, och den ärliga kultur som råder i klubben, har inneburit många krossade hjärtan genom åren. Säsongerna kring millenieskiftet innebar många märkliga domslut, och förlorade titlar, och Inter hade närmast en förlorarstämpel.

Men vi som genomled 90-talet fick en härlig revanch när mutskandalerna uppdagade häromåret, och Inter är nu det klart starkaste laget i Italien. Det är fortfarande en bit kvar i Europasammanhang, och man har en mycket svår match att vända på tisdag, mot ett mycket rutinerat Liverpool som har 2-0 från sin hemmamatch...

Men struntsamma nu, världens vackraste klubb fyller 100 år, och jag ska ägna dagen åt att frossa mig i gamla videos som t.ex. den här.

Buon Compleanno Inter!

Add that shit!

2008-03-07T10:41:00.005+01:00

För ett tag sen fick jag en förfrågan av en bloggläsare om det var okej att adda mig på Facebook. Jag vet att jag skrev ett drygt inlägg sist om att jag endast ville ha riktiga kompisar på Facebook, men det var mest för att jag störde mig på att folk som hälsat på varandra en gång addar varandra som vänner.

Men nu är definitionen och betydelsen av en digital vän mer betydelsefull än vad t.ex. en gammal gymnasiekompis är. Jag addar i princip inga gamla skolkompisar, särskilt inte idioterna som mobbade mig och nu ska vara mina friends. Fuck off!

Däremot vill jag gärna vara kompis med alla söta läsare som ändå hänger med genom mina funderingar och tankar. Det vore mig en ära! Ni finner mig här http://www.facebook.com/profile.php?id=885345353

Om ni vill får ni gärna en skriva en liten rad om er själva när ni addar (välj add a personal message), så jag får veta lite om er också. Men det är frivilligt så klart!

Häromdagen försökte en tjej som enbart hade kända människor på sin lista adda mig, och jag misstänker att hon fått för sig att jag var en kändis.

Snacka om D-listan då i såna fall...

Update: Det blev tio nya vänner totalt, det är kärlek vänner! Nu har ni även fått se min flickvän...Schhh!

Hur lat kan man bli egentligen?

2008-03-06T10:39:00.004+01:00

En normalfuntad människa skulle väl hoppa ut ur bilen och ta sin lapp. Men inte vår vän "super lazy":

Stereotypen säger oss att videon kommer från vilket land?

Lägg inte näsan i blöt

2008-03-05T12:46:00.004+01:00

Sitter på lunchrummet och intar min fantastiska pasta jag svängde ihop igår kväll, lagom till Milans sorti ut Champions league (Inter står på tur nästa vecka). På borden ligger en gammal Veckans affärer som har ett stort Iran-special. På en sida intervjuas en plastkirurg - som ni kanske känner till har många iranier stora komplex för sina näsor - som har en egen teori till varför iraniers näsor ser ut som de gör:

"Den persiska rasen har minglat alldeles för mycket med araberna. Det har gjort att vi har förlorat en del av vår identitet." Det är från araberna näsorna kommer, det förstår man. Nu måste de kavlas ut, bli "very pure", få tillbaka sitt ursprung som läkaren säger.

Bara så ni vet hur snacket går där nere. Om det här är från en läkare, så framstår ju vardagsrasismen här som mänsklig i jämförelse! Inte för att det rättfärdigar beteendet...

Men det är ofta tabu bland invandrargrupper att tala om sin egen rasism. Vi hatar negrer, judar, araber och polacker. Men blir förbannade när någon diskriminerar oss, men ser ner på andra folkgrupper. Och den som talar högt om det blir påhoppad (Hej Dilba, hoppas du har det bra).

Någon som vet vad dubbelmoral heter på persiska?

Good morning Mr Damon

2008-03-04T10:16:00.003+01:00

Jag måste få berätta om en rolig grej. Jag har fått ett nytt spännande jobb, och sitter på kontoret i skrivande stund, och försöker sätta mig in i företaget.

Nu är frågan vad jag gör:

1. Politisk sekreterare på FI
2. Utvecklare på Microsoft
3. Produktionsassistent på öppna kanalen
4. Städar snabbmatskedjor för 30 kr/timmen på nätterna.
5. Något annat, som det lär tjatas om inom en snar framtid.

Vinnaren får ett förfalskat Schengen-pass så att ni ka röra er fritt inom EU (Eller just det, vi blev ju blåsta på den biten).

Bloggkommentatorerna

2008-03-03T12:20:00.005+01:00

Nu när bloggande blivit mainstream, och jag antagligen känner fler bloggare än vanliga människor, kommer det då och då små tecken som roar mig rejält. Eller oroar mig egentligen, men jag väljer att skratta åt det.

Som bloggen bloggkommentatorerna. Två tjejer som kommenterar några väl utvalda bloggares förehavanden. Och jag kan inte låta bli att le åt upplägget och vissa inlägg, för de har verkligen stenkoll och mängder med åsikter, om objektens vardag.

Inget ont om dem. De fyller säkerligen ett behov. Och de får mängder av kommentarer från likasinnade som vill diskutera och tycka till. Man kan se det som bloggskvallrets Beta Alfa. Alla som skapar ett lyckat koncept är värd en viss beundran, so you go girls.

Problemet ligger i människors behov av idoldyrkan. Att följa andras liv, istället för att leva sitt eget. Jag har varit där själv, jag vet hur det är kompis. Sitta i soffan och kolla på big brother, är inte långt ifrån att följa en modebloggerskas vardag dagligen.

Nu väntar jag på sajten bloggskvaller.se, där vi får se paparazzibilder på kända bloggare, och får veta allt om deras hemliga partners, fylleskandaler och könssjukdomar.

Go!

Edit: Klicka här för att komma till huvudsidan och läsa andra (kanske) läsvärda inlägg.

Sätt hatet bakom galler

2008-02-28T23:25:00.004+01:00

Jag googlar runt på de olika svenska nyhetssajterna men hittar inget om detta.

LA-times skriver idag att i januari månad satt mer än 1% av USA:s vuxna befolkning i fängelse.
Eller 2,319,258 personer. Det är 25% av Sveriges invånare!!

"While one in 30 men between the ages of 20 and 34 is behind bars, for black males in that age group the figure is one in nine"

Jag är tvungen att gå tillbaka och läsa igen. 1 av 9 svarta män i åldern 20-34 sitter i fängelse!

11 fucking procent!

Vilket grovt misslyckande för en nation. Och jag märker det under hela valrörelsen, hur splittrad landet är. Det är hela tiden blacks hit och hispanics dit. Denna ständiga uppdelning gör mig illamående. Att se huden före individen.

