Hetaste modeaccessoaren just nu - De egna kidsen
"Vad är det för fel på er föräldrar som klär upp era barn som
vore de fotomodeller och prackar på dem så jävla mycket
medvetenhet att man undrar om de verkligen är 10, för
de ser ut som 20. Visst ska man få klä sig snyggt. Men det har
eskalerat till helt nya nivåer, och det handlar inte enbart om utseende
längre. Det är en attityd och livsstil. Och det hände medan
vi blinkade.
Jag sitter på tuben. Killarna som sitter bredvid mig är max
11 år. De ser ut som fotomodeller, och diskuterar den enes Lacoste-
piké. Den ene har rockfrisyr och kläder som skriker sex
appeal. Han spelar tydligen i ett band. Snart kommer de in
på brudar. De diskuterar allt mellan hångel och porr. Jag
vill ge dem varsin smäll, men sitter stilla av förundran. Vad
lär ni ut till barnen egentligen?
Har media övertagit allt ansvar, nu när ni har passerat 30 och
försöker att finna er själva? Era barn har blivit en del av
er image. Precis som Paris Hilton-kopiorna klär upp den lilla chihuahuan
som de bär i väskan, så har ni degraderat era avkommor
till blott accessoarer. Vad hände med att få vara barn, slippa tänka
på utseende och ha fula kläder som man skäms över när man tittar
i gamla fotoalbum? Vem fan låter sin dotter gå i stringtrosor
när hon är 12? Omöjligt säger du. Vardagsmat säger jag. Och det
blir inte bättre. Det främsta argumentet brukar vara att man inte
vill att ens eget barn ska bli mobbat. Så var är då gränsen? När
ska det vara nog? Vill du ha ett barn som bara följer strömmen,
eller en stark självständig individ som bygger sina värderingar
på egna tankar?
Jag var en mobbad nörd och sämst klädd i klassen, men min
mamma lärde mig integritet och hänsyn, och det har gått
jäkligt bra för mig. Bättre än för någon annan i den klassen
kanske. Jag tror att det mycket handlar om att ni vill visa upp
era barn. Att få höra någon säga att era barn är hippa, nu när
ni längre inte kan vara det själva. Några skyltdockor som ni
kan släpa runt på, och ta cred för.
”Titta, det här är min snygga son!" Det är lite som min pappa
alltid ville att jag skulle bli läkare. Enbart för statusen och
att han aldrig fi ck chansen själv. Du kan göra det bra enkelt
för dig, och avfärda mig som en bakåtsträvande proggtyp.
Eller så tar du den hårda vägen, säger nej till ditt barn och
blir hatad och föraktad. Men du har samtidigt gett ditt barn
möjligheter och en karaktär som inte går att fynda i någon
Lindebergtröja…
*Min krönika publicerad i förra veckans tidning!
vore de fotomodeller och prackar på dem så jävla mycket
medvetenhet att man undrar om de verkligen är 10, för
de ser ut som 20. Visst ska man få klä sig snyggt. Men det har
eskalerat till helt nya nivåer, och det handlar inte enbart om utseende
längre. Det är en attityd och livsstil. Och det hände medan
vi blinkade.
Jag sitter på tuben. Killarna som sitter bredvid mig är max
11 år. De ser ut som fotomodeller, och diskuterar den enes Lacoste-
piké. Den ene har rockfrisyr och kläder som skriker sex
appeal. Han spelar tydligen i ett band. Snart kommer de in
på brudar. De diskuterar allt mellan hångel och porr. Jag
vill ge dem varsin smäll, men sitter stilla av förundran. Vad
lär ni ut till barnen egentligen?
