Allt om Iran - del 1
Detta är alltså den första serien om Iran. Folket, kulturen och sevärdheterna. Och lite historia:
Irans huvudstad är Teheran, som inklusive förorter har cirka 11 miljoner invånare, en siffra som skiftar i olika undersökningar. Dess andra stad är Esfahan, den stad där jag är född, som stoltserar med ett par miljoner invånare. Man kan väl kanske säga att det är Irans Göteborg. Folk har en roligare dialekt, och det finns lite lillebrorskomplex.
Esfahan har dock tidigare varit huvudstad i Persien, som Iran hette fram till 1935. Enligt de böcker jag har läst, begärde kungen 1935 att omvärlden skulle sluta använda begreppet Persien och börja använda det ord som befolkningen själva använde om landet, Iran. Iran härstammar från ordet Ayran, en beteckning för ordet arier, och det ska tydligen varit så att kungen inspirerats av de rasideologiska tankar som svepte över Europa och Tyskland. Namnbytet skulle markera att iranier var stolta arier, och ett överlägset folk.
Än idag är det en vanlig iransk grej, att hävda att man härstammar från arierna. Jag minns hur jag och en iransk klasskompis var stolta på högstadiet, när vi läste om Hitler, över att vara arier. Vi skojade om att vi kunde gå med i VAM. Då var jag 14. Det är lite beklämmande att höra fullvuxna (till ålder bara kanske) prata om att de är arier.
Den nämnda kungens son, skulle bli den sista monarken (Shah på persiska) i Persiens drygt 2500-åriga historia. En intressant historia är den om den iranska premiärministern, Mohammed Mossadegh, en mycket populär man som utsågs till årets man av Time Magazine 1951, men som avsattes efter en kupp av CIA (!) och britter, p.g.a. att han ville ha ut de utländska krafter som försökt styra landet i många år. Detta är något som fortfarande upprör iranier, då regeringen i fråga var demokratiskt vald av folket, och dåvarande amerikanska utrikesministern Madeleine Albright beklagade sig år 2000 över denna, CIA:s första statskupp, och hur den försvårade Irans demokratiska utveckling. Läs mer på Wikipedia.
60- och tidiga 70-talet innebar en ekonomisk uppsvingning för landet, moderniseringen fortlöpte väl, och Shahen hade goda förindelser med USA. Det iranska kungahuset var väl omskrivet i exempelvis svensk skvallerpress, och folk här döpte t.o.m. sina barn efter de iranska kungafamiljen. Iran var något exotiskt och trevligt i omvärldens ögon. Samtidigt kom uppgifter om hur Shahen roffat åt sig stora rikedomar, och hur hans säkerhetspolis SAVAK, som skapats med hjälp av amerikanska och israeliska rådgivare, torterade och avrättade politiska motståndare.
De islamistiska rösterna talade om förändring, rättvisa och ett avlägsnande från den västerländska kultur som Shahen försökt att påskynda folket. Detta ledde slutligen till den iranska revolutionen och att Khomeini, en shiamuslimsk ledare, kom till makten 1979. Iran har sedan dess gått i en mer bakåtsträvande riktning, och de förändringsvindar som blåste vid sekelskiftet, har ersatts av den nuvarande presidenten Ahmadinejads strikt islamistiska världssyn. Den med störst makt i dagens Iran är den andliga ledaren Khamenei, som ersatte Khomeini efter dennes död.
Detta var lite kortfattat om bakgrunden. Nästa avsnitt kommer att vara mer lättsmält.
Irans huvudstad är Teheran, som inklusive förorter har cirka 11 miljoner invånare, en siffra som skiftar i olika undersökningar. Dess andra stad är Esfahan, den stad där jag är född, som stoltserar med ett par miljoner invånare. Man kan väl kanske säga att det är Irans Göteborg. Folk har en roligare dialekt, och det finns lite lillebrorskomplex.
Esfahan har dock tidigare varit huvudstad i Persien, som Iran hette fram till 1935. Enligt de böcker jag har läst, begärde kungen 1935 att omvärlden skulle sluta använda begreppet Persien och börja använda det ord som befolkningen själva använde om landet, Iran. Iran härstammar från ordet Ayran, en beteckning för ordet arier, och det ska tydligen varit så att kungen inspirerats av de rasideologiska tankar som svepte över Europa och Tyskland. Namnbytet skulle markera att iranier var stolta arier, och ett överlägset folk.
