I väntan på strömmen

Att sakna laddare till sin dator och få använda en annan dator kan vara en hemsk upplevelse. Inte lika hemsk som att bo i Afrika och vara utsvulten och dessutom behöva vifta bort flugor hela tiden, men hemskt som i att det ger en ångestattacker och kraftigt försämrat syreupptagningsförmåga. Jag kommer osökt in att tänka på vad jag skulle ge bort ifall tjetjenska terrorister hotade att ta ifrån mig min dator och Internetuppkoppling. Min mobil? Självklart. Raka av mig allt hår? Det växer ut igen. Ett lillfinger? Antgaligen det också.

Jag är alltså så äckligt beroende av en plåtbit med elektroniska komponenter, att jag i ett hypotetiskt läge hellre skulle bli lemlästad än att ge upp det som egentligen håller mig fånge. Visst, 80% av allt jag gör på datorn är till nytta, både för personlig utveckling och utveckling av min plånbok. Men de där 20% när jag slösurfar och bara får tiden att gå skulle jag vilja ägna till annat.

Läsa ut Steinbeck-böckerna som jag inte har betat av än? Lära mig riktig spanska, istället för cerveza-spanskan som jag behärskar nu? Ta en kurs i filosofi och kanske förstå mig på meningen med livet? Så mycket att göra, så lite tid. Svåra val.

Jag tror att jag fortsätter att surfa runt för att se om jag hittar svar på mina frågor...