United Arab Emirates

Märker att allt fler kompisar och facebookare prövar lyckan i Dubai eller någon annan av de förenade arabemiraterna. Som alla vet så växer det så det knakar där nere, och oljemiljarderna pumpas in. Bra läge att tjäna cash alltså.

Jag har varit där nere två gånger, första gången var jag kanske fyra bast så det kanske inte räknas, och andra gången var för ett par år sedan. Jag är inte särskilt sugen på att åka igen. Visst det är vräkigt, lyxigt och påkostat. Men kom igen. 80% av befolkningen är gästarbetare, och den stora majoriteten är Indier/pakistaner/bengaler eller dylikt. Inget fel på dem, men de är där under mycket hårda villkor, och har lämnat sina familjer, fruar och barn, för att kunna skicka hem pengar en gång i månaden. Man ser misären i deras ögon, och det är ingen behaglig känsla.

Att överhuvudtaget se en äkta invånare är mycket sällsynt, då de flesta araber man stöter på är gästarbetare. Det finns strikta lagar också för vem som får vara invånare. Man ser även många nyrika ryssar, och vissa affärer har även skyltar på ryska.

Ett intressant system de har i Dubai är att numret på bilarnas registreringsskylt är mycket mäktigt. Ju lägre nummer desto närmare släkt är man med Emiren, den ledande sheikhen.

Jag har som bäst sett en röd Ferarri med nummer 300 och var jättestolt. En gästarbetande arab berättade för mig att han sett någon indier som körde på en skruttig Opel med Reg.nummer 10.000. Han hade då stoppat honom på vägen och erbjudit honom 20.000, dubbelt så mycket än vad bilen var värd. Han hade därefter skrotat bilen och sålt själva regestringsnumret, som alltså går vidare till ens nästa bil, för 60.000 kr. Fascinerande men kanske en skröna?
Annorlunda är också att man ger företräde för den som vill in i rondellen och inte tvärtom, som här i Sverige.

Alkohol får endast serveras på hotellen så eventuellt nattliv finns där. Gatorna är mycket säkra, och jag raglade hem från en tennisfest för Dubais ATP-turnering klockan tre på morgonen och gick på skumma bakgator utan att känna minsta oro.

Det finns dyra restauranger i världsklass, men även små billiga grillställen är fantastiska. Det finns en del iranier i Dubai så det hände ett flertal gånger att man hörde persiska på gatan.

Många stränder är privata och tillhör hotellen (man kan dock bada där mot avgift). Men det är ändå avskilt och det är just såna två olika världar-känslan som gör att man inte vill åka igen. Gästarbetarna som slavar. Vi turister som lyxar.

Men som en engångsresa är det en väldigt intressant upplevelse.



Liten reservation för att vissa regler har ändrats sen jag var där senast.