Den nya kärleken
Vi är den fuckade generationen, som har glömt känslor. För vem har tid egentligen? Det enda jag bryr mig om är makt, pengar och någon rad i någon bok som förkunnigar att jag gjorde något av betydelse för mänskligheten. T.o.m. det sista är ju egentligen narcisstiskt. Något att skryta om för barnbarnen. Bara med en positiv bieffekt för omvärlden.
Det är lördag och första vårsolen gör att Götgatsbacken mer påminner om Ramblan i Barcelona. Och jag måste stanna upp för att beundra folkmassan. Våren är här. Förväntningarna skyhöga. I vår ska det ske. Allt det där man har gått och saknat under vintern.Värmen, uteserveringarna och känslorna. Man kommer äntligen vara kär och lycklig.
Exakt en vecka senare.
Tittar på SVD:s stora reklamkampanj. Ett stort rött hjärta istället för V:et. Ser Nordeas nätreklam som ritar ett bultande hjärta på personalen. ”Det är kärlek” hör jag folk säga om allt möjligt. Och så fortsätter det. Jag är inte bättre själv. Signerar min bok med ett hjärta. Avslutar mejl och inlägg på min blogg med ”Kärlek /Damon”. Vadå kärlek? Hur ger man kärlek genom ettor och nollor?
Eller kanske är det den nya definitionen av kärlek? Snabbt och enkelt. ”Relationship’s only 30 minutes long” som Lupe Fiasco rappar i mina hörlurar. Inga konsekvenser. Ett substitut för det som en gång var riktigt kärlek. Omtanke. För man vill ju visa uppskattning. Men vet inte riktigt hur. Eller det finns inte tid.
Själv vet jag inte när jag kände kärlek sist. Den enda kärlek man ger varandra är den natten mellan lördag och söndag. Den flyktiga kärleken, som aldrig har några konsekvenser. Inga bekymmer. Men heller ingen mening. Innerst inne längtar folk mer efter den där biten när man somnar med någon annan i sin famn, än själva sexet. Det trodde de inte, att de skulle klaga på att få ligga, när de var fjortisar.
Men vi är IT-generationen. Allt som finns naturligt kan jag reproducera. Genmanipulera. Bort med bieffekter. In med effektivitet. Så vi skapar alternativ. För allt som har med kärlek att göra säljer. Det spelar ingen roll om det är kärleksböcker eller kärleksörter. Släng in det magiska ordet och du har en succé. Vi är så svältfödda att vi köper vilket skräp som helst. Fråga min kompis som köpte kärleksparfymen. ”Feromoner som lockar det motsatta könet”. Tjena! Varför bry sig om personlighet och personlig kemi, när du kan lura fram attraktionen?
Och kanske är romantik och kärlek något förlegat. Något för noveller och skräpiga Hollywoodrullar. Det är ju inte logiskt egentligen. Det handlar enligt vissa forskare bara om kemiska signalsubstanser i hjärnan. Lyckoruset. Och sånt går alltid att ersätta. Kanske ett kärlekspiller?! Vem behöver Zoloft när man kan gå omkring och vara kär hela dagarna?
Eller ja, tro att man är kär.
Till dess så gör vi vårt bästa för att uppleva kärleken, eller det vi tror är kärlek, och framför allt så sprider vi den så mycket som möjligt för att inte omvärlden ska se vilka inhumana robotar vi har blivit. Så här kommer det. Kärlek från mig till dig. /Damon
Ps. Krönika från veckans Södermalmsnytt (eller någon annan av innerstadstidningarna), plocka upp en tidning och hånskratta åt min fula bylinebild! Tar jättegärna emot kommentarer och konstruktiv kritik, då jag inte direkt kan få det från tidningsläsarna. Eller ja, förutom att någon skrev en insändare förra gången om att jag var dum i huvudet...
Det är lördag och första vårsolen gör att Götgatsbacken mer påminner om Ramblan i Barcelona. Och jag måste stanna upp för att beundra folkmassan. Våren är här. Förväntningarna skyhöga. I vår ska det ske. Allt det där man har gått och saknat under vintern.Värmen, uteserveringarna och känslorna. Man kommer äntligen vara kär och lycklig.
Exakt en vecka senare.
Tittar på SVD:s stora reklamkampanj. Ett stort rött hjärta istället för V:et. Ser Nordeas nätreklam som ritar ett bultande hjärta på personalen. ”Det är kärlek” hör jag folk säga om allt möjligt. Och så fortsätter det. Jag är inte bättre själv. Signerar min bok med ett hjärta. Avslutar mejl och inlägg på min blogg med ”Kärlek /Damon”. Vadå kärlek? Hur ger man kärlek genom ettor och nollor?
