Reggaechauffören

En av de mest uppskattade tjuvlyssningarna i modern tid (läs de senaste månaderna) har varit den om en väldigt avslappnad och cool busschauför i Umeå som lyssnar på reggae. Även om vissa tycker att han betedde sig rätt nonchigt så har en överväldigande majoritet skrivt så mycket gott om honom, och vissa säger att han t.o.m. är deras ljuspunkt på dagen.
Därför blir jag riktigt förbannad när jag får läsa att han behandlas illa av polisen i Umeå, som hela tiden stoppar honom för att kontrollera om han är påverkad, delvis för att han onormalt stora pupiller, men det mörka utseendet och kärleken till Reggae gör säkert sitt också. Omar anmälde detta till Diskrimineringombudsmannen i december.

Nu visar det sig att den ansvarige på DO inte tycker "att det hela är så anmärkningsvärt", utan väljer att lägga ner förundersökningen. "Omar har trots allt inte har blivit stoppad varje vecka, utan vid några tillfällen av olika personer". Killen är lokalkändis och han har vädjat till poliskåren att de ska meddela sina kolleger om att hans utseende inte behöver vara synonymt med knark. Men gång på gång stoppas han. Och kom inte och säg att det är slumpmässigt.

I vilken värld kan Omar vinna över svenska poliser? Nu ska vi inte ge oss in på den juridiska diskussionen om han har utsatts för diskriminering eller ej, den är alltför viktigt och djup den här gången. Men frågan är vem hjälper Omar?

Häromdagen blev jag stoppad i rulltrappan på tunnelbanan av en vakt som tog fel och trodde att jag hade hoppat över spärrarna. Jag kunde ha gjort det enkelt för mig och visat mitt månadskort. Men när han lade handen på min axel, blev jag påmind om den frihet som vissa poliser och väktare anser sig kunna ta. Min replik blev väldigt kort. "Ta bort handen, jag pluggar juridik och du har ingen rätt att ens röra mig". Han såg ut som ett frågetecken. Ett tyst frågetecken som vandrade vidare.

Jag ska läsa på lite mer om fallet, innan jag uttalar mig ytterligare, men jag är än mer förbannad nu än när jag började skriva inlägget. Jag återkommer när jag kan tänka klart...