Noterat, en grå torsdag eftermiddag

Ser att Alex Schulmans blogg snart har kommit i kapp Tjuvlyssnat på Bloggportalens topplista beträffande besök (obs! inte besökare). Det är bara att gratulera. Fast han har 4 miljoner potentiella besökare per vecka, och pushas rätt hårt på framsidan, så jag trodde faktiskt att det här skulle ske tidigare. Skulle Tjuvlyssnat ligga på Aftonbladets förstasida, så gissar jag på att vi skulle mångdubbla vår besöksstatistik. Avundsjuk? Jag?

Aftonbladet fortsätter f.ö. att försöka ta betalt genom PLUS, och man kan inte läsa Alex innelista längre, och jag hoppas innerligt att Aftonbladets försök misslyckas, framtiden ligger i smarta annonssamarbeten, inte att ta betalt av läsarna, även om det finns en och en annan jeppe som kommer betala för att läsa visa artiklar på nätet. Lika bra att de försöker dock, så får vi det bevisat en gång för alla, för om inte Aftonbladet lyckas, vem ska då göra det?

Fatta att information wants to be free liksom.

Och priset för årets PK-handfat går till...

Sorry, jag kunde inte låta bli. Det är sååå fel, att man måste börja skratta. Sen skäms man lite för att man skrattade. Sen kollar man att ingen såg att man skrattade. Tur att jag sitter hemma.

Via The cool hunter

Feministkillar får inte ligga

Aftonbladets kolumnist Ronnie Sandahl säger aldrig hora. Han har t.o.m. gett ut en bok med den titeln. Tyvärr för honom gillar merparten av tjejerna tuffa machokillar. Med attityd. En gammal myt? Hård fakta! Vilket kan bekräftas på en krog nära dig. Senast jag läste hans texter hade han tydligen blivit dumpad. Såg han det inte komma?

Nu uppmuntrar jag ingen att säga hora. Men det är inte svart eller vitt. Man får anpassa sig till marknaden. Lite tuffhet har inte skadat någon. Jag älskar det oavsett om det är hos en tjej eller kille. Det är en av de saker som vi inte kan förklara. Vi gillar att bli dominerade. Vem vill ha en mjukis som bara ligger hemma och visar känslor? Så långt har inte evolutionen tagit oss, att vi helt har blivit kvitt den djuriska instinkten. Så man får spela spelet utan att överge sina principer. Jämställdhetskampen lider inte av att jag är lite kaxig mot en tjej. Eller att hon är kaxig tillbaka. Det kallas för flirtande. Och flirtande är en konst utan universella regler.

Samtidigt som jag avnjuter en perfekt Mojito på fina baren Ljunggrens, pratar jag med två tjejer, som på många sätt är typiska för Söder. Kläderna, karriären och kallpratet. På något sätt lyckas vi styra in konversationen på ämnet genus. Det är ofta som förvirrade singelkillar ska använda det som raggningsmetod, för att framstå som the good guy. Så jag försöker att undvika det. Åtminstone ute på krogen. Jag drar det max till att säga åt någon svennig kille som svamlar om ”luder” inne på pissoaren. Det leder ofta ingen vart, men jag har svårt för att hålla käften. Och jag gillar att provocera. Och rätta folk. Hursomhelst.

Jag framför min teori om varför feministkillar inte får ligga lika mycket. Man ses som för snäll och omtänksam. Båda tycker att jag har fel, men skrattar och frågar om ”den är vetenskapligt bevisad”. Antagligen tycker de att jag är intressant för de vill att jag ska komma och sitta hos dem. Kanske har de inget bättre för sig. De lyssnar på vad jag säger, och är till en början engagerade, men ju fler genusteorier jag lägger upp, desto mer flackar deras blickar åt annat håll och andra killar. Jag bestämmer mig för att göra ett litet snabbtest. Jag byter spår och växlar till mitt kaxiga och nonchalanta jag. Den som dissar och driver med dem. Effekten låter inte vänta på sig. Jag är åter Alfahane och någon de vill ha liggande över sig i natt. Till slut dumpar den ena sin tjejkompis och frågar rakt ut. ”Hem till dig eller mig?”

Mina tankar är dock hos någon annan. Jag vill skrika att jag precis har bevisat min teori, men inser absurditeten och det slutar med att jag ensam går iväg och käkar en fylleburgare. Tjejen i kassan ler mot mig som vore hon synsk, seendes triumfen i mina ögon. Jag blinkar och påbörjar min segerparad hemåt.
Fast samtidigt som skräpmaten tränger undan alkoholen som fyllt och berusat mina celler, inser jag min Pyrrhusseger. Vore det inte en bättre värld om Ronnie fick ligga mer än de som alltid säger hora?


Min krönika från veckans tidning, som av någon outgrundlig anledning fick rubriken "Snälla killar får inte ligga", vilket inte alls var min point.

Dö Kvarnen, dö!

Det här med traditioner är för tanter i rullatorer och gubbar med käpp. Jag avskyr folk som har traditioner. "Det är tradition att kolla på Schlager hemma hos Birgitta". Jaha. Välkommen till framtiden. Det är tydligen något sorts trygghet i att göra samma saker som man har gjort år in, år ut. Grejen är att du kanske dör imorgon. Då ångrar du nog att du gjorde exakt samma sak, som du har gjort varje år av ditt miserabla liv igår. Du kommer alltid att ha kvar dina minnen. De kan ingen ta ifrån dig. Folk glömmer det.

Därför är det med glädje som jag läser att Kvarnen antagligen blir av med sitt sprittillstånd. Inte för att jag blir glad på riktigt. Jag har inte satt min fot på det stället på flera år. Det som SKA vara Söder. Stället känns inte ett dugg söder för mig längre. Snarare ett white trash-tillhåll för förortsbor. Det som får mig att le är snarare att jag kan se framför mig hur några vilsna själar nu säkerligen ska demonstrera för att de ska få behålla sitt sprittillstånd. De minns sitt 90-tal och glömmer bort hur stället ser ut nuförtiden.

Det enda jag kan ge dem cred för är att det alltid tycks finnas människor där. Du garanteras supsällskap, även på en måndag. Men städer förändras. Så borde du. Blir Kvarnen slutligen av med sitt tillstånd, vilket jag betvivlar, så dyker nya ställen upp. Tills dess så sörjer ingen jag känner.

Nu ska jag knäcka krogdiskrimineringen

Efter min nedlagda aktion mot FRA, beslöt jag mig att hålla tyst om framtida projekt. Men idag är en sån där dag, då jag har hela världen emot mig. Allting går åt helvete, från leverantörer, till samarbetspartners till uppdragsgivare. Kvar står en man med hett temperament, och stor revanschlust. När jag då blir påmind om den äckliga krogdiskriminering som fortfarande råder i Stockholm så rinner bägaren över.

Det får mig att tänka på det diskrimineringsprojekt jag har haft i startgroparna i ett år. Sajten är reggad, konceptet är klart. Men tiden. Den som ändå hade en klon. Grundtanken är att det kommer att kosta krogägare och andra som diskriminerar, mer än futtiga skadestånd och rättegångskostnader. Men då måste jag ha folket med mig. Strunta i sommaren, jag vill ha höst nu. Jag vill göra samhällsnytta, är rätt trött på att jobba med datorer 12 timmar per dag, fast jag älskar det.