Det är därför jag och många med mig var så förbannade på Gringo och deras uppdelning mellan oss. En människoras, ett folk. Resten är skitsnack.

Vi måste bryta segregationen. Uppmana folk att lära sig svenska och komma ut i samhället, och tvinga arbetsgivare att bortse från etnisk härkomst. Piska och morötter. Jag tror inte på att bara ge. Då utnyttjas systemet.

Vi ska formas ihop till en vacker svartvit kloss och alla som kommer i vägen ska smälta av hettan och kärleken.

Det här inlägget tog en härlig flummig vändning!

Tony Soprano 2.0

2008-02-28T02:22:00.003+01:00

Detta måste vara en av de bästa kändisimitationerna på nätet någonsin. En genre som fick stor uppsving förra året. I början av klippet trodde jag att ljudet var rippat från Sopranos, t.o.m. andningen är ju perfekt. Blir lite svart pastor-inslag i ett segment, men titta och njut you fuckin little stronzis!

En skön parodi på "impressions" är Peyman Benz video här.

It may sound like an excuse to you, but...

2008-02-27T12:05:00.003+01:00

Jag har bestämt mig för att sluta skriva min kroppsvikt och midjemått varje vecka. Jag vill inte bidra till ett än mer fucked-up ideal än det som redan genomsyrar vårt mediebesudlade samhälle idag. Vikten säger inte mycket om din kropp egentligen (såvida du inte väger tresiffrigt). Väg dig endast om läkaren ber dig. Annars är det bättre att mäta omfång och se hur mycket man trimmar bort efter en träningsperiod.

Det enda viktiga är att ha en välmående kropp som ofta rör på sig, men ändå kan slacka då och då, samt att man käkar nyttig och bra mat, men unnar sig en kväll i veckan då man får äta vad som helst. Det låter självklart, men det är det inte för alla.

Jag kommer att presentera slutresultatet i sommar ändå - kanske med bilder om ni har otur - men det är mest för min egen skull, och som motivation för att jag ska få bort de där onödiga extrakilon jag har lagt på magen. Jag känner direkt efter några veckor hur mycket mer jag orkar, och hur alertare jag är än innan jul!

Och självklart för att ingen av era ska kunna reta mig och säga att jag hoppade av!

10 things every adult should know!

2008-02-26T12:37:00.003+01:00

Det här har roat mig i helgen. En tjej som, på ett ganska hårt språk, listar 10 saker som alla vuxna - särskilt amerikaner -borde vara medvetna om. Tyvärr sitter jag på universitetets bibliotek vars gammalmodiga spamfilter blockerar bloggen som heter F*cking C*nts.

Men gå in och läs den här posten. Det är självklara grejer för många, men tål verkligen att upprepas. Särskilt punkt 8 och "Your race, gender and nationality are fucking accidents of birth" stämmer bra överens med min livsfilosofi. Någon som har förslag på lite bra svenska punkter?

Inlägget finns även på Digg för er som inte kommer in på hennes blogg!

And the winner is...

2008-02-25T12:13:00.003+01:00

Det är något ovärdigt med att vakna upp kl 10 i soffan, med ljuset tänt och kläderna på. Det enda som saknades var chips-smulor på tröjan.

Det värsta av allt var att jag somnade runt fyra, alltså innan de började dela ut de tunga Oscarsstatyerna. Så jag kunde lika gärna ha skippat skitet och fått en bättre start på måndagen.

Men jag hann ändå se spanske Javier Bardem ta hem för bästa biroll, och lika mycket som filmen "No country for old men" efterlämnar en mängd frågor, satt det en kuslig känsla kvar när man såg den spanske skådisen äntra röda mattan. De omtalade frisyren måste vara bland de mest skräckinjagande på länge.

Fantastiskt även att Juno vann för bästa manus. Det sista jag hann se var nog fina Marion Coutillard som spelade Edith Piaf i La vie en rose. Oscarsakademin är alltid lite svaga för personporträtt. Jon Stewart var ganska blek, och det skulle vara skönt att byta ut honom mot t.ex. kollegan Stephen Colbert.

Men ingen mer Oscarsgala för mig. Det garanterar e förstörd måndag varje gång. Ikväll måste jag hinna se There will be blood, Daniel Day-Lewis gör aldrig en besviken.

Hade jag haft sportlov, hade jag hunnit länka till alla namn också, men nu får det bli old school, för det är haltande bort till universitet som gäller efter reklamen.

Ett oanstädigt förslag?

2008-02-22T12:56:00.005+01:00

Jag och en kompis diskuterade åldersskillnader beträffande förhållanden. Han hade börjat dejta en tjej som var 20, och han är själv 29. Han var glad över att de hade liknande intressen, men skämdes för den stora åldersskillnaden, så jag försökte köra med det klassiska; Det är inte åldern, utan mogenheten. Då framkom det att flera kompisar tyckt att det var lite pedovarning.

Kom igen nu?!

Är båda över 18, så är väl högst 10 år hit eller dit inte så farligt? Vi är så åldersfixerade, jag kan själv titta suspekt på en äldre kvinna och en ung man, och vice versa, men det är ett invant beteende jag försöker frigöra mig i från. Det måste väl vara personligheterna som klaffar, och inte personnumren?

Jag har oftast dejtat tjejer som har varit 2-3 år yngre än jag, kanske för jag känt att många tjejer i min egen ålder har varit för seriösa med förhållanden, men jag skulle inte avfärda en tjej enbart p.g.a. åldersskillnad. Sen finns det ju gubbsjuka, men det går vi inte in på här!

Skulle ni tycka att det var konstigt om jag som 28, dejtade en tjej som var, säg 19? "Age aint nuthin but a number" som Aaliyah skulle ha uttryckt det! (Försök att inte tänka på R. Kelly här)

Edit: Gjorde vissa förtydliganden i texten.

Look at the gimp!

2008-02-21T10:31:00.002+01:00

Om ni befinner er på univesitetsområdet de närmaste dagarna, och ser en snubbe försöka gå som en black dude, med ena benet släpande efter sig, och därefter tittar upp och ser en kortklippt skäggig typ som ser ut som en fruktförsäljare, tveka då inte att komma fram och hälsa, för det är jag.

Jag hade sönder mitt knä på gymmet häromdagen, och kan knappt gå normalt. Trappor ska vi inte ens snacka om, för jag hoppar fram och det ser ut som att jag är ett speciellt litet barn. Dessutom har jag knäskydd så de sticker ut på mina tigha cheaps, vilket gör att min knäskål framstår som abnormt stort.

