Trapped in the...elevator!
Denna djupgående artikel om hissar i allmänhet, och ett visst människoöde i synnerhet från The New Yorker med medföljande video, har snurrat runt i min skalle i några dar sen den dök upp på Digg. Det är inte bara ett stycke ypperlig journalistik, det är också en tankeväckare om de vägskälar som avgör våra liv.
Det som skulle bli en kort rökpaus, kom att bli nästan två helvetiska dygn - och i slutändan kanske ett halvt liv - för Nicholas White som fastnade i en hiss i New York. Bortglömd i ett ingenmansland någonstans runt 13:e våningen. Inget för er med hisskräck med andra ord.
Videon kan nog snarare ses som konst i form av en videoinstallation. Klicka, klicka!
Det som skulle bli en kort rökpaus, kom att bli nästan två helvetiska dygn - och i slutändan kanske ett halvt liv - för Nicholas White som fastnade i en hiss i New York. Bortglömd i ett ingenmansland någonstans runt 13:e våningen. Inget för er med hisskräck med andra ord.
Videon kan nog snarare ses som konst i form av en videoinstallation. Klicka, klicka!
posted by Damon Rasti at 02:05
7 Comments:
13:e våningen fastnade hissen på.
Daniel M: Tack, stämmer bra. 39:e våningen var det första planet där just denna hiss stannade.
Men tycker du inget annat? Är du en sån där som bara kommenterar när du har läge att rätta någon? Och får det dig att känna dig bättre? Har du några egna åsikter?
Jag är seriöst nyfiken...
Hej Damon. Ville bara att din text skulla vara rätt. Sen skrev jag inte mer för jag var på jobbet. Jag hittade den också för ett par dagar sen via Digg och jag tycker att den långa texten är en sådan text man saknar att läsa ibland. Sen undrade jag om det fanns någon roman som utspelade sig i en hiss, eller har använder hissar som motiv. Har du läst eller hört talas om någon? Man kanske får skriva en själv.
DanielM: Tack för svar! Det är många som hellre rättar mig än kommer med intressanta kommentarer, vilket gör att man tappar suget för att blogga.
Bra fråga, det hela låter ju som en grym idé till en pjäs, eller en alternativ film. Jag blev också fascinerad av hissar efter artikeln, hojta om du hittar något spännande!
Jag minns att vi läste en novell i mellanstadiet om en städerska som fastnade i en hiss under en helg. Byggnaden hon jobbade i höll på att renoveras och det låg sågspån i ett hörn som hon efter något dygn började äta. Och hon drack sitt skurvatten. Det där funderade jag mycket över då. Hon skulle ju knappast ha druckit det vattnet annars, det verkar som ren galenskap i en annan kontext. Men här hade det såklart sin relevans...
När jag läste novellen fick jag för mig att den var verklighetsgrundad, men nu undrar jag ju. Inte helt omöjligt förvisso. Hu, hisskräcken!
... Och det är därför jag sällan sätter min fot i en hiss! Är det bara jag som förstår att hissar är onda? De sista fyra gångerna jag har åkt hiss har jag fastnat tre gånger, dock inte längre än två timmar men ändå... Usch.
AH , jag fick panik bara av att se honom!!!
Skicka en kommentar
<< Home