Feministkillar får inte ligga

Aftonbladets kolumnist Ronnie Sandahl säger aldrig hora. Han har t.o.m. gett ut en bok med den titeln. Tyvärr för honom gillar merparten av tjejerna tuffa machokillar. Med attityd. En gammal myt? Hård fakta! Vilket kan bekräftas på en krog nära dig. Senast jag läste hans texter hade han tydligen blivit dumpad. Såg han det inte komma?

Nu uppmuntrar jag ingen att säga hora. Men det är inte svart eller vitt. Man får anpassa sig till marknaden. Lite tuffhet har inte skadat någon. Jag älskar det oavsett om det är hos en tjej eller kille. Det är en av de saker som vi inte kan förklara. Vi gillar att bli dominerade. Vem vill ha en mjukis som bara ligger hemma och visar känslor? Så långt har inte evolutionen tagit oss, att vi helt har blivit kvitt den djuriska instinkten. Så man får spela spelet utan att överge sina principer. Jämställdhetskampen lider inte av att jag är lite kaxig mot en tjej. Eller att hon är kaxig tillbaka. Det kallas för flirtande. Och flirtande är en konst utan universella regler.

Samtidigt som jag avnjuter en perfekt Mojito på fina baren Ljunggrens, pratar jag med två tjejer, som på många sätt är typiska för Söder. Kläderna, karriären och kallpratet. På något sätt lyckas vi styra in konversationen på ämnet genus. Det är ofta som förvirrade singelkillar ska använda det som raggningsmetod, för att framstå som the good guy. Så jag försöker att undvika det. Åtminstone ute på krogen. Jag drar det max till att säga åt någon svennig kille som svamlar om ”luder” inne på pissoaren. Det leder ofta ingen vart, men jag har svårt för att hålla käften. Och jag gillar att provocera. Och rätta folk. Hursomhelst.

Jag framför min teori om varför feministkillar inte får ligga lika mycket. Man ses som för snäll och omtänksam. Båda tycker att jag har fel, men skrattar och frågar om ”den är vetenskapligt bevisad”. Antagligen tycker de att jag är intressant för de vill att jag ska komma och sitta hos dem. Kanske har de inget bättre för sig. De lyssnar på vad jag säger, och är till en början engagerade, men ju fler genusteorier jag lägger upp, desto mer flackar deras blickar åt annat håll och andra killar. Jag bestämmer mig för att göra ett litet snabbtest. Jag byter spår och växlar till mitt kaxiga och nonchalanta jag. Den som dissar och driver med dem. Effekten låter inte vänta på sig. Jag är åter Alfahane och någon de vill ha liggande över sig i natt. Till slut dumpar den ena sin tjejkompis och frågar rakt ut. ”Hem till dig eller mig?”

Mina tankar är dock hos någon annan. Jag vill skrika att jag precis har bevisat min teori, men inser absurditeten och det slutar med att jag ensam går iväg och käkar en fylleburgare. Tjejen i kassan ler mot mig som vore hon synsk, seendes triumfen i mina ögon. Jag blinkar och påbörjar min segerparad hemåt.
Fast samtidigt som skräpmaten tränger undan alkoholen som fyllt och berusat mina celler, inser jag min Pyrrhusseger. Vore det inte en bättre värld om Ronnie fick ligga mer än de som alltid säger hora?


Min krönika från veckans tidning, som av någon outgrundlig anledning fick rubriken "Snälla killar får inte ligga", vilket inte alls var min point.