Nedstämdheten över det gör att jag varken orkar raka mig, eller klä mig stylish.

Det går även bra att peka, skratta och håna, eftersom jag antagligen inte kommer att kunna springa i kapp er.

Varför är Jinge så rädd för sanningen?

2008-02-21T10:15:00.001+01:00

Jag vet att jag lovade er att inte hamna i bråk med fler bloggare. Men den här gången ska jag inte bråka, utan bara sprida sanningen då någon försöker dölja den.

Vänsterbloggaren Jan-Inge Flücht har på Jinge.se har vid ett par tillfällen censurerat bort mina inlägg, där jag haft synpunkter på rena sakfel, alltid med väldigt dåliga orsaker. Rent politiskt har jag inte haft några argument mot hans åsikter, så det är inte av den orsaken det har blivit censurerat. Det har alltid handlat om tillrättavisanden på direkta felaktigheter. Sist var det ett felaktigt påstående om hur man räknar ut unika besökare på en blogg, och mina svar blev censurerade, trots att de var skrivna i god ton och bara innehöll ren fakta.

Han har tidigare utsatt bl.a. min vän Hanna Fridén för liknande behandling, och han verkar hyga visst agg mot unga kvinnliga modebloggerskor också, som flertalet gånger skrivits ner på bloggen. I tisdags skrev han ett inlägg om Blondinbella och hennes bolag, och han har rätt till sin åsikt, men inlägget innehöl åtminstone ett rent faktafel, vilket jag påpekade. Han menade att klädföretag styrde Blondinbellas bolag och pekade även felaktigt ut mitt annonsbolags chef som ägare till Blondinbella, och för att sprida lite ljus över hur det verkligen ligger till skrev jag en kommentar.

Detta är EXAKT vad jag skrev:

"Inlägget innehåller några fel:

1. Glife sysslar varken med klädförsäljning eller events. De sysslar med communities och annonsförsäljning. Det tar en minut att googla sig fram till det och det framgår ju rätt klart av Resuméartikeln att klädföretaget inte är kopplat til Glife.

2. Blondinbella blev aktiebolag för ett kort tag sen, och då är det inte helt ovanligt att det finns delägare. Och hon har varit väldigt öppen med det och att hon vill tjäna pengar. Du tror väl inte på fullaste allvar att Blondinbella eller någon annan släpper all sin makt bara för att bolagisera. Som vilken 17-åring som helst behöver hon hjälp, och det får hon.

3.”Personligen måste jag säga att jag faktiskt trodde att Isabellas blogg var en riktig blogg och inte ett verktyg för att tjäna pengar”. Så bara för att man tjänar pengar så är det ingen blogg längre? Luktar svensk avundsjuka lång väg det här. Klart att man hjälper sitt annonsföretag om de ber en om hjälp. Jag personligen skulle inte låta någon styra det redaktionella, men Glife, som jag samarbetar med, har t.ex. hjälpt mig att fixa gratis vin till en releasefest och då tackade vi med en fin länk tillbaka. Alla blir nöjda och glada!

Lite bättre research nästa gång, tack! Och kanske passa på att byta från jinge.se till jante.se (ironi, så att du inte censurerar mig nu) "

Därefter skrev jag ett till inlägg för att vekligen minimera chansen till att åter bli censurerad då han har kommentatorsregler (som är mycket svårhittade) om att man bl.a. inte får provocera:

"Ps. Glömde ange min hemsida, plus att sista raden var försök till humor, det var ingen provokation! Du kan ta bort det stycket om Jante om du vill!

Peace in the middle east! "

Självklart såg jag igår morse att han har censurerat inlägget igen, då många andra senare kommentarer i andra inlägg blivit godkända. Pinsamt värre! Visst, jag censurerar också bort kommentarer, men då är det anonyma påhopp, och det står klart och tydligt i högerspalten här att de är förbjudna. Min kommentar var främst ämnad åt att påpeka direkt lögnaktiga påståenden, jag är ingen högerbloggare som sökte en längre diskussion.

För om man googlar Jinge och censur får man fram en tydlig bild. Karln är ökänd för sitt godtyckliga beteende och retar upp mängder med andra bloggare. Det finns t.o.m. två bloggar (med högerinriktning) som har startats enbart i syfte att påvisa hans märkligheter, här och här.

Det måste vara en ödets ironi att en vänsterpartist beter sig som en gammal kommuniststat och censurerar den nakna sanningen. En bloggvärldens egna Pravda. Tur då att jag har en egen blogg som kan tala om min version av sanningen.

Detta är något som de flesta politiska bloggar tydligt är medvetna om, men jag känner att det är rätt att sprida mer ljus över den politiska blogg som har flest läsare (när jag kollar runt så verkar ett frenetiskt länkande till tidningsartiklar genom Twingly vara en stor orsak)

Jinge, vi vill dig inget illa, vi vill bara att sanningen ska komma fram!

Ps. Jag har mejlat karln och försökt få en förklaring innan jag skrev det här, men inget svar. Jag har även sparat en skärmdump för att påvisa att min kommentar inte har publicerats!

Viasat hatar italiensk fotboll

2008-02-20T11:18:00.002+01:00

Krönika skriven för Svenska Fans idag, publicerad här

Det var beklämmande och på gränsen till smärtsamt att - utöver själva matchen - höra kommentatorerna till gårdagens Champions league-match på TV6 gång på gång uppträda som vore Liverpool det svenska landslaget, och se allting i röda ögon. Allt handlade i slutändan om hur ’Pool skulle agera, och frustrationen växte i båset ju fler gånger Inter klarade sig undan det som slutligen skulle bli oundvikligt.

I drygt 84 minuter satt hovnarrarna Åke Unger och Glenn Hysén och väntade på att Kung Zlatan och hans manskap skulle stupa. Den icke-befintliga utvisningen av vår främste soldat, Materazzi, kommenterades knappt, utan det var först i halvtidsvilan som en f.d. kung, Mjällby, kunde fastslå att det var ett skämt.

Man hade direkt samma inställning till Materazzi som domaren. "Den där bråkstaken som provocerar har inget på plan att göra". När kollade dessa herrar på Serie A sist? De nämner själva att han blev utvald till bäste back av sina medspelare i ligan, men glömmer i nästa andetag på att det måste bero på åtminstone viss spelskicklighet, och ser karln som enbart en buffel. Visst, Materazzi gör en del mindre genomtänkta grejer, men han är också en habil mittback vars insatser var direkt avgörande för ett VM-guld. Men man minns enbart Zidane-incidenten.

