Årskrönika 2207
Du vet, de där gångerna man ser en gammal film, läser en historiebok, eller bara blir påmind om hur det var förr i tiden, och man skakar på huvudet och nästan tappar hakan åt hur folk tänkte och betedde sig?! Folk hade slavar. Kvinnor hade inte rösträtt. Man trodde att jorden var platt.
Tänk då 2207, när våra avkommor ska läsa om oss. Om vårt hat. Om mitt oförstånd. Om ditt förakt. Sen kommer de sitta där och skratta åt tokarna som befolkade den här planeten, här och idag. Hur vi inte hade lärt oss av historien, utan envetet trampade kvar i samma smutsiga lerpöl. Gyttjan blev mindre, men vi stod där fortfarande. Och försökte ta oss ut.
Om hur vi behandlade kvinnor som mindre värda, medan vi män fortfarande försökte behålla makten. Inte bara genom att ge lägre löner, utan genom att våldta, förringa och exploatera. Någons mor, någons syster, någons dotter. Och om kvinnor som inte protesterade. Jag hatar feminister. Vem bestämde vad som är feminism? Hur kan du hata tanken om att vi ska leva på lika villkor. Oavsett X- eller Y-kromosom.
Om hur vi skapade en uppfattning om en människa, enbart baserat på hans hårfärg eller hennes efternamn. Vi gav dem inte vissa jobb, då det kunde påverka företaget negativt. Vi lät dem inte komma in på krogen, för det kunde skrämma bort hederliga kunder. Framför allt tittade vi med skepsis på dem, och var på vakt. Bara utifall.
Hur vi fördömde människor som inte tyckte att sex var tvunget att innehålla både en man och kvinna. Hur vi slog ihjäl bögar, och tände eld på queercaféer. Ni ska fan inte ha barn era äckliga jävla pedofiler. För vad, föräldraskap kräver en penis och en vagina ? Ett plus ett går inte. Noll plus noll går inte. Men ett plus noll går. Fast hade vi, likt datorer, tänkt i ettor och nollor, så hade vi insett logiken för länge sen.
De kommer att läsa om hur vi avrättade människor, för att fördöma deras brott. Öga för öga. Hatet har gjort mig blind, därför ska du också bli blind! Till vilken nytta? Jag såg irakier dansa och fira på Plattan den där lördageftermiddagen. Slår på Text-TV. Bush: "Avrättningen av Saddam är en milstolpe på Iraks väg mot demokrati". Hur kan en avrättning vara något postivt? Tillbaka till 1800-talet. Jag flydde mitt hemland, från ett krig Saddam hade startat. Men exekutionen av honom ger mig varken min barndom eller dödade släktingar tillbaka. Ètt vedervärdigt brott har skett. Hur kan då svaret vara ett nytt brott?
Och så fortsätter historien. Vi begår misstagen. Lär oss något. Men glömmer bort. Och begår nya misstag. Inslaget presenteras i samarbete med "Ond cirkel". Vi har varit i branschen sen Big bang!
Så kan vi inte leka 2207 redan nu? Kan vi inte enas om att världen blir så mycket bättre utan fördomar, och istället fylla den med tolerans? Kan vi inte börja visa varandra mer kärlek redan idag?
Tänk då 2207, när våra avkommor ska läsa om oss. Om vårt hat. Om mitt oförstånd. Om ditt förakt. Sen kommer de sitta där och skratta åt tokarna som befolkade den här planeten, här och idag. Hur vi inte hade lärt oss av historien, utan envetet trampade kvar i samma smutsiga lerpöl. Gyttjan blev mindre, men vi stod där fortfarande. Och försökte ta oss ut.
Om hur vi behandlade kvinnor som mindre värda, medan vi män fortfarande försökte behålla makten. Inte bara genom att ge lägre löner, utan genom att våldta, förringa och exploatera. Någons mor, någons syster, någons dotter. Och om kvinnor som inte protesterade. Jag hatar feminister. Vem bestämde vad som är feminism? Hur kan du hata tanken om att vi ska leva på lika villkor. Oavsett X- eller Y-kromosom.
Om hur vi skapade en uppfattning om en människa, enbart baserat på hans hårfärg eller hennes efternamn. Vi gav dem inte vissa jobb, då det kunde påverka företaget negativt. Vi lät dem inte komma in på krogen, för det kunde skrämma bort hederliga kunder. Framför allt tittade vi med skepsis på dem, och var på vakt. Bara utifall.