Än idag är det en vanlig iransk grej, att hävda att man härstammar från arierna. Jag minns hur jag och en iransk klasskompis var stolta på högstadiet, när vi läste om Hitler, över att vara arier. Vi skojade om att vi kunde gå med i VAM. Då var jag 14. Det är lite beklämmande att höra fullvuxna (till ålder bara kanske) prata om att de är arier.
Den nämnda kungens son, skulle bli den sista monarken (Shah på persiska) i Persiens drygt 2500-åriga historia. En intressant historia är den om den iranska premiärministern, Mohammed Mossadegh, en mycket populär man som utsågs till årets man av Time Magazine 1951, men som avsattes efter en kupp av CIA (!) och britter, p.g.a. att han ville ha ut de utländska krafter som försökt styra landet i många år. Detta är något som fortfarande upprör iranier, då regeringen i fråga var demokratiskt vald av folket, och dåvarande amerikanska utrikesministern Madeleine Albright beklagade sig år 2000 över denna, CIA:s första statskupp, och hur den försvårade Irans demokratiska utveckling. Läs mer på Wikipedia.
60- och tidiga 70-talet innebar en ekonomisk uppsvingning för landet, moderniseringen fortlöpte väl, och Shahen hade goda förindelser med USA. Det iranska kungahuset var väl omskrivet i exempelvis svensk skvallerpress, och folk här döpte t.o.m. sina barn efter de iranska kungafamiljen. Iran var något exotiskt och trevligt i omvärldens ögon. Samtidigt kom uppgifter om hur Shahen roffat åt sig stora rikedomar, och hur hans säkerhetspolis SAVAK, som skapats med hjälp av amerikanska och israeliska rådgivare, torterade och avrättade politiska motståndare.
De islamistiska rösterna talade om förändring, rättvisa och ett avlägsnande från den västerländska kultur som Shahen försökt att påskynda folket. Detta ledde slutligen till den iranska revolutionen och att Khomeini, en shiamuslimsk ledare, kom till makten 1979. Iran har sedan dess gått i en mer bakåtsträvande riktning, och de förändringsvindar som blåste vid sekelskiftet, har ersatts av den nuvarande presidenten Ahmadinejads strikt islamistiska världssyn. Den med störst makt i dagens Iran är den andliga ledaren Khamenei, som ersatte Khomeini efter dennes död.
Detta var lite kortfattat om bakgrunden. Nästa avsnitt kommer att vara mer lättsmält.
posted by Damon Rasti at 11:44
9 Comments:
Nice :D
Jag tycker att detta är jätte intressant...måste erkänna att jag vet väldigt lite om iran och väntar därför spänt på nästa del för att få veta mer :)
Var det inte så att Iran av iranierna själva alltid kallades för Iran?
Anonym: Tack för cred, jag behöver få reda att ni tycker att det är intressant!
Hossein: Jo, men jag tyckte att det framgick genom min text "..begärde kungen 1935 att omvärlden skulle sluta använda begreppet Persien och börja använda det ord som man själva använde om landet, Iran"...eller?
Okej, missade det. Känns som att det är lätt att misstolka det som att du menar att det hette Persien i Iran ända tills 1930-talet då Pahlavis farsa får för sig att ändra det och sen vill att även omvärlden ska göra så.
Inte för att jag försöker försvara honom.
Hossein: Hmm, jag kanske var otydlig, lika bra att jag ändrar till ordet befolkningen!
Intressant - ser fram emot nästa del!!
härligt!
detta var ingenting nytt för mig men tycker verkligen det är bra att du som kan nå ut till en större publik uppmärksammar det. tycker tyvärr att folks kunskaper är väldigt begränsade. och jag ogillar starkt folk som utan att känna till bakgrunden till saker och ting ändå skapar sig en egen uppfattning om händelser som visas på nyheterna. och just iran är ju ett väldigt uppmärksammat land som får ganska mycket skit. säger inte att det är ett felfritt land men folk bör ändå känna till saker som även Storbrittannien och Amerika orsakat, såsom kuppen mot Mossadeq.
tack damon!
kul läsning damon,BÖRJA SKRIV NÄSTA DEL NU :)
/hami
Håller med tidigare kommentarer, jätteintressant. Väntar med spänning på nästa del :)
Skicka en kommentar
<< Home