Varför bloggar inga blattar?

Efter ännu en stunds irrande på diverse bloggar, så får jag en uppenbarelse, du vet en sån där som man får ganska sällan, att när man väl får den så tappar man hakan. Bloggosfären är på väg att forma sig efter medieströmmen. Det är inte bara så att de främsta bloggarna består av vit medel- eller t.o.m. övre medelklass, det är också så att de bästa bloggarna hunsas in i diverse mediehus (i viss mån även jag), där man en dag kommer att sluta tillhörandes den gråa massa, man en gång så intensivt föraktade. Och då kommer vi sitta där och ha samma jävla problem som analyseras antingen från höger eller vänster. Svart eller vitt.

Jag försöker kolla på Knuffs topplistor och finner blott två namn som skulle tas för blattiga (är du typ polack eller islänning räknar jag inte dig till den kategorin) vid en första anblick. Sakine och Esbati. Den förre är mer intresserad av att slå mot förbudsivrare och lata studenter, och den senare kämpar för fullt mot högerdominansen inom bloggosfären. Inget fel i det. Lycka till båda två. Men vem tar upp frågorna som rör en invandrares vardag? Jag finns själv med på en av topplistorna, men jag ska hålla käften då jag inte har gjort särskilt mycket i denna sporadiska blogg. Jag är välintegrerad, har flyttat till Södermalm, pluggar på en högpresterande linje och har sammanställt en bok. Det är så långt ifrån en flyktings vardag man kan komma. Att jag handlar mina grönsaker i Rinkeby eller Skärholmen ger mig inte mycket streetcred längre. Alla kompisar från förr, är just kompisar från förr och det var länge sen jag bodde i Akalla och Husby.

Fast problemet är ju kanske ganska uppenbart. Det är inte så att man sätter sig och läser bloggar mellan att man kommer hem från nobben på arbetsintervjun tills man klär på sig och går ut för ännu en diss av dörrvakten. Varför skulle någon skriva för en publik som inte existerar. Eller så existerar de, jag vet, då vissa av dem skriver till mig. De kanske inte är många, men inte blir de fler när det inte finns något som tilltalar dem. Alltså nu behöver man så klart inte bara bry sig om blattefrågor och många uppskattar säkert Sakine, Esbati och alla andra bloggar. Men det är ändå en tydlig avsaknad i utbudet. De där frågorna och problemen som många av oss aldrig behöver ställas inför. Det finns t.o.m. de som på allvar tror att krogdiskriminering inte förekommer. Nej, måste kännas ganska skönt när man går runt med sina svenska vänner.

Så vems är felet. För det är ju inte du som bloggar som ska behöva ta ansvar för att andra ska börja blogga. Och du kan ju inte rå för att du är svensk. Nej, hur mycket vi än vill göra bloggen till något revolutionerande, så kommer det til slut hamna i samma fåra som allt annat vi människor ger oss in på. Det blir mainstream, det blir selektivt, det blir...inte vad vi hoppades på att det skulle bli.

Eller så får vi ta tag i det här. Uppmuntrar den där unga tjejen i slöja att börja blogga. Frågar killen nere på jourlivs. Tvingar kusinen att börja skriva om sitt uppfuckade förortsliv.


Eller ska vi låta saken bero, och ha det så där enkelt och skönt, som vi alltid haft det?


(Låt mig reservera mig mot ordet blatte, jag ska återkomma vad jag tycker om det i ett eget inlägg senare, och jag hoppas att ingen tar illa vid för användandet av ordet.)