Tourettes syndrom - Part 2

Jag kom att tänka på detta i och med det förra inlägget. Jag vet antagligen inte särskilt mycket om denna sjukdom. Ok, lite mer än medelidioten som tror att man går omkring och svär hela dagarna. Jag har förstått att man kan ha tics, och slänga ur sig vissa ord. Har aldrig orkat kolla på Wikipedia. Ändå tror jag att jag kan ha en släng av sjukdomen. Jag tänker mycket. Ibland för mycket. Så det händer att jag kan ha svårt att skilja på "in words" och "out words". Jag säger något som jag tänker. Det är lite George W Bush över mig.

Senast detta hände var när jag var på dejt med S. Vi hade cyklat bort till Café Sofo som en vän driver, och käkat en god sallad. Allt var frid och fröjd. Ja, förutom att jag var kissnödig. Dock var toaletten upptagen när vi skulle cykla hem, så jag tänkte att "äsch, jag håller mig väl". Jag hade inte tänkt på det lilla faktum att när man väl sätter sig på cykeln så trycker det mot blåsan. Ganska snart insåg jag att mina närmaste 15 minuter här i livet skulle gå ut på att hålla sig.

Då var vi i det stadiet, där vi fortfarande inte nämnt kiss, visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var tvungen att vara tyst för att koncentrera mig. Och jag kunde inte gärna stanna cykeln för att kissa. Tänk om jag skulle ha varit bajsnödig då? Man kan inte nämna bajs innan man ens har diskuterat kiss. Hon brukade "gå på damrummet", medan jag "skulle pudra näsan". Att ens prata om tvåan innan vi hade uttalat ordet för ettan, fanns inte. Tankarna började skena iväg.

Någonstans här svartnar mina ögon. Några sekunder är oklara, men jag känner hur min mun slutligen öppnas, och som i värsta ultra rapid hör mina öron "KISS OCH BAJS" uttalas. Eller antagligen så skrek jag orden eftersom S tvärnitade med cykeln.

-Vad sa du? undrade hon förvånat. - Haha, det var inget, jag tänkte på något helt annat, ljög jag. För det var exakt det jag tänkte på. KISS OCH FUCKIN BAJS. Men jag hade inte planerat att dela med mig det till henne, och definitivt inte till oskyldigt folk som gick på Tjärhovsgatan.

Några veckor senare så kunde jag till slut berätta sanningen. I ett kommande inlägg ska jag berätta om en annan gång som min mun ställde till det för mig. Som bonusinfo kan nämnas att jag höll mig hela vägen hem.