Killproblem - Del 3
Hår, hår, hår. Inte ett problem för alla killar, ibland problem för vissa tjejer. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan och hatade att jag hade hår på bröstet. Efter flera års rakning, lärde man sig slutligen att tycka om och uppskatta brösthåret. Värre var med håret på händerna.
Jag menar såvida man inte är en varulv, har man väl egentligen ingen användning av det håret?
För att inte tala om hår på rumpan. De enda som njuter av det är väl konkelbär?
Kroppsbehåring är ett evolutionellt bihang likt blindtarmen. Det hade säkert sitt syfte för en massa tusen år sen, men nu är det bara i vägen. Ansiktshåret växer ut i rasande fart (som ni fått se bilder på), och jag måste raka mig varannan dag, för att kunna röra mig bland folk.
Jag och mina kompisar har vaxat, Veetat, rakat och ryckt. Tills åtminstone jag växte ifrån det. Nu nöjer jag mig med att trimma brösthåret under sommarhalvåret, för att slippa svettas så mycket. Samma sak gäller håret under armarna.
Det enda nödvändiga hår är det på huvudet, och kanske som ett skydd kring könet. Skulle genetiken ge oss möjlighet att börja ändra på våra avkommor, skulle det första jag tog bort från mitt barn, vara kroppshåret. Så där. Nu kan kroppen andas, min son!
Därmed inte sagt att jag tänker skämmas för mitt kroppshår. Jag tänker ha tre skjortknappar uppknäppt och korta shorts så fort jag får tillfälle. Jag tänker posta inlägg med full vinterpäls här på bloggen!
Tycker du att det är äckligt, är du antagligen hjärntvättad av media, och då är din åsikt ändå inte värd något för mig.
Jag menar såvida man inte är en varulv, har man väl egentligen ingen användning av det håret?
För att inte tala om hår på rumpan. De enda som njuter av det är väl konkelbär?
Kroppsbehåring är ett evolutionellt bihang likt blindtarmen. Det hade säkert sitt syfte för en massa tusen år sen, men nu är det bara i vägen. Ansiktshåret växer ut i rasande fart (som ni fått se bilder på), och jag måste raka mig varannan dag, för att kunna röra mig bland folk.
Jag och mina kompisar har vaxat, Veetat, rakat och ryckt. Tills åtminstone jag växte ifrån det. Nu nöjer jag mig med att trimma brösthåret under sommarhalvåret, för att slippa svettas så mycket. Samma sak gäller håret under armarna.
Det enda nödvändiga hår är det på huvudet, och kanske som ett skydd kring könet. Skulle genetiken ge oss möjlighet att börja ändra på våra avkommor, skulle det första jag tog bort från mitt barn, vara kroppshåret. Så där. Nu kan kroppen andas, min son!
Därmed inte sagt att jag tänker skämmas för mitt kroppshår. Jag tänker ha tre skjortknappar uppknäppt och korta shorts så fort jag får tillfälle. Jag tänker posta inlägg med full vinterpäls här på bloggen!
Tycker du att det är äckligt, är du antagligen hjärntvättad av media, och då är din åsikt ändå inte värd något för mig.
posted by Damon Rasti at 11:53
3 Comments:
Har börjat låta allt mitt hår växa ut sedan en tid tillbaka. Det blir en hel del, är en rätt hårig kvinna. Men jag insåg att jag själv inte störs av det, jag bara "vet" att andra gör det. Det är ju superskönt att slippa raka sig. Inte bara tiden det tar att raka, utan att sedan gå runt och fundera på och ha ångest ifall något växer fram...
En tjej jag dejtade satt och beklagade sig över att hon hade så äckliga ben för att håret vuxit ut lite. Jag sa att "då ska jag också börja raka benen om du tycker det är så äckligt. " Hon svarade att "nej. Inte du. du är ju kille. du ska ha håriga ben"
Men i min värld är det kroppshår som kroppshår och började raka benen och fortsatte med det så länge vi var tillsammans.
Idag nöjer jag mig med att ansa armhålor under sommarhalvåret och ben och armar inför viktiga tävlingar.
Mikaela: You go girl!
Emil: Ja, det är tråkigt att höra den attityden från tjejer. Hår som hår..
Skicka en kommentar
<< Home