Jag slås av det märkliga i att om det är något lag som ska favoriseras så är det väl det där svensken spelar? Visst, Glenn Hysén har spelat i Liverpool, och det finns säker en hel del som håller på dem i Sverige, men Zlatan är ju vår absolut största sportidol här i landet, och oavsett klubblagsfavorit älskar de flesta den mannen. Det som ändå förvånar är att det är Glenn som ger Inter viss cred under matchen för att de försvarar sig på ett smart sätt, medan Åke Unger snarare beter sig som om han satsat villa, Volvo och vovve på en hemmavinst, och subjektiviteten stinker mer än sur mellanmjölk.

Vad finns då att göra? Inte mycket antagligen! Ett par sura mejl leder - i bästa fall - till en förbättring i högst en match. TV6 lyder under brittisk lag och det går inte att ringa till granskningsnämnden direkt.
Det närmaste objektivitet vi kan komma är public service, men det är inte många fotbollsändningar som SVT har kvar nuförtiden. Sorry, Chris Härenstam!

Det blir till att kväva ljudet och låta Scarpinis inspirerande stämma slå en följe till nästa match. Men vad gör ni andra då?
För detta drabbar inte bara Inter, utan även för er rödsvarta, romare och bianconeri måste anglofilin, och dessa gubbars fördomar mot och ogillande av italiensk fotboll vara en nagel i ögat, sändning efter sändning.

Det är nästan så att jag ska skratta och jubla högt när Milan slår ut Manchester United i finalen, för jag ser framför mig bilden av dessa dinosaurier på Viasat – som ironiskt nog troligen hånat Milans höga medelålder under sändning - sitta och skaka på huvudet och undra vad det var som hände.

Nokia - Connecting wrong people?

2008-02-18T23:16:00.004+01:00

Jag läste i DN imorse att mobilföretaget Nokia ska locka tjejer och killar 15-19 år med en gratiskonsert för att lansera en ny musikmobil. Jag föll ut i ett nervöst skratt - bland mina knappt vakna medresenärer på röda linjen - när jag såg den stora bilden och fick veta vem artisten var. AKON!

Samma 35-åriga snubbe som har gjort sig som ökänd för att dra upp unga flickor och torrjucka mot dem och "smacka deras asses"! I klippet nedan har han lockat upp en 15-årig tjej under premisserna att det är en tävling för att vinna en resa till Afrika. Sen börjar något väldigt bisarrt och sjukt. Kolla själva:

Till hans försvar sades att det skulle ha varit 18-årsgräns på spelningen, men det där juckandet är ju närmast ett överfall. Videon blev en liten skandal och ledde till att mobiljätten Verizon drog in sitt kontrakt, och den pågående turnén med Gwen Stefani blev förstörd. Han har varit inblandad i fler liknande kontroverser.

Journalisten tar upp ämnet i artikeln, men konstaterar: "Det har Nokias marknadschef Patrik Söder inte hört talas om. - Den händelsen har jag nog missat, faktiskt, säger han."

Frågan är om Patrik har hört talas om när Akon avbröt en konsert i somras, då en liten kille slängde något föremål mot honom. Han bad publiken peka ut den skyldige fjortisen, lät de biffiga vakterna tvinga fram spolingen, varpå han lyfter upp honom och slänger ut honom i publikhavet:

Akon ska åtalas för incidenten. Kanske har tiden i fängelset satt spår på den här artisten. För han ångrar i princip aldrig några av sina tilltag, även om han framförde en lam ursäkt efter den första mediastormen.

Så, nej Nokia! Akon må ha "gatukredd", men det är ingen artist jag tror att något företag i slutändan vill ha kopplat till sitt varumärke.

Nu håller vi tummarna för att Akon inte sken-våldtar eller misshandlar någon på torsdag!

Ps. Jag bör nog nämna att jag känner den duktige P-O på Soblue productions som tar hit artisten, och utgår från att han enbart har tänkt på det musikaliska. Men med sitt grymma kontaktnät hade han nog kunnat få hit vilken icke-kvinnoförnedrande R&B-artist som helst. Ett längre CNN-reportage om det första fallet finns f.ö. här

Lämna inte honom i fred

2008-02-17T22:10:00.006+01:00

Nu har jag läst domen i Tito-rättegången - som är väldigt välskriven för att vara en tingsrättsdom - och även pratat lite med Christian Diesen, professor i processrätt på SU. Väldigt förenklat kan man säga att Tito i princip åker dit p.g.a. att han i sitt försvar framstår som icke trovärdig och framstår nästan excentrisk, när han anger allt från konspirationsteorier om Bert Karlsson och sin f.d. svärmor till svensk rasism som orsaker bakom rättegången (det senare nämns ej i domen).

Även om forskning visar på att invandrare döms hårdare än infödda svenskar i domstoar, kan vi nog alla vara överens om att Tito Beltran har haft det bra mycket bättre än de flesta andra blattar i det här landet. Det är inte direkt en fattig förortsbo utanför samhället vi snackar om. Fel väg att gå gubben!

Det är väldigt svårt med bevisvärderingen i mål där det inte finns några tekniska bevis. Ingen sperma, eller märken på kroppen. Då återstår ofta ord mot ord. Jag kommer ihåg en föreläsning i utsagoanalys, där vi fick lära oss att i magkänslan i princip aldrig är rätt. Inte heller kroppspråk. Det är t.ex. en myt att folk som ljuger skruvar på sig, eller petar sig på näsan.

Man kanske kan anta (det starkaste ord en jurist använder är "torde") att Tito hade gått fri om han hade behållit lugnet, berättat sin version och tänkt igenom sina svar. Nu återger förvisso domstolar omständigheterna så att det mer passar deras dom, och man ska nog vara försiktig med att uttala sig kring "om". Men det är i princip det han faller på. Sitt svammel. Och Maria "Sally" Lundqvists vittnesmål, som baseras på tjejens beteende och utsago efter händelsen. Och det finns ingen anledning att misstro Lundqvist.

Den cyniske skulle kanske säga att det ändå inte bevisar något, ifall tjejen ljuger. Att det hela är ett svepskäl för att hon ångrat sig då det gick för långt med Beltran. Jag hoppas att de har fel.

Det måste hursomhelst vara fantastiskt skönt för tjejen att få en fällande dom, och det sänder även ut en signal till andra tjejer i samma situation. Det kan göra skillnad att anmäla, även om det är skamligt låga siffror på de fällande domarna i våldtäktsmål.

