Omslagspojke

Åh, äntligen får jag pryda ett omslag! Det är Gaudeamus, Stockholms Universitets kårtidning, som har gett mig äran att få pryda julnumret. Det blev tyvärr en väldigt corny bild, men som jag har skrivit tidigare så är jag och fotografier inte alltid bästa kompisar. Jag log på ungefär två bilder av ett tjugotal, eftersom jag inte vill le, jag är arg, jag vill se förbannad ut.

Men här är resultatet, ganska liten bild som tur är så du inte kan reta mig:

Gud skapade Photoshop av en viss anledning!!

Men intervjun är rätt bra och får mig att framstå som en politisk madman, vilket jag gärna själv ser mig som. På ett positivt sätt. Jag har inga politiska ambitioner så jag kör ganska hårt och rakt, och många ser mig nog som både jobbig och skön. Jag har fixat microvågsugnar, något som inte har ordnats på flera år, dessa kommer upp lagom till terminstart. Ett studentcafé är också på gång, jag har t.o.m. två driftiga grabbar som vill erbjuda bra billig mat och bra vegalternativ, något som det har varit brist på. Jag måste bara övertyga övriga medlemmar i kårstyrelsen.

Får jag inte igenom dessa två ynkliga krav, för mina tre mandat, så hoppar jag av koalitionen och joinar alliansen. Kåren måste mena allvar med att man vill skapa nya matalternativ på campus, annars kan vi lika gärna lägga ner hela grejen. Det är en så basal fråga, så att det blir ohållbart i längden att motivera studenter varför de ska betala sin kåravgift, när kåren är största ägare i det företag, HÖRS, som har monopol på området.

Sen funderar jag även på att ta ut mitt partibidrag och göra en kampanj mot ätstörningar bland unga tjejer. Det har jag skrivit om tidigare här, men det verkar inte finnas några pengar alls på kåren just nu. Kanske går att tigga lite pengar från kampanjpengarna ändå.

Nu sitter jag på det centrala Café 3:an och inväntar gliringar från alla kompisar. Jag fick en redan imorse av Gloria som tyckte att jag såg ut som en "snäll lallare".

Det kan bli en lång dag.