Helt utvilad...nästan!

Jag såg inte mycket av Karlstad. Däremot var jag i en lugn gemytlig liten ort, och det var väl precis vad jag behövde. Värdparet var mycket trevliga, och jag kände mig väldigt hemma.
Sista morgonen ville jag faktiskt stanna kvar en dag till. Men istället blev det Grythyttan och en härlig lunch, och vidare till ett regnigt Stockholm, där det tog ca 4 timmar innan vi bestämde oss för att fixa en resa.

Så imorgon åker jag till Sicilien en vecka, och vi (jag och fotograf/modellen) har hyrt ett hus i en liten by, en bit ifrån turistfåren. Jag räknar med att komma tillbaka svart (jag är redan brun) och ca 3 kilo tyngre. Det blir f.ö. min 4:e Italienresa på 5 månader. Jag kräver att italienska turistbyrån utser mig till någon sorts ambassadör. Eller kanske svartlistar mig i landet.

Eftersom jag har lämnat mina nycklar till några italienska vänner, som disponerar min lya den närmsta tiden, men nu är på äventyr, så jag kommer inte in i min lägenhet. Får springa ut och köpa lite kläder nu (Tips: ETC har 50% på allt fr.o.m. idag).

Åter den 8:e med höstens hetaste blogg. Tell your friends!

Live från Vänern again

Vi fick nyss reda på att en konstnär som skulle ställa ut på ön satt på båtens övre däck. I hopp om att få lite kulturellt utbyte begav jag mig upp till vad som visade sig vara ytterligare en frodig kvinna, som till utseendet såg ut som en finsk socialarbetare i Upplands väsby kommun. Efter lite småprat slänger hon ur sig:

Konstnär: Det är inte ofta man ser såna som DU här ute!
Jag (ilsket): Vad i helvete säger du?
Konstnär: Jaa...Är du inte från Stockholm?
Jag: Eeeh..Joooo...

Pinsam tystnad.

Jag kommer inte våga gå på hennes utställning.

Live från Vänern

Sitter på en liten båt på väg ut till Lurön, en av 22.000 öar i Vänern. Det första som slog mig när jag kom till Karlstad i fredag var att alla glodde på mig. Först tänkte jag att det var min nya Junk De Luxe-skjorta, men snart insåg jag att det var för att jag var exotisk. Och lång. Och har galet hår.

Nu när jag steg på båten så hälsades jag välkommen av guiden. En fyllig kvinna, som jag förvisso trodde var en man först, men insåg snart att såna moobs (man boobs) existerar antagligen inte.
Hon utgick från att jag var turist, och började prata med mig:

Guide: Hi and Welcome to the trip!
Jag: Hej, ja det ska bli trevligt!
Guide: Yes yes. Do you have any questions?
Jag: Eeh..Hur lång tid tar turen?
Guide (vänder sig om till kapten) :Äääre 45 minuuute som gälle ida mää? (Vänder sig mot mig)About 45 minutes.
Jag: Hmm, ok thank you!

I'm going to the sunshine state

Nu har ödet hunnit ikapp mig, och efter år av förlöjligande av småstäder, så ska jag besöka Karlstad till helgen. Jag flyttade till Stockholm från en stad med 5-6 miljoner invånare, och för mig har den här staden alltid varit för liten. Tanken på att jag då skulle flytta till en ännu mindre stad har alltid varit främmande, och jag har knappt varit i någon annan stad. Jag tror att det är naturligt. Folk från mindre städer söker sig till Stockholm. Folk som är födda här, söker sig vidare till större städer. Det handlar om att söka efter utmaningar. Nya människor, mer kultur, bättre restauranger. Vissa nöjer sig med ett tryggt familjeliv. För mig är ordet sambo, ett pistolhot.

Jag ser självklart fram emot att få leka med mina tre barn, jag tackar aldrig nej till att vara barnvakt, men det är långt borta nu. Cirka fem år fram i tiden. Tills dess gäller det att förverkliga alla drömamr som jag hade där jag satt vid mitt tonårsskrivbord, och drömde mig bort till ett liv där jag var populär bland tjejerna och gjorde viktiga saker för samhället. Jag ville bli respekterad mer än igenkänd. Något jag känner fortfarande idag. Så därför känns denna höst som make it or break it. Det är dags att på allvar göra verklighet av dikten som jag plitade ner den där mörka decemberkvällen, från mitt pojkrum på trettonde våningen, i det där bostadsområdet som ger mig ångest varje gång jag åker förbi.