Jag vill bekämpa orättvisor och översittare. Men inte på barrikaderna. Jag gör mer nytta här. Bakom kulisserna. Jag är en envis igel som kommer suga ut det smutsiga blodet tills de inte längre kan stå. Denna varning går ut till alla som beslutar sig för att stå i min väg den närmaste tiden:

And I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger those who would attempt to poison and destroy me and my projects. And you will know my name is Damon when I lay my vengeance upon thee.

Ok, jag såg Pulp fiction för 17:e gången nyligen.

Bästa sättet att fuskåka, som tidningen missade

Jag skrev ju om hur vi borde sluta dalta med plankare härom veckan, och i kommentarerna var det en läsare som skrev något "smart". Man kan ju skicka efter en biljett med ett SMS ifall man ser kontrollanter. Bara du är förbi spärren så är det att alltid ha ett förskrivet SMS med rätt bokstäver sparat och ser du kontrollanter så skickar du iväg SMS.et, och inväntar biljetten och visar upp. Visst kommer de kanske bråka om varför det är från en minut sen, men det är väl bara att dröja lite med att ta upp telefonen, så är det klart. Detta missar SVD i sin artikel idag. Så enkelt och genialt. Varför kom inte jag på detta? Fast artikeln handlar ju om bussar och så kanske det inte är lika lätt att ta sig in, men på nyare telefoner finns det sätt att manipulera SMS och jag skulle kunna ha SMS för olika tidpunkter färdigsparade när jag går på bussen och det finns inte en chans att busschaffisen börjar ringa och dubbelkolla kontrollnumret. Kommer det sedan kontrollanter så är det bara att skicka iväg ett riktigt SMS. Svårare än så var det inte.

Så där har ni det igen. Det kommer alltid att finnas sätt att fucka systemet. Det enda sättet är att hindra folk att hoppa över spärrarna. Den som har varit i Paris vet hur bökigt det kan vara att ta sig in på stationen. Jag vill att folk ska betala för sig. Frågan är om vi vill bygga barriärer för att stoppa plankare?

Men va faaan..Eller vänta, vad bra!

Ibland glömmer man bort ändamålet och koncentrerar sig på enbart på vägen dit. Därför blev jag till en början besviken när jag såg att sossarna dragit sig ut ur förhandlingarna om FRA-förslaget som skulle inkränkta starkt på vår integritet. Glöm kameror, det här var ett framhastat förslag som mött kritik från alla håll. Jag kom på en, i mitt tycke, briljant kampanj för att uppmärksamma och förhoppningsvis sätta stopp på planerna och kontaktade en partiledare som var intresserad av att hjälpa till.

Senast i torsdags tog vi en lunch och allt var klart att kicka igång på tisdag, ca två veckor innan förslaget skulle röstas igenom. Så döm om min besvikelse när jag på eftermiddagen läser att förslaget ska bordläggas i ett år. Egentligen är det väl positivt, då förslaget hinner tänkas igenom mer grundligt, men faran är inte bortblåst än. Och då ser jag inte heller kampanjen som helt onödig, utan vi skjuter bara upp på det i ett år.

Läxan här är, att man inte ska öppna munnen och tala som saker man ska göra innan man är över den där legendariska bron.

Helgstängt! Som vanligt.

Det fantastiska vädret gör det till en dödssynd att sitta framför datorn. Idag tycker jag att ni förutom utomhusaktiviteter, ska försöka få tag på Södermalmsnytt eller någon av de andra innerstadstidningarna och läsa min krönika. Jag publicerar den här de närmaste dagarna.
Imorgon är det Mors dag, glöm inte att ringa mamma nu. Ta hand om varandra! Sommaren är här, visa lite glädje och värme, den här dagen kommer aldrig tillbaka.

Knulla mig gul och blå

Jag tycker att det är fantastiskt med tjejer som är öppna med sin sexualitet och som öppet ligger runt och skryter om det. Det är hennes kropp och hon gör vad hon vill med den. En sorts Girlpower. Nu hör jag årets blivande sommarplåga, och det skär i mitt hjärta, när Frida sjunger om att hon vill bli "dunkad gul och blå".

Vi kan väl leka doktor du och jag? Du kan va tempen och tre hål det har jag. Så vill du vill du vill du vill du följa med mig hem?/ …/ Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar. Mörbultat, underbart. Dunka mig gul och blå. Jag vill att du ska komma om o om o om o om igen.

För egentligen säger den låten inget nytt. Hon är en välvillig knulldocka som vill att jag ska dunka på henne, och jag förstår självklart att inte alla tjejer gillar att mysa, men med den låten underställer Frida sig mig, och jag önskar så att hon kunde sjunga att hon skulle dunka MIG gul och blå. Varför vill du inte komma själv Frida? Varför måste du bara behaga mig?

Ok, det är bara en låt kommer någon att tänka nu. Men. Ni tjejer som redan är starka och vågar ta för er, är medvetna om budskapet. De tjejer som ständigt utnyttjas av killar och blir knullade tills de har ont, får nu ytterligare ett bevis på normen. Det är det sex går ut. Att bli sönderknullad. Inte att knulla sönder någon. Ligga där och ta emot. Istället för att bestämma hur hon vill ha det. Det är ordmässigt en liten, men i praktiken väsentlig skillnad.

Sjung gärna ut om tjejers sexualitet, det behövs, men gör det på ett konstruktivt och smart sätt. Ibland kan det vara skönt att bara ta emot också. Det är upp till var och en att avgöra. Men att bara sjunga om att stå på alla fyra och vänta på att få bli knullad tillför inget nytt i debatten.

Bluffen Gringo är död

Här kommer äntligen något som jag velat säga i flera år. Eller jag har uttryckt det till min omgivning, men inte satt det på pränt. För nu om någonsin är det dags, om inte försent, att inse vilken hype hela Gringogrejen har varit från början. En InTegrations-bubbla om ni så vill.

För det första. Fuck you Gringo! Vem gjorde dig till min talesman? Du tog den rollen utan sanktion, och en livrädd vit journalistkår vågade inte säga emot. Du är och kommer aldrig att representera en vid grupp invandrare. En massa wannabe mediasvenskar som leker multi-kulti läser tidningen. Grattis.

Blatte!

Avdramatisera orden. Visst. Men genom att göra skillnad på oss, så påvisar man olikheterna när de ibland inte finns. Det finns svenskar som är precis lika temperamentsfulla och loco som mina hoodpolare och vissa av mina landsmän är mer svenniga än julskinka.
För mig är folk människor. Att ens behöva ha ordet blatte ligger under min värdighet. Svenskar är vi allihopa som bor och lever i detta samhälle. Punkt!

Den som kallar mig för blatte, har precis skaffat sig en stor möjlighet att få en rak höger, oavsett om man heter Carlos Beskow Rojas eller Anna Svensson, beroende på vilket humör jag är på. Ghettostyle. Vem gav dig rätten att placera mig i ett fack, bara för mitt mörka hår, eller mitt namn? Jag är svensk. Fatta! Jag kommer alltid att påtala och vara medveten om mina persiska rötter. Men det är också allt. Det är en fin sida av mig. En annan fin sida har skapats av alla möjligheter som Sverige gav mig. Som jag tog.

