tisdag, augusti 14, 2007

Att adda eller att addas!

I och med att halva Sverige nu har upptäckt Facebook, så ploppar det upp nya friend requests i mejlen dagligen. Jag har faktiskt inte orkat ta tag i den här trenden, och blir mest irriterad när folk skickar töntiga grejer som att "you've been vampire biten by X". Jag reggade ett konto, och folk började adda mig. Nu har jag kommit till en fas där jag kanske har ett trettiotal kompisar, och då känns det lite som att folk kommer undra om jag har så få vänner, när jag ser att alla andra har hundratal "vänner" på sina listor.

En sak bör klargöras. Det handlar inte om vänner, i den betydelsen som det hade i vardagligt 1900-tals-tal, utan det kan vara någon som du har sett på gatan typ. Det hände häromdagen, att en tjej som jag skakade hand med på en biograf på tisdagen, addade mig på torsdagen. Nu är vi alltså "vänner".

Nu har jag insett att jag måste börja adda folk för att det ska framstå som att jag också har "vänner". Men problemet är att jag är lite för stolt för att adda vissa människor. Vissa är jag lite för ball för, då jag anser de stå lägre än mig på näringskedjan. Vissa vill jag inte adda, för att de inte ska tro att jag ser upp till dem. Skulle precis till att adda Johan Wiman, en kompis kompis som jobbar med TV, och då kände jag bara "den där jäveln ska fan inte tro att jag försöker bli vän med honom bara för att han är känd" fastän han i själva verket är en riktigt soft snubbe att hänga med. Å andra sidan så såg jag en gammal skolkompis, och tänkte att "hon ska fan veta att jag inte är den där tönten i klassen längre, hon får adda mig".

Och då sitter jag här och våndas med dessa världsproblem istället för att göra något vettigt av dagen.

9 Comments:

Anonymous Nyfiken said...

Är du inte lite fööör ärlig ibland? Vad gör du om han läser det här?

2007-08-14 15:47  
Anonymous Elsa said...

Hehe, så viktigt är det inte, jag ser det mer som att dom som har 100 vänner typ har addat folk dom "sett på stan", har flera jag känner som jag inte har nån lust att adda just för att vi egentligen inte har nån riktig kontakt trots att vi har träffats. Min kompis och jag pratade om det här igår och hon tyckte det var jätteskumt att nån snubbe hon knappt hade snackat med hade addat henne..fast egentligen borde man ju se det som nåt positivt, för det är ju ett lätt sätt att lära känna nån man annars kanske inte skulle lära känna...

2007-08-14 18:10  
Anonymous Noselodice said...

Läste en intressant krönika om detta, att allt fler lägger ut inte bara sitt eget, utan även andras, privatliv på nätet. Bl a på Facebook.
http://alt.tech.idealist.nu/?p=24

2007-08-14 21:01  
Anonymous katti said...

"Vissa är jag lite för ball för, då jag anser de stå lägre än mig på näringskedjan. "

gud vilken soft snubbe du är.

2007-08-14 22:36  
Blogger Damon Rasti said...

Nyfiken: Det har nog hänt redan, Förklarar lite senare!
Elsa: Det är åtminstone ett snabbt sätt att skaffa sig nya kontakter.
Noseldice: Men jag måste erkänna att jag älskar alla uppgifter som man kan få reda på om människor, fast visst är det lite farligt.
Katti:Ödmjukhet is my middle name.
Du skrev förresten på något annat inlägg om min italienska, och jag tror att jag glömde att svara, men kan säga att ett helt inlägg är på gång som svar!

2007-08-14 22:51  
Blogger droger said...

Äh, nu larvar du dig bara Damon! :)

Anledningen till att Facebook funkar är för att det är ett underbart sätt att ha kontakt med vänner på. Faktiskt. Visst finns det massa skräp-appar som zombie-skiten, men också många som är bra som Flickr-import eller My Question.

Jag använder facebook som ett verktyg för att dela med mig av mitt liv till folk som jag gillar och för att ta del av deras liv.

Att lämna ut saker om sitt liv till folk som man inte alls känner eller vet vilka de är, det är fruktansvärt ointressant. På samma sätt som det är ointressant att veta vad folk jag inte känner håller på med. Därför vill man inte ha folk man inte känner eller litar på på sin friends-lista på Facebook - precis som i verkliga världen.

Jag har fått requests från folk som känt igen mig från Feber som jag har nobbat, inte för att vara dryg eller så utan för att man måste dra privat-gränsen någonstans. Jag vill ju inte att okända människor ska få noteringar om vad jag gör och pysslar med.

Nu är inte Facebook stängt på det sättet, det som skrivs på Facebook stannar nog inte på Facebook direkt. Men en bra regel är att lägga till folk utifrån hur nära du vill släppa in personen ifråga.

Inte över hur cool du kommer att verka.

Sen så lägger man säkert till folk i rent adressboks-syfte rätt ofta, har hittat en hel drös med folk som inte haft kontakt med på mycket länge!

2007-08-15 00:44  
Anonymous katti said...

hm. njae, det var nog inte jag trots allt. kan ingenting alls om italienska. senaste gången jag kommenterade var nog när svd skrev ngt om dig o din kollega o tjuvlyssnat o du blev irriterad på ngt som jag poängterat som ganska vanligt beteende bland snubbar.

men inget om italienska, nej nej.

2007-08-15 01:22  
Blogger Damon Rasti said...

Roger: Skulle jaaag larva mig? Get outta here. Jag kritiserar inte Facebook i sig, jag roar mig över addandet. Du och jag har ju jobbat tillsammans och har något gemensamt. Jag snodde några från din list, hoppas det är ok, förresten ;)
Katti: Oj, jag blandade ihop dig med Katta, my bad!

2007-08-15 09:33  
Anonymous hanan said...

oj, jag tänker också jättemkt på dethär med addandet. nu måste jag gå in flera ggr om dagen på mina "vänners" sidor och kolla om dom har fått flera vänner, och kolla deras vänlistor efter personer jag ev. kan lägga till också.

sen har jag insett att de ser när jag är online, och då kommer jag verka som en facebooksucker, som verkligen inte har ngt bättre för sig. (vilket jag är)

2007-08-23 15:24  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home

Bloggtoppen.se