Jag, en skrytmåns

Folk gillar inte när man skryter. Eller snarare så får man inte skryta i Sverige. Att byta nickname på MSN till "En av Sveriges hetaste mediestärnor", med viss distans, ses inte med blida ögon. Det är lite det som är grejen med att vara svensk. Och ändå inte. Jag är svensk, men följer inte den traditionella rollen. Jag tänker skryta, skrika, och slåss för att du ska ge fan i att placera mig i ett fack, diskriminera eller på annat sätt utesluta mig från mina rättigheter. Och jag kommer att sätta upp stora feta affischer med min bild på Universitetet, och jag kommer att döpa saker efter mitt eget namn, tills det sticker så pass mycket i dina ögon att du blir blind, och inser varför fru justitia har en bindel för ögonen. Och du kan rösta på Sverigedemokraterna eller vara blatte och skämmas för ditt ursprung, men du kommer inte undan. Jag är här, jag är precis jävla överallt,och jag har en hunger som inte kan stillas. Förutom om jag matas med dina fördomar, och äter din ovilja till förändring. Först då kan jag stega tillbaka och bli den gråsosse du vill att jag ska vara.