30 är det nya 20, M.K....

Jag väljer att konsekvent ignorera alla dessa "Oj är du 27, du börjar ju bli GAMMAL"-människor som verkar gilla att omge sig runt mig. När jag var tonåring så hängde jag bara med äldre grabbar. Då var det ballt. Nu hänger jag mest med folk som är max 25. Resten verkar ha gett upp livet, eller åtminstone dragit i någon handbroms. Kanske är det en oskriven lag i vår natur. Någon bestämde för riktigt många år sen, att den dagen du når 25 så är det nog. Inget mer supande tills du spyr, varje helg. Nu måste du skaffa dig ett riktigt jobb. Sex utan kådis kan leda till underhållsbidrag eller pinsamma telefonsamtal till ungdomsmottagningen (där du egentligen inte får gå, för du är för gammal). Var för sig vettiga regler att leva efter. Men att de blir mer praxis efter 25 fascinerar mig. Fast de senare åren har detta luckrats upp. Det är ok att slacka om man är 30 också. "30 is the new 20" som Jay-Z skulle ha uttrycket det.
Sen finns det ju alltid folk som struntar i allt detta. Som är 37 och fortfarande säsongare på Mallis.

Jag står vid min port och har köpt fyra Kitkats för 20 kr, som ska bli mitt sällskap på söndagskvällen. Det kommer snart visa sig att det ska dröja en stund innan jag får avnjuta dessa frasiga chokladbitar från äckliga Nestlé. Jag kommer inte på koden till min port. 3530. Nej, det var till en kompis port. 4096. Just det, PIN-koden till min mobil. 2845. Fan, det var koden tilll mitt bankomatkort (Snälla, sprid inte detta vidare, det är ett brott mot det avtal som jag har skrivit med Nordea.) Hade det varit mobilen eller bankomatkortet så hade jag varit körd. Three strikes and you're out.

I detta läge inser jag att jag kan öppna porten med nyckeln. Men stoltheten har tagit överhanden. Jag vägrar att gå in tills min, enligt mig, enorma hjärna, har jobbat tillräckligt hårt, för att leverera kombinationen på fyra siffror. Plötsligt ser jag att en av grannarna är på väg ut. Det här blir svårhanterat, för nu måste jag låtsas som att jag inte ska in. Jag tar upp mobilen för att simulera upptagenhet. I samma skede kommer herr hjärna på koden och jag slår triumferande in 4125.

"Jag kunde det" hinner jag utbrista förtjust samtidigt som grannen öppnar dörren. Hon tittar på mig, som vore jag fem. Hon ler förskräckt och lämnar mig firandes med min Kitkat i handen.