Juristhumor

2008-02-14T09:16:00.002+01:00

Sitter just nu på en föreläsning. Det är samma man som igår eftermiddag. Runt 50 år, rätt varm och frispråkig, norrländskt påbrå. Mot slutet av gårdagens föreläsning säger han något i stil med:

-Det finns ett enda fall som jag känner till där någon annan än ett barn har fått ta över ett hyreskontrakt, och det är ett gammalt rättsfall där en hushållerska fick överta lägenheten. Och förr i tiden när begreppet sambo inte fanns, användes deras rätta benämning, hushållerska!

Folk skrattade chockat, och en tjej flämtade till högt. Ännu mer skratt, varpå han säger:
-Jag såg att du höll på somna till och var tvungen...

Snacka om att rädda situationen. Men det är annars den nivån som råder inom juristernas värld. Bakom stängda dörrar är nog kvinnoskämt mer regel än undantag. Samma snubbar som ska bedöma våldtäkter och kvinnofridsbrott.

Jag skrattade också, eftersom den komiska tajmingen var perfekt, men när man tänker efter hur det ser ut i denna mansdominerande sfär, är det ganska lätt att sätta skrattet i halsen.

Damons lista är död (ja, inte bloggen alltså)

2008-02-13T10:42:00.005+01:00

Det är med stolthet som jag på dagarna går in i det nya microvågsrummet på Stockholms universitets centrala byggnad, i korridoren mellan D och E på plan 4, och värmer up min mat. Ni som inte har hängt med från början, bör veta att jag startade ett kårparti, Damons lista, på universitetet enbart för detta syfte. Jag la visserligen till några punkter, för att inte bli kallad micropartiet, men allt började med att jag var så förbannad på oändliga köer och dåliga tider, och att kåren inte fixade något utan skyllde på universitetet.

Jag var rena Obama och gjorde ett grymt val, där jag slog sossarna och min egen instutition Juridicum, trots deras hånfulla uppsyn mot mitt, i praktiken enmannaparti. Jante var inte nådig när jag skrek ut min lycka på valnatten.

Hursom, så drev jag hårt för att vi skulle få ett nytt microrum, och jag och en annan kille på kåren satte press på universitetsledningen. Och nu står den där, ett härligt rum med diskbänk, skåp och massor av microvågsugnar, centralt och inte bara ute på restaurang Lantis som det var tidigare.

Jag vill att alla som röstade på mig ska veta att jag höll mitt stora löfte, och jag hoppas att de njuter av att kunna värma sin mat hela dagarna, istället för 10-15, som det var tidigare! Tyvärr fick jag inte igenom mina förslag till nya restauranger, eftersom kåren äger HÖRS som driver närmast ett monopol inne på de centrala delarna av campus (sic!). Bara det blir nästan ett skäl att avskaffa kåren i mina ögon (Mer om det senare).

Därmed har jag gjort mitt inom partier och drar mig tillbaka, en fet erfarenhet rikare.

LÄMNA TITO I FRED!

2008-02-12T14:30:00.001+01:00

Update: Nu föll domen och Tito fick två års fängelse! Samtidigt har över 13.000 personer sett min Tito-video på youtube. Klicka på play för att se videon "Lämna Tito i fred"!

Tack till Videofeber, buzz och andra sajter som sprider budskapet!

Jag, Rulltrappsfascisten

2008-02-12T12:31:00.000+01:00

Vad är det för människor som vill åka egen rulltrappa när man kommer ut från tunnelbanan?

Vi är cirka 15 personer som går av tåget imorse. Det finns TRE rulltrappor som "rullar uppåt", varav en är igång för tillfället. När endast tre personer har stigit på första rulltrappan, väljer person nummer fyra att sätta igång en egen rulltrappa. Nu undrar jag; Var det trångt på trappa nummer ett? Är det ett tvångsmässigt beteende? Eller är det bara ett fantastiskt slöseri med el?

Ja, ni tänker kanske att en rulltrappa hit eller dit, men jag ser det här beteendet dagligen, och ta att tusen rulltrappor startas igång i onödan enbart i tunnelbanan per dag och räkna ut det på ett år. Jag vet att det är mycket miljösnack nu överallt, men det är lite kris och såna här smågrejer kan ändå göra en stor skillnad i längden.

Men vår historia slutar inte där. Person nummer nio tycker inte att det räcker med två rulltrappor. Nej, han ska minnsan åka i sin egen, så långt bort från de där äckliga sakerna som kallas medmänniskor. Där står han i sin egen rulltrappa och känner sig antagligen som en kung.

Ack om han visste att han är enkom en gycklare!

The eighth wonder of the world

2008-02-11T10:19:00.000+01:00

Dag 8:

86 kg

104,5 cm

Helgtipset: Käka på Ali baba i Hjulsta

2008-02-08T13:46:00.000+01:00

Ikväll ska jag förbi Hot pita pocket och njuta av Noels möra grillade kycklingfiléer, kanske stans bästa, och catch up med en kompis som återvänt från utlandsjobb.
Sen en sväng till mitt gamla stammishak Ljunggrens, som verkar fått en revival efter ett halvårs nedgång.

Men det jag mer ser fram emot är att få åka till Hjulsta i helgen och avnjuta fantastisk grillad persisk mat på ett högst oanspråkligt ställe. Ali baba är och ser ut som en pizzeria bredvid livsmedelsaffären på Hjulsta torg, men de serverar grymma grillade rätter i nybakt bröd (eller ris), till löjligt låga priser. Eller vad sägs om djodje (grillad kycklingspett) för 85 kr. Lägg till 25 spänn och du får smaka på mast-o-mosir, en sorts tsatziki fast med persisk vildvitlök, och lite grönsaker samt färskt bröd.

Så ut från stan, och ta blå linjen ut till slutstationen. Den som gillar persisk mat blir inte besviken!

FAQ me some more!

2008-02-07T13:48:00.000+01:00

Här följer nu svaren på frågorna från första FAQ:en

Vilken är din största rädsla? Att en dag inse att jag inte tog chansen och att jag måste leva med bitterheten för resten av livet.

Vem är din största idol? Jag tror inte på idoldyrkan. Tro på dig själv och gör allt för att andra ska se dig som en förebild. Men jag ser upp till kämpar som vägrar att hålla käften, exemelvis Dr Martin Luther King.

Vad ville du bli när du blev stor när du var liten? Mitt första drömjobb, när jag var fem, var stridspilot, eftersom en av pappas bästa kompisar hade det yrket.

Har du fobi för att få den härliga kaggen? Jag har en liten fin bula redan, även om jag är smal på resten av kroppen. Men det där är bara en fråga om vilja, så jag oroar mig inte allt för mycket!