Men nu skulle vi prata om solsken. Ända sen jag träffade S, har hon pladdrat på om sin hemstad, och även om jag först misstänkte att hon jobbade undercover för Karlstads turistbyrå, kan jag inte förneka att hon charmat mig, så pass att jag nu faktiskt längtar efter denna lilla håla. Jag tror att folk kommer ha roliga dialekter, och vara jättelika varandra (p.g.a. inavel självklart), och alla mammor kommer vara 20 och alla killar stoltserar med tumring.

Jag ska göra mitt yttersta för att sprida myten om dryga Stockholmare, vilket antagligen kommer leda till att det kommer stå stora folkmassor utanför hennes föräldrars hus med högafflar på lördagkvällen. Om någon har något att tipsa om Karlstad så är jag idel öra, annars så hörs vi på måndag om jag kommer därifrån levande.

Isaac my brother

Jag tänker ofta på ord. Hur de upkom och varför vi använder dem. Slang och ghettotugg är extra intressant i mitt huvud. Tänker ofta på hur en kille i någon förort började säga "bazz", och nu använder kids i hela Sverige ordet istället för expempelvis "knulla".

Uppvuxen i en förort och polare med uteslutet utländskt påbrå, så älskade vi att prata så att inte andra förstod. Slangen var vårt enda fuck you till alla andra på tåget. Därför kommer jag framöver att skriva mer om ord och mina tankar kring dem.

Vi kan börja med ett litet ord som jag tänkt på sedan igår. Ni har väl alla hört att folk kallar varandra för "brorsan". Eller som man skriver "Bruuushan". Det ordet är ute. Nu gäller "Bror".

Överallt hör jag det helt plötsligt. - Tjena, bror! - Hur är läget, bror? - Bror, va gör du?

Det är ett märkligt ord att använda som slang egentligen. Det låter formellt och ytterst svenskt. Brorsan var ju så mycket bättre. Men det är slut med det nu. Och jag kan inte låta bli att skratta när jag ser en liten gangsta hiphoppare kalla kompisarna för bror. BROR!

Damon bjuder på bio!

Hej vänner!

Jag har fått lite biobiljetter över till förhandsvisningen av Ciao bella. Filmen visas ikväll kl 18 på Filmstaden Sergel salong 2, och biljetterna kan hämtas ut utanför salongen från kl 17.00 då delar av tjuvlyssnats redaktion kommer att finnas på plats. Det har kommit en del återbud från de som vann biljetter, så jag tänkte att ni vänner här på bloggen skulle kanske vilja komma. Skicka i så fall ett mejl senast kl 16.00 idag till tjuvlyssnat@feber.se så blir ni uppskrivna på 2 biljetter. Sandrews tar med sig filmens regissör också som berättar lite om sin film.
Vi ses hoppas jag!

Regntipset

Jag har varit usel på att skriva om TV-serier, trots att det är mitt vardagsnöje. Vem behöver en TV när man kan se alla serier dagen efter att de sänts i ursprungslandet?

Det första tipset är "Traveler" som handlar om två collegekids som oskyldigt blir misstänkta för ett bombdåd. Det är lite Prison Break möter Day Break. Flykten och konspirationen. Tyvärr har ABC producerat serien så att alla rednecks ska fatta, vilket innebär att man måste stå ut med ständiga flashbacks med vad som redan har hänt. Det som började lovande är nu en "Du-kan-inte-lita-på-nån-såpa" men jag hoppas att vi får en upplösning snart, eftersom det har hänt väldigt mycket för att vara avsnitt 8. Nu insåg jag att jag inte gillar serien. Se något annat.

Då är ett mer kvalitativt tips "Jekyll". Ett BBC-drama om den berömda Dr Jekyll and Mr Hyde a la 2007. Jag har bara sett halva första avsnittet, men det bådar mycket gott. Fina brittiska skådespelare är en uppfriskande kontrast till amerikanska collegekids.

