Re: Om att vara snäll
Måste säga att jag blir fantastiskt glad, när jag läser i kommentarerna i mitt förra inlägg att ni tycker att jag har fel. Det finns hopp för oss människor trots allt.
Men jag tänker nog inte ändra mig helt. Jag är ännu en själ förlorad för tillfället. Det finns gränser för hur mycket man tål och den gränsen har jag passerat för länge sen. Eller jag provar att sluta bry mig ett tag, så får vi se hur det funkar. Jag är inte så säker på att det går att ändra sin natur hursomhelst. Det betyder ju inte heller att jag ska vara elak nu. Bara mindre snäll. Sen kommer jag ju aldrig att helt sluta bry mig om de som har det värst i samhället och mina närmaste. Jag menar bara att jag skiter i främlingar som jag stöter på, eller ytliga bekantskaper. Ni får axla den bördan ett tag nu.
Jag vill ha er läsare som riktiga vänner. Några av er har ju redan blivit mina vänner. Vilket är fantastiskt. Kanske kan vi skapa en utopi tillsammans. Nån gång. Någonstans.
Men jag tänker nog inte ändra mig helt. Jag är ännu en själ förlorad för tillfället. Det finns gränser för hur mycket man tål och den gränsen har jag passerat för länge sen. Eller jag provar att sluta bry mig ett tag, så får vi se hur det funkar. Jag är inte så säker på att det går att ändra sin natur hursomhelst. Det betyder ju inte heller att jag ska vara elak nu. Bara mindre snäll. Sen kommer jag ju aldrig att helt sluta bry mig om de som har det värst i samhället och mina närmaste. Jag menar bara att jag skiter i främlingar som jag stöter på, eller ytliga bekantskaper. Ni får axla den bördan ett tag nu.
Jag vill ha er läsare som riktiga vänner. Några av er har ju redan blivit mina vänner. Vilket är fantastiskt. Kanske kan vi skapa en utopi tillsammans. Nån gång. Någonstans.
posted by Damon Rasti at 09:04
2 Comments:
Så länge styret blir gemensamt - finns bara onda diktatorer - så e jag på! Men lägg gärna landet någonstans lite varmare än denna hemska råa kalla sverige vinter...
Det hade varit intressant att höra vad som lett till den här "aktionen" eller kanske snarare reaktionen. Förövrigt har jag sett väldigt många leenden i Stockholm dom senaste veckorna otroligt nog, är det solen eller vad är det som händer? Minns förra vintern då jag precis hade kommit hem från USA och hade med mig den här "le mot främlingar"-attityden och folk oftast reagerade med att titta surt tillbaka men ibland tittade glatt men förvånat som att det var första gången någon log mot dom...det var väldigt trevligt och bra för självkänslan, att se vad ett litet leende kan göra!
Ta en paus du Damon så kan du återkomma med starka krafter sen då vårsolen värmer ditt ansikte :)
/Elsa
Skicka en kommentar
<< Home