Bluffen Gringo är död

Här kommer äntligen något som jag velat säga i flera år. Eller jag har uttryckt det till min omgivning, men inte satt det på pränt. För nu om någonsin är det dags, om inte försent, att inse vilken hype hela Gringogrejen har varit från början. En InTegrations-bubbla om ni så vill.

För det första. Fuck you Gringo! Vem gjorde dig till min talesman? Du tog den rollen utan sanktion, och en livrädd vit journalistkår vågade inte säga emot. Du är och kommer aldrig att representera en vid grupp invandrare. En massa wannabe mediasvenskar som leker multi-kulti läser tidningen. Grattis.

Blatte!

Avdramatisera orden. Visst. Men genom att göra skillnad på oss, så påvisar man olikheterna när de ibland inte finns. Det finns svenskar som är precis lika temperamentsfulla och loco som mina hoodpolare och vissa av mina landsmän är mer svenniga än julskinka.
För mig är folk människor. Att ens behöva ha ordet blatte ligger under min värdighet. Svenskar är vi allihopa som bor och lever i detta samhälle. Punkt!

Den som kallar mig för blatte, har precis skaffat sig en stor möjlighet att få en rak höger, oavsett om man heter Carlos Beskow Rojas eller Anna Svensson, beroende på vilket humör jag är på. Ghettostyle. Vem gav dig rätten att placera mig i ett fack, bara för mitt mörka hår, eller mitt namn? Jag är svensk. Fatta! Jag kommer alltid att påtala och vara medveten om mina persiska rötter. Men det är också allt. Det är en fin sida av mig. En annan fin sida har skapats av alla möjligheter som Sverige gav mig. Som jag tog.

Precis som Zanyar Adami. Den enda jag har respekt för av frontfigurerna. Resten har levt olika länge på att hävda att man är "blatte", och skrivit om alla blatteproblemen, och nu när det inte funkar längre, så är allt slut. De är slut. Eller de kämpar på med sitt gamla tjat, men det ger mig lika mycket som ett gammalt Seinfeld-avsnitt. Det är bara tröttsamt.

Förresten. Vem är du att påtala för mig som flykting att jag ska slå, hävda och skriva mig fram genom att använda en massa låneord, brushan? Tror du på allvar att du hjälper någon genom att kämpa för dennes rätt att få berätta för omvärlden att han gillar att bazza guzzar?
Hur många har ni förvirrat genom att inbilla dem att de kan ta sig fram här i livet med en keff svenska? En ganska verkningslös plan för integration. Fast ni fick uppmärksamheten. Och det fina priset.

Men det går utför nu. Inget nytt kontrakt med Metro. Smygmejl till olika bibliotek. Snart slut på ämnen att diskutera. Det är dags för en ny generation att föra talan. Jag slog mig ensam igenom alla barriärer som det här samhället hade, och nu finns jag snart där på toppen, och jag gjorde det genom att jobba hårt, lära mig språket och tänka utanför boxen. Tro på själv, och spela spelet rätt. Och ert enda kort är att kalla mig för suedi. Att jag blivit svennig. Men det funkar inte. Jag växte upp i Husby, Akalla och Bagartorp. Höghusen. Utan hopp. Handlar fortfarande mina grönsaker i Rinkeby. Vilken kliché. Jag vet.

Men samtidigt kalla fakta. Jag flyttade till Södermalm, för jag gillar allt som finns här. Jag rör mig framåt. Och det minskar inte min streetcred för fem pesetas. Jag försökte få in en artikel i Gringo en gång. För att visa andra sidor. Jag skrev kanske inte blattigt nog. Eller kanske är det inte bra att vara framgångsrik och svart? Jag vill bara förändra. Trött på att titta på. Många tänker som jag. Jag är inte ensam. Vi är många som har tigit alldeles för länge. Det är dags att vi tar vårt ansvar och petar ner den döenden kungen från blattetronen. Så ta fram era knivar och hugg tyrannen i bitar. Och låt blodet skölja bort dennes alla synder.

Gringo är död. Leve invandraren. Eller människan.