Om att vara snäll
Jag fortsätter att dela med mig av mina tankar från den där livsavgörande flygresan. Det här kommer att vara lite paradoxalt, med tanke på vad jag skrev om känslor sist. Det här med att vara snäll. Och omtänksam. Jag kan ärligt säga att jag i princip hela mitt liv har varit snäll. Mot vänner och tjejer. Eller jag har försökt att vara elak mot tjejer, för det har varit enda sättet att få dem, men till slut har min snälla sida ändå kommit fram, och jag lovar dig, det är ingen positiv grej. Eller det borde vara positivt, men det anses som en svaghet. Jag har väl egentligen fått den egenskapen av min mamma. Som är drottningen av snällhet. Vet inte hur många gånger hon har blivit överkörd av sin omgivning, men hon ger sig inte. Hon tror på karma, och säger att hon kommer att få det tillbaka. Men det stämmer tyvärr inte.
Det finns två sorters människor här i världen. De som tar och de som ger. De som utnyttjar och de som utnyttjas. De som vinner och de som förlorar. Och jag lovar dig att egenskapen snällhet, i denna bästa av världar, är en direktbiljett till de senare kategorierna. Omtanke är något som bara svaga människor har tid med. Tydligen.
Så här är mitt råd till sig. Sluta vara snäll! Skit i din omgivning, och tänk på ditt eget bästa. Det finns inget Nobelpris i omtanke. Däremot så belönas egotrippar ganska flitigt i vårt samhälle.
Jag är personligen jäkligt trött på att bry mig. Alltså inte själva tanken i sig, utan på att folk pissar på mig tillbaka. Jag har ställt upp för så många vänner och flickvänner, och aldrig fått hälften tillbaka. Min natur kommer innerst inne alltid vara att jag vill hjälpa andra, t.o.m. främlingar på gatan, men jag kommer att förtrycka de känslorna djupt inom mig. För det är så världen ser ut idag. Antingen är man optimist eller realist. Vissa saker här i världen kan man ändra på. Vi kan bekämpa orättvisor tillsammans. Det går att ändra på vissa av vanor.
Men historieböckerna minns endast de som utförde stordåden. Som trampade sig fram ur och över den stora massan och utmärkte sig mest. Snällhet är och kommer att förbli en akilleshäl för många. Men inte för mig, För nu går jag över till den mörka sidan. Och bjuder med dig. För ditt eget bästa.
Det finns två sorters människor här i världen. De som tar och de som ger. De som utnyttjar och de som utnyttjas. De som vinner och de som förlorar. Och jag lovar dig att egenskapen snällhet, i denna bästa av världar, är en direktbiljett till de senare kategorierna. Omtanke är något som bara svaga människor har tid med. Tydligen.
Så här är mitt råd till sig. Sluta vara snäll! Skit i din omgivning, och tänk på ditt eget bästa. Det finns inget Nobelpris i omtanke. Däremot så belönas egotrippar ganska flitigt i vårt samhälle.
Jag är personligen jäkligt trött på att bry mig. Alltså inte själva tanken i sig, utan på att folk pissar på mig tillbaka. Jag har ställt upp för så många vänner och flickvänner, och aldrig fått hälften tillbaka. Min natur kommer innerst inne alltid vara att jag vill hjälpa andra, t.o.m. främlingar på gatan, men jag kommer att förtrycka de känslorna djupt inom mig. För det är så världen ser ut idag. Antingen är man optimist eller realist. Vissa saker här i världen kan man ändra på. Vi kan bekämpa orättvisor tillsammans. Det går att ändra på vissa av vanor.
Men historieböckerna minns endast de som utförde stordåden. Som trampade sig fram ur och över den stora massan och utmärkte sig mest. Snällhet är och kommer att förbli en akilleshäl för många. Men inte för mig, För nu går jag över till den mörka sidan. Och bjuder med dig. För ditt eget bästa.
posted by Damon Rasti at 12:47
12 Comments:
Fly från stockholm, männska. Innan den gör dig genomhård.
Usch.
Jag känner igen allt det du skriver. Det är konstigt att det är de snälla människorna folk pissar på.
Men det är ju sånt här som avgör vad man är för människa. Egentligen. Om man står på sig eller faller för trycket. Stå på dig för fasiken Damon. Jag läser din blogg och jag tycker att du är grym. Du har bra grejer på gång och är sanningen på spåren. Så skärp dig. Fortsätt var snäll för fasen.
Ida
Jag tror jag håller med Emanuel Karlsten i det han skriver.
Dessutom tror jag att man kan vara snäll utan att låta folk pissa på en. Bara för att man inte tar någon skit, betyder det inte att man inte är snäll. Jag anser mig ofta som snäll, men jag tillåter inte vad som helst. Du kanske kunde leva efter melodin; Snäll mot dem snälla, hård mot dem hårda? :)
du, jag tror och tycker att du ska ångra dig- fortsätt vara snäll!
Äh! Jag tror inte på det där! Klart som fan att hon får tillbaka av att vara snäll, hon har ju t.ex. fått barn som även dom ser (såg) det fina i att vara snäll. Och så kan man ju faktiskt se det som att dom som kör över henne kommer få igen senare på ett eller annat sätt.
