onsdag, augusti 22, 2007

Son, it's time for you to come home

Känslan av otrygghet. Vetskapen om att någonting fattas en. Jag såg mig själv i spegeln nyss och insåg att det var alldeles för länge sen. Barndomsminnen. Hur jag somnade på nätterna med handen innanför ärmen. Hur hon väckte mig med sin mjuka stämma. Beskyddaren mot det skräckinjagande monstret som borde varit god. Hur hon läste för mig. Hur hon lärde mig läsa.

Maten.

Alltid maten. Det saffrandoftande riset. Kanske med lite dill. De mustiga grytorna. Ghorme sabzi, med de finaste lammköttbitarna i min tallrik. Eftermiddagsomeletten med extra mycket tomater, precis som jag ville ha det. Den gången hon skällde ut vice rektorn, för att han hade smiskat min rumpa med en avskuren vattenslang. Hur hon gav upp sitt liv, för att säkra min framtid i Isbjörnslandet.

När vi levde på småpengar. Hon ständigt på jakt för att klippa ut kuponger. -Det är extrapris på vetemjöl den här veckan, konstaterade hon, medan jag såg fram emot det hembakta brödet, med de där svarta prickarna på som inte fanns i Sverige. Då.

Pengarna som alltid gick till monstrets ficka. Förutom den gången, då hon hade lite undangömt, och köpte det där Ankeborgsspelet till min Nintendo för 400 kr. Den där dagen jag snattade och enda gången jag blev rädd för henne. Den enda person som annars alltid var på min sida. Alla de tillfällen då mina klasskompisar festade och jag inte fick gå ut. Tröstandet.

Det pinsamma. Som när hon hittade porrtidningar i min garderob och slängde allt utan att säga ett ord, eller då jag blev av med oskulden och hon antagligen hörde stönen. Alla oväntade erotiska scener på TV, där hon slängde sig på fjärrkontrollen, eller plötsligt tog upp ett avledande samtalsämne.

Hoppet. Om att jag skulle bli någonting. Ta min examen. Förändra världen. Göra henne stolt. Ge smärtan en mening.

Mamma, jag kommer hem ikväll.

8 Comments:

Anonymous Anonym said...

Vad fint skrivet =)
Ghorme Sabzi FTW!

2007-08-22 17:12  
Blogger Khan said...

Jag saknar mamma nu..

2007-08-22 18:31  
Anonymous Hans said...

Damon, det här är nästan som poesi. Tack!

2007-08-22 19:26  
Anonymous Maria said...

Gud så fint! Du fick mig att börja lipa... Så mycket kärlek, så mycket känslor. Fortsätt så.

2007-08-22 21:38  
Anonymous Andreas said...

Jag har saknat min mamma i mer än sju år nu. Ni som har eran mamma kvar, var rädda om henne. Och ge henne den där extra kramen, den som jag önskar att jag hade kunnat ge min mamma innan det var för sent...

2007-08-23 00:38  
Anonymous Noselodice said...

Snyft, vad fin hyllning till lilla mamsen. Och hon har fått anledning att vara stolt över dig också!

2007-08-23 05:46  
Blogger Damon Rasti said...

Anonym: Tack!
Khan: Hoppas att du kan ringa henne!
Hans: Tack själv!
Maria: Förlåt, ville inte göra någon tårögd!
Andreas: Tråkigt att höra, jag vet inte vad jag skulle göra utan mamsen!
Noselodice: Tack, verkligen!!

2007-08-23 22:48  
Anonymous Anonym said...

ehm.. monstret = din pappa?

2007-08-25 23:47  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home

Bloggtoppen.se