Mitt sista tips är det bästa. "Dexter" som var förra årets absolut bästa serie, finns nu tillgängligt i två nya avsnitt från säsong 2. Serien, som baseras på en bok, handlar om en brottsplatsutredare som extraknäcker som seriemördare vid sidan av. Förutom grymme Michael C. Hall , rödtotten från Six feet under, är det oerhört fascinerande att ta del av Dexters försök att ha en till synes normal tillvaro på utsidan, medan blodtörsten pumpas ut till fingrarna. Den dova stämningen i en bisarr kombination med glada Miami i bakgrunden är ofta oemotståndlig.

A true Hornstull story

Fredag den 20 juli kl 11.31

Efter en hektisk morgon var jag åter hemma, och satt vid min dator och betalade diverse räkningar. Samtidigt som det kliade i pannan, var jag kissnödig och bestämde mig för att lösa det senare dilemmat först. In till min toalett, där man vid stående kisställning har ryggen emot spegelen. En fjärdedels väg in i kissningen, kunde jag inte längre stå emot kliandet i pannan då det kändes som jag hade något smetigt där, och jag sträckte mig däremot efter toalettpappret för att ta bort vad det nu var som skickade alarmerande signaler genom min kropp. Med två vikta, relativt hårda och om jag minns rätt, prisnedsatta pappersbitar, drog jag försiktigt längs den centrala delen av min panna med hjälp av tre fingrar.

Jag kände något kletigt och tungt följa med längs smekningen, och när jag fick syn på resultatet var nu det gråa papperet täckt med en kletig sörja, som bäst kan beskrivas som brun-orange-beige.

PANIK!

Tusen tankar hann fara genom synapserna och eftersom vi killar har svårt att knipsa av när vi kissar så kändes de återstående 20 sekunderna som 20 svåra år. Vad kunde det vara? Cancer? Någon skada i pannan av allt solande? Eller var det kanske någon ny mystisk folksjukdom som Aftonbladets löp skulle skrika om inom en snar framtid?

Här följde en blackout som jag av naturliga skäl inte kan beskriva.

Äntligen tog det plågsamma urinerandet slut, och att dra upp byxorna var det inte tal om, utan jag gjorde en 180 och slängde mig mot spegeln. Mycket riktigt så hade jag tre ljusa streck tvärs över pannan och det såg ut som om någon hade dragit av huden. Nu blir det en lång sommar hann jag tänka, och samtidigt som jag böjde mig ner för att sträcka mig efter telefonen som låg i byxfickan längs med marken, för kontakt med sjukvårdsupplysningen så slog det mig.

Det var bara TV-sminket som hade åkt av.

Skräcken omsattes till skam. Jag var inte ens glad över att jag fortfarande skulle få leva. Jag kunde inte se mig själv i spegeln mer utan gick ut med byxorna halvt upphasade och lovade att aldrig berätta om det här för någon.

Jesper&Olivia

Jag var alltså med på TV4 Stockholm och pratade om Tjuvlyssnat. Där var även nöjespanelen med Jesper Lögdahl och Olivia Svensson, två skvallergurus. Skönt gäng, och de ser jäkligt bra ut tillsammans, så jag var tvungen att ta ett kort (En bild som Olivia tog på oss tre finns här, där jag ser ut som en poltergeist). Undrar hur mycket Jesper får ligga förresten, han ser ju för bra ut för att vara en skvallerjournalist.

Helt plötsligt kommer det in några folkdansare från Sydamerika och ger mig hörselskador. Märkligt.

Sen så frågade de mig om nöjestips. Jag blev paff, men snabbtänkt som jag är, drog jag en teori som jag drog för en kompis häromdagen. Eftersom bratsen och schtekarna är på Gotland, och medelsvensson är i Orrefors eller på Mallis, så är Södermalm den enda stadsdelen man kan befinna sig på i helgen.

Vad ska ni göra?

Solbränd i TV

Den som har möjlighet kan titta på TV4 nyhetsmorgon kl 09.15 imorgon fredag. Jag tror att det kanske kan vara bara i Stockholm som det syns, alltså TV4 Stockholm, förlåt jag är lite disträ!

Återkommer med länk imorgon annars!

Vad ska jag skriva om?