Har media övertagit allt ansvar, nu när ni har passerat 30 och
försöker att finna er själva? Era barn har blivit en del av
er image. Precis som Paris Hilton-kopiorna klär upp den lilla chihuahuan
som de bär i väskan, så har ni degraderat era avkommor
till blott accessoarer. Vad hände med att få vara barn, slippa tänka
på utseende och ha fula kläder som man skäms över när man tittar
i gamla fotoalbum? Vem fan låter sin dotter gå i stringtrosor
när hon är 12? Omöjligt säger du. Vardagsmat säger jag. Och det
blir inte bättre. Det främsta argumentet brukar vara att man inte
vill att ens eget barn ska bli mobbat. Så var är då gränsen? När
ska det vara nog? Vill du ha ett barn som bara följer strömmen,
eller en stark självständig individ som bygger sina värderingar
på egna tankar?
Jag var en mobbad nörd och sämst klädd i klassen, men min
mamma lärde mig integritet och hänsyn, och det har gått
jäkligt bra för mig. Bättre än för någon annan i den klassen
kanske. Jag tror att det mycket handlar om att ni vill visa upp
era barn. Att få höra någon säga att era barn är hippa, nu när
ni längre inte kan vara det själva. Några skyltdockor som ni
kan släpa runt på, och ta cred för.
”Titta, det här är min snygga son!" Det är lite som min pappa
alltid ville att jag skulle bli läkare. Enbart för statusen och
att han aldrig fi ck chansen själv. Du kan göra det bra enkelt
för dig, och avfärda mig som en bakåtsträvande proggtyp.
Eller så tar du den hårda vägen, säger nej till ditt barn och
blir hatad och föraktad. Men du har samtidigt gett ditt barn
möjligheter och en karaktär som inte går att fynda i någon
Lindebergtröja…
*Min krönika publicerad i förra veckans tidning!
posted by Damon Rasti at 02:38
7 Comments:
Har du fått någon respons på krönikan?
Det var någon insändare i veckan som tyckte att jag var dum i huvudet och att jag inte visste hur det var att ha egna barn :)
Då vet man att man är på rätt väg. Men nu skulle jag vara tacksam för respons från mina bloggvänner...
Tja, om du nu vill ha åsikt: Jag tycker att det känns som att du har så mycket aggressioner att det på något sätt tar över ditt omdöme... Du svär, förfäras och är ganska nyanserar ingenting i ditt resonerande. Svartvitt. Antingen är man bratmorsa eller töntmorsa.
Var din uppväxt med töntiga kläder verkligen ideal? Kanske hade det vart skönare att få ha en mellanväg? Att klädmedvetna kids får vara med och bestämma vad de vill ha på sig, men att föräldrar är med och leder? Så att string för 12-åringar undviks?
Du verkar vara ute efter att sätta likhetstecken mellan nörd och självständig, brat och död fisk. Jag är inte säker på att det är så enkelt. Eller att du kommunicerar det du menar särskilt tydligt.
För samtidigt tror jag du är något på spåret.
Tycker det var jättebra skrivet! Förstår mig inte heller på föräldrar som inte låter sina barn vara barn med egna viljor.
Mhm, det där är sjukt. Jag satt bredvid två pinnsmala (som tjejer kan vara i den åldern) ca 12åriga tjejer i bastun i simhallen. De diskuterade bantingsmetoder och den ena sa att man kan svettas bort fettet, så de enades om att sitta länge i bastun... Någonstans där kände jag mig tvungen att lägga mig i... =)
Dum i huvudet? Hehe, människor är lustiga ibland.
Jag tycker du träffar ganska mitt i prick.
Det är endast mänskligt att vilja bli accepterad, men det måste finnas ramar för vad det får innebära. Hoppas ungarna går i skolan.
Jag spottar på föräldrar som klär upp sina barn. Jag gör också gärna en skillnad mellan det och det faktum att 11-åringar kanske är ovanligt modefixerade. Om kidsen är manipulerade är det en annan femma. Men jag har jobbat med små barn och vet att de skiter i mode, fullständigt. När flickan ser ut precis som sin uppklädda morsa då vet man vem det är som håller på. Det är bara dumhet. Jag menar, vad har det med uppfostran att göra? Om barnet skiter i det, då ska du, förälder, också göra det, och så länge du inte kan svara mig VARFÖR, då kommer jag bara anta att du är dum i huvet.
Skicka en kommentar
<< Home