Ursäktmejl till Kal Ström
"Hej igen Kal!
Någon mejlade mig om att du tycker att jag var motsägelsefull. Jag skrev förvisso att jag skulle polisanmäla dig och din sajt, men det är ju givetvis inte du som skulle bli åtalad i så fall. Men får skilja på de två sakerna. Jag inser nu att jag var otydlig, kanske är man juridikskadad. Mitt enda syfte med en polisanmälan mot er var att få fram IP-nummer till den ansvariga personen. Vad skulle jag polisanmäla dig för? Ovilja? ;)
När jag fick en ny ursäkt, valde jag att gå vidare, jag är inte ute efter att slösa skattepengar, jag ville bara göra rätt för mig. Jag ber om ursäkt om jag skrämt upp dig, men jag trodde nog att du förstod att du inte kunde bli åtalad, med tanke på att du hänvisade till de rätta lagarna. My bad!
Peace /D"
Jag skickade detta till Kal Ström imorse. Ingen människa ska behöva känna sig hotad av mig. Jag märker att flera tycker att jag har använt ett dåligt språk i mina mejl, och jag får skärpa mig helt enkelt. Ilskan får aldrig ta överhanden som det gjorde denna gång. Men jag är inte mer än människa.
Vad som dock oroar mig, är att så många fortfarande inte tycker att det är big deal att bli kallad kvotblatte och att jag borde jobba på pizzeria. Tycker ni också att det är okej att skriva till en tjej att hon är "en hora som borde laga mat i köke"? Fast främlingsfientlighet och kvinnoförakt går ofta hand i hand.
Men det är sånt som vi får kämpa hårdare för att markera. Kul att nästan all stöd kommer från kvinnor, som förstår situationen ur ett annat perspektiv. Men jag får t.o.m. stödmejl från "vita män" som vill träffas och diskutera hur jag ser på samhället. Rapport från såna möten kommer så småningom. Man kan döma mig efter att ha läst några arga mejl. Eller så lär man känna mig genom att prata med mig och föra en dialog. Jag tänker förändra samhället, oavsett man gillar det eller ej.
Bloggen kändes nästan helt död, och jag var nära att lägga av för en vecka sen. Nu brinner jag mer än någonsin, för att visa att jag inte är bara talk utan även action.
Någon mejlade mig om att du tycker att jag var motsägelsefull. Jag skrev förvisso att jag skulle polisanmäla dig och din sajt, men det är ju givetvis inte du som skulle bli åtalad i så fall. Men får skilja på de två sakerna. Jag inser nu att jag var otydlig, kanske är man juridikskadad. Mitt enda syfte med en polisanmälan mot er var att få fram IP-nummer till den ansvariga personen. Vad skulle jag polisanmäla dig för? Ovilja? ;)
När jag fick en ny ursäkt, valde jag att gå vidare, jag är inte ute efter att slösa skattepengar, jag ville bara göra rätt för mig. Jag ber om ursäkt om jag skrämt upp dig, men jag trodde nog att du förstod att du inte kunde bli åtalad, med tanke på att du hänvisade till de rätta lagarna. My bad!
Peace /D"
Jag skickade detta till Kal Ström imorse. Ingen människa ska behöva känna sig hotad av mig. Jag märker att flera tycker att jag har använt ett dåligt språk i mina mejl, och jag får skärpa mig helt enkelt. Ilskan får aldrig ta överhanden som det gjorde denna gång. Men jag är inte mer än människa.
Vad som dock oroar mig, är att så många fortfarande inte tycker att det är big deal att bli kallad kvotblatte och att jag borde jobba på pizzeria. Tycker ni också att det är okej att skriva till en tjej att hon är "en hora som borde laga mat i köke"? Fast främlingsfientlighet och kvinnoförakt går ofta hand i hand.
Men det är sånt som vi får kämpa hårdare för att markera. Kul att nästan all stöd kommer från kvinnor, som förstår situationen ur ett annat perspektiv. Men jag får t.o.m. stödmejl från "vita män" som vill träffas och diskutera hur jag ser på samhället. Rapport från såna möten kommer så småningom. Man kan döma mig efter att ha läst några arga mejl. Eller så lär man känna mig genom att prata med mig och föra en dialog. Jag tänker förändra samhället, oavsett man gillar det eller ej.
Bloggen kändes nästan helt död, och jag var nära att lägga av för en vecka sen. Nu brinner jag mer än någonsin, för att visa att jag inte är bara talk utan även action.
posted by Damon Rasti at 14:43
6 Comments:
Att det vore nedlåtande med att jobba på pizzeria är väl ändå en personlig åsikt? Troligen din.
Däremot är rasistiska inlägg inte tillåtet nånstans. Uppskattar din nolltolerans där.
Jag tycker fortfarande inte att det är nogon "big deal". Det är bara ord från en individ som inte vet några andra medel för att provocera och skapa debatt. Det är Han det är synd om som aldrig kommer kunna tas på allvar. Han visar ju bara att han beginner sig på en sandlådenivå - inte att han är rassist.
Konstigt att Kal Ström väljer att inte publicera ditt sista mejl där du ber om ursäkt, när han har publicerat alla andra mejl. Men selektivt urval, som han beskrev det själv, kanske.
F.ö. så håll benhårt på dina principer. Jag är kvinna och "blatte" och får ständigt det upptryckt i ansiktet. För blonda svenskar är detta ett icke-problem, för oss som får leva med dagligen, är det ett helvete. Kram!!
Anonym: Det är nedlåtande att tycka att jag borde jobba på pizzeira istället för att bli jurist. Vad jag vet har inte pizzabagare kravet på 4,5 års universitetsstudier.
Carl: Precis, du tycker inte att det är någon big deal, men för en invandrare kan det var riktigt stor deal.
Angela: Jag orkar inte bry mig mer, jag har lämnat det bakom mig.
Ja, som kvinna har man så klart ett handikapp till. Fyy fäään!
Jo, det förstår jag, det är inte det. Jag menar bara att man ska kunna se igenom det, inte knäckas av det. Jag håller med dig, men genom att bli upprörd stärker du ju bara hans beteende. Att tiga är inte alltid att acceptera.
Angela; "for blonda svenskar ar detta ett icke-problem.." . Det ar just detta som gor mig sa trott. Att det pratas sa himla mkt om rasism, men ingen uppmarksammar den omvanda. Jag ar etnisk svensk med namn och utseende och hela koret (kallar mig bara Leyla i kommentarsfunktioner), och hela mitt liv har jag blivit utsatt for rasism. "Javla svennehora", "du ska fan inte vara i var stad" osv..
Tro mig, det ar inte bara svenskar som ar rasistiska..
Skicka en kommentar
<< Home