Vad händer när man dör? Maskar äter upp dig, tills du blir jord, sen kommer det ett frö och lite regn, så blir du en blomma!

Har du någon dold talang som man inte känner till? Jag har ett väldigt skarpt sifferminne, och kan de flesta vänners telefon och personnummer utantill. När jag jobbade i kassa brukade jag ta en titt på kortbetalares legg och snabbt lämna tillbaka det. När kvittot sedan skrevs ut, plitade jag ner deras personnummer utantill. Kunderna fick skräck i blicken och undrade antagligen vad kassablatten skulle kunna använda deras personnummer till i framtiden!

Vad använder du för tandkräm? Jag tror inte på tandkräm, jag kör som farfar, gurgla salt och vatten.

Hur ofta duschar du? Som en sann iranier, enbart efter sex, alltså en gång i månaden! (Eller vänta, det var ju filmen "Inte utan min dotter")

Jag kikar upp emot bilden här uppe till höger och.. Vad får jag se? Fetaste skiten på länge asså :P BIG up! Posta gärna en ordentlig bild där man får se hela skönheten i sin helhet?
Tack! Jag har väl tjatat lite om det, men du har en stor bild på den här länken.

Hur kom du på att du ville jobba med juridik? Jag hade en romantisk bild av juristlinjen och ville gärna kämpa mot orättvisor (klichévarning). Snart insåg jag att juristlinjen lobotomerar människor, och gör de ytterst teoretiska.

Var hittar jag videon med tre killar som dansa asgrymt till go musik, som jag såg på din blogg?
Du tänker antagligt på detta inlägg http://damonrasti.blogspot.com/2007/09/i-love-yelle.html

What! Ska man blötlägga tånaglarna innan man klipper dem??
Ja, alltså det är ju lättare att klippa dem efter att man har duschat. Blötlägga var det någon annan som gjorde.

Hur uttalas ditt namn? Jag tänker alltid "Däjmon", typ som Matt Damons efternamn, men innerst inne tror jag att det är fel :-)
Jag har en video på gång om detta. Håll ut!

Så, då var omgång två avklarad! Ställ gärna mer frågor, jag har fortfarande inte fått förklara meningen med livet eller fått berätta om den gången jag blev av med oskulden. Skriv in dem i kommentarfältet bara...

Egentligen ett ringa problem

2008-02-05T22:46:00.001+01:00

Jag har aldrig riktigt fattat varför folk envisas med att svara med sitt namn - med en undrande ton - när de svarar i sina mobiltelefoner, trots att alla har nummerpresentation numera. Lever de fortfarande i 80-talet eller vill man bara låtsas bli överraskad? -Tjeeena Martina, skrek en kille förtjust på tuben i eftermiddags efter att först ha svarat med ett nonchigt "Henrik", fast han klart och tydligt såg att det var Martina som ringde (ja, du vet att tjuvtittar på folk displayer).

Det är en sak om man sitter med jobbtelefonen, men privat? Så uppenbart fejk om man tänker efter. Bortsett från om man sitter med handsfree så klart.

-DU VISSTE JU ATT DET VAR MARTINA, ville jag skrika till Henrik efter att han lagt på, men insåg att JAG skulle framstå som den konstige då. Så jag bet ihop, blundade och såg fram emot att få ventilera tankarna här istället.

Så svara inte med ditt namn när jag ringer. Säg "Hej" eller "Hej, Damon", när du ser att det är jag, annars lägger jag på nästa gång! Och när du ringer tillbaka kommer jag svara med ett obrytt "Damon" och låtsas som ingenting.

Ok?!

Ehrmm, förra var ju bara en testgrej tyyyp...

2008-02-04T10:38:00.000+01:00

Dag 1:

87,5 Kg

106 cm

USA:s nationaldag here I come...

I'm fuckin Matt Damon

2008-02-02T16:51:00.000+01:00

Förlåt att jag inte skrev något igår. Det var för att jag skrattade åt det här:

Fotnot: Jimmy Kimmel som är Sarah Silvermans (med show på SVT) pojkvän har haft en låtsas-beef med Matt Damon, vilket gör detta extra roligt.

This kind of shit almost makes me cry...

2008-01-31T11:34:00.000+01:00

Fick detta av finaste S. nyss:

Jag är så glad att jag har dig.. Alla dina egenheter som är så underbara. Att du lägger dig i och har åsikter om allt. Att du är engagerad men samtidigt mänskligt lat. Att du är arrogant med den snällaste jag träffat.

Nu behöver jag inte fiska komplimanger på ett tag. Eller åtminstone fram till måndag!

Samtidigt har jag fått ett uppslag för ett kommande inlägg. Alla mina negativa sidor. Lär kräva ett par dagars förberedande...

Härlig reklam för oss glasögonnördar!

2008-01-30T11:43:00.001+01:00

Klicka för större bild:

Min favorit är Hells Angels-killen. Men tänk vad mycket mer respekt man får egentligen när man har glasögon. Man ses som smartare, mer intressant och nyskapande. Ett fuck you till alla barn i åldern till 7-15 som är mobbare! Glasögonormarna vann!

Via Digg

Omid Djalili show

2008-01-29T15:12:00.000+01:00

Ni missar väl inte den iransk/brittiska komikerns humorprogram på SVT på tisdagar! Etnicitet står främst i fokus, när Omid driver med invandrare och britter. Begreppet hårig iranier har fått en ny innebörd!

Jag fick tillfälle att träffa Omid förra året här i Sverige, och det verkade vara en mycket sympatisk man. Han har varit med i flera Hollywoodrullar, ofta som arabisk skurk, något han skämtar friskt om i sin stand-up.

Jag har velat tipsa om detta i snart en månad, men lyckats glömma bort. Så håll koll på tvåan 20.30 ikväll! Första avsnittet var riktigt bra, medan andra var mer svajigt. Men det här kan bli riktigt bra på sikt!

Fuck banta, här är det rolig träning som gäller....

2008-01-28T09:01:00.000+01:00

Dag 1:

87 Kg

105 cm

Oh Bama...

2008-01-25T10:41:00.000+01:00

Igår kväll uppträdde Barack Obama hos Letterman, och det är svårt att inte tycka om denna stiliga och förtroendeingivande man. Även om jag vet att Hillary tar hem det - det är i slutändan mindre kontroversiellt med en kvinna än en svart man som president i USA - kan jag inte låta bli att hålla på Obama. Tyvärr innebär det att varenda redneck skulle skynda sig till vallokalerna ifall Obama blev nominerad, så antagligen är det bäst för oss alla att Hillary tar hem det här.

