Det bristande rättssamhället

Var en sväng förbi Stockholms tingsrätt, för att kolla lite rättegångar. Hamnade på en ytterst bisarr rättegång, där en kvinna med thailändsk ursprung i 40-års åldern stod åtalad för att ha slagit till en svensk man 60+, som hon har två barn med. Under rättegången kom det fram att kvinnan hade ytterligare två döttrar från ett annat äktenskap, där den äldre av dem, som nu var 23, har och har haft sex med den målsägande mannen. Det fanns än fler obscena detaljer som gjorde att rättegången mer kändes som ett Ricki Lake-avsnitt, som inte behöver nämnas här.

Det slående var emellertid det jag uppmärksammade innan rättegången och på slutet. Då föregående mål, såsom ofta, var försenat, satt den offentlige försvararen och småpratade med sin klient inne i förrummet till sal fyra. Han såg lätt besvärad ut, och ursäktade sig för att ringa ett samtal. Han gick ut till den stora salen, med mig misstänksam i hälarna. Där började han prata med lite kollegor, började sedan leka lite med mobilen. Småpratade lite med mig angående juristutbildningen. Han hann även läsa lite tidning, innan hans klient kom ut, varpå han fick en lätt generad min, och förklarade med att han väntade ett samtal. Denna tid som han får betalt för, kunde alltså mycket väl använts till att lugna ner en orolig fyrbarnsmamma. Men skit i det. In, ut. Gör din grej, skriv på papperet. Dra in cashen.

Inne i rättssalen slutligen, struntade han i att motförhöra det enda vittnet, som kom med motstridiga uppgifter om en händelse som skett 26 månader tidigare.
Å andra sidan, så var åklagaren inte mycket bättre. Han hade inte inhämtat varken rättsintyg om skadorna, eller en videofilm där händelsen påstods ha spelats in. Sedan lyckades han få fram att han skulle kunna se det inträffade som ringa misshandel, vilket skulle innebära att händelsen var preskriberad. Detta uppmärksammade försvaret, och hade de inte gjort det, hade jag ställt mig upp och skrikit.

Kort sagt så är systemet ett lotteri. Ditt straff kan komma att bero på vilken försvarare eller åklagare du tilldelas. Och till detta tillkommer ett gäng nämndemän som ibland är så gamla att de knappast kan representera samhället i gemen, ofta saknar juridiska kunskaper och som ibland helt enkelt somnar i sin stol.

Just i fallet ovan så jämnade det väl ut sig i klantiga åklagare och ointresserade advokater. Men det mest skrämmande är väl att kvinnan, om hon blir fälld, inte kommer att veta att det främst berodde på hennes advokat och inte rättvisan i sig.