Om att blogga

Jag kommer ihåg när bloggande var bekymmerfritt. Jag fick utlopp för mina tankar, och det var mer egenterapi än något annat. Efter ett tag började det handla mer om en vidareutveckling av andra saker, t.ex. att följa upp en krönika, eller väcka opinion. Efter snart ett och ett halvt år, märker jag nu, att det mest handlar om att tänka på vad man ska skriva.

Tänka på att familj och vänner läser, vilken tjej som läser, vilka företag som läser osv. Det är med andra ord inte den blogg jag startade. Tur är det kanske? För ofta när man tittar bakåt i livet, slutar det med att man skakar på huvudet, för man kan inte förstå hur man tänke. Då.

Vad jag vill ha sagt är att denna blogg blivit ambivalent. Ibland är den seriös. Ibland vill den bara larva sig. Ibland har den inget syfte. De innersta tankarna har dock fått gömmas undan. Förut läste ingen jag kände bloggen. Nu läser alla jag känner den. Då känns det inte längre läge att dela med sig av sina innersta tankar. Det som är lite av charmen med att blogga. Jag skriver och främlingar dömer mig.

Jag vet faktiskt inte vilken sorts blogg jag vill ha. Kanske är det något man inser först efter ytterligare ett och ett halvt år.