Ge mig EN sekund lugn och ro!

Checka ironin.

Samma förbannade vecka som jag skriver om blatteskap i tidningen så blir jag förödmjukad på en restaurang på just Södermalm. Jag hade en dejt på en italienska Portofino som hyllats av de flesta tidningar, förutom DN. Redan när vi kom dit så var servitören övertrevlig och skojade friskt med mig. Jag blev tilltalad "kompis" medan övriga gäster på uteserveringen tilltalades vid förnamn som han hade lärt sig. Sen undrade han om jag bara hade beställt bröd när jag satt och doppade olivolja och väntade på förrätten. Ok, kul att han känner att han kan skoja med mig, även om jag när jag går till en mellanklassrestaurang förväntar mig proper servis. Den andre servitören skötte sig utmärkt f.ö.
När min Fettucini con vitello sedan kommer in kläcker han ur sig "och det här var en kebab med vitlöksås till dig". Där och då såg jag svart, men höll mig lugn, för att inte väcka uppståndelse på uteserveringen, och kanske främst av respekt till min dejt.

Men jag kunde inte släppa det.

Jag vet att jag har svart hår och sydländskt utseende. Att få det uppkört i ansiktet vareviga jävla dag, kan vara påfrestande nog. Att få det serverat när jag dessutom betalar för det, är mer än jag kan hantera. Så jag reste mig upp efter måltidens slut, gick fram och bad att få prata med restaurangschefen. Det visade sig vara den lustiga servitören. En rad dåliga ursäkter haglade över mig, t.ex. att det var hans sätt att visa att han brydde sig om och uppskattade mig mer än andra gäster. Genom att förlöjliga mig? Dessutom var vi båda svartskallar så då var det lugnt tydligen. Ok, dåså!

Att vara kompis och skoja hör till den lokala pizzerian eller kebabhaket. Inte när jag äter på en finare restaurang, och betalar en dagslön för det. Han var ångerfull, inte för att han gjort fel, utan för att jag hade tagit illa upp, och kom ut och bjöd på champagne. Men den ljuva kittlingen av bubblorna, förvandlades till bitterhet i min gom. För samtidigt som han hällde upp undrade han vad det var vi var ute och firade. Att det är varmt svarade jag. Som att jag måste ha ett tillfälle att fira för att äta på den fina restaurangen. Maten i sig är relativt dyr med tanke på miniportionerna och inte särskilt spektakulär (expempelvis 139 kr för tre bitar mozzarella, två körsbärstomater och ett fikon, utan någon större finess), det kan min dejt intyga. Min pasta var dock bra och kan rekommenderas, även om portionen var väldigt liten och en secondo är ett måste. Fast kanske är jag kräsen, eftersom jag åker till Italien så pass ofta.

Detta är kuriosa ni inte lär få läsa om i tidningarnas artiklar. Så fr.o.m. ska jag börja göra mina egna krogrecensioner här på bloggen. Främst från Södermalm. Med en personlig touch!

Och det är bara att inse. Att t.o.m. när jag blivit accepterad av den ursvenska befolkningen, så måste jag bearbeta den invandrade. Statsminister är väl min enda chans!