Precis som Zanyar Adami. Den enda jag har respekt för av frontfigurerna. Resten har levt olika länge på att hävda att man är "blatte", och skrivit om alla blatteproblemen, och nu när det inte funkar längre, så är allt slut. De är slut. Eller de kämpar på med sitt gamla tjat, men det ger mig lika mycket som ett gammalt Seinfeld-avsnitt. Det är bara tröttsamt.

Förresten. Vem är du att påtala för mig som flykting att jag ska slå, hävda och skriva mig fram genom att använda en massa låneord, brushan? Tror du på allvar att du hjälper någon genom att kämpa för dennes rätt att få berätta för omvärlden att han gillar att bazza guzzar?
Hur många har ni förvirrat genom att inbilla dem att de kan ta sig fram här i livet med en keff svenska? En ganska verkningslös plan för integration. Fast ni fick uppmärksamheten. Och det fina priset.

Men det går utför nu. Inget nytt kontrakt med Metro. Smygmejl till olika bibliotek. Snart slut på ämnen att diskutera. Det är dags för en ny generation att föra talan. Jag slog mig ensam igenom alla barriärer som det här samhället hade, och nu finns jag snart där på toppen, och jag gjorde det genom att jobba hårt, lära mig språket och tänka utanför boxen. Tro på själv, och spela spelet rätt. Och ert enda kort är att kalla mig för suedi. Att jag blivit svennig. Men det funkar inte. Jag växte upp i Husby, Akalla och Bagartorp. Höghusen. Utan hopp. Handlar fortfarande mina grönsaker i Rinkeby. Vilken kliché. Jag vet.

Men samtidigt kalla fakta. Jag flyttade till Södermalm, för jag gillar allt som finns här. Jag rör mig framåt. Och det minskar inte min streetcred för fem pesetas. Jag försökte få in en artikel i Gringo en gång. För att visa andra sidor. Jag skrev kanske inte blattigt nog. Eller kanske är det inte bra att vara framgångsrik och svart? Jag vill bara förändra. Trött på att titta på. Många tänker som jag. Jag är inte ensam. Vi är många som har tigit alldeles för länge. Det är dags att vi tar vårt ansvar och petar ner den döenden kungen från blattetronen. Så ta fram era knivar och hugg tyrannen i bitar. Och låt blodet skölja bort dennes alla synder.

Gringo är död. Leve invandraren. Eller människan.

Radera den här texten. Skriv igen.

Fnittra.
Le fånigt.
Lyssna på smörig soul.
Se klyschiga filmer.
Känn dig hel. Känn dig halv när hon inte är där.
Fyll i varandras meningar.
Gissa varandras favoriter. Gissa rätt. Gissa fel.
Fika och säg ingenting. Absolut ingenting. Titta varandra i ögonen. Viska saker.
Låt inte henne kyssa dig. Retas.
Ligg uppe hela natten och SMS:a. Längta. Sakna. Känn dig saknad.
Ring. Lyssna. Berätta. Blunda.
Säg något. Ångra dig. Tänk. Inte.
Promenera längs vattnet. Mata svanar.
Ät en romantisk middag. Berusas av vinet. Av stämningen. Attraktionen.
Köp en glass och dela på två.
Ta hennes hand. Försiktigt.
Tänd ljus. Släck lampan.
Låt dina fingrar utforska hennes ansikte.
Läpparna mötas.
Hud mot hud. Dröj stund, ack du är så skön.
Berätta dina innersta tankar.
Låt henne somna i din famn. Du i hennes.
Ät frukost på det där lilla fiket med den mysiga soffan för två.
Skratta åt andra.
Bli rädd. Våga.
Säg att du vill träffa henne snart. Nej, riktigt snart.
En sista kyss innan vi skiljs åt.

Och även om det tar slut imorgon, så har du upplev något helt fantastiskt, för det där som du trodde bara var på film, kanske finns på riktigt, och de säger hellre älskat och förlorat än att inte älskat alls, och jag kan hålla med, fastän den där rösten i huvudet är skeptisk och bara, du Damon, det är lite för bra, det betyder problem, men strunt i det rösten, jag mår ju bra, men ok, säg inte att jag inte varnade dig, nej, det är lugnt, jag lever bara en gång, och jag ångrar bara saker jag gjorde, men tack för att du bryr dig, jag har redan gått igenom det en gång, trött på att leka med folks känslor, jag är stor nu, jag ska cykla utan stödhjulen, nerför backen, så får vi se vart det leder mig.

Någonstans. Ingenstans. Vilket som duger. Faktiskt.

Tackr som frågr

Läser på Mashable om trenden att skippa en vokal i domännamn och tjänster, expempelvis, Flickr, Tumblr, Talkr m.fl. och vad som finns under det "riktiga" domännamnet. Det här har jag funderat på ett tag, att vi snart måste ha något liknande i Sverige, eftersom de flesta domännamn är upptagna. Jag har mer än en gång svurit åt att någon har registrerat ett domännamn som jag skulle kunna använda till en vettig tjänst, och istället så står sajten tom. Då får man komma på nya namn.

Jag vill inte dra det så långt som att tvinga folk att ha ett innehåll på sina domäner. Men i många fall skulle man vilja önska begränsingar på hur länge en sajt kan stå utan innehåll. Dock är ju sånt ganska lätt att kringgå genom att fylla innehållet med skräp. Eller t.ex. köpa upp skor.se och göra det till en annonsplats för poker.

Så jag får väl börja leka med orden också! Frågan är hur många skosugna som hittar till skoor.se!

Upp till kamp

Nästa vecka kommer jag och en svensk partiledare att starta en protestvåg. Det är dags att väcka det svenska folket. Våra politiker ska få sig en fet bakläxa. Makten åt folket!











Eller så bryr sig ingen. Vi får se.

...och genuskämpen Alexandra Hernadi!

Jag fortsätter på ämnet SVD. Varje gång man klickar på en, för mig, "ointressant" eller "knäpp" rubrik så kan man nästan sätta sina slantar på att det är Alexandra Hernadi som har skrivit den. Inget ont om det, tydligen så säljer såna texter och leder ofta läsartoppen. Hon ska också ha cred för en otrolig produktivitet. Däremot så kan jag inte tiga när hon ställer en av de mest dubiösa frågor som jag någonsin läst i en morgontidning. Ämnet är pissoarer, och hur män ocj krogar verkar vilja bli av med dem. En forskare utfrågas om divere kissfakta. Då kläcker Hernadi ur sig "Allt fler satsar på pissoarer i bås och då blir det köer även på herrarnas. Är inte det mer än rätt ur ett jämställdhetsperspektiv?"


Konstpaus. (Eller kisspaus om ni så vill.)


Jag vill ta upp min dator och slänga in den i väggen. Precis när jag lyfter upp den, så ser jag forskarens svar: "Det tycker jag inte. Ju färre som behöver vänta desto bättre."

Tack för det! Menar Alexandra på riktigt att vi för att det ska bli mer jämlikt bör ha längre väntetider på toaletterna på krogen? Jag läser igenom frågan ett par gånger till. Analyserar. Jo. Det är exakt vad hon menar. Det är såna som Alexandra Hernadi som förlöjligar hela kampen för jämställdhet. Lika rättigheter, inte lika mycket lidande. Vill vi ha det jämställt så inför pissoarer för tjejer. Inte för att jag tror att många skulle lockas av det, men jag tror inte att någon kan nämna ett enda argument för hur vi får ett bättre samhälle av att män måste stå i toakö längre och bli kissnödiga.

