P1 kissar på Damon

Som ni kanske minns skrev jag lite kritiskt om fallet Madeleine för ett par månader sen. För ett tag sen hörde en trevlig reporter på P1 av sig och berättade att de skulle göra ett reportage om mediehanteringen kring fallet. Portugisisk press har varit mycket mer kritiska mot föräldrarna än brittisk press, och hon menade att jag var en av de första som var skeptisk till mediehanteringen och därför skulle passa bra i programmet.

Jag berättade lite kort om skillnader jag märkt i de olika rapporteringarna, och hon blev än mer imponerad tror jag, och skulle "bara dubbelkolla" innan jag fick vara med i sändning på lördagen.

Vi avslutade samtalet och jag slog trippelvolter i vardagsrummet, ringde vänner och skrek mig hes. Inga fler skräpmedier, nu skulle jag vara med i finrummet. Jag gick och köpte en tweedkostym, en passande fluga och en pipa, för att smälta in. Jag flög på små moln och kände mig viktig.

Tills det blev torsdag. Telefonen ringde, och jag höll på att svara "Damon i P1", men sansade mig och sjöng fram ett "hallåå". Det var reporten. Hon hade kollat med sin chef och han tyckte INTE att jag passade in. Han ville ha en akademiker. Så de valde hellre att inte ha någon i programmet. "Men tack ändå"!

Solen gick i moln. Känslan av regn var över mig. Jag vet än idag inte om det var mina tårar eller P1:s urin. Kostymen var på rea, så inga pengar tillbaka där. Pipan hade jag provrökt, så den kunde jag inte heller lämna tillbaka. Tvärtom är jag nu beroende av att röka skitet. Det ser jättetöntig ut, och även om det luktar gott, så lämnar det en bitter eftersmak i munnen.

Tack för det, P1!