Egentligen ett ringa problem
Jag har aldrig riktigt fattat varför folk envisas med att svara med sitt namn - med en undrande ton - när de svarar i sina mobiltelefoner, trots att alla har nummerpresentation numera. Lever de fortfarande i 80-talet eller vill man bara låtsas bli överraskad? -Tjeeena Martina, skrek en kille förtjust på tuben i eftermiddags efter att först ha svarat med ett nonchigt "Henrik", fast han klart och tydligt såg att det var Martina som ringde (ja, du vet att tjuvtittar på folk displayer).
Det är en sak om man sitter med jobbtelefonen, men privat? Så uppenbart fejk om man tänker efter. Bortsett från om man sitter med handsfree så klart.
-DU VISSTE JU ATT DET VAR MARTINA, ville jag skrika till Henrik efter att han lagt på, men insåg att JAG skulle framstå som den konstige då. Så jag bet ihop, blundade och såg fram emot att få ventilera tankarna här istället.
Så svara inte med ditt namn när jag ringer. Säg "Hej" eller "Hej, Damon", när du ser att det är jag, annars lägger jag på nästa gång! Och när du ringer tillbaka kommer jag svara med ett obrytt "Damon" och låtsas som ingenting.
Ok?!
Det är en sak om man sitter med jobbtelefonen, men privat? Så uppenbart fejk om man tänker efter. Bortsett från om man sitter med handsfree så klart.
-DU VISSTE JU ATT DET VAR MARTINA, ville jag skrika till Henrik efter att han lagt på, men insåg att JAG skulle framstå som den konstige då. Så jag bet ihop, blundade och såg fram emot att få ventilera tankarna här istället.
Så svara inte med ditt namn när jag ringer. Säg "Hej" eller "Hej, Damon", när du ser att det är jag, annars lägger jag på nästa gång! Och när du ringer tillbaka kommer jag svara med ett obrytt "Damon" och låtsas som ingenting.
Ok?!
posted by Damon Rasti at 22:46
15 Comments:
Hmm.. Jag tror att du använder din mobiltelefon för mycket.
jag ska svara med mitt mobilnummer.
Atagligen gör man det av vana, jag svarar i hemtelefonen likadant som i mobilen, oftast.
Då och då ringer ju okända nummer till en, då är det trevligt om man svarar med sitt namn tycker jag. Så vet de på gång om de ringt rätt. Sen kanske man svarar så av gammal vana när nån man känner ringer. Fast inte om det är en nära kompis. Det skulle ju vara fånigt.
är det inte lite mer hyfsat att svara med namn? jag blir alltid superirriterad om nån jag ringer svarar med ett "hallå?!".
Anonym: Antagligen har du rätt!
Marie: Då svarar jag med mitt personnummer.
Fia: Ja troligen, men vem har hemtelefon nuförtiden?
Karen: Absolut är det skillnad på dolt nummer, eller ett nummer man inte känner igen!
Linnea: Men om jag ser att det är du, så kan jag ju svara "Tja Linnea"!
Jag gör båda delarna. Ibland säger jag "Elsa" då kan man få svaret "Jag vet ju det" eller "Hej det är...". Tror jag gör lite som jag känner för i stunden, men mest blir det "hallå". Skulle dock aldrig falla mig in att säga bara "hallå" om jag hade haft en fast telefon (även om jag hade haft nummerpres. till den).
Damon>> "Fia: Ja troligen, men vem har hemtelefon nuförtiden?"
Att jobba bort nåt man gjort i nästan 20 år är inte superenkelt även om man i nuläget inte har en fast telefon.
Elsa: Man har ju haft mobil ett bra tag nu. Det är inte som att folk slutade med fasta telefoner förra året. Jag har inte haft fast telefon på fem år. Om inte ett par år räcker, så vet jag inte vad som krävs för att bli av med vanan...Men jag är ju som alla andra ibland, men gillar att påpeka det märkliga i det hela ;)
Brukar själv störa mig på det när vissa kompisar svarar med sina namn. Är för lat för att orka fråga dom varför.
Men Damon, en fråga om ditt namn. Jag är iranier så det kanske är flumt att jag inte vet men... Uttalas ditt namn så som det står eller är det som i Matt Damon? Jag är nämligen bekant med fenomenet att när iranier 'översätter' sina eller sina barns namn till alfabetet så är det inte ovanligt att de utgår från engelskan. Eller kanske det var mer vanligt åren kring revolutionen när Iran hade såna 'relationer' till USA.
---
Tja Marie från svenskan!
Hossein: Bra fråga, jag har faktiskt flera gånger tänkt att skriva ett inlägg om det, så jag får ta tag i det nu. Men Dejmon är det för tillfället.
Ps. Akta dig för Marie, hon är helt crazy!
Hah, jag gör så. Det liksom kommer automatiskt. "Amelia? Men HEEEJ!" Mina kompisar påpekar det hela tiden. Jag brukar dock ändra tonläge beroende på vem det är som ringer. Är det flickvännen svarar jag gulligt (på gränsen till äckligt gulligt), ringer familj eller vänner svarar jag trevligt. När bekanta ringer svarar jag nog på vipen till kallt. Eller kanske mer opersonligt, typ "Jag bjuder inte riktigt in dig".
Jag hade en kompis som bara svarade "Mmmm?". Jag har slutat ringa henne.
Tänkte på en annan sak Damon, bara för att det står att det är en viss person som ringer (den personens mobilnummer) behöver det ju faktiskt inte vara just den personen som ringer. Det händer att folk lånar andra personers mobiler..visst det är oftare den personen som det står än inte, men ändå.
Sen tror jag det har med artighet att göra oxå, låter bra mycket trevligare med "Hej det är Elsa" än "Hallå?!".
Jag är troligen den enda männniskan på jorden som (oftast) svarar med ett irriterat "jaaa?". Många klagar på det, fast jag försöker att förklara att jag inte riktigt kan styra att jag låter så irriterad, det bara blir så...det är ju egentligen deras problem, irriterar det dem får de sluta ringa (o med den inställningen kommer jag säkert att ha mååånga vänner kvar...NOT)
Ok, bra. Det betyder att jag alltid tänkt rätt, fast jag var rätt övertygad om att jag har tänkt fel när jag kom på att det kunde vara Dah-mon.
Marie var väldigt lugn och lagom tyst på kursen i höstas. Jag har inte fortsatt på Svenska B så jag vet inte om det bara var en formsvacka, men men...
Skicka en kommentar
<< Home