Jag, ett helgon

Ni har väl inte missat den roliga bloggen Fantasinyheter? De har bland annat hunnit med att publicera nyheten om att Vatikanen har uppmärksammat mig och Gloria, och även mycket roligt om vår vän Roger Åberg på Feber. Djungelfeber är så enkelt och genialt att jag bugar djupt inför den hemliga redaktionen. Sen att bilden de har på oss är helt katastrofal är en annan femma. Men trots fulheten så har den ändå ett speciellt plats i mitt hjärta då den togs av Glorias lillasyster som tyvärr inte längre finns bland oss!

På tal om jul och att ge...

Bråda dagar nu när man snart ska ha fest (surprise surprise). Måste bara dela med mig denna artikel som jag hittade på suveräna bloggen The cool hunt. Man kan alltså välja att skänka den där löjliga lilla femkronan man stoppar i kundvagnen till välgörenhet. Vem har hjärta nog att dra ut femman ur ett barns mun? Nu vill jag se vilken organisation och butikskedja som anammar den här idéen först!

Ännu en fin trofé att fronta på bloggen

SVD och E24 utser Tjuvlyssnat till en av tio sajter som stod i fokus 2006. Att nämnas på samma lista som You tube och My space är ju helt fantastiskt bara det. Lite taskigt mot Gloria, står det "Damon Rastis sajt", men det är väl inte så farligt kanske. Det var en väldig glädje att vakna på juldagen, slå upp gårdagens SVD och hitta sitt namn i tidningen. Hursomhelst. Bloggen uppdateras endast sporadiskt just nu då det är en enorm trafiksänkning på Internet den här tiden på året. T.ex. så låg Tjuvlyssnat igår på ca 20% av sin vanliga kapacitet beträffande besökare, och vi har stängt även den stugan julafton och juldagen. Det händer så otroligt mycket kring Tjuvlyssnat nu i januari, och jag längtar verkligen bara tills de här jobbiga mellandagarna är över. Julen har aldrig varit någon hit hos mig

Omslagspojke

Åh, äntligen får jag pryda ett omslag! Det är Gaudeamus, Stockholms Universitets kårtidning, som har gett mig äran att få pryda julnumret. Det blev tyvärr en väldigt corny bild, men som jag har skrivit tidigare så är jag och fotografier inte alltid bästa kompisar. Jag log på ungefär två bilder av ett tjugotal, eftersom jag inte vill le, jag är arg, jag vill se förbannad ut.

Men här är resultatet, ganska liten bild som tur är så du inte kan reta mig:

Gud skapade Photoshop av en viss anledning!!

Men intervjun är rätt bra och får mig att framstå som en politisk madman, vilket jag gärna själv ser mig som. På ett positivt sätt. Jag har inga politiska ambitioner så jag kör ganska hårt och rakt, och många ser mig nog som både jobbig och skön. Jag har fixat microvågsugnar, något som inte har ordnats på flera år, dessa kommer upp lagom till terminstart. Ett studentcafé är också på gång, jag har t.o.m. två driftiga grabbar som vill erbjuda bra billig mat och bra vegalternativ, något som det har varit brist på. Jag måste bara övertyga övriga medlemmar i kårstyrelsen.

Får jag inte igenom dessa två ynkliga krav, för mina tre mandat, så hoppar jag av koalitionen och joinar alliansen. Kåren måste mena allvar med att man vill skapa nya matalternativ på campus, annars kan vi lika gärna lägga ner hela grejen. Det är en så basal fråga, så att det blir ohållbart i längden att motivera studenter varför de ska betala sin kåravgift, när kåren är största ägare i det företag, HÖRS, som har monopol på området.

Sen funderar jag även på att ta ut mitt partibidrag och göra en kampanj mot ätstörningar bland unga tjejer. Det har jag skrivit om tidigare här, men det verkar inte finnas några pengar alls på kåren just nu. Kanske går att tigga lite pengar från kampanjpengarna ändå.

Nu sitter jag på det centrala Café 3:an och inväntar gliringar från alla kompisar. Jag fick en redan imorse av Gloria som tyckte att jag såg ut som en "snäll lallare".