Eller kanske är det den nya definitionen av kärlek? Snabbt och enkelt. ”Relationship’s only 30 minutes long” som Lupe Fiasco rappar i mina hörlurar. Inga konsekvenser. Ett substitut för det som en gång var riktigt kärlek. Omtanke. För man vill ju visa uppskattning. Men vet inte riktigt hur. Eller det finns inte tid.
Själv vet jag inte när jag kände kärlek sist. Den enda kärlek man ger varandra är den natten mellan lördag och söndag. Den flyktiga kärleken, som aldrig har några konsekvenser. Inga bekymmer. Men heller ingen mening. Innerst inne längtar folk mer efter den där biten när man somnar med någon annan i sin famn, än själva sexet. Det trodde de inte, att de skulle klaga på att få ligga, när de var fjortisar.
Men vi är IT-generationen. Allt som finns naturligt kan jag reproducera. Genmanipulera. Bort med bieffekter. In med effektivitet. Så vi skapar alternativ. För allt som har med kärlek att göra säljer. Det spelar ingen roll om det är kärleksböcker eller kärleksörter. Släng in det magiska ordet och du har en succé. Vi är så svältfödda att vi köper vilket skräp som helst. Fråga min kompis som köpte kärleksparfymen. ”Feromoner som lockar det motsatta könet”. Tjena! Varför bry sig om personlighet och personlig kemi, när du kan lura fram attraktionen?
Och kanske är romantik och kärlek något förlegat. Något för noveller och skräpiga Hollywoodrullar. Det är ju inte logiskt egentligen. Det handlar enligt vissa forskare bara om kemiska signalsubstanser i hjärnan. Lyckoruset. Och sånt går alltid att ersätta. Kanske ett kärlekspiller?! Vem behöver Zoloft när man kan gå omkring och vara kär hela dagarna?
Eller ja, tro att man är kär.
Till dess så gör vi vårt bästa för att uppleva kärleken, eller det vi tror är kärlek, och framför allt så sprider vi den så mycket som möjligt för att inte omvärlden ska se vilka inhumana robotar vi har blivit. Så här kommer det. Kärlek från mig till dig. /Damon
Ps. Krönika från veckans Södermalmsnytt (eller någon annan av innerstadstidningarna), plocka upp en tidning och hånskratta åt min fula bylinebild! Tar jättegärna emot kommentarer och konstruktiv kritik, då jag inte direkt kan få det från tidningsläsarna. Eller ja, förutom att någon skrev en insändare förra gången om att jag var dum i huvudet...
posted by Damon Rasti at 10:49
5 Comments:
Vilken uppryckning från senast! Fantastisk bra och inkännande skrivet! Bravissimo, Damon!
Känslor och kärlek är ju inte totalt sammanbundet med ett = tecken. Kärlek är en känsla, eller något fyllt av flera känslor men det betyder ju inte direkt att det är känslan som är kärlek. Det är ju så inviduellt vad man känner, hur man känner, hur ofta det känns och vad man söker efter. Gillar inte riktigt jämförelsen att att man inte skulle behöva Zoloft om man hade ett piller av kärlek. Jag har fått all kärlek, uppmärksamhet och sådant som rör de områdena i mitt liv. Men gjorde det mig lycklig, perfekt och alltid lika älskad som jag såg det? Nej. Zoloft gav mig inte det som kärlek kunde ge mig, men kärlek gav mig inte det som Zoloft skulle ge mig. Och det gjorde inte attarax heller. eller någon annan medecin.
Jag tror inte att man någonsin kommer att kunna beskriva vad kärlek och känslor är och vad det betyder för människor. Det är subjektivt. Och det är inviduellt. Men saken är väl den att vi alla behöver det på något sätt? Jag, personligen, uppskattar dock närhet av olika slag mer än ett sms med några bokstäver som beksriver något som sägs vara känslor.
Intressant skrivet ändå!
Jag tyckte du sa var sjätte vecka? Eller har det redan gått en månad?
Emanuel: Tack, kände själv att jag kunde skriva bättre när jag lät den mogna lite några dagar i taget, istället för att skriva den på en timme som sist.
Aenigma: Precis som du skriver så är det subjektivt, och det är ju det som är meningen med en krönika. Det är ingen absolut sanning utan bara min egen uppfattning. Tack för långt inlägg!
Elsa: Var fjärde vecka måste du stå ut med mig på köksbordet :)
Damon>> Om man ändå hade ett köksbord ;) Nä men jag blev nog mer glatt överraskad att tiden gått så fort och lite skraj (ska tiden verkligen gå så här fort?), kändes typ som att det var 2 veckor emellan.
Skicka en kommentar
<< Home