Eller kan ni det?

Rasforskaren Jan Majlard

SVD är nog min favorittidning bland de svenska. Även om läsartoppen på sistone mer handar om skvaller och billiga nyheter, så innehåller papperstidningen alltid intressant läsning. Därför reagerar jag kanske till lite mer när man ser extraordinära texter. Möt sportjournalisten Jan Majlard. Samma dramaqueen som en gång reste sig upp mitt i Zlatans presskonferens och förklarade att han ämnade att lämna presskonferensen eftersom Zlatan inte svarade på vissa frågor (Big "who cares sign" Janne) har idag bestämt sig för att utröna faktorn till succé respektive fiasko angående vissa fotbollspelares karriärer. Med twisten att de är invandrare.

Han drar den fantastiska slutsatsen att nyckeln till framgång för spelare som Henke, Limpar och Schwartz är att de har svenska mammor. Att det gör att de anpassas till samhället mer smidigt än "syrianerna" Kennedy och Sharbel Touma.

För det första Janne, din gamla Zlatanhatare: Så länge "svenska" vita män till journalister som du, hänvisar till dessa gossar som syrianer så lär ju inte detta direkt öka deras samhörighetskänsla. Jag vet att det inom stora delar av den syrianska folkgruppen finns en stolthet, och man kallar sig syrian. Men för mig är de svenskar. De är uppvuxna här, och pratar perfekt svenska. En definition som tydligen faller utanför den Majlardiska definitionen på svensk.

För det andra så är det knappast mammafaktorn som är avgörande. De spelare som nämns i artiklarna är ju svenskar. Vem ser Stefan Schwartz eller Anders Limpar som blatte? Vilket ghetto växte de upp i? Hur stora näsor har de egentligen? Och Henke må vara mörkhyad, men han är ju i princip svennigare än Svensson. Kung i landet lagom.

Att dra alla människor som har minst en förälder född i utlandet över en kam, är lika idiotiskt som att påstå att alla svenskar har samma förutsättningar. Vissa föds i Alby, vissa i Danderyd. På varsin ände av Röda linjen. Hade Zlatan varit uppvuxen i Djursholm, så hade han nog inte varit den kaxiga egoist som vi älskar. Han hade antagligen varit Sidleds-Zlatan. Vår närmiljö och umgänge definierar oss, och hade Henke fått växa upp i Tensta så hade han kanske vågat lite mer och varit en av de största i Manchester United all time. Eller så hade han varit sopåkare. Vad vet jag.

Det enda jag vet är att jag borde skriva ett Majl(ard) till Janne och be honom lämna SVD så som han lämnade presskonferensen. Men jag tiger!

Karatefylla

Jag hängde med de stekiga grabbarna igår. Det är inte bra för ens lever. Min taxichaffis fick i princip komma och bära mig till bilen från McDonalds och då var klockan inte ens två. Det gjorde att jag missade när grabbarna gick till Teatron. Och blev fotade av Hanna! Utan mig! Jag som har tjatat på dem om Teatron i flera månader. Typiskt!

Jag får bjuda på en bild istället. Det finns en anledning till att jag i princip inte ställer upp på mingelbilder tagna av andra än just Hanna eller Mattias på Glife. Man vet inte hur resultatet blir. Fotografen på Sthlmfinest har fått för sig att det är jag som är Carlos i gänget. Det är det namn jag kommer att respondera på framöver. Carlos!

Rättelse

För första gången någonsin så får jag gå in och rätta en sak här på min blogg officiellt. Tanya har hört av sig och är inte nöjd med mitt förra inlägg om henne. Dels var det för lite bilder, dels så framkom det inte att hon gillar djur. Särskilt katter och hundar. Så jag ber om ursäkt och publicerar lite fler bilder. Hon var även missnöjd med att så få hade kommenterat hennes outfit eller datorskicklighet. Skärpning samtliga läsare!

Ny medarbetare på Tjuvlyssnat!

Jag har verkligen tur med att hitta folk som hjälper till med Tjuvlyssnat! För att jag ska kunna koncentrera mig på nya projekt så ingår nu Marie Fjellborg i redaktionen. Hon har en väldigt beorendeframkallande blogg på http://yeoldebloginn.blogspot.com/
Inlägget om kaninen har jag läst igenom och skrattat åt minst fem gånger, kanske för att jag själv har haft kanin. Hon har tidigare jobbat på nöjesguiden, men studerar nu och skriver på något halvhemligt projekt! Förhoppningsvis får jag behålla hela min redaktion under en lång tid framöver nu!

Fick f.ö. höra att en person som är sjukskriven för depression, hade skrattat så hon fick ont i magen igår av att läsa på Tjuvlyssnat. Sånt värmer generande mycket!

Sluta dalta med plankare!

Så fort det blir diskussion om SL och plankning så ska någon hävda att alla plankare, plankar för att de inte har råd. Nu senast Lars Dahlberg (s) i DN. Här har du en fet upplysning Lars. Jag har plankat i en massa år. Inte för att jag inte hade råd, utan för att jag kunde och ville planka. Jag valde att lägga pengarna på kläder och sprit. Prylar och snabbmat!

Jag tycker definitivt att det är absurt att vi inte har någon studenrabatt på SL-kortet och det svider att lägga 10% av CSN-pengarna på en bit papper. Vi ska väl se hur det blir i höst! Att man även aviserar ytterligare en höjning är också magstarkt. Jag är för fri kollektivtrafik. Det skulle göra mycket för miljön, och även leda till ekonomiska. Men det är inte genomförbart. Ekonomiskt. Skattebetalarna vill inte finansiera det, och då finns det i dagsläget inte så mycket att göra.

Tyvärr har de borgerliga också fuckat upp den fina enhetstaxan som vi hade infört och som gav folk rätt att åka runt staden för 20 kronor. Ekonomi igen! Bra att folk i ytterförorterna kan hållas mer på plats, så att de inte håller på och tar sig in i min innerstad! Blir så trött på att se dessa lodare, som bor utanför tullarna, hänga på Långholmsgatan när jag ska ut genom dörren för att äta min frukost och dricka min chai-latte.

Men alla dessa plankare (jag har känt mig tvungen att sluta, pga min mer offentliga profil) stylar dyra märkeskläder och hänger på krogen på helgerna. Man prioriterar! Varför betala för något om man inte behöver? Vi har attityden "Jag-pissar-väl-på-SL", men skulle det vara praktiskt omöjligt att planka, så lovar jag att 95% av oss skulle köpa busskort. Kritiken mot borgarna bör framföras på mer verklighetsbaserade grunder, av någon som vet hur verkligheten ser ut, Lars Dahlberg 45 år.