Det kan bli en lång dag.

Kärleksjubileum

Då har jag äntligen fyllt 100 inlägg. Jag skriver som bekant inte allt för ofta. Ibland skriver jag t.o.m. bara något, så att du inte tröttnar på mig. Men nu vill jag skriva något om kärlek. Det är jul, och jag hatar det. Julen för mig har alltid inneburit att vara utestängd. När alla andra klasskompisar firade med familj och släkt, så satt jag i vardagsrummet och kollade på TV. Ända tills min pappa sa åt mig att gå till mitt rum för att plugga. På fuckin julafton! Mer om honom en annan gång. Nu vill jag skriva om dig som läser den här bloggen. För att det är otroligt vilken respons jag har fått. Så mycket kärlek. Villkorslös. Jag tänkte dela med mig små fragment av de mejl och även SMS som jag har fått! Jag hoppas att ingen tar illa upp.

"Jag vill åka tunnelbana med dig! Vi åker hela röda linjen, så kan vi prata om hur vi räddar världen och krossar patriarkalismen och rasismen"

"..Att du tar upp viktiga saker och ger alla oss här ute en tankeställare är mer värt än du kan tänka dig. Jag hade gett upp hoppet om normalt tänkande killar - hoppet är tillbaka! Sköt om dig och fortsätt skriv - du kan göra skillnad..."

"Damon, jag vill förändra världen med dig"

"..hade jag inte redan haft pojkvän så hade jag fallit handlöst för dig efter din väldigt intelligenta och välformulerade diskussion om porr och sjuka ideal. Det är det bästa jag har läst på mycket länge!"

"Starkt att du ändå utelämnar dig själv i dina texter. Det jag gillade var din ärlighet, och att du medger att även du har felat.."

Sen finns det ju så klart de som tycker att jag är en tomte, och inte på det positiva sätt som barn uppskattar. Mest killar. Självklart. Men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag ska fira jul för första gången med min familj. All kärlek kommer på något sätt att finnas i baktankarna även då.

Så oändligt tack för att du läser, kommenterar och ger feedback!

Jag vill ge så mycket kärlek tillbaka. Men jag börjar så här. Och gör någonting speciellt för dig efter nyår. Dig som ligger den här bloggen nära hjärtat. Jag lovar.

Var Tjuvlyssnat först med en riktig nyhet?

Jag höll på att spilla tekoppen i knät, när jag nyss avnjöt en perfekt frukost på Copacabana. Det var nämligen denna artikel i DN som fick mig att häpna. "Hundratals tjänster bort från Försäkringskassan". Inget märkvärdigt med det, eller? Jo, men nu var det så att jag publicerade denna tjuvlyssning på PLUS-sidan (de bidrag som inte riktigt kvalificerar på första sidan) igår, där två som jobbar på Försäkringskassan pratar om jobbet, och jag hade en liten smått ironisk rubrik, med tanken att någon stackare på Försäkringskassan skulle läsa på Tjuvlyssnat att jobbet skulle ryka. Och mycket väl ska Försäkringskassan alltså säga upp massor med människor. Min teori är att samtalet ägde rum på fredagskvällen, tjuvlyssnaren skickade in bidraget under lördagen, jag publicerade det på eftermiddagen, och det kom ut i Söndagen DN.
Nu kan det vara ett märkligt sammanträffande, men det kan också vara ett ytterligare bevis på vilken fördel bloggen kan ha genom sin snabbhet och flexibilitet.

Bokomslaget officiellt

Äntligen kan jag visa bokomslaget. Hanna Fridén som har gjort omslaget fick en dags exklusivitet på sin blogg, generös som jag är, men nu är det min tur.

Det finns nog ingen som inte har blivit positivt överraskad av omslaget. Förutom vissa säljansvariga på bokförlaget som menade att det var för ungdomligt ur försäljningssynpunkt. Men hellre ett schysst omslag som jag kan stå för, än ett svennigt höhö-omslag som säljer mycket. Så vi körde över gubbsen, och nu hoppas jag att boken ändå säljer väl, så att de lär sig en läxa.Releasedatum är ännu inte satt, men jag skulle tippa på att det blir antingen 12:e eller 19:e januari. Vi ses i en bokhandel nära dig.

