Min dubbelgångare Nuri

Får ett mejl från en vän, som har läst om utdelningen av Blattepriset. En av vinnarna, journalisten Nuri Kino, ska tydligen vara väldigt lik mig. Jag ler lite och börjar googla. Jag kommer till killens hemsida och fryser till med blicken. Killens mun och näsa är på pricken lik mig, och det är bara håret som gör att jag kan försäkra mig om att jag inte lever dubbelliv. Om man scrollar ner så att bara glasögonen syns skulle antagligen min egen mamma skrika "Damon, ghaza amade shod" (Maten är klar!).

Jag har under de senaste åren flera gånger blivit förväxlad med en annan person i många olika sammanhang. En gång kom två italienska maffiagubbar fram till mig på Caféet, och frågade hur det var med farsan och om allting gick bra. En annan gång kom ett gäng syrianska grabbar fram till mig på Alladin (ja, det äckliga vuxenstället a.k.a köttmarknaden) och kramade om mig och jag kramade tillbaka, och en minut senare när jag inte kunde svara tillbaka på deras språk så gick de snopna vidare. Folk har rent ut sagt till mig att jag är väldigt lik en annan kille de har sett.

Jag har alltid velat hitta denne look-a-like och det kanske är så här nära jag kommer.

Nuri, hör av dig! Du kan bli den tvillingbror jag aldrig haft. Vi kan dejta samma tjej, utan att hon märker skillnad. Vi kan gå in på museer och betala ett inträde, vi kan t.o.m. lura våra mammor nån gång. Världen är vår. There is no end to the madness!