Tråkiga nyheter för en bloggare
Jag vaknar, stänger av mobillarmet, och knappar in PIN-koden. Mobilen piper till, och jag lyssnar av mitt meddelande. Bokförlagschefen levererar en nyhet, som får mig att flyga upp ur sängen. Jag känner verkligen att världen är min, och går som vanligt direkt till datorn och startar igång den. Nu ska jag dela med mig av denna goda nyhet till er alla tänker jag. Men jag hinner knappt njuta fem minuter av att min bok går in direkt på första platsen på Svensk bokhandels topplista.
Det första mejl jag läser kommer från en journalist som skriver för en av Sveriges absolut största tidning. Jag får direkt ont i magen, och känner att jag knappt kan andas. Samtidigt som klumpen i halsen kommer, känner jag hur min näve knyter sig, då avskyn omvandlas till ilska. Hon har skrivit om Tjuvlyssnat i samband med boken. Nu är hon hotad p.g.a det. För att hon har skrivit om 'svartskallesajten' som de så subtilt uttrycker det. Hon har fått ett hotbrev på posten, och det ska naturligtvis polisanmälas. Av hänsyn till journalisten så publicerar jag inte hela brevet, men det är en mycket otäck ton igenom hela brevet.
Det är fokus på svarteskalleheten men hon blir också anklagad för att inte ifrågasätta att vi hittar på allt. Jag träffade en manusförfattare igår som jobbar för ett av Sveriges mest kända produktionsbolag. "Jag skulle aldrig kunna skriva sån här dialoger, så om ni hittar på är ni genier" sa han.
Är folk efterblivna på riktigt? Eller har de inget socialt liv?
Jag har ju skrivit om det här förut. Jag tar hoten och kanaliserar ilskan och vänder det till hunger. Men att en journalist ska bli utsatt för hot för att ens skriva om oss, är så jävla över gränsen att bokstäverna på mitt tangenbord inte räcker till.
Det första mejl jag läser kommer från en journalist som skriver för en av Sveriges absolut största tidning. Jag får direkt ont i magen, och känner att jag knappt kan andas. Samtidigt som klumpen i halsen kommer, känner jag hur min näve knyter sig, då avskyn omvandlas till ilska. Hon har skrivit om Tjuvlyssnat i samband med boken. Nu är hon hotad p.g.a det. För att hon har skrivit om 'svartskallesajten' som de så subtilt uttrycker det. Hon har fått ett hotbrev på posten, och det ska naturligtvis polisanmälas. Av hänsyn till journalisten så publicerar jag inte hela brevet, men det är en mycket otäck ton igenom hela brevet.
Det är fokus på svarteskalleheten men hon blir också anklagad för att inte ifrågasätta att vi hittar på allt. Jag träffade en manusförfattare igår som jobbar för ett av Sveriges mest kända produktionsbolag. "Jag skulle aldrig kunna skriva sån här dialoger, så om ni hittar på är ni genier" sa han.
Är folk efterblivna på riktigt? Eller har de inget socialt liv?
Jag har ju skrivit om det här förut. Jag tar hoten och kanaliserar ilskan och vänder det till hunger. Men att en journalist ska bli utsatt för hot för att ens skriva om oss, är så jävla över gränsen att bokstäverna på mitt tangenbord inte räcker till.
posted by Damon Rasti at 11:08
9 Comments:
Shit. Jag lider med dig. Eller blir förbannad med dig. För jag gillar din attityd. Att du inte blir nedslagen av idioti, utan triggad. Låter det vara ved för att slå tillbaka ännu hårdare. För att vinna mot orättvisa, rasism och rädsla.
Jag är med och kämpar. Och uppmuntrar dig att stå fast. Och slå hårt tillbaka.
och du - grattis till förstaplatsen!
Ja vad kan man säga. Jag blir både trött och uppgiven över att sådana här människor fortfarande finns. Allvarligt! Vad är deras problem? Själv har jag svårt att bli arg, kan ju hänga ihop med att jag själv inte är drabbad eller så är det för att jag känner att jag inte fattar vad deras problem är, dom känns sjukt ignoranta och världsfrånvända, det är liksom för dumt för att ens bli arg över. Det måste vara något allvarligt fel i hjärnan på dom. Skaffa ett liv känner jag, skaffa ett kall, skaffa något som gör att en mening med livet växer fram och sluta tro att det finns någon som helst mening med att klanka ner på någon på grund av dennes hudfärg. Visst kan man tycka olika om saker, men hot, vart leder det egentligen? Sånna här saker får mig att tänka på allvarligt psykiskt sjuka människor som t.ex. en video med en stalker som jag såg på internet för nåt tag sen, det är ungefär likvärdigt tycker jag, lika världfrånvänt.