De senaste posterna har inte fått så många kommentarer. Det har fått mig undra, vad som ni som läser sajten tycker är intressant att läsa? Är det långa seriösa inlägg, korta fåniga, snack om Internet, resereportage? Nakenbilder på mig själv är det tydligen inte.

Så nu vill jag veta vad ni tycker! Minst 10 kommentarer tack! (Jag ser att det är ett par hundra som läser varje dag här, så försök inte...)

Saker man inte vill veta om artister man ska se live snart

Den otålige kan spola in 45 sekunder på klippet.

Tjejers sjunde sinne

Jag vill tro att vi är helt lika. Man som kvinna. Men ändå finns de där små detaljerna som alltid kommer att skiljas åt. Det är främst fysiska egenskaper. Men det som fascinerar mer är emotionella ting. Som något jag har funderat över de senaste dagarna.

Varför är tjejer alltid mer intresserade när man är lite upptagen? Är det så enkelt att vi killar är lättlästa suckers, och att våra kroppar utstrålar icke-desperathet när man träffar någon, vilket är en turn-on för tjejer?

För jag har tittat på mig i spegeln den senaste tiden. Samma näsa som är lite för stor. Lite lovehandles. Lika mycket hår på bröstet (som jag iochförsig trimmade bort nu förra veckan, för att inte gå omkring med en svettpöl på överkroppen i grekisk värme). Inga fysiska förändringar helt enkelt.

Ändå verkar jag vara hur het som helst, för varje gång jag går ut, så är tjejer extra flirtiga, och ler dubbelt så stort. Jag, tönten som inte fick en enda tjej, tills jag var 18, är nu villebråd i Stockholm. De frågar t.o.m. efter mitt nummer, helt ogenerat. Något man fick kämpa sig till förut, serveras nu på silverfat. Varsågod att inmundiga liksom. Även om vissa kanske har platoniska intentioner.

Nu är jag mer säker än vad jag var, säg, för tre år sen, och kan utan problem motstå dessa frestelser. Men jag kan ändå inte låta bli att förundras över exakt vad det är i mina ögon, mitt leende, eller mitt gestikulerande som har gjort mig till högvilt.

Och ni vet precis hur det slutar. Skulle jag få för mig att falla in i lockelserna och ge mig ut i djungeln igen, skulle det sluta med att jag hamnade längst ner i näringskedjan igen, och få nöja mig med att äta myror under stenar.

Somriga hälsningar från Stavros

Det var meningen att jag skulle få upp det här kortet som togs på hotellet förra veckan, men det gick inte så bra med datorn där nere, så ni får väl begrunda det nu istället. Undrar om mamma läser min blogg fortfarande...

Tävla om biobiljetter

Jag har styrt upp en skön förhandsvisning av filmen Ciao bella, som handlar om en 16-årig "skjortiranier" som inte får några brudar (härliga flashbacks från mina unga år).

Gå in på inlägget på Tjuvlyssnat och ange någon raggningsreplik som ni har på lager, så hoppas jag att vi ses på Sergel nästa vecka!

Tjuvlyssnat och Fatale nere...IGEN!

Det här börjar ju bli en fars. Ska se till att byta serverföretag så snabbt som möjligt, de här har kostat oss otroligt mycket, även i form av bad will. Återkommer med uppdatering om den gånga veckan, när det har lugnat ner sig lite.

Rena rama grekiskan

Det ar 40 grader har snart, men det ar inte darfor jag ar radd. Blogger ar pa grekiska har och jag vet nite hur man andrar och jag ar for stolt att fraga. Vem vill vara en turist liksom? Darfor vagar jag inte godkanna era kommentarer, for jag vet inte vilken som ar godkann och vilken som ar avvisa-knappen. Jobbigt.

Jag skriver igen till helgen, da jag ar hemma. Brun sa att ni blir radda.

Tillbaka till min hangmatta nu.

Oops!

I en ytterst marklig twist cirka 5 minuter fore avgang sa har jag nu hamnat pa en grekisk o istallet! (Alltsa inte o, utan med tva prickar pa)

Det ar trettio grader och jag kommer se ut som en brownie nar jag kommer tillbaka pa fredag.

Skot om er nu!

Tjena Torgny Nilsson!

