tisdag, april 24, 2007

Till slut

Allting löser sig. På ett eller annat sätt. Den där sista minuten-stressen som jag hade över mig har övergått till ett mäktigt lugn. Och jag ska berätta hur det gick till. Mitt första dagboksinlägg. Typ. Efter det förra inlägget så åkte jag direkt till ett möte med Tjuvlyssnats annonsbolag. Jonas som är chefen där är alltid lika trevlig, och jag har nog en hel del att lära mig av honom. Fick avbryta hastigt för att åka från Stureplan till Karlaplan. En sträcka på två tunnelbanestationer. Lika bra att ta taxi tänkte jag mitt i hetsen och slängde mig in i första bästa. För att inse att vi skulle hamna i trafikkö. Mitt i mina interna svordomar så fick jag inspiration till min nästa krönika. Riktig svettig inspiration, lätt värt 150 kr.

Vidare sen till styrelsemöte på universitetet, där jag fick skriva på 52 papper (allvar), och vidare till att bli fotad för min nya bylinebild, som blev rätt bra. Fotografen där är jäkligt soft, och jag skojar friskt med henne. Sen träffade jag J, och vi gick på en shoppingrunda, som dock tog slut när vi hamnade utanför en stängd "Judit herr" klockan 18.15, trots att jag tre gånger påpekat att de stängde sex. Då var det inte mer att göra än att äta lite middag, så vi knatade bort mot mig och tog en opretentiös libanes två portar bort, där vi skrattade massor, och jag kunde inte riktigt fira min krönika, och hon var trött, så vi bestämde att vi skulle fortsätta inom en vecka.

Väl hemma satte jag mig framför datorn, och skrev en klockren krönika på 20 minuter. Bara så där! Så plocka upp tidningen på lördag och skratta eller bli förbannad.

Sen så kände jag hur lugnet föll över mig, samtidigt som jag fick tre positiva reaktioner, från min fina MSN-lista, och nu sitter jag här med ett stort leende på ansiktet, och alla bördor nere på golvet. Och precis när jag skrev förra meningen så insåg jag att det var dags att titta på det nya avsnittet av Heroes. Så vi säger så, så länge.

1 Comments:

Blogger Ida said...

Skönt! Det är ju oftast så där det blir bäst. När inspirationen bara faller på en å man fångar upp den. Sätter man sej ner å bestämmer "nu ska jag skriva" så går det sällan. Då blir det skrivkramp! Oavsett om det gäller en krönika, en låt eller ett tal till ett bröllop.

Hoppas på att få läsa den påfallna inspirationskrönikan här sen!

2007-04-25 01:22  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home

Bloggtoppen.se