Har inga ord faktiskt. Det är synd om dom som är dumma - så brukar jag försöka tänka. Men det funkar inte riktigt på det här.
Fan, nu blir jag förbannad en fredagkväll.. Gah, att folk inte någon gång kan lägga av med såna otroliga dumheter som att hota en journalist som skrivit om en site någon tydligen ans... Nej, jag skriver inte mer. Jag är för förbannad. All cred till dig, Gloria, journalisten... All cred till alla utom de som gör såna där idiotgrejer.
Fyfan vilka människor det finns. Det är helt sjukt. Att ens skriva hotbrev är ju inte speciellt konstruktivt i sig, men i ett sådant här fall är det bara beyond me hur man ens kan komma på tanken...
Jag blir förbannad. Förstås. Det är vidrigt. Men kan liksom inte låta bli att tänka på hur jävla dumma i huvudet dom som skrivit det måste vara. Tjuvlyssnat är direkt bloggrelaterat. För att på något sätt få någon slags genomslagskraft med sina hot skulle de behöva hota halva blggosfären som ju tenderar att skriva om tjuvlyssnat dagligen.
Så sjukt misslyckat på så sätt att snacket om tjuvlyssnat inte kommer tystna förrän sajten upphör att finnas. Fast förstås fortfarande lika fruktansvärt hemskt att journalisten får lida för några puckons vridna idéer.
I egenskap av webmaster för tjuvlyssnat.se har jag sett brevskörden som sajten får in varje dag. Hundratals mail med olika dialoger som skickats av nästan lika många personer. Det handlar alltså om tusentals meddelanden varje vecka, och de kommer ifrån människor över hela landet. Unga som gamla, bybor som storstadsmänniskor. Glada som ledsna.
Att påstå att innehållet på tjuvlyssnat.se är påhittat är att håna alla de människorna. För det är trots allt besökarna som står för tjuvlyssningarna, inte ni redaktörer.
Jag har givetvis sett flera gamla vandringssägner bland de inskickade meddelandena. Det är av naturliga skäl ganska vanligt. Men det är inte särskilt många vandringssägner som har nått själva sajten. Jag vet ju hur mycket arbete du lägger ner på sortering, urval och kontroller. Jag vet också att bara några procent av tjuvlyssningarna läggs ut på sidan i slutändan. Inte nödvändigtvis "de bästa" eller "de roligaste" tjuvlyssningarna utan snarare ett riktigt bra urval - balanserat efter vad besökarna skickar in. Det gör det extremt lätt för mig att göra följande klarläggande:
Personerna som äger och driver tjuvlyssnat.se har inte hittat på en enda tjuvlyssning. Punkt.
Självklart kan ett antal av tjuvlyssningarna ändå vara påhittade, men i de fallen är det ju besökaren själv som står för påhittet - och det är svårt att gardera sig emot.
Personligen är jag imponerad över det jobb du, Gloria och Jennie har gjort (och gör) med sidan. Och jag uppskattar verkligen att få vara en del av det, det är fantastiskt roligt och mycket inspirerande! Dessutom är du en jävligt bra kille, och det i sig gör arbetet ännu roligare!
Jag hoppas att den nämnda brevskrivaren (och alla andra som av olika skäl bestämt sig för att ogilla tjuvlyssnat) tänker om och lägger principer och förutfattade meningar åt sidan. Självklart måste man få tycka illa om sidan, det går inte att göra alla människor nöjda hur gärna man än vill det.
Men man behöver inte låta den känslan gå ut över andra, och speciellt inte över personer som sitter flera timmar varje dag och jobbar för att de hundratusentals personer som verkligen uppskattar tjuvlyssnat.se ska få nytt innehåll att läsa varje dag...
Håll ångan uppe, du gör ett suveränt jobb.
Appropå påhittat eller ej. Då jag var yngre och gick på gymnasiet så brukade jag och mina polare sitta och lyssna/uppfatta delar av andras samtal i fiket och i klassen osv... bara att konstatera - folk säger knäppa saker. Eller i alla fall i min värld... sen är det ju oftast kul för att man inte hör hela samtalet eller de inbördes relationerna. Men att man ens finner det meningsfullt att hota någon med delvis det argumentet.
Sen så skäms jag dessutom för att vara svensk vid sådana tillfällen då folk yttrar rasistiska kommentarer. Jag tycker det är pinsamt. och jag anser inte att jag ska tycka det är pinsamt att vara svensk - för att vara svensk för mig det är ju att bo/verka/leva/berika det landet vi befinner oss i. Inte att sprida hat för att man missunnar alla andra något man är för lat för att driva igång själv.
bla bla blaaaaaaaaaaaa.
Skicka en kommentar
<< Home