Jag måste ta tillfället i akt och tacka Hanna, som förutom att vara grym på illustrationer, även har visat sig vara en darling privat. Jag tog kontakt med henne genom mejl när jag såg att hon hade Tjuvlyssnat som en av favoriter, så hela detta samarbete har varit bloggbaserat.

Snart kan jag avslöja vilken bloggkändis som har skrivit förordet. Jag ska bara dubbelkolla med henne först. Ja, det är en hon.

En annan sorts ensamhet

En sak som jag brinner för, förutom jämställdhet, är kampen mot etnisk diskriminering. Man kanske kan säga att jag brinner mer för den senare frågan. Jag säger inte att den är mer viktig, men eftersom jag inte är kvinna, så har jag inte känt av alla nederlag som man upplever i vardagen, i vårt patriarkala samhälle. Jag vet inget om lönediskriminering, eller att bli nypt i rumpan. Att anses mindre värd för att man inte har en kuk. Däremot vet jag ett och annat om att bli utsatt för diskriminering p.g.a. mitt etniska ursprung. Eller kanske främst för mitt svarta hår. Alltid det svarta håret. Älska det eller hata det.

Jag ska vara helt ärlig med dig. Jag har inte lidit lika mycket som många andra. Jag har haft relativt lätt för att komma in på krogen. Jag har fått alla jobb jag har sökt. Fine. Det som däremot gör ont i mig, är det osynliga jag utsätts för varje dag. Och det sker på många olika sätt. Men alltid så att andra inte ser. Men jag ser. Jag vet. Ett belysande exempel är när jag åker tunnelbanan. För det spelar ingen roll var jag sitter, folk väljer ändå hellre att sitta på en annan plats. Ibland blir det absurt. Jag kan sitta ensam, på en "fyra", medan den andra "fyran" endast har en ledig plats. 8 gånger av 10 väljer kvinnor, för det är oftast tjejer, att sätta sig på den andra platsen. De tittar på mig, vrider på huvudet för att se alternativen. Det slår aldrig fel. Och jag kan bara le uppgivet. Där sitter de och trängs, medan jag har 3 lediga platser omkring mig. "Vad fan klagar du för då?" Men jag vill ju trängas. Jag vill känna mig som en i gänget, jag vill sucka över någon som slår mig mot knät, eller han som kommer med sin stora väska. Men jag får nöja mig med andra blattar. Eller tanten som är tvungen att sitta eftersom hon inte orkar stå. Självklar markerar hon, genom att dra åt sig väskan. Visst ok, hon är av en annan generation.

Men resten då? För jag förstår inte. Jag klär mig bra, och ser hyfsat välvårdad och trendig ut. Jag ser väl ut som vilken söderbo som helst. Men inte ens indiepop-tjejerna, som jag tycker är sjukt söta, sätter sig hos mig. Jag har en uppfattning om att de tjejerna är mer open-minded än alla andra. Men den mediella, eller kanske bara allmäna bilden av en svartskalle, är att han är en potentiell våldtäktsman/rånare.

Då spelar det ingen roll att man inte har fördomar. Att man gillar hommous och har åkt runt i Sydamerika. De inbyggda alarmklockorna tjuter, och man reagerar likt en grottmänniska. Lyder en instinkt. Kastar sitt förnuft åt min sida och sätter sig på andra sidan. Och visst. Tjejer ska väl tänka på sin trygghet först. Det är t.o.m. viktigare för mig att en tjej inte blir våldtagen, än att jag får sitta där förödmjukad. Så klart. Men ändå. Vi ska åka ett par minuter i samma vagn. Sitta bredvid varandra en liten stund på bussen. Du är nog ganska säker även om du sitter vid en blatte. Jag kommer inte att råna dig på din mobil. Där och då. Jag kommer att ge dig ett varmt leende. Något du inte kommer förstå. För du har gjort något helt normal. Du har satt dig bredvid en medmänniska. Men för mig har du brytit ett mönster. Du har gett mig hopp. Kanske kan jag bli helt accepterad en dag. Ändå.

