Sambaskandalen

Eftersom jag knappt har haft tid för den här bloggen, så ska jag dela med mig lite av en text som jag ville få in på Gringo, som dock ville att jag skulle skriva en annan text. Något som jag tyvärr inte har haft tid till. Vad jag tycker om Gringo ska jag skriva i en separat post. Texten är ju såklart lite inaktuell, men den beskriver ett fenomen i samhället som genomsyrar fler händelser än lite fotbollsbus.

"Var det bara jag som började skratta åt att det bara var blattar som sprang in på plan i Brasiliens uppvisningsmatch på Råsunda? Det var ju liksom inga Terror-Tommys, utan sköna förortkids, som såg sin chans att göra något galet. Få lite spotlight. Något som mina barndomskompisar lätt gjort, med ett litet vad innan. Men ingen skriver om det här? Jag gillar att man inte pekar ut blattar som ansvariga. De är lika mycket svenskar som den där blonda snubben på kaviartuben. Men man kan samtidigt inte sticka huvudet i sanden. Jag tror jag vet varför. För egentligen handlar det om machokultur och utanförskap i en smutsig blandning. Att våga visa att man är man och kan springa in på plan, slå ner killen som jiddrar, eller hugga vakten. Och samtidigt ett desperat rop på hjälp, för man inser att ingenting spelar roll. Det finns inget som hindrar dig från att göra det. Du kommer ändå inte sitta med i en regering. Det blir aldrig någon Nobelmiddag för dig, om du inte får städjobbet på Stadshuset. Ingen vill veta var i Kista, du köpt din tröja.

Mellantext

Så du står på Råsundas läktare. Och har en chans. En chans att göra något historiskt. En chans att bli kung. Vem kan motstå?