I'm not fat, I'm big boned
Går in i mataffären. Det är fredag och jag måste slänga i mig någonting litet snabbt, för jag har planer. Känns alltid skönt varje gång man har en plan till helgen. Jag plockar på mig några bananera och skyndar mig. Framme i kassan uppenbarar sig en enorm kvinna, som med sin rejäla övervikt till trots, har byggt ett varuberg av chips, choklad, läsk och fet mat. Trots att jag blir äcklad av utsikten, tar jag upp telefonen och tar ett kort.
Jag vill bara skrika till henne att hon ska skärpa sig, att hon kommer bli än fetare och att hon eventuellt kommer att dö av denna livsstil. Men jag står bara där och är förbannad. Det är ju inte en tjej med sköna kurvor bara. Det är ett fetto. Det är någon som missbrukar. Nya undersökningar visar att labbråttor blir mer beroende av socker än kokain. Om det går att applicera på mäniskor är för tidigt att säga. Men det ligger någonting i det.
När jag jobbade i kassa förut, var det skrämmande ofta som folk hade med sina överviktiga ungar, och köpte en kavalkad av godis, chips och läsk. Fredagsmys enligt vissa, på gränsen till barnmisshandel enligt mig. Vecka in och vecka ut, såg jag de små gulliga barnen bli större och större.Föräldrar som inte orkar eller har tid att laga riktig mat, eller skicka barnen på diverse aktiviteter. Fetma är vår tids folksjukdom. Och det drabbar oftast folk med låg status i samhället. Hur många riktigt framgångsrika människor i vårt samhälle kan ni nämna som är feta?
Jag kommer ihåg när jag var beroende av Coca Cola och gick upp tio kilo på några månader. Jag var som ett nervvrak när jag inte hade fått min fix. En burk senare, var jag sprudande glad och kunde åter fungera. En dröm är att öppna upp ett hälsohus någon dag, dit folk får komma för att lära sig att äta rätt och motionera sig sunda.
Det här går lite stick i stäv med den anorexihets som jag så gärna vill bekämpa. Men låt oss försöka hålla de två sakerna isär. Lite kurvor och dödlig fetma är två skilda världar. Även om jag vet att vissa människor, när de tittar i spegeln, ser det senare när de borde se det första.
Jag vill bara skrika till henne att hon ska skärpa sig, att hon kommer bli än fetare och att hon eventuellt kommer att dö av denna livsstil. Men jag står bara där och är förbannad. Det är ju inte en tjej med sköna kurvor bara. Det är ett fetto. Det är någon som missbrukar. Nya undersökningar visar att labbråttor blir mer beroende av socker än kokain. Om det går att applicera på mäniskor är för tidigt att säga. Men det ligger någonting i det.
När jag jobbade i kassa förut, var det skrämmande ofta som folk hade med sina överviktiga ungar, och köpte en kavalkad av godis, chips och läsk. Fredagsmys enligt vissa, på gränsen till barnmisshandel enligt mig. Vecka in och vecka ut, såg jag de små gulliga barnen bli större och större.Föräldrar som inte orkar eller har tid att laga riktig mat, eller skicka barnen på diverse aktiviteter. Fetma är vår tids folksjukdom. Och det drabbar oftast folk med låg status i samhället. Hur många riktigt framgångsrika människor i vårt samhälle kan ni nämna som är feta?
Jag kommer ihåg när jag var beroende av Coca Cola och gick upp tio kilo på några månader. Jag var som ett nervvrak när jag inte hade fått min fix. En burk senare, var jag sprudande glad och kunde åter fungera. En dröm är att öppna upp ett hälsohus någon dag, dit folk får komma för att lära sig att äta rätt och motionera sig sunda.
Det här går lite stick i stäv med den anorexihets som jag så gärna vill bekämpa. Men låt oss försöka hålla de två sakerna isär. Lite kurvor och dödlig fetma är två skilda världar. Även om jag vet att vissa människor, när de tittar i spegeln, ser det senare när de borde se det första.
12 Comments:
Right on!
Håller fan med, det jobbigaste är ändå när de sedan sitter där och klagar för allt och alla om hur tjocka dem är medans de vräcker i sig 400 g chips. Vill man ha det så, så bör man inte whina för övriga samhället om hur jävlig ens kropp är.
Men det värsta är ändå föräldrar som låter sina barn bli tjockare och tjockare. Min lillasyster började bli småfet vid 8-9 års ålder, då såg morsan till att hon inte proppade i sig choklad, godis och chips och att hon åt lagom stora portioner. Det hjälpte minsann.
Är så trött på inkompetensen hos vissa föräldrar.
Jag läser till sjuksköterska och börjar få mer och mer inblick i hur ofantligt stora summor pengar alla livsstilssjukdomar kostar samhället. Inte bara fetma-relaterade utan även sjukdomar som KOL och lungcancer orsakade av rökning. Bara det att operera bort blindtarmsbihanget kostar runt 30 000, och att reoperera en utsliten höft/knäled går loss på ca 100 000 kr. Brukar ibland tänka på om man skulle kunna vägra de patienter som har orsakat sina sjukdomar själva vård. Detta vore naturligtvis helt oetiskt, och vem ska bestämma vem som ska få vård liksom? Men tänk bara alla miljarder vi skulle kunna använda till andra områden inom sjukvården och skolan, och alla pengar vi skulle kunna ge bistånd till HIV- och koleradrabbade fattiga länder för. Vårdköerna skulle också kortas dramatiskt för de personer som har andra sjukdomar.