Så snälla. Sitt hos mig. Om än bara för en liten stund.

Damons frestelse

Du måste ta dig över till Gittos fantastiska matblogg, där hon har provat sig på att laga min favoriträtt, den persiska grytan som innehåller bl.a. granatäppelkoncentrat och valnötter, något som inte är helt lätt att tillaga när man inte har en aning om hur det ska smaka. Jag är mäkta imponerad över hennes jobb, inte minst hennes namn på rätten, "Damons frestelese". Det är ännu roligare med tanke på att hon bor i Kalmar och vi bara har haft kontakt genom nätet. Nu ska jag ta reda på vilken som är hennes favoriträtt, och återgälda tjänsten.

Bloggens nackdelar del 1

Varför är det så svårt att kommunicera över bloggar? Ja, alltså det är inte svårt att nå ut till människor. Men när man ska diskutera fram och tillbaka, så krävs det antingen ett oerhört bra minne, eller en hel del bookmarks för att komma ihåg i vilket inlägg, på vilken blogg man har skrivit en kommentar. För du får ju aldrig reda på om du har fått svar på det du har skrivit hos en viss person. Och besöker man ett 50-tal bloggar varje dag och skriver 10-20 kommentarer så måste man manuellt ta sig tillbaka till varje inlägg för att kolla om man har fått en replik.

Var det här verkligen det bästa sättet? Själv brukar jag ibland svara i den andra personens blogg, vilket inte är helt klockrent heller, då jag kanske skriver något om bloggsiffror i ett inlägg om ett par skor. Det ideala vore ju att man likt i communitys har en speciell gästbok där svar på dina inlägg kommer upp automatiskt. Då kan med ett enkelt klick direkt komma till det inlägg där man har fått svar. Sen funkar det väl inte i realiteten eftersom folk använder olika bloggprogram. Finns det något jag har missat här, eller ska det vara så här jobbigt att ha diskussioner genom bloggen?

Ett moraliskt dilemma

Jag har nyligen hamnat i dispyt med ett stort svenskt företag. Eller jag företräder min mamma, men jag har själv tidigare blivit riktigt dåligt behandlat av det här företaget, så nu hyser jag dubbel agg. Minst. Jag sa själv upp mitt gamla avtal, men min mamma har varit kund hos dem, och nu kör de återigen med sina låga oresonliga metoder. Den självklara vägen att gå är ju konsumentombudsmannen. Men någonstans inom mig kittlar det att använda Tjuvlyssnat, för nu vill jag verkligen leda ett korståg mot det här företaget.

En enkel googling leder mig till massvis med forum där folk beklagar sig över detta bolag, och det värsta är att folk oftast har avtal med dem under en längre tid så att det är svårt att säga upp det med omedelbar verkan.

Med makt kommer ansvar, och jag ser ett stort etiskt problem med att föra krig mot företag på en sajt som Tjuvlyssnat, som ju ändå dag för dag blir mer och mer professionell och beroende av en seriös framtoning för annonsörerna. Men problemet är att jag inte startade Tjuvlyssnat för pengarnas skull, utan för lättjan och nyttan. Och jag har försökt att föra någon sorts kamp mot rasism, kvinnoförtryck och homofobi, senast i kommentarerna här. Jag ser egentligen inget etiskt fel i att slåss mot ett stort företag genom Tjuvlyssnat, men när jag själv har något att vinna på det, så kan det kännas som att det blir lite dubbelmoral. Att jag utnyttjar det främst för mina egna syften. Men för mig är det främst viktigt att sanningen om det här företaget kommer fram. Min tanke är att jag startar en sida, där alla får dela med sig av sina erfarenheter från företaget och pushar den genom en banner på Tjuvlyssnat. Det kan ge en otrolig effekt.

Jag skulle aldrig låta en annonsör styra innehållet på sidan, frågan är om jag ska låta Tjuvlyssnats anseende gentemot annonsörer påverka mina andra projekt som jag kan promota genom sidan?

