Kokain + artist = Damon

Det måste vara Internet-ironi att så många besökare just nu kommer in på min blogg efter att ha googlat kokain + artist och annat. Fenomenet med att "outa" artister - innan de har dömts i en rättegång - som jag tyckte var tragikomiskt, visar sig nu även min blogg stå för.

Jag kommer osökt att tänka på en egen kokain & artist-historia förra året. Jag kom att hamna i en taxi på väg mot White room (jag var full ok??) med min vän festfixaren, en mycket känd sångare och dennes kompis. Alla var glada och det var galet mycket folk på White. Vi stod och snackade och hade skoj (jag skrattade mest åt hur stor andel av stekarna som inte kan dansa), och då drar artistens kompis mig åt sidan och undrar om jag gillar "venezuelanskt".

Packad och dum som var jag antog att jag att han pratade om venezuelanska tjejer, och svarade -Jo, de är väl fina! Han log glatt och minuten senare bad han mig haka på till toan. Eftersom jag också behövde lätta lite på den alkoholfyllda blåsan, följde jag gärna med. Inne på toaletten blev han lite aggressiv och bad mig låsa toalettdörren "snabbt" efter mig. Jag tyckte att det var lite konstigt att vi skulle korspissa, men eftersom jag har andra kompisar - läs alfahannar - som ser detta som en sport, låste jag motvilligt dörren, och började knäppa upp byxorna.

- Vad fan håller du på med? skrattade han halvchockerat, medan han fällde ner toalocket och tog fram en påse vitt pulver ur innerfickan. Han hällde ut innehållet på toppen, ni vet där spolknappen sitter, och radade ut två snygga rader med kola. Jag stod med halvöppen mun och bara glodde. Visst har jag sett folk knarka förut, men det här var så oväntat och jag var kanske mest förvånad över min egen naivitet.

Han böjde sig ner och dammsög in den första linan, och hans ansiktsuttryck såg i princip ut som en orgasm-min. - Kör för fan, uppmuntrade han ivrigt, och med halvöppen mun fick jag fram något i stil med: -Faaan, kan inte, drogtest på jobbet på måndag! Ibland kan man hämta massor av inspiration från att läsa rättsfall. Det kändes inte heller riktigt läge att vara moraltant inlåst på toaletten med en biff.

Jag såg nu framför mig hur vakterna slog in dörren och satte handfängsel på oss, och ville ut illa kvickt. Som "tur" var drog han in den andra linan snabbare än ni hinner säga kokain, torkade sig runt näsan och öppnade toalettdörren. Jag gick ut och urinet fick lov att hålla sig på plats. Planen var att bege sig rakt ut mot garderoben, men han hann ikapp mig och skrek i mitt öra något om att det här stannade mellan oss. Han tyckte också att jag skulle bjuda på en whiskey tillbaka, och jag orkade inte riktigt argumentera för att jag inte tagit emot någonting av honom.

På väg ut stötte jag på artisten som undrade om jag skulle med på efterfesten. Jag ursäktade mig med att jag skulle iväg till min flickvän (som jag inte hade) och försvann hemåt.

Nu är jag uppäxt i ett drogtät område, och många kompisar har knarkat. Men att riskera att åka fast på en nattklubb var väl bland det dummaste jag utsatt mig själv för på senare år. Även om jag sen skulle bli frisläppt, är nog inte åka polisbil min favoritsyssla 5 på morgonen.

Vilka personerna var är inte så intressaant. Läxan här blir alltså att inte gå in med främlingar på toaletten, barn. För då kan man:

A. Bli våldtagen
B. Vara med nån som snortar
C. Om A/B hamna i sjukhussäng/fängelse.