Hej höst, hejdå depp!

Sitter här och funderar. Vadå "jag är deprimerad"? Det är så synd om mig, jag orkar inte göra något, bla bla...Jag har det antagligen bättre än 99% av jordens befolkning. Ändå låg jag där igår och tyckte att allt var skit. Depression är något subjektivt. Därför bör motmedlet vara att man upplever andras misär, för att inse sitt välmående. Jag föreslår att alla deprimerade skickas till fattiga länder i Afrika för volontärarbete. Sen kan de komma tillbaka och våga tycka synd om sig själva. På köpet har man också fått massor av ljus och en fet solbränna. Dessutom uppskattar man allt ifrån rinnande kranvatten till 7-eleven tio gånger mer. Hmm, det här blir något för mig att fundera på i vinter. Tills dess kan jag vara glad att jag har tak över huvudet.

Edit: Insåg nu att jag är glad bara för att det är soligt ute, och jag har suttit på reggaecaféet vid vattnet och latat mig i en solstol. Imorgon kvider jag nog igen ska ni se.