Men jag fortsätter att gilla den svarta Kennedyn, som när han var med hos Letterman igår:

Att skämta om Oprah tyder på stor djärvhet, med tanke på all kontrovers som Oprahs stöd har inneburit. Det finns många som löjligt nog anklagar Oprah för att inte stödja kvinnan Hillary. Vad är då viktigast, kön eller hudfärg? I Sverige hade nog valet lutat mot det förra, men i USA där uppdelningen svarta och vita är så tydlig, anser nog många att svarta lidit mer än kvinnor. Men sen utgår nog Oprah från många fler aspekter än enbart detta. Obama är presidentmaterial rakt igenom.

PS. Obama utnämner republikanen Mitt Romney till "minister för snygghet", och inte "minister för god smak" som DN har fått för sig.

Religiösa dårar!

2008-01-24T11:18:00.000+01:00

Heath Ledgers tragiska bortgång har väl inte undgått någon. Det är ju egentligen inte värre än andra som dör, men när någon så framgångsrik i ens egen ålder tar livet av sig, ger det lite perspektiv på tillvaron. Kändisskap och pengar är inte formulan för lycka.

Det som ger mest bitter eftersmak är dock alla religiösa dårar som firar Heaths död! Den vidriga högerkanalen Fox news, har en programledare vid namn John Gibson som i sitt radioprogram hånade skådisens död. Läs mer om det här. Vissa amerikanska kyrkor planerar att protestera på hans begravning.

Det de här religiösa dårarna stör sig på är att Heath spelade rollen som bög-cowboy i filmen Brokeback Mountain! Det är allt! Deras religioner har dödat miljoner människor och gett oss all elände i tusentals år, och de anser sig ha rätt att döma en människa efter en roll som homosexuell.

DET VAR INTE ENS PÅ RIKTIGT, DET VAR EN FILMROLL, FATTA!

Det här är rakt från mitt hjärta: Alla som har en religion eller världsbild där de anser att homosexualitet är en synd är sämre människor. Jag bryr mig inte om vad ni tror på för gud. Men anser ni att en människa är mindre värd p.g.a. sexuell läggning, lovar jag att ni kommer till helvetet om det nu skulle existera.

Varför är dessa självklarheter, så oklara för så många människor även i Sverige?

Åh, Juno!

2008-01-23T11:19:00.000+01:00

Skratt och gråt. Jag hade turen att få biljetter till förhandsvisningen av Juno och trots att jag hade hypat den rejält ett bra tag, så infriades alla förväntningar. Grymt manus av Diablo Cody, som alla pratar om som en f.d. strippa, regi av Jason Reitman som gjorde smarta Thank you for smoking och min favorit Michael Cera som gjorde succé i Arrested development, i rollen som ofrivillig befruktare.

En film om tonårsgraviditet, ångesten och glädjen. Om det finns en enda ungdomsfilm ni ska se i år, så är det Juno! (Och det säger jag inte för att de råkar göra reklam på Tjuvlyssnat!)
När man skrattar ordentligt, blir varm i kroppen, och får fram någon tår, då är det svårt att motstå filmen.

En extra bonus var att få skratta åt J.K. Simmons som man mest kommer ihåg som våldtäkts-nazi från brutala fängelseserien Oz.

Alla ni 17-nånting tjejer som läser den här bloggen lär inte bli besvikna. Låt mig få veta vad ni tyckte sen!

Back to school fool

2008-01-22T12:14:00.000+01:00

Jag är på min första skoldag på universitetet på ett år. Bloggen kommer bli lidande de närmaste dagarna! Tyvärr glömde jag ett rött äpple till föreläsaren...

Nu måste vi rädda horan!

2008-01-21T13:52:00.001+01:00

Man hann knappt andas ut när planerna för galleribyggandet jag skrev om tidigare blev lagda på is, innan jag blir påmind om att det ska byggas bostäder i korsningen Långholmsgatan-Hornsgatan, genom att bl.a. DN och SVD skriver om att Naturskyddsföreningen nu anmäler Stockholm stads miljö- och hälsoskyddsnämnd (hela anmälan kan läsas här).

Det är lite kusligt att läsa den senaste rapporten från EU (PDF) från 2006 som jag letade fram. Hornsgatan jämförs med skräckexempel i London och Frankfurt! En gata i lilla Stockholm liksom.

Jag minns att jag för några år sedan läste en rapport som fastslog att luften vid slutet av Hornsgatan (läs Hornstull), var den sämsta i Sverige. Regeringen bestämde sig ändå för drygt ett halvår sedan att godkänna byggande av lägenheter på den enda lilla slätt av Hornsgatan i området som står obebyggt. Lägg därtill att man ska spränga upp ett garage på Hornsbruksgatan intill för att bygga en parkering. Om jag var en barnfamilj i området skulle jag vara allvarligt bekymrad!

Det är dags för Stockholms stad att sluta gräva ner huvudet i sanden och på allvar införa åtgärder för att förbättra luften här. Helst av allt skulle vi behöva stänga av Liljeholmsbron och låta folk använda E4:an. Men där är det ju så mycket kaos redan, och längre bilköer gynnar inte någon. Det bästa alternativet för Hornstulls del är att gräva ner bilvägen för Långholmsgatan under jord. Men det är antagligen för dyrt.

Tills dess kan områdets rökare spara enorma pengar, genom att bara sticka ut huvudet genom fönstret. Då får ni in tillräckligt mycket skit i lungorna ändå!

*Horan är ett, i folkmun, populärt uttryck för Hornstull, och ibland Hornsgatan.

ICA avslöjar: Kommuner och SVT fuskar med felmärkt personal

2008-01-19T15:10:00.000+01:00

Stockholms fyra största kommuner och Sveriges största TV-kanal fuskar med datum- och ommärkning av personal, enligt en granskning som ICA har gjort. Och det är svårt att skydda sig som enskild affär enligt Svenskt näringsliv. "Man kan lukta men i övrigt måste man kuna lita på personerna", säger en psykolog till SvD.se. Nu kräver Sveriges regering att samtliga kommuner och kanaler genomgår utbildning. "Jag är mycket besviken", säger statsminsiter Fredrik Reinfeldt till DN.se.

Med hjälp av dold kamera har ICA-Stig wallraffat sig in i Sveriges Televisions korridorer, där det visar sig att bl.a. Janne Josefssons bäst-före-datum har gått ut för tre år sen. Detta har SVT dolt genom ständiga blodtransfusioner och plastikoperationer.Genom att märka om personalen med annat anställningsdatum, har man kunnat använda samma personal år efter år.