Min nya kärlek

Möt Tanya! Min styvkusin som är fem år gammal, och som har varit i Sverige i ett par månader. Vi klickade direkt och nu försöker vi hitta på något med jämna mellanrum, även om jag inte riktigt har haft tid för henne på sistone. Förutom att jag har lärt henne åka skridskor, så har vi varit på en del museer, och nu igår gjorde vi ett besök på Skansen. Som var fyllt med norrmän. Och jag blev rejält ögonjuckad av alla dessa snygga norskor. Det gamla hederliga barntricket! Jag kände mig som en riktig DILF. Och log därefter. Sen var jag även glad för att jag precis hade bokat en fin resa om några veckor, så jag gick omkring och såg ut som att jag själv firade Norges nationaldag. Den enda norska svartskallen på plats!














Tanya hälsar att hon gillar att rita, lära sig diverse vetenskap, och rosa kläder. Jag har försökt få henne att gilla andra färger utan framgång. Hon fyller även i att hon tycker att det är fult att jag har ett rött bälte. Hon går just nu på förskola och har lärt sig vissa barnvisor och ett par fraser.
Hon är grym på datorer, och kan ta reda på vad det blir för väder om någon av er därute är intresserad av att veta.

Vi har även bråkat en gång. Vi var på City Gross med våra mammor, och brottades vid mejeriavdelningen. Då lyfte jag upp Tanya och la henne på Mjölkhyllan så hon inte kunde komma ner. Det var inte så uppskattat. I bilen efteråt konstaterade hon -"I början när vi träffades var vi jättebra kompisar. Men idag har vi bråkat! Jag vet inte varför...". Efteråt så gled jag ner från positionen "Min favoritperson efter mamma här i världen". Jag har fortfarande inte kommit över detta.

Jag verkligen älskar barn! De är så roliga och söta, och man vill bara äta upp dem! Men självklart så tröttnar jag efter ett litet tag. The story of my life. Jag tänker ibland på hur det skulle vara att ha ett eget barn. Man får en sjukt varm känsla i kroppen, men samtidigt vet jag att jag är allt för ego för att ha en egen unge. Även om jag är övertygad om att jag skulle vara en fantastisk pappa, så ligger det minst fem år fram i tiden för mig. Då ska jag ha två egna och två adopterade. Fyra härliga barn. Och en än mer härlig barnflicka som kan ta hand om dem. Underbart!

Ge mig ditt blod NU!

Om någon har lyckats missa att det är akut blodsbrist i främst Stockholm och Göteborg så vill jag uppmana alla att under klämdagen på fredag springa bort till närmaste blodcentral och göra sin medborgerliga plikt. Under sån här långhelger sker ju också tyvärr en hel del olyckor så trots att det kanske inte är det roligaste man kan göra på sin lediga dag, får man köra devisen "Det kunde ha varit jag, eller någon av mina käraste".

Varning till den som inte har givit blod tidigare: Man kan känna sig lite yr efteråt och man kan inte gå ner till gymet och pumpa hårt direkt heller. Tidigare hade vi den idiotiska regeln att personer som inte var svenska medborgare inte fick ge blod, samtidigt som vi importerade från Danmark, där denna regel inte existerar. Jag tror att den är bortlyft nu.

Dessutom bjuder de på fika och järntabletter! Gör det till en aktivitet med kompisarna! Vem behöver en sjyst uteservering när man kan hänga utanför Blodbussen? Vi ses där!

Underbart Annika!

Om jag tidigare inte har skrivit om min vän Annika, så ber jag om ursäkt. Hon är inte bara fantastisk till ytan, hon har många järn i elden, skriver insiktsfullt och formulerar sig väl. Att hon dessutom har en härlig personlighet nominerar väl henne till årets kap, dock är hon lycklig sambo!
Hon är en av tjejerna bakom Fatale och skriver mycket läsvärda artiklar. Långt ifrån det traditionella modebloggträskets inavlade inlägg. Denna artikel om näthatet är inget undantag. Obligatorisk läsning!

"I'm Rick James bitch"

För några sommar sedan var det årets mest uttjatade fras. Vi tryckte den på en T-shirt och kollade på Dave Chappelle-avsnittet om och om igen. Det handlade om Rick James, en sedemera avliden artist och dennes hysteriska beteende på 80-talet. Den som mindes var Charlie Murphy, Eddie Murphys storebror och entourage, som efter att medverkat i flera sketcher i ovannämnda program nu har fått en revival. Dave Chappelle avslutade abrupt sin serie, och vi är många som saknar den, och nu rider Charlie Murphy på hypen, och kommer faktiskt, tro det eller ej, till Stockholm och Berns den 27:e juli.
Kom ihåg var ni läste det först...

Jag vet inte hur roligt det kommer att bli, men bara att få höra delar av Rick James-historian är lätt värt entrépengarna! För den som har missat detta kultavsnitt så finns en snutt här och här

Vem bryr sig om Madeleine?

På tal om medier igår. Det rapporteras något intensivt om lilla kidnappade Madeleine. Varför undrar jag? Missförstå mig rätt. Det brister i mitt barnälskande hjärta, det som har hänt. Ni som har läst mina andra texter vet hur mycket jag värnar om barn. Men samtidigt så sker sånt här hela tiden i denna tragiska värld. Men det faktum att det är en jättesnackis i Storbrittanien genererar per automatik en toppnyhet här. Alla Anglofiler till journalister borde IP-spärras från brittiska tidningar ett tag, så får vi kanske lite mer nyanserade nyheter. Och det är inte bara kvällstidningarna, de riktiga tidningarna verkar ha lika stor faiblesse för händelsen. Är det nyhetstorka på gång kanske?

Frågan är hur många av er som brytt sig om barnet var bortrövat i Serbien, och var en ful liten pojke. Inte många antar jag.

Jag förstår att det är en naturlig mänsklig instinkt att beröras av det som händer i ens "närområde". Men man kan inte låta bli att förfäras över dårar som tar in det dagliga nyhetsflödet enkom genom stora svenska tidningar. Ut på nätet med er!

Aftonbladet och Expressen publicerar ännu mera skit

Aftonbladet har på sistone väckt min ilska mer än lovligt, bl.a. senast när de försökte sätta dit fantastiske Magnus Betnér, genom att ringa upp offren från Stureplansmorden och skapa en artikel. Expressen har annars varit den tidning jag har avskytt mest genom åren p.g.a. deras idiotiska rubriker och flera andra faktorer som jag inte hinner gå in på här. Jag har god lust att starta någon sorts kampanj mot dessa tidningar och går bara och väntar på den slutliga triggningen.

Idag gör de sak i slag gemensamt och basunerar ut historien om "Internets största skämt just". För det första så anser jag mig vara rätt uppdaterad beträffande nyheter på nätet. Det är en logisk följd av det faktum att jag sitter framför datorn 12 timmar per dag. Hursomhelst.

Båda tidningarna har haft reportrar som slösurfat på Daily Mails sida och hittat en artikel om en "Peter Sullivan" som har försökt att förföra en "Lucy Holland" genom att skicka en länk till en hemsida innehållande hans privata bilder, där han gör fåniga poser. Redan i Aftonbladets artikel så protesterar läsarna mot att detta inte är "Internets största skämt just nu". Hell, om man googlar de två namnen så får man upp åtta träffar på Google. ÅTTA! Varav två är tidningarnas egna. Alltså sex egentligen. Även min mormor inser att trots att det kan ta viss tid för Google att indexera sajter så borde det finnas mer än sex träffar innan det ens finns en teoretiskt möjlighet att det är Internets största snackis!