Jag vet att det kan vara jobbigt att ta tag i sin övervikt och de bakomliggande problemen som oftast finns med i bilden, men i längden skulle alla tjäna på detta, inte minst den övervikta själv.
"Men jag står bara där och är förbannad. Det är ju inte en tjej med sköna kurvor bara. Det är ett fetto. Det är någon som missbrukar."
Det är ju just det, det är ett missbruk. Kanske till och med ett svårare missbruk än andra missbruk eftersom man måste äta för att överleva. Självklart inte i dom mängderna och just dom sakerna men det hänger ju i alla fall ihop med hungern. Tycker det verkar lätt för dig att bli förbannad, möjligt att jag misstolkar ditt inlägg, men det är så mycket mer komplext än så. Det sitter ju i skallen, man skulle kunna säga att det är en slags sjukdom. Det är mycket möjligt att människor som ser ut så hetsäter, även om nu inte alla av dom gör det. Andra kanske tröstäter, vissa i kombination med belöningsätande. Och så snurrar hjulet på.
Blir du förresten förbannad på anorektiker oxå? Eller menade du förbannad ur en samhällssynpunkt?
D: Ja, sin egen kropp får man ta eget ansvar över, men att behandla sina barn som små grisar..
Maria: Visst, det kostar samhället enorma pengar. Och inte blir vi smalare. Så länge det inte är en sjukdom som orsakat fetman, så tycker jag att det ofta verkar vara ren lathet som gör att man inte tar tag i saken. Att det sedan går i överstyr och bli ren sjukdom är ju en annan fråga.
Elsa: Jag blir förbannad ur en medmänsklig synpunkt. Så som du hade blivit förbannad på en bror som knarkar.
Det kanske är fördomar, men väldigt ofta ser jag tjockisar på McDonalds/BK/random snabbmatsställe, där de är i full gång med att beställa det största som går att hitta. Vore det inte bättre att kanske sörpla i sig en...ptja, linssoppa? Och sluta gå på dumma idéer om dieter, när ska folk förstå att det som hjälper bäst är om man äter någorlunda vettigt och motionerar? >.<
Känner igen det där med att sitta i kassan och se när överviktiga kommer och lastar på fetmat, chips, godis, dricka.. Man känner att man vill säga något till dem, det "kan" man ju inte och man skulle inte våga..
Samt när man står på t.ex. McDonalds. Och personen framför är så stor att man inte ens kan läsa vad det finns på menyn.. (Om man nu skulle behöva det) Så tänker man, vad gör han, hon eller dem här... Speciellt när "tjocka" föräldrar har med sig sina tjocka "barn". Barn förstår ju inte.. Barn äter vad de blir uppväxta att äta. McD 3 gånger i veckan eller potatis och köttbullar..
Det är sjuk, jag mår dåligt över det. Och jag ber till gudarna att jag förblir smal.. Att jag aldrig blir så "lat" att jag inte "orkar" göra iordning något riktigt och att låta det gå ut på mina framtida barn. De får ju ett felsteg in i livet från början..
Ska inte klaga på dem. Jag är smal, men mitt missbruk gäller stark och välkryddad mat & chips. Tror varken det är bra för kolesterolhalten eller för blodtrycket.
En last som kanske inte syns men är nog så fel.
Men det var väl inte så shyst att ta kort på henne?
Fetma är ett problem.
Liksom den här inställningen: Anorektiker är offer för samhället, dem tycker man synd om. Tjocka människor är lata och utan självdisciplin, dem "äcklas" man av.
Onyanserat och respektlöst.
Båda grejerna handlar ju om ett osunt förhållande till mat.
Även om jag kan hålla med dig i sak är det något som säger mig att du inte hade FOTAT en anorektisk tjej, för att skriva ett inlägg om hur hon äcklar dig.
Tioli: Om du söker på anorexi så ser du att det är ett ämne jag återkommer till ofta. Jag hade nog inte fotat en anorektiker, för jag hade antagligen inte kopplat det på samma sätt. När jag jobbade i kassan på Shell förut, fanns det en tjej som "bullade" upp med kakor och choklad dagligen, och det vred sig i magen varje gång man sålde till henne..
Hade du fotograferat en alkoholist handla sprit på systemet?
Jag blir förskräckt över vad jag läser här. Jag forskar kring ämnet fetma och ansvar och jag kan bara säga att håll i er om några år när ny forskning blir publicerad. Då kommer man att se hur fetma är kopplat till miljögifter och stress och då hoppas jag att ni okunniga som öser ur er negativa beskrivningar av dessa människor skäms och inser er okunnighet inom området...
Skicka en kommentar
<< Home