– Det är ett systematiskt fuskande. De bilderna ni får se i kväll i reklampausen kommer få det att vända sig i magen på er. Här har vi en koncern som ständigt pratar om kvalitet, som ska vara spjutspeten i svensk public service, säger ICA-Stig.

I ett annat inslag visar ICA-Paul brister hos Solna kommun som omförflyttar personal. T.ex. får en sopgubbe agera livsmedelskontrollant för en dag, vilket leder till att han tappar en upphittad hartass i köttkvarnen. I ett senare skede får tittarna då följa en förpackning av köttet hela vägen hem till familjen Larsson, som råkar äta kanin till middag.

- Man får inte märka om personal, det står klart och tydligt i Kommunallagen och det verkar kommunen inte ha känt till. Nu säger de att de har ändrat sina rutiner men vi kommer att göra ett nytt besök för att se till att all personal informerats om vad som gäller, säger Daniel Sedin, kommunalsinspektör i hos Regeringen.

ICA-reklamen sänds på alla kanaler, utom SVT, klockan 20.00 i kväll!

Faktaruta:

Så vet du om SVT- eller kommunpersonal är dåliga:
1. De luktar illa.
2.Deras kött ändrar färg.
3. Deras hy kan se vattnigare ut än vanligt.

Ps. Skrev det här på Tjuvlyssnat-bloggen för ett tag sen, och tänkte att ni som inte hänger där kanske gillare trots att det är lite old.

FAQ me!

2008-01-18T13:24:00.000+01:00

Det kom en del frågor, även om jag trodde att ni skulle överösa med frågor, men jag antar att ni kanske bara är lite blyga, eller så gillar ni att smygläsa och hålla koll på mig! Men här kommer svaren kompisar:

Vad är ditt högsta mål i livet (som det ser ut nu)?

Att göra något som verkligen är till samhällsnytta och bli ihågkommen för något respektabelt. Inte som Tjuvlyssnat-Damon alltså...

Hur lyckas du hinna med så mycket som du gör?!

Jag vill vända på det. Hur hinner andra göra så lite? Det gäller att utnyttja sin tid så pass mycket som möjligt. Jag utgår från teorin att jag kan vara död imorgon, och då måste man passa på!

Hur känns det att vara så framgångsrik? Är du populär bland tjejer?

Jag känner mig inte framgångsrik så som jag vill definiera ordet. När jag har uppnått vissa delmål kan jag nog se mig själv som framgångsrik.
Jag fick inte en tjej tills jag var 18. Sen blev det bättre och bättre, och nu tror jag att jag kan få vilken tjej jag vill. Dock är jag alldeles för kräsen och repsekterar mig själv för mycket för att bara knulla runt. Mina kompisar får nog mycket mer tjejer, men jag tror på kvalitet och inte kvantitet!

Vad har du på dig när du sover?

Ah, den jobbiga biten. Jag har mjukisbyxor och långärmad tröja, vilket har lett flickvänner till vansinne! Anledningen är nog att mamma klädde på mig rejält redan från barndomen, eftersom min pappa alltid blev så förbannad om vi blev sjuka, så jag har nog vant mig, och fryser när jag sover naken! Fattar inte vad man ska ha allt hår på kroppen om det inte skyddar mot kyla...

Tar du illa upp när folk frågar om ditt ursprung? Vet att det är skillnad här, medan en del glatt berättar om ursprung, traditioner osv tar andra illa upp. De tror att de inte är accepterade som svenskar om man frågar fast det egentligen handlar om ren nyfikenhet på något man aldrig varit med om, sett eller hört.

Bra fråga! Jag kan tycka att det är riktigt jobbigt att alltid få det som första fråga. Speciellt hos andra invandrare är det jäkligt viktigt att direkt fråga vart man kommer ifrån. För mig är frågan rätt meningslös, åtminstone inlednigsvis! Jag brukar svara Sverige, och då får dem skämmas lite och ba "Eeh, alltså jag menar vart kommer dina föräldrar ifrån...". Varpå jag replikerar att mamma är japan och pappa kenyan. Då blir de helt förstörda!

Vad röstade du på?

FI!

Är du troende? (på vad det än nu må vara)

Nej, ateist! Har väldigt svårt för religion, tycker att det skapar mer ondska och klyftor än godhet!

Vad jobbar du med egentligen?

Fr.o.m. måndag är jag student igen, men jag lever på olika nätprojekt so fuck you CSN!

Hur mycket tid spenderar du framför datorn per vecka? =)

Aj! Jag räknade lite grovt på det nu, och kom fram till att det är bisarra 60 timmar per vecka!! Jag är alltså en tvättäkta nörd!

Hur ser du på presidentvalet i USA? Bra eller dåligt att bli av med Bush? Clinton, Obama eller en republikan eller kanske en annan demokrat?

Det här förtjänar väl ett eget inlägg snart. Men jag föredrar självklart eleganta demokrater framför ultrakristna, homofoba och blodtörstande republikaner. Sen är Obama my main man, även om jag tror att Hillary tar hem det hela.

Vilka är dina favoritkomiker och varför gillar du dom?

Dave Chapelle och Sacha Baron Cohen. De levererar samhällskritik på ett jäkligt smart sätt.

Kamma dig!

Äh, du är bara avundsjuk. Mitt hår är en snackis vart jag än kommer, och jag gillar att stå ut från mängden!

Hur hittar du motivation till att göra allt du gör, alla dina projekt?

Jag tror att motivationen mest ligger i revanchlusten efter att ha blivit mobbad som liten. Men även käsnlan att vilja förändra världen. Ogillar apati och slöhet något oerhört, även om jag slösat bort några år av mitt liv själv!

Hur gammal är du? 28!

Hur många läsare har du på din blogg dagligen? Någonstans runt 2000 besökare per vecka!

Vilken utbildning har du? En halvfärdig juristutblidning som jag tänker slutföra nu!

Vad gillar du för musik? Soul, hiphop och electro. Men går igång på indiepop och rock också!

Hur ofta klipper du dina tånaglar? Och måste du "blöta upp dem" innan du klipper? En gång i månaden tror jag, äckligt nog! De växer tills jag inte får plats med foten i skon och då får jag panikklippa utan att hinna "blötlägga"!

Grymt hörrni! Om någon missade att fråga, så fyll på med frågor så kör vi en ny post på detta. Detta var mycket mer givande än jag kunde tro. More, more, more!

Trevlig helg nu!