Det enda som framkommer i artikeln är att hans hemsida har fått 20.000 träffar under en dag i Storbrittanien. Oj! Fantastiskt! Är det 1997 eller 2007?

Expressens artikel har ingen kommentarfunktion. Tur det!

Det som är mest tragiskt är dock inte att de snackar skit. Det är det sitter vanliga svensson och tror på skitet de läser. Nu var inte det här något allvarligt. Men det tyder på en brist av intresse för reel fakta, och än skrämmande fascinasion för upphottade artiklar. Lite "pimp my news".

I samma serie i dessa eminenta tidningar kommer ni denna vecka bl.a. att kunna läsa:

* Carola - snart världens största artist (I artikeln framkommer det att de menar att hon har tröstätit och blivit fet)
* Schlagerhatet som kan starta ett världskrig (Med världskrig menas att olika länder vägrar vara med i Eurovision)
* Linda Bengtzing talar ut om sitt sexuella förhållande med en katt (Inga missförstånd där, Linda är så pass mediakåt)
* Köp Expressen och få Paris Hiltons sexfilm (Det är egentligen sex kortfilmer med Paris där hon shoppar, visar brösten och kör rattfull)
* Reinfeldt till skarp attack mot amerikansk ledare (Han skäller ut en Mcdonalds-manager som hade glömt att ta bort saltgrukan från Fredriks Big Mac)

Ut och köp en tidning bums!

Good bye krogvakter

I efterspelet till min vän Homan och de övriga juridkstudenternas anmälan mot diverse krogar och JK Göran Lambertz utspel om krogvakters beteende så kommer nu ett förslag som åtminstone initialt bådar gott. DN skriver om en skrivelse som formulerats vid Länsstyrelsen och där förslaget i korthet går ut på att låta alla korgvakter få anställning genom Polismyndigheten. Den som är inne i krogsvängen vet vilken jävla sophög hela branschen är.
Dock är många rädda att öppet kritisera skiten, kanske är de rädda för att inte komma in på rätt ställe nästa gång, vad vet jag.

Eller så är det kanske bara så att man inte fattar förrän man själv har blivit drabbad. Ägaren till en av Stockholms mest kända klädbutiker, en 35-årig tvåbarnspappa, berättade för mig nyligen om hur han blev misshandlad av vakterna på en mycket känd krog, efter att ha blivit utslängd för att ha varit för full. Resultatet, en arm ur led, var inte det som sved mest. Det var vetskapen om att han inte skulle ha en chans att gå vidare med en anmälan.

Även om jag kan tycka att Göran Lamberz i vissa stunder kan vara väl mediekåt, så gör han oss alla en tjänst när han talar ut om den grova orättvisa som möter offer som har blivit utsatta av polisär och vaktuell (yeah, I just made that word up) våld.

Jag har sett vakter bli friade för åtal för att fem minuter senare skåla med kompisar och utbrista "the untouchables", och trots att jag kände personerna i fråga och undvek mitt och bloggens motto "Att tiga är att acceptera", så ville jag ställa mig upp och skrika för jag kände att jag hade fått nog. Men det är också symptomatiskt för det usla rättsskydd dessa, tyvärr ofta smått berusade, offer besitter. Vakter och poliser kan i princip göra som de vill, och den som tjallar kan se framemot antingen ett nytt yrke eller långvarig utfrysning från sina kollegor.

Jag är inte så förtjust i tanken att myndigheter ska gå in och styra privata krogar. Men samtidigt så är det möjligt att förslaget utarbetas på så sätt att vakterna endast sköter uppräthållande av ordningen, medan krögare bestämmer vilka som ska komma in på klubben.
Då är de också ansvariga när de nekar invandrare, och andra minoriteter.

Fast då rasar väl folk för att deras vakt inte kommer att jobba nästa gång de ska till sitt ställe, för i förslaget nämns att vakterna bör rotera för att inte bli för beroende av en och samma krögare. Och tänk denna hemska tanke att det var mer demokratiskt i krogkön. Att det var kön som gällde, och inte det faktum att du har knullat eller dealat med vakten tidigare. Usch!

Sen är så klart inte alla krogvakter idioter. Det finns alla sorters. Läkarstuderande till heltidskriminella. Amnestymedlemmar och Hells Angels-wannabes. Vissa ser jag som kompisar. Men tyvärr så finns det en tendens att yrket drar till sig folk med dubiös bakgrund. Och då är det här förslaget ett sätt att få ordning på en bransch i förfall.

Good bye my friend

Sitter och lyssnar på duktiga/snygga Salem Al-Fakir och inser att han sjunger orden som jag har velat säga till henne i två år:

Just let it go,
You don't need me anymore,
Find someone else who bothers,
Just let it go,
Let me of your mind,
You can count me out...

We've already gone through this before,
do we have to do it again?...
Cause I have changed, and you are the same

Låten "Count me out" kan du ladda här

Medan jag skriver det här så spelar jag den en gång till, messar henne orden och trots att hon responderar desperat så är de sista banden klippta...och jag ler ett lättnande leende.

Låt oss sätta saker i perspektiv pojk

Kommer ni ihåg när jag var upprörd över barnvideon på nätet? Det framstår som rena gulligullet jämfört med den här videon. "Hmm, ska vi kolla om lilla Vikram lyckas tämja Kobran?" Barnvänner bör varnas!



Jag förstår att den antagligen inte har några tänder eller gift, men man sitter med en fet lång haka för det.

Nytt bloggord: Blompis!

Jag och Sofia pratade lite om bloggrelaterade saker. Vi kom in på bloggare som man blivit kompisar med. Alltså folk man lärt känna först via bloggar. Det fanns inget bra ord för det. Så vi skapade ett. BLOMPIS! Låter väldigt fjortiz, men inte värre än "Blok". Jag har ganska många blompisar. Många av dem träffar jag IRL ganska ofta. Någon gång ska jag lista alla.

Nu ska vi ta reda på vad man kallar tjejer/killar som man dejtar som man har träffat genom bloggar. Finns det ett sånt känt par? Vem ska få Sveriges första bloggbebis? Har folk bloggsex? Nej, nu blev det för mycket!

Jag skriver inte särskilt mycket om mitt privatliv här, och tänker inte börja med det. Men någon annan kanske vill lätta på sitt hjärta? Ge mig länkar!

Vilka är dina blompisar?

Eftertanke

Jag är lite besviken på mitt framträdande igår. Seminariet skulle handla om Web 2.0, men alla frågor jag fick var rätt stela och tråkiga. Typ "Hur startade Tjuvlyssnat?" osv. Det där kunde lika gärna ha varit 2005. Jag ville utveckla vad jag tror om framtiden, det enda jag fick konstatera igår, var att nyckelorden just nu är "personligt" och "lokalt". Intet nytt där!

Jag kanske får använda min egen blogg till att skriva ner mina reflektioner, men det får ju inte samma genomslagskraft. Oh well, det kommer fler chanser!

Ikväll är det efterfesten för Media Week, och jag ska även hinna smita in på Rockyfesten som också hålls på Berns. Men jag har lovat mitt sällskap att hon ska få bestämma, så kanske skiter vi i hela medie-Sverige och sätter oss på en parkbänk vid vattnet och käkar glass. Det blir bra hursomhelst. Inte ens det faktum att jag tror att jag har fått bihåleinflammation IGEN, kan få mig på dåligt humör idag.