Hur vi fördömde människor som inte tyckte att sex var tvunget att innehålla både en man och kvinna. Hur vi slog ihjäl bögar, och tände eld på queercaféer. Ni ska fan inte ha barn era äckliga jävla pedofiler. För vad, föräldraskap kräver en penis och en vagina ? Ett plus ett går inte. Noll plus noll går inte. Men ett plus noll går. Fast hade vi, likt datorer, tänkt i ettor och nollor, så hade vi insett logiken för länge sen.
De kommer att läsa om hur vi avrättade människor, för att fördöma deras brott. Öga för öga. Hatet har gjort mig blind, därför ska du också bli blind! Till vilken nytta? Jag såg irakier dansa och fira på Plattan den där lördageftermiddagen. Slår på Text-TV. Bush: "Avrättningen av Saddam är en milstolpe på Iraks väg mot demokrati". Hur kan en avrättning vara något postivt? Tillbaka till 1800-talet. Jag flydde mitt hemland, från ett krig Saddam hade startat. Men exekutionen av honom ger mig varken min barndom eller dödade släktingar tillbaka. Ètt vedervärdigt brott har skett. Hur kan då svaret vara ett nytt brott?
Och så fortsätter historien. Vi begår misstagen. Lär oss något. Men glömmer bort. Och begår nya misstag. Inslaget presenteras i samarbete med "Ond cirkel". Vi har varit i branschen sen Big bang!
Så kan vi inte leka 2207 redan nu? Kan vi inte enas om att världen blir så mycket bättre utan fördomar, och istället fylla den med tolerans? Kan vi inte börja visa varandra mer kärlek redan idag?
posted by Damon Rasti at 10:15
6 Comments:
Jättebra skrivet. Det är så frustrerande att vi inte kan acceptera varandra och sluta fokusera på petitesser som hudfärg eller kön. Det är ju verkligen helt absurt att något sådant ska begränsa människor så otroligt mycket.
Sedan vill jag bara tillägga i en bisats att det där om att man förr trodde att Jorden var platt är ungefär lika aktuellt nu som då. Redan för 2200 år sedan räknade Eratosthenes ut Jordens omkrets med hyggligt låg felmarginal. Och långt innan det insåg man troligen att Jorden var rund. Men det har antagligen alltid funnits sådana som tvivlat på detta. Fortfarande idag finns "The Flat Earth Society" (http://www.alaska.net/%7Eclund/e_djublonskopf/FlatHome.htm).
Bara lite onödig kuriosa.
Väldigt kloka ord. Ord som borde vara så självklara för alla. Tyvärr är det inte så dock, och vare sig det beror på okunnighet, miljö eller omgivning så är det väldigt synd. Kan man egentligen göra mer än att säga att det är synd?
För övrigt så är ju hela Saddam-grejen så otroligt sjuk att jag inte riktigt kan förstå att det faktiskt har hänt på riktigt. Och att sedan själva avrättningen finns utlagd på Youtube där vem som helst kan se det.. Men så kommer sådana som du och säger det du säger, då är det som om man äntligen kan se lite ljus i slutet av tunneln.
Jag är med lätt :)
Appropå att hängningen av Saddam ligger ute på YouTube, så förklarade Expressen så fint varför dom valt att inte ha klippet på sin sida...och länkade i nästa andetag till YouTube...hrrrm?? Vart i ligger det fina där liksom? Antingen visar man det eller så visar man det Inte. Bra inlägg som vanligt, tänk om man kunde göra mer som man tänker, vilken otroligt mycket bättre människa man hade varit då. Go'natt! /Elsa
Jag får rysningar. Bästa jag läst på länge.
Åh, Damon <3 <3
Du skriver alltid så rätt saker.
Hur tror du framtiden kommer se ut?
Jag har funderat lite på sånt där. Om utopier är omöjliga och att orättvisor ibland tycks avlösa varandra. Jag tror att ett samhälle aldrig kan vara problemfritt, men att vårt samhälle faktiskt på många sätt blir bättre och bättre (även om det blir bakslag ibland) med krympande orättvisor.
Åtminstone måste jag tro att det går att göra skillnad.
Skicka en kommentar
<< Home