Du skriver i en artikel i Helsingborgs Dagblad att jag inte tycker att Frida ska få ha vilken sorts sex hon vill, eller för att citera dig exakt: "..de som inte gillar "Dunka mig" (och då menar jag inte de som tycker att den suger musikaliskt) verkar tycka att Fridas sexualitet inte är riktigt ok. Hon vill bli "dunkad gul och blå" i sängen, förmodligen menar hon hårt tagen många gånger, och det finns de som tycker att hon borde gilla något mer, tja, jämlikt sex. Damon Rasti på populära Tjuvlyssnat.se är en av dem, Sofia, en av skribenterna på Fatale är en annan.

Då antar jag att du syftar på detta inlägg. Där skriver jag:

"Jag tycker att det är fantastiskt med tjejer som är öppna med sin sexualitet och som öppet ligger runt och skryter om det. Det är hennes kropp och hon gör vad hon vill med den. En sorts Girlpower."

Och sedan:

Sjung gärna ut om tjejers sexualitet, det behövs, men gör det på ett konstruktivt och smart sätt. Ibland kan det vara skönt att bara ta emot också. Det är upp till var och en att avgöra. Men att bara sjunga om att stå på alla fyra och vänta på att få bli knullad tillför inget nytt i debatten.

Detta tycker du är att likställa med att jag tycker att hon borde ha mer jämlikt sex? Jag skriver att tjejer gör som de vill. Och att jag önskar att vi kunde få en lå som handlar om en tjej som knullar istället för att bara ligga där och bli knullad. That's it.

Fast vi kan vända på det:

TORGNY NILSSON TYCKER ATT KVINNOR SKA BLI SÖNDERKNULLADE. HAN SKRIVER DET I EN POPULÄR DAGSTIDNING!

Känns inte så bra va? Jag gillar med andra ord inte att att du lägger orden i munnen på mig.

Kära SMHI!

Jag som skriver är en kille på 27 jordsnurr. Jag har ofta fascinerats över er oförmåga att misslyckas med det arbete ni är ämnade att utföra. Som tidigt imorse. Jag vaknade av fågelkvitter och strålande solsken. Trots att ni hade angett att det skulle vara mulet och 18 grader när jag tittade på rapporterna igår. Jag gick nyfiket in på min dator för att åter kolla på prognoserna. Enligt SVT.s tolkning skulle det vara 19 och mulet vid lunch. Efter att ha slängt i mig en Ceasarsallad på Café Creme (som f.ö. smakade bra, lite torr kyckling kanske) vid 12-tiden, så insåg jag att ni hade fel. Det har ni ofta.

Så då ställer jag mig frågan. Varför ens ge sig på att förutspå väder, när det verkar vara ett omöjligt arbete? Och efter det följer den mer självklara frågan. Varför envisas jag med att läsa väderrapporter?

Ps. Jag tycker att ni liksom på tobaksartiklar ska ha en varningsskylt, om att användande av er produkt kan leda till uteblivna picknickar och besvikna badkläder.

Jag uttalar mig i P3 om bloggar och integritet

Kom väl inte fram så värst mycket sensationellt. Jag funderade kring varför man fläker ut sitt privatliv och hur det blir i framtiden. Den som vill lyssna, klickar här, och tar sedan "nästa-ikonen" och lyssnar 33:20 in i del 2. Kommentarer om det hela är uppskattade, då det är ett ytterst intressant ämne!

Ps. Jag är liksom fjortis, och använder ordet liksom minst fyra gånger. Jag skäms å mina egna vägnar.

On the radio

den som vill höra min dova och ibland skrämmande röst, bör ratta in P3 och kvällspasset ikväll mellan 19.20-20.00, då jag ska prata om gränsen mellan privat och offentligt på bloggar och på nätet. Kan bli intressant! Jag lägger upp en länk här senare, för den som inte hinner/orkar lyssna idag!

Ett litet vädjande

KAN ALLA SLUTA BOKA UPP ALLA SISTA MINUTEN-RESOR, SÅ ATT JAG SLIPPER BLI FÖRBANNAD PÅ ATT PRISERNA GÅR UPP JU NÄRMRE (!) AVRESEDATUM MAN KOMMER!

(Ja, jag skrev med versaler)