Tjejers sjunde sinne

Jag vill tro att vi är helt lika. Man som kvinna. Men ändå finns de där små detaljerna som alltid kommer att skiljas åt. Det är främst fysiska egenskaper. Men det som fascinerar mer är emotionella ting. Som något jag har funderat över de senaste dagarna.

Varför är tjejer alltid mer intresserade när man är lite upptagen? Är det så enkelt att vi killar är lättlästa suckers, och att våra kroppar utstrålar icke-desperathet när man träffar någon, vilket är en turn-on för tjejer?

För jag har tittat på mig i spegeln den senaste tiden. Samma näsa som är lite för stor. Lite lovehandles. Lika mycket hår på bröstet (som jag iochförsig trimmade bort nu förra veckan, för att inte gå omkring med en svettpöl på överkroppen i grekisk värme). Inga fysiska förändringar helt enkelt.

Ändå verkar jag vara hur het som helst, för varje gång jag går ut, så är tjejer extra flirtiga, och ler dubbelt så stort. Jag, tönten som inte fick en enda tjej, tills jag var 18, är nu villebråd i Stockholm. De frågar t.o.m. efter mitt nummer, helt ogenerat. Något man fick kämpa sig till förut, serveras nu på silverfat. Varsågod att inmundiga liksom. Även om vissa kanske har platoniska intentioner.

Nu är jag mer säker än vad jag var, säg, för tre år sen, och kan utan problem motstå dessa frestelser. Men jag kan ändå inte låta bli att förundras över exakt vad det är i mina ögon, mitt leende, eller mitt gestikulerande som har gjort mig till högvilt.

Och ni vet precis hur det slutar. Skulle jag få för mig att falla in i lockelserna och ge mig ut i djungeln igen, skulle det sluta med att jag hamnade längst ner i näringskedjan igen, och få nöja mig med att äta myror under stenar.