Jag blir hellre överkörd ett antal gånger samtidigt som jag sprider lite glädjevibbar så att vi kan få en bättre värld än att vara sur och grinig bara för att andra är det.
Vad trött jag blir. Snällhet ska inte vara medveten.
Jag har mycket större respekt för dem som inte anser sig vara snälla eller kanske inte reflekterat över sig själv som snäll, men som råkar vara spontant snälla.
Dessutom är det bara bull shit att det är fult och töntigt att vara snäll. Ge upp. Det finns närmast ingen som tänker så. De enda som odlar den myten är de som vill att folk ska tro att de är snälla och utsatta på grund av detta. Effektsökeri. puh-lease!
Jag anser mig själv vara ganska dryg. Även hård ibland, och säkert ganska orättvis. Det är inget att varken dölja eller framhäva. Men visst, jag är också snäll, men det är inget att skryta över lika lite som skämmas över.
Att säga att man är snäll men ska sluta med det bara för att det inte funkar i samhället är bara att försöka skaffa sig själv martyrpoäng. Ärligt talat, snällhet är inget jesuskors som man bär med böjd rygg och lidande ögon. De flesta är glada över snälla människor. Inse det.
Get a grip för fan.
Jag vet inte riktigt om jag håller med dig Damon... Visst händer det att man är snäll mot något sen får skit tillbaka, men å andra sidan finns det ju många som är snälla mot en utan att man själv varit snäll mot dem. Jag tror faktiskt att snällhet är det bästa i längden och det tror jag att du också vet egentligen ;). Du borde lyssna på din mamma, mamma har alltid rätt!
Är inne och läser här ibland, tack för en kul blogg som vågar slå lite hårda inte så snälla slag ibland.
Tyckte dock ditt inlägg om snällhet var lite spännande då jag själv tagit det som ett personligt projekt att sprida lite ljus i min omvärld. Med de små medlen, en chockladbit till bästa kompisen som haft en crappy day eller låta ngn gå före i kassakön. Sen så innebär det ju inte att jag inte biter av alla surkärringar som sprider mörker kring sig.
Men någon måste ju försöka åtminstone en eller ett par gånger per dag, ett extra leende till någon okänd. Pass it on - skicka en glad känsla/tjänst vidare! (har för mig att det kom ngn film för ett antal år sedan med detta tema)
För övrigt håller jag inte med folk som säger att man bör fly stockholm för att slippa bli hård, småstadsmentaliteten kan vara MYCKET värre. Även om jag själv föredrar gbg före stockholm.
yalia: Du har nog inte bott i Stockholm? Det är klart att småstäder kan vara hemska (jag har själv växt upp i en) där skvallret klär av varje människa som råkar göra snedsteg. Det är hårt. Det kan också vara utfrysande. Hårt.
Men då har du aldrig bott i Stockholm. Staden där det viktigaste i livet är att hinna först ut från tunnelbanan, först upp från rulltrappan, time:a nästa buss exakt, och allt för att hinna hem och...se på TV. Eller finna sitt isolerade liv. För man glömde BOKA in en träff med en kompis. Det är man tvungen att göra en vecka innan. Och det är ingen idé att ringa nu, ens om han är ledig, för det tar ändå en timme, enkel resa, att ta sig dit.
Stockholm sucks och odlar hårda hjärtan. Tyvärr är odlar det också möjligheter. Vilket gör att jag förstår om du vill vara kvar, damon.
Men håll dig över ytan, snälla.
Nej, sluta för guds skull inte att vara snäll. Jag sökte på "vara snäll" på google och hittade hit. När jag var tonåring så tyckte jag att snäll var ett tråkigt ord och allt jag ville var att umgås med "coola" människor. Idag ser jag det tvärt emot. De snälla människorna är de som vågar vara sig själva och de "coola" är de som måste ha en fasad för att de är för rädda för att visa vem de egentligen är. Och även om det skulle vara så att det "inte lönar sig" att vara snäll på det ytliga planet i detta samhälle så tror jag att det är de snälla människorna som verkligen kan förändra världen, även om det inte sker på lika tydligt sett. Men det är de snälla människorna som sprider positiva vibbar och som får andra att må bra och känna sig bra, och sprids det sådana känslor i samhället så kommer vi människor att kunna göra storverk tillsammans. Människor som kommer långt genom att trampa på andra är de som kanske kommer längst på kort sikt, men det är de som kommer att förgöra vår planet i långa loppet. Så tänk inte så jäkla egoistiskt, är du snäll på riktigt, innerst inne, så kommer du fortsätta vara det, inte för att du själv tjänar på det, utan för att du gör det för kärleken till andra och till vår jord.
heeej alla mina vänner gillar mig jätte mycket och som en snäll person men som jag själv uppmärker av mej själv så verkard et som jag e en rikig idiot dom mot min morsa och pappa och syrran och ljuger jätte mycket mår inte bar av de men försöker sluata:/ och jag hoppas att jag klarar de,,och jag har gjort många doma saker som mina föräldrar inte vet:( och som jag inte kan berätta /FELICIA
Skicka en kommentar
<< Home