Kåren

Att sitta med i kåren är en fars. I början satt jag med högeralliansen och allt var frid och fröjd. Långa förhandlingar, som jag ofta gick ifrån, då allting skulle ältas i oändlighet. Men jag fick igenom mina krav, och mina tre stolta mandat gjorde att jag kunde komma och gå lite som jag ville. En dag innan valfullmäktige bröt Juridicum, Envoys och Data- och systemvetenskaparna förhandlingarna och gick över till vänstern. Fullständigt kaos för alla, förutom för Damons lista. Everybody loves Damon. Så jag lutade mig tillbaka och tittade på cirkusen, och nu när stridsröken har lagt sig så är jag med på andra sidan och får igenom mina punkter där också. Förutom mina kärnfrågor som rört basala behov, ska jag i år ha två hjärtefrågor. Den första är ätstörningar bland tjejer (kanske även killar?) som pluggar högpresterande ämnen. Det är ett dolt problem, som jag blivit medveten om senaste året. Det är, till skillnad från vad några tror, inte en billig feministpoäng, utan jag har helt ärligt mått riktigt dåligt när jag insett att många som jag känner verkar lida av någon form av ätstörning. Och om jag mår dåligt bara av att se det, hur dåligt mår inte personerna i fråga?Jag kan bara i min årskurs räkna upp minst tio tjejer som skulle behöva akut hjälp. Då skulle jag vilja veta hur det ligger till totalt sett på hela universitetet. Mitt förslag är att vi går ut och synliggör problemet, visar att det är okej, och tipsar om sätt att söka hjälp.

Blir en väldigt lång post, jag tar en konstpaus innan jag skriver hjärtefråga två.