Edit: Privat bild borttagen!

Hot Damn!

Bjuder på ett foto från gårdagens mingel på Dagens media. Me and my girls. Snygga Annika och Hanna! Just nu känns det som att världen är vår. Tyvärr så syns inte hela min outfit, nedre delen var bättre igår, och jag har aldrig gillat mig själv som nyklippt. Dessutom ser jag stekig ut, tyckte att jag hade en sofistikerad look igår.

Sveriges Radios VD Peter Örn på crack...eller jag menar Helium!

Jag spelade in det här på seminariet för Stockholm Media Week. Filip och Fredrik har en oseriös frågestund med SR.s VD Peter Örn, och kulmen nås när Fredrik rullar in en tub med Helium. Filmen är skakigt filmad med en mobilkamera, så det är usel kvalitet och dessutom inser jag efter ett tag att jag håller mobilen snett, och om man inte orkar vänta på youtube så kan man klicka här för att få den i mobilformatet 3GP men då måste man ha t.ex. Quicktime.

Live from Stockholm Media Week 2

Framträdandet gick bra. Medan andra gäster försökte vara roliga så försökte jag prata mer seriöst. Jag berättade lite om bakgrund och framtid för mina projekt. Jag avslöjade att vi snart kommer att påbörja ett samarbete med ett stort svenskt mediehus, och att vi kommer göra en mash-up med en av Sveriges största sajter.

Nu har jag även rett ut saker och ting med Filip och Fredrik. Jag gick fram till den senare först.
Jag: Du trodde ju att jag var en scenpojke...
Fredrik: Neej, förlåt, jag såg inget där i mörkret.
Jag: Haha, jag skojar! Här kan du läsa boken som jag har skrivit.
Fredrik: Ja, det här har jag hört talas om. Så du erkänner att du har skrivit den och att det inte är autentiska samtal?
Jag: ....(Tänker tyst: FUCK!)

Fredrik 2 - Damon 0


När jag kommer hem ska jag ladda upp ett inslag där SR:s VD Peter Öhrn sniffar Helium!!

Live from Stockholm Media Week

Jag står just nu backstage och ska snart in på scenen på Rival. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson kommer in från scen, där de har skojat friskt med reklambranschen.
Fredrik (vänder sig mot mig): Ska vi lämna in mikrofonerna?
Jag: Vad vet jag, jag ska in på scen nu!
Fredrik: Jaha, oj förlåt!
(En minut senare)
Filip (kommer fram till mig): När ska vi in nästa gång!
Jag: MEN FATTA ATT JAG INTE JOBBAR HÄR!
(Pinsam tystnad.)

Sista minutens peptalk!

Nyss hemkommen från Dagens medias jippo på Anglais, där jag bortsett från min nyklippta frisyr ser helt stunning ut (bildbevis imorgon), så ska jag nu förbereda mig för att prata inför Sveriges medie-elit i morgon bitti. Det skapar en viss ångest inom mig.

Jag har aldrig haft problem med att prata inför publik, au contraire, jag har älskat det sedan högstadiet. Men att prata om något så hett som Web 2.0 som någon sorts guru, gör att jag känner att jag måste prestera något oerhört. Det sitter säkerligen folk i publiken som är mer påläst inom ämnet än vad jag är, men jag lurar mig själv att jag kanske gjorde det bäst under 2006 och att det är därför jag ska tala. För oavsett vad folk tycker om den s.k. bubblan så har jag visat att det går att tjäna pengar på skiten, och jag tänker fortsätta göra det, samtidigt som min drivkraft alltid kommer att vara utveckla nyttosajter som folk har användning för gratis.

Att ta betalt för tjänster är inte riktigt min grej, annonsörer får finansiera mina projekt, och så tror jag att läsarna vill ha det också. Nu ska jag inte avslöja allt för mycket om mitt anförande i förväg. Jag återkommer och berättar hur det gick.

Vad jag kan avslöja dock är att mitt privatliv blivit härligt lidande p.g.a. allt jobb, men vissa saker kanske inte är menade att hända, vad vet jag! Jag kommer bli en sån där jobbig jäkel som en gång var idealist men till slut bryr sig mer om att tjäna pengar och få makt, än att leka med sina barn. Det kallas visst framgång. Framtiden är ljus baby. Du och jag mot världen. Och skiter sig allting så kan jag alltid återgå till att jaga sexister, rasister och homofober! Finns glädje i det också!

Hur ska ni ha det?

Jag älskar det faktum i att jag samtidigt i två separata tjuvlyssningar dels anklagas för att vara PK, och i den andra anklags för att vara icke-PK. I bägge fall är det mina rubriker som upprör. Vissa vill hylla mig till skyarna för mina rubriker, jag har t.o.m. fått kommentaren "Internets roligaste person" (jag går och hämtar saltkaret medan du läser vidare), vissa hatar rubrikerna rejält. Hursomhelst.

I den första försöker jag få folk att sluta säga negerboll. Neger är ett nedsättande ord, och folk vill inte sluta säga det, för att det "alltid har hetat så" och för att "man inte menar något illa". Det faktum att det finns massvis med mörkhyade människor som starkt förknippar ordet med det vidriga "nigger" verkar inte beröra dessa individer. Tjuvlyssnat kommer alltid vara politiskt och subjektivt. Och vi kommer alltid att censurera påhopp och idiotkommentarer. Det är ingen demokrati. Det är en sajt som ska fyllas med största möjliga dos kärlek. Take it or leave it.

I den andra så skämtar jag om att en tjej har fyra hål. Det är tydligen kvinnoförnedrande för vissa. Ingen man är nog till 100% jämlik än, men jag gör mitt bästa och jag kan bara skratta åt resonemanget. Inser man inte humorn i rubriken så gillar man inte rå humor. Visst det är ett "cheap shot", men humor kan inte alltid vara smart. Och jag kommer alltid att driva med de grupper som jag värnar mest om, jag har även kallat invandrare för svartingar i en rubrik.

Vi får se vad jag anklagas för härnäst...

Hej Damon!

Det här är din blogg som skriver själv. Jag har hållt käften ganska länge, men nu måste jag komma med ett tips. Om du nu ska bli intervjuad av TV så kan ett bra tips vara att ta av sig jackan och slippa svettas för att du har en fet strålkastare riktad i fejan. Det såg ju för fan ut som om du blev förhörd. Se det som ödets ironi, efter din lilla svettkrönika.

Försök inte ens att länka till filmen, jag kommer att totalvägra och radera mig själv från Blogger.

Hasta la vista!

Dags för Matfeber

Jag sammanförde för någon månad sen min matbloggande vän Margit och mina kompisar på Feber och föreslog att de skulle göra en matblogg ihop (något som febergrabbarna självklart redan tänkt på i deras Febervärld), och de var positiva och tacksamma. Nu upptäckte jag på egen hand att de redan haft premiär. Skulle ju ha varit kul med en heads up eller ett eftertack (finns det ett sånt ord?)! Kanske lite blommor också...

Skämt åsido, jag gillar bägge parter och de var väl bara stressade. Besök Margits nya blogg, det kommer väl, likt hennes gamla, bli härlig matporr. Den som inte är veggo och inte dreglar efter att ha klickat på den länken, behöver gå på matterapi.

