Dödsstraff är inte lösningen
Jag insåg redan igår kväll att dagens mest omtalade ord skulle bli dödsstraff. Efter Engla förstås. Klumpen i halsen ville inte ge sig, och det kändes som att vårt land blev av med ytterligare en del av sin oskuldsfullhet igår. Tragiken är enorm, ord överflödiga.
Jag känner liksom er enorm vrede och min första instink var att slita huvudet av ett sånt äckel. . Go 7even on his ass och utsätta honom för veckor av toryr innan jag avslutar hans patetiska ursäkt till liv.
Men.
Och det är ett stort men. Vi är inga grottmänniskor. Den där första tanken är blott en normal reaktion och instinkt. Principen om "öga för öga, tand för tand" uppstod för tusentals år sen. Den har dock inget att göra hos oss. Samhället har ingen rätt att ta en människas liv. Och ännu ett förlorat liv återställer inte inga liv. Det ligger ingen logik i att bestraffa dödande med döden. Det sätter inte stopp för mer dödande. Det ökar bara antalet dödade.
Forskning visar överhuvudtaget att hårdare straff leder till ett hårdare klimat och grymmare brott. Man tar som brottsling större risker och det hela utmynnar i en ond spiral.
Jag vet. Det gör ont. Kan inte ens föreställa mig om hur ont det gör hos föräldrarna. Vänner och släkt. Men förståndet måste segra över hatet.
Alla genomgår den klassiska sorgprocessen:
Förnekelse: När man hörde det först, trodde man inte det var sant!
Ilska: Där de flesta är idag. Man vill att han ska dö. Försvinna och aldrig mer kunna utsätta någon för hemskheter.
Förhandling: Man köpslår med sig själv. Han kommer säkert att bli våldtagen och dödad i fängelset. Han kommer få vad han förtjänar.
Depression: Tomhet. Livet är skit och orättvist. Hur kan en 10-åring få dö så ovärdigt?
Acceptans: Man lär sig leva med sorgen och går vidare.
En väldigt enkel modell. Bondförnuft á la Dr Phil.
Även om det gör riktigt ont och man inte kan jobba, fastän man inte kände den lilla tjejen, så kommer det att gå över. Förnuft kommer att ta överhanden, och jag kommer att sluta önska livet ur 42-åringen. Vi måste fokusera på bättre rehabilitering. Inte mer eliminering.
Jag känner liksom er enorm vrede och min första instink var att slita huvudet av ett sånt äckel. . Go 7even on his ass och utsätta honom för veckor av toryr innan jag avslutar hans patetiska ursäkt till liv.
Men.
Och det är ett stort men. Vi är inga grottmänniskor. Den där första tanken är blott en normal reaktion och instinkt. Principen om "öga för öga, tand för tand" uppstod för tusentals år sen. Den har dock inget att göra hos oss. Samhället har ingen rätt att ta en människas liv. Och ännu ett förlorat liv återställer inte inga liv. Det ligger ingen logik i att bestraffa dödande med döden. Det sätter inte stopp för mer dödande. Det ökar bara antalet dödade.
Forskning visar överhuvudtaget att hårdare straff leder till ett hårdare klimat och grymmare brott. Man tar som brottsling större risker och det hela utmynnar i en ond spiral.
Jag vet. Det gör ont. Kan inte ens föreställa mig om hur ont det gör hos föräldrarna. Vänner och släkt. Men förståndet måste segra över hatet.
Alla genomgår den klassiska sorgprocessen:
Förnekelse: När man hörde det först, trodde man inte det var sant!
Ilska: Där de flesta är idag. Man vill att han ska dö. Försvinna och aldrig mer kunna utsätta någon för hemskheter.
Förhandling: Man köpslår med sig själv. Han kommer säkert att bli våldtagen och dödad i fängelset. Han kommer få vad han förtjänar.
Depression: Tomhet. Livet är skit och orättvist. Hur kan en 10-åring få dö så ovärdigt?
Acceptans: Man lär sig leva med sorgen och går vidare.
En väldigt enkel modell. Bondförnuft á la Dr Phil.
Även om det gör riktigt ont och man inte kan jobba, fastän man inte kände den lilla tjejen, så kommer det att gå över. Förnuft kommer att ta överhanden, och jag kommer att sluta önska livet ur 42-åringen. Vi måste fokusera på bättre rehabilitering. Inte mer eliminering.
posted by Damon Rasti at 13:09
6 Comments:
Precis detta tänkte jag också på idag: Hårdare straff leder till värre brott. Och: Vi har inte rätten att ta någons liv, eftersom vi inte kan ge någon livet åter..
Dödsstraff är barbariskt - det är att sänka sig till mördarens nivå. Han bör dock hållas borta från samhället och få behandling så att han inte skadar fler. Men hämnd fungerar inte, det gör bara saker värre.
Tror ni verkligen att en så kallad rehabilitering hjälper sådana psykon som han? jag tror inte det - alltså ser jag ingen mening med att en sån människa ska fortsätta vistas på den här planeten!
Jag tror inte heller på dödsstraff.. egentligen..men ibland känns det som om det inte är tillräckligt, som i Saddam Husseins fall eller om någon skulle göra något mot mina barn eller anhöriga så tror jag inte att jag skulle bli lika accepterande.. Jag har nog lite dubbelmoral i frågan.
Jag tycker helt klart att han ska ha dödsstraff. Antingen genom direkt avrättning eller genom att ruttna inlåst utan mat och vatten. Finns ingen som helst anledning att låta honom leva. Ingen vill ha en sån som han bland oss människor.
De flesta övergrepp sker av någon som själv har blivit utsatt för övergrepp.
Nej, jag tycker inte synd om förövaren eller önskar livet av honom för den delen.
Ändå undrar jag vad hans barndom/uppväxt har präglats av. Jag tror ingen människa föds ond.
Who
Skicka en kommentar
<< Home