Förändra världen 2.0
Nu har jag verkligen fått nog! På riktigt!
Medan världen kring oss rasar, såväl i långtbortistan som runt gatuhörnet, har det blivit en folkrörelse att stå upp för sina ideal och skapa förändring på nätet. Och det finns hur mycket som helst att göra, men 99,9% väljer att göra det på det enkla sättet. Det enklaste sättet.
Det skapas Facebookgrupper och applikationer, för alltifrån att stoppa cancer till att rädda munkar. Någonstan mittemellan ska man stoppa gatuvåldet också.
Folk stoltserar med sin godhet. Narcissism utklädd i humanismkläder. Omtanke är det nya svarta. Men förändring sker inte med hjälp av en röd skjorta. Eller ett hemmasytt Rosa band. Eller att man joinar gruppen "stoppa gatuvåldet".
När ska vi börja diskutera orsaken till problematiken? När ska vi få se åtgärder, såväl på nätet som på gatan som verkligen gör skillnad. Jag vet att de flesta av er avskyr våld. Men hur stoppar vi de som utövar våldet? Vore det inte bättre om vi hade en plan? Att vi bearbetade potentiella våldtäktsmän, istället för att stödja grupper där man kräver deras hängning!
Jag vägrar att äntra hyckeltåget på nätet. Handling är självfallet bätte än ingen handling alls, men i det långa loppet riskerar Facebook-sympatin göra oss mer självgoda än handlingskraftiga. Mätta på kamp. Man behöver inte bläddra långt i kompislistan för att hitta ännu en person som stoltserar med ett Rosa bandet-applikation, där det står att de har bidragit med NOLL kronor!
Jag googlar "believe you can change the world?" och första träffen hånar mig rakt i ansiktet med svaret "Are you crazy enough to believe you can change the world?"
I ett annat fönster blinkar en puff för SVT-serien "Upp till kamp". Då inser jag att 2008 måste bli mitt 1968.
Medan världen kring oss rasar, såväl i långtbortistan som runt gatuhörnet, har det blivit en folkrörelse att stå upp för sina ideal och skapa förändring på nätet. Och det finns hur mycket som helst att göra, men 99,9% väljer att göra det på det enkla sättet. Det enklaste sättet.
Det skapas Facebookgrupper och applikationer, för alltifrån att stoppa cancer till att rädda munkar. Någonstan mittemellan ska man stoppa gatuvåldet också.
Folk stoltserar med sin godhet. Narcissism utklädd i humanismkläder. Omtanke är det nya svarta. Men förändring sker inte med hjälp av en röd skjorta. Eller ett hemmasytt Rosa band. Eller att man joinar gruppen "stoppa gatuvåldet".
När ska vi börja diskutera orsaken till problematiken? När ska vi få se åtgärder, såväl på nätet som på gatan som verkligen gör skillnad. Jag vet att de flesta av er avskyr våld. Men hur stoppar vi de som utövar våldet? Vore det inte bättre om vi hade en plan? Att vi bearbetade potentiella våldtäktsmän, istället för att stödja grupper där man kräver deras hängning!
Jag vägrar att äntra hyckeltåget på nätet. Handling är självfallet bätte än ingen handling alls, men i det långa loppet riskerar Facebook-sympatin göra oss mer självgoda än handlingskraftiga. Mätta på kamp. Man behöver inte bläddra långt i kompislistan för att hitta ännu en person som stoltserar med ett Rosa bandet-applikation, där det står att de har bidragit med NOLL kronor!
Jag googlar "believe you can change the world?" och första träffen hånar mig rakt i ansiktet med svaret "Are you crazy enough to believe you can change the world?"
I ett annat fönster blinkar en puff för SVT-serien "Upp till kamp". Då inser jag att 2008 måste bli mitt 1968.
posted by Damon Rasti at 11:00
7 Comments:
Att däremot skriva ett blogginlägg är ju ett säkert sätt att omedelbart ändra på världen...
Mer än att skriva en anonym kommentar! Men jag har mina planer klara. Snart får du se kompis!
Kom hit från Tjuvlyssnat, du har sköna åsikter keep it up! PS. har någon sagt att du ser ut som Kramer? =)
Sorry, menade inte att låta så tjurig. Det är bara slående hur många blogginlägg som handlar om att "nu är det minsann dags att HANDLA".
Inget fel i det, men det fyller för mig ungefär samma funktion som Fejsbookgrupperna. Det vill säga, man informerar folk om vad det finns för problem, och så kan de själva välja vad de ska engagera sig i.
Ser i vilket fall en viss humor i att skriva ett blogginlägg där man kritiserar folk för att bara prata och inte handla.
Fast då blir det ju förstås ännu dummare att skriva samma sak i en anonym kommentar. Hmm...
Lycka till med planerna!
Jeanette: Tack för stöd, värmer alltid!
Olof: Tack för klargörande. Jag håller med att om att det är viss ironi, men du har rätt och jag får väl börja visa snart att jag menar allvar!
Bra rutet. Tala med en potentiell våldtäktsman/hustrumisshandlare/gatuslagsmålare nära dig. Tala om att du har ögonen på honom. Kanske är det rentav du själv. (Jag talar nu till läsarna här i största allmänmhet, de som någonstans känner att det här gäller nog faktiskt dem...)
Hittade denna och tyckte det var ett bra initiativ. Man kan alltid börja någonstans! :) http://tredjeklotet.blogspot.com/search/label/%5B%20utmaningen%20%5D
Skicka en kommentar
<< Home