Min riktiga krönika

Det har tyvärr blivit ett feltryck i innerstadstidningarna, och min krönika är inte helt rätt skriven. För att inte få hela turkiska samhället på mig (kolla i tidningen så förstår ni vad jag menar, jag postar tidningsversionen när den kommer online), så publicerar jag den rätta versionen här. Har f.ö. fått riktigt bra feedback på krönikan, men det skulle vara kul att höra vad alla ni som läser den här bloggen tycker.


En evig sommarplåga

När den riktiga värmen nu äntligen är över oss, så ska alla gnälla om nackdelarna med sommaren. Så även jag. För det värsta som finns att fasa för är inte en Markooliodänga, alla griniga pollenallergiker, eller ett sönderskräpat Hornstull. Det är alla härliga äckel som stinker svett.

De sprids snabbare än ebola, och förpestar klimatet mer än växthuseffekten. Värst är det i bussarna, där SL år in och år ut fullständigt skiter i att installera en fungerande luftkonditionering (vi lever ju på Nordpolen va, Ingemar Ziegler?). Så där sitter man minus 620 kr plus feta lökringar, och förbi går en gubbe som verkar leva kvar i 70-talets romantiska au naturale-mode. Alltså, ”jag tvättar mig och klipper håret under armarna ytterst sällan, och deo innehåller en massa kemikalier”-typen. Samtidigt som den första doften av sur svett sveper igenom näsan upp i hjärnan, så bestämmer man sig för att hålla andan, för att exakt 11 sekunder senare inse att man har tre stationer kvar till Fridhemsplan och det finns inte en chans i helvete att man kan hålla andan så länge, och skulle man göra det så skulle man hamna i Guinness rekordbok, och i samma stund som man ser sig själv med en medalj runt halsen så pustar man ut all luft, vilket i sin tur leder till att kroppen anstränger sig mer, och ännu ett par svettdroppar pressar sig fram längs pannan, utmed det där hårfästet som ligger lite högre än det borde när man är tjugonånting, och man är dessutom helt röd i ansiktet så alla som går förbi tittar förskräckt på dig, och du försöker se normal ut, men ler inombords för du vet att de snart ska komma att passera gubbens atmosfär.

Och varför skrev jag just gubbe? Jo, det är oftast gubbar som antingen har tappat doftsinnet, eller så är de från tidsåldern Krita och har inte lärt sig bättre. Värst är alla sköna invandrargubbar. Ja, jag sa det. Invandrargubbar! De ser ut som grönsaksförsäljare, och kan ha allt ifrån tofflor till en igensvettad gråsvart kavaj. Har de dessutom ett linne under det, så är ju tre-enigheten fulländad. De är the grand masters of odeur, och jag förstår om man kommer från en annan kultur och är vana vid annat, det var jag också när jag flyttade hit, men någon måste säga åt dem, för det är på gränsen till förargelseväckande beteende, Brottsbalken 16 kap 16 §.

Straffet ska dock inte vara böter, utan en vettikettkurs i hur man varje morgon och eftermiddag tvättar sig ordentligt under armarna och använder en anti-perspirant deo, som håller hyfsad kvalité.

Det är naturligtvis inget som någon polis eller myndighet kommer att göra något åt. Så till slut blir vi tvungna att starta medborgargardet mot stank (MMS). Vi driver runt varma dagar i tunnelbanan och bussar. Hittar vi någon som luktar enorm svett, lite svett får man stå ut med, så tar vi fram tvål och vatten och börjar skrubba på studs. Sen sprutar vi honom med väldoftande deo, utan parfym så klart, och sätter honom på plats igen. Eller henne. Det kommer bli en folkrörelse större än ”Farsor och morsor på stan”, och vi får pris ur knugens hand för betydelsefulla insatser för den knugliga hufvudstaden.

Vilka är med mig?