Edit: Min ironi kanske inte framgick helt, I aint mad!!

Fuck you tu.....be

Är det bara jag eller har "You tube" blivit riktigt segt ända sen de blev uppköpta av Google? Det tar år och dar att ladda en video, varje gång man ska se något så får man trycka på paus och vänta på att videon laddas klart för att slippa allt hackande, och till slut var jag så irriterad på sajten att hjärnan blockade bort adressen och jag var pinsamt nog tvungen att Googla "You tube". Efteråt skämdes jag så mycket att jag lade ifrån mig datorn en stund och började mediterade. Bara en sån grej!

Helgens resumé

Torsdag: Konsert på 2:35:1 ("Berns källare" låter så tråkigt) med amerikanska hiphopgruppen Little Brother. Pratade en del med Ingmari Pagenkemper, musikansvarig på Berns, som faktiskt var den som hjälpte till att ta fram bandbokare till festival Re:Publik. Jag är i det stadiet då jag inte vet om man kan krama om henne. Hon är inte bara proffesionell och drar hit makalösa band som man får se gratis, hon har en sofistikerad approach och ett tilltalande utseende. All respekt till henne.

Pratade även med Martin Kellerman, Rocky-tecknaren, som dissade mig friskt, jag kan inte riktigt än avslöja varför, men snart. Video från konserten kommer upp så fort jag kopplat in mobilen.

Fredag: Ljunggrens och 'Mc Slim' som var grym på micen. Sen gav jag mig själv förbud att stegra in på den lokalen på ett bra tag. Jag lyckades ha en efterfest där jag klockan tre på natten tillagade och bjöd på Thailändsk kycklingwok. Min mamma kommer att bli stolt.

Lördag: Inser att löftet från igår natt blir svårt att hålla, då vi ska fota i Ljunggrens lokaler med den nya Fataletjejen. Vidare till förfesten för Re:Publik och sedan till bl.a. Teatron med Sofia där kortet nedan togs. (Det är snarare blivande Stureplansikonen Hanna Fridén som retuschat fint, än att jag har smink)

Jag konstaterar att jag har varit på 'diverse kväll-events' 10 av de senaste 11 dagarna. Nu blir det fokus på business och media. På måndag, gäller intevjun med Resumé och TV8. På tisdag är det ett event med Dagens media. På onsdag talar jag inför mediefolket på Stockholm Media Week. På torsdag är det fest för detsamma, samt Rocky. På fredag blir det kyckling.

Välkommen till en härlig vecka!

...Och även Dagens media

Nu när jag precis bloggat om Resumé måste jag skriva om konkurrenten, Dagens media. Jag träffade deras chefredaktör Rolf van den Brink på ett event, så vi småpratade lite, och han visade sig vara riktigt slug och hård, precis så som jag hade tänkt mig att han skulle vara, och det gjorde mig mycket glad. Det var inget "Tjena, tjena", utan han pressade mig hårt med en massa frågor, visserligen med glimten i ögat, men min respekt för den mannen ökade än mer. Bl.a. skojade han om att Lind&Co är nästa generationens Bonniers, så att jag var inte så indie som jag ville ge sken av.

Journalister ska vara hårda och jobbiga, inte lismande. Sen kan ju vissa vara nitiska, vilket kanske inte heller är helt lyckat...

Städpanik

Pratade nyss med en reporter från Resumé och de vill göra en intervju till deras TV-program med mig på måndag, som kommer att sändas på TV8 på onsdag kväll. So far so good. De vill göra intervjun på min arbetsplats. Jag råkar jobba hemifrån. Det betyder att folk kommer att se min lägenhet i TV. Det betyder att jag måste storstäda. Det blir att ta fram fällor för dammråttorna och att rensa ut skeletten ur garderoben. Precis när jag börjat hyperventilera, och få tankebubblor som visade hur min mamma stod och skällde ut mig, insåg jag att det var rätt städat hos mig. Jag vet inte hur det gick till, men det är fräscht här hemma.

Så det är väl inget mer att göra än att vänta på att det ska knacka på dörren...

Älska Skatteverket!

Var lagom kul att komma halvsvettig från ett träningspass, sätta sig framför datorn, och inse att det inte gick att använda e-legitimationen från Nordea för att deklarera. Sju minuter och sorger senare så provade jag med Firefox, och då funkade det. IT-samhälle, va?

Det gjorde att jag blev sen till fika med Carolina som även är bloggerska på Fashionsquad. Vi träffades på Ljunggrens, där jag hängt oförskämt mycket nu. Så även imorgon torsdag, när deras terass öppnar. Jag har gett mig själv alkoholförbud, eftersom det är så mycket jobb och träning just nu, så jag vet inte riktigt hur det ska gå till att "ta en drink där". Virgindrinkar ska funka har jag hört.

Hursomhelst, håll utkik efter henne, alla dessa 20-åriga tjejer som är på hugget och tar för sig, förtjänar min beundran. Har även suttit i ett möte med ett stort svenskt medieföretag. Stort avslöjande om det nästa vecka hoppas jag.

Det här är livet. Jobba hårt 10 timmar, sitta på möten, träna lite, träffa människor ute på kvällen, komma hem, jobba lite till, och sen vara tacksam över att man har det bättre än 99% av våra bröder och systrar.

Någon tjej som vill tjäna snabba pengar?

Ok, inte så! Jag behöver tjejer i åldrarna 18-25, till en diskussionsgrupp om Tjuvlyssnat. Det hela äger rum nästa onsdag den 9:e maj kl 18.00, och möteslokalen är vid Fridhemsplan! Man får mycket bra ersättning, 400 kr (tänk på att staten tar ca 30%) och det tar bara en timme.

Mejla mig på damon @ damon . se och skriv ålder och en rad om dig själv, så vidarebefodrar jag ditt intresse till den som är ansvarig för det här. Jag kommer inte att vara på plats själv, men han som har hand om det här är supertrevlig och ni kommer vara flera tjejer som lämnar era åsikter angående de frågor han ställer.

Edit: De som blir antanga får ett mejl senast tisdag!

Festival Re:publik

När Popaganda lades ner på universitetet i år, så fick jag se till att vi fick en ersättare, då jag ju varit en av kritikerna till festivalen. Det hela höll på att rinna ut, men jag hittade i sista stund två duktiga bandbokare som nu kommer att ge universitetet en bred festival som tilltalar långt fler studenter, och som bättre motiverar att festivalerna går back med en sisådär 150.000 per år. Som de skriver på flyern, det blir allt från samba till hårdrock.

Festivalen äger rum den 1-2 juni i år, och är du i Stockholm tycker jag att du definitivt ska komma förbi detta evenemang som är helt gratis. Jag ska göra mitt yttersta för att hjälpa festivalen med exponering. Bland banden som spelar finns bl.a. Tjuvlyssnatvännerna Daniel Boyacioglu och Navid Modiri och gudarna. Nu på lördag är det dessutom förfest inför festivalen och då spelar bl.a. Laura som just nu är heta med singeln "Release me", och jag upptäckte faktiskt först igår att sångerskan där är en gammal skolkompis till mig.

Mer information om festivalen hittar du här. Vi ses där i juni! (Gäller även herr Sol om du läser detta)