Edit: Företaget hörde av sig och gjorde en pudel för ca en timme sen. Det är otroligt vilken effekt det får när du bifogar brevet till VD och marknadschef. Det har hjälpt varje gång jag har hamnat i kläm. Sen så har jag diskuterat fram och tillbaka och det är nog aldrig snyggt att föra en personlig kamp genom Tjuvlyssnat. Däremot så ser jag inga problem med att föra kamp mot orättvisor där jag inte själv har någon vinning. Tjuvlyssnat skapades inte enbart för pengar och bör nästan användas till bra syften. Sen så tycker nog min plånbok att det är idioti, men han är bara a pain in the ass, i dubbel bemärkelse.

Bloggvärldens Bonnie&Clyde

En snabb resumé

Julfesten: Lite bokkändisar, jag brydde mig bara om Sverker Åström, som f.ö. har gjort en fantastisk översättning av Michelangelos "Kärleksdikter" som jag tittade snabbt i igår, men till slut glömde jag att prata med honom. När jag först såg honom så kopplade hjärnan fel och jag trodde att det var Golge, Sveriges kåtaste pensionär. Mycket märklig, men rolig förväxling.
Vår bok är hursomhelst på tryck just nu och levereras i slutet av december. Det skulle ju vara fantastiskt att slippa köpa en del julklappar och ge bort boken istället. Jag får bara 20 exemplar så det gäller väl att vara selektiv.

Funderar på att annonsera på Tjuvlyssnat efter någon som vill börja jobba hos oss med att lägga upp tjuvlyssningar m.m. men det måste verkligen vara rätt person som kan fixa allt med sjysta rubriker och svara på mejl och liknande. Jag och Gloria har alldeles för mycket på sidan, men troligen finns det någon som vill jobba med sidan en-två timmar varannan dag eller så, självklart mot hyfsad betalning. Skriv ett mejl till mig redan nu, om du känner dig manad.

Åh nej, nu är det jul igen

Hade turen att få gratisbiljetter till John Legend på Berns, som iochförsig var lite mesig och tam, och sen hänga på Weekdays fest på Spy bar igår kväll. Min lever och kommande tenta håller inte med. Men, nu ska jag ändå gå bort till Gamla stan där vårt bokförlag Lind&co har julfest i sina lokaler. Jag ska släpa med Hanna, som jag även träffade när hon skulle sjunga karaoke på Spy bar igår, av en speciell anledning. Jag vet inte om det kommer bli baskrar, rödvin och snack om Pamuk, men det ska ändå bli väldigt skönt att gå på en sofistikerad "personalfest".
Vi har f.ö. fått höra att förlagschefen Kristoffer Lind är ett stjärnskott i branschen, så vi känner oss ganska säkra nu när det snart bara är en månad kvar tills boken kommer ut.

Snart ska vi offentliggöra det fantastiska omslaget!

Roligt i kollektivtrafiken

Tog två bilder som roade och oroade mig. Den första är reklam för ett gymnasium:

Det måste kännas jävligt tryggt för föräldrarna att veta att deras barn kommer gå på ett läroverk som inte vet att det stavas IT-GYMNASIET. Det där lilla bindestrecket gör en enorm skillnad. Eller menar de EU IT GYMNASIET, som i Eu:isera gymnasiet? Eller kanske menar de att det är ett IT GYMNASIUM såsom Lindsey Lohan är en IT Girl?

Den andra bilden kan man hitta i mittgången på vissa bussar.

Budskapet från SL: Om du ska prata i telefon och är pälsdjursallergiker så är du inte välkommen på denna buss. Möjligen kanske om du står med fötterna preeecis i mitten av denna skylt.

Jag insåg precis att jag måste inskaffa en telefon med en bättre kamera.

Bloggen, öken för singlar

När man ligger hemma en dag och är inbilsk sjuk så kan man komma på de mest konstiga sakerna att underhålla sig med. En märklig grej som har roat mig är att jag har insett att bloggosfären till största del består av folk i parförhållanden. Det började med att jag kikade i en tjejs blogg och tyckte att hon skrev fantastiskt, hade roliga hobbyn och dessutom var väldigt söt. Jag började tänka i banorna "undrar om folk träffas genom bloggar". Längre ner på sidan skrev hon om sin kille. Fine, tänkte jag och några minuter senare hamnad jag på en annan, i mina ögon, attraktiv tjejs blogg som visade sig ha sambo. Detta väckte min nyfikenhet.

