Persepolis

Förra helgen tog jag med mamma och flickvän, och såg den animerade filmen Persepolis. Filmen bygger på serieböckerna med samma titel av Marjane Satrapi, och behandlar hennes barndom i Iran under revolutionen, och om hur Iran gick från ett modernt till ett bakåtsträvande samhälle. Med enkla svartvita bilder lyckas filmen leverera en hel del humor, vid sidan av allvaret, med t.ex. Iraks anfall.

Igenkänningsfaktorn är hög för exiliranier. Även om språket är franska, tar man snabbt till sig karaktärerna och deras vardagliga oro, som genomsyrar det iranska samhället. Men även för andra människor är det en lärorik lektion i både iransk historia och samhällskunskap. Eller som min tjej konstaterade, "nu känns det som att jag förstår lite mer".

Till slut kunde inte våra tårar hållas tillbaka, det förflutna gjorde sig allt för påmind. Samtidigt infinner sig lättnaden efter filmen, över att man har klarat sig ifrån eländet så pass mycket bättre än många andra.

Marjan är numer bosatt i Frankrike där henne böcker, liksom i många andra länder, är en stor succé. Filmen rullar på ett antal biografer, men alldeles för få tyvärr. Ladda inte ner smala filmer, såvida ni inte bor i orter där de aldrig kommer att visas (då kan man ju faktiskt köpa DVD.en om man vet att man vill ha filmen), de är värda era 80 kronor.