Några timmar senare hade jag klickat runt på 69 bloggar (ursäkta siffran, det måste ha varit en freudian-click). Av dessa så visade sig 54 vara i parförhållande, 9 verkade vara singlar och 6 kunde jag inte fastslå statusen på. Dessa var både män och kvinnor och många av bloggarna är välkända. Alltså är, enligt min högst ovetenskapliga forskning, drygt 85% av bloggarna upptagna. För ett land med flest singelhushåll i Europa så är det en anmärkningsvärd siffra, även om jag förstår att singelhushåll inte per automatik betyder singel i privatlivet.

Och tänker man efter så är det ganska logiskt. Medan singlarna är ute och hittar på saker och roar sig så sitter folk i parförhållanden hemma (en grov generalisering förvisso) och försöker hitta på saker att roa sig med. Och vad är en bättre oas, än datorn och bloggvärlden där man kan skriva om kläder, politik och allt annat som din käraste inte orkar lyssna på.

Nu ska jag inte bli för personlig, men när jag dejtar och dejtar och aldrig hittar rätt är det svårt att inte undra om det är mig det är fel på. Jag försöker inte gör bloggvärlden till någon kontaktförmedling, men det är ändå synd, för jag blir mycket hellre kär i en person för dennes åsikter och tankar, än hennes utseende och kläder när jag är ute och festar.

Bilder på glasögonen

Jag har ju tidigare skrivit om Spectacles for Africa. Här kommer lite bilder på ett av de tre par glasögon jag har köpt därifrån. Nu ska jag bara slipa dem så att jag ser dig också. Vet inte varför, men det ser ut som att jag har glitter i ansiktet. Det är alltså en synvilla.

Här är en bild på min kompis Elin, som har på sig ett annat par (plus ett par på huvudet):

Stöd deras sak och köp ett schysst par i julklapp!

Damons persiska höstgryta

Jag har varit sugen på att skriva ut recept ganska länge, då jag är hel matgalen. Och eftersom denna är så enkel och annorlunda så gör jag ett försök så får vi se om någon blir inspirerad. Jag använder aldrig några mått när jag lagar mat, så att det blir lite mer ungefärligt.

Damons persiska höstgryta

Kycklingklubbor/filéer
2-3 Morötter
1 Gul lök
1 matsked Tomatpuré
1 burk Krossade tomater
Några stänk Kanel
1 Buljongtärning
Salt&peppar

Hacka lök som du fräser i en kastrull. Tillsätt kycklingbitar, jag använder oftast klubbor och/eller filéer. Salta och peppra. När kycklingen börjar få färg så tillsätter du tomatpurén och kanelen. Ta rätt mycket kanel, då mycket av smaken försvinner. Fräs en liten stund och tillsätt sedan de krossade tomaterna och lite vatten. Häll på lite buljong, kyckling eller grönsak brukar jag använda, och låt koka under lock. Hacka morötterna och häll på. Låt koka ca 30-40 min.

Klart. Servera med Basmati- eller Jasminris.

Njut av mitt recept och tacka i kommentarrutan.

He's baaack...

Jag måste erkänna att jag tröttnade när ingen tidning nappade på bloggsiffrorna, kanske har jag övervärderat betydelsen. Men motgångar är också trevliga på sikt, det tar ner en på jorden.
Det har varit mycket studier, planerande för en eventuell bokreleasefest och eventuell försäljning av boken på hemsidan. Det senare har väl lagts på hyllan (höhö), då marginalerna på bokförsäljning är ytterst låga, särskilt med tanke på att vi valde ett lågt pris på boken så att alla skulle ha råd att köpa den.

Sen har jag haft prestationsångest för den fina respons jag har fått på bloggen på sistone. Men det är väl bara att fortsätta skriva så får vi se om det blir något vettigt att läsa, just nu lär jag ha tappat